Lorentz Theofron Falck

I uppteckningen som N.E. Ritzén gjorde kan man läsa om Mannen med harpan. Det är en berättelse om Lorens Theofron Falk. Enligt herdaminnet föddes han i Piteå 1826 som en son till rådmannen Hans Gustaf Falck och Emilie Strandberg. Han blev student i Uppsala 1845 och lär under en gymnastiklektion ha fått en stöt i huvudet så att han "tidtals ej var fullt redig till sina sinnen". Han var brukspredikant i Gåsljö Bruk mellan 1861 och 1864. Han hade en mycket vacker sångröst och strövade omkring i Ådalen med en gitarr och sjöng sina andliga sånger och höll andaktsstunder i stugorna. From och god var han och gav bort det han fick. En sång som han författat är En blomma på lifvets väg. Någon som känner till den? Enligt husförhörslängden kom han inflyttade från Gålsjö 1863 till Junsele och bosatte sig i Mo. Han skrevs som magister och avled där den 29 december 1868 och begravdes den 3 februari året efter. I dödboken tituleras han T.f. Pastor och det finns ingen dödsorsak. Ogift var han och bara 42 år gammal.

Även Ritzén nämner att Falck ofta spelade och sjöng. Hade alltid gitarren med och spelade när andan föll på var han än var ute och gick. Detta gjorde att han kallades för Mannen med harpan. Han skriver också om hur givmild han var och att han gav bort allt han hade. En gång hade Falck varit på besök hos honom och hade då ett par nya vadmalsbyxor på sig. Han var glad för dessa byxor och sa att han inte behövde frysa mera. Gick sedan till Bölen och när han kom tillbaka hade han istället ett par gamla smutsiga och trasiga byxor på sig. Dessutom var de för korta så att de knappt räckte honom till knäna. Då hade han mött en nästan blind man som var frusen och hade bara trasor på sig så han fick de nya fina byxorna. Hans predikningar kunde vara väldigt speciella när han var på gott humör, och de som hört dessa glömde dem aldrig. Han gick aldrig in i kyrkan innan ingångspsalmen började och när han kom in på gott humör så började han sjunga med sin väldiga stämma. Då visste åhörarna att det skulle bli en mäktig predikan men om det var så att han gick in tyst och med böjt huvud då var det inte mycket att vänta.

N.E. Ritzén avslutar med att skriva att det finns mycket mera att säga om Falck men att det inte finns utrymme i hans lilla skrift. Någon som har flera historier att berätta om honom?