100 år idag

Den 5 september 1912 föddes min farmor Ingrid Sundqvist i Imnäs, Ramsele sn. I födelseboken står att hon var en dotter till Henrik Petter Sundqvist (1874-1967) och hans hustru Inga Karolina Nildsotter (1877-1917). Farmor döptes den 1 december samma år och präst var A Rydén. Dopet skedde på Imnäs skola och det är noterat att det var ett dop inför mycket folk. När hon föddes hade föräldrarna varit gifta i 11 år och hon var barn nummer sju. De tre sista hade kommit ganska tätt så hennes systrar Frida var född 1909 och Greta född 1911. Sedan föddes också sonen Hilding 1915. Alla barnen var födda på torpet i Imnäs.

När farmor var bara sex år så härjade Spanska sjukan. Jag har skrivit om det tidigare och det var många som dog då både i Junsele och Ramsele församlingar. Tre i familjen Sundqvist avled då, det var modern Inga Karolina, brodern Erik (1917-1918) och ett barn till som bara levde några dagar 1918. Det sista barnet finns det inga noteringar om i kyrkböckerna utan det är farmor som berättat det. Det var inte lätt för "Hinke" som han kallades att ta hand om alla barnen själv. Det gjorde att flera av dem fick flytta hemifrån och bli "lillpigor" hos släktingar. Farmor fick flytta till Tjärnäset till en halvsyster till hennes mamma (kan man kalla henne halvmoster tro?). Där var hon fram till dess att hon började skolan 1920. I skolan gick hon i sex år, ibland gick de var tredje dag och ibland varannan och sista åren blev det nya regler och de gick varje dag. Efter skolan var hon piga bl.a hos Vitalis Nordqvist i Lungsjön, hans mor i Nordsjö och Nordin i Norrmoflo.

Farmor (foto förmodligen från slutet av 1920-talet)

Farmor och farfar gifte sig 1934 och fick sedan fyra barn. Farfar dog redan 1965 och farmor bodde kvar på gården och hade får, getter och höns som jag kom ihåg. Tror att hon hade någon ko också till att börja med. Så skall vi inte glömma hunden Jack som blev över 15 år gammal. Kokade getmese och gjorde getost som var vida omtyckt och det kom besök från runt om i området för att köpa. Somrarna var det ännu mera trafik när alla "utvandrade" Ramselebor kom hem och ville ha en burk mese eller en ost. En av de roliga saker som man gjorde på somrarna, innan vi själva skaffade djur, var att åka upp till Forsmo och köra in hö och få åka på hölasset. Det fanns en stor sten på väg upp till höladan som vagnshjulet alltid hade en förmåga att åka över så att hela hölasset lutade oroväckande och vi där uppe på toppen fick hålla i oss allt vi kunde och det var nog mer än en gång som någon ramlade av. 

Fika skulle det vara vid alla tillfällen man kom upp dit och hemgjorda skorporna var en av favoriterna. Till och med när hon snubblat på en matta och ramlat med huvudet rakt in i byrån i kammaren och spräckte en kota i ryggen på tre ställen så stod kaffepannan på spisen och kakfatet på bordet när vi kom dit för att köra ner henne till sjukhuset i Sollefteå. Och alternativet att vi skulle skynda oss och åka ner direkt fanns inte utan det var bara att sätta sig och fika hur oroliga vi än var. Väl nere på sjukhuset konstaterade de att hon haft en enorm tur och om inte kotan spräckts på det sättet den gjorde så hade hon blivit förlamad. Det hon fick var en nackkrage som hon var tvungen att ha några månader och gärna visade hur man tog av och satte på den.

Farmor (foto 1989)

Farmor hade kvar djuren länge och här är jag inte riktigt säker på årtalen men de som försvann först var getterna och sedan gjorde hon sig av med fåren och hönsen i mitten av 90-talet. Hösten 1996 flyttade hon in i en hyreslägenhet i Ramsele och där somnade hon stilla, en natt i sin säng, i mitten av september 1999, nyss fyllda 87 år.

Jag tillbringade många timmar där uppe i Forsmo och hörde henne berätta om sitt liv och om förfäder och släktingar. Vi gick också igenom mängder av fotografier och en hel del gamla papper och hon tröttnade aldrig på att berätta. Resultatet av det blev en liten bok som hon fick och jag tror den var uppskattad.

Tack farmor för alla spännande berättelser, skratt, roliga grimaser och allt gott fikabröd :-)