Under 1800-talet så var det många människor med sonnamn som valde att ta ett släktnamn istället. Det var mycket enklare då och, utan att veta helt säkert, så ser det i alla fall ut som att vem som helst kunde ta vilket namn som helst. Det märker man också på att det finns många olika släkter med samma namn, på olika platser, som inte har minsta släktskap med varandra. Sådana namn som är väldigt vanliga är Selin, Nordin, Vallin och Sjödin. Medan andra namn som exempelvis Stenmark inte är lika vanligt men ändå förekommande på flera platser utan direkta kopplingar.
Att ta ett namn idag är inte lika lätt. Det är möjligt att ta ett gammalt släktnamn men då måste minst två generationer bakåt i släkten burit namnet och den som burit namnet senast får inte befinna sig längre tillbaka i släkten än fyra generationer räknat från och med dina föräldrar. Andra existerande namn får man i allmänhet inte ta men hur man kan byta sitt efternamn finns att läsa om på Patent och registreringsverkets hemsida.
Namnet Tarander, är så vitt jag vet, unikt på det sättet att det finns inte mer än en släkt Tarander och den har sitt ursprung i byn Tara i Junsele församling. Den förste som tog namnet Tarander hette Abraham Henriksson och var född 1823 23/10 i Tara som en son till bonden Henrik Henriksson och hans hustru Brita Abrahamsdotter. Abraham tog över som bonde efter fadern och gifte sig 1846 5/4 i Ramsele församling med bondedottern Märta Ersdotter. Hon var född 1824 17/1 i Imnäs, Ramsele församling som en dotter till Erik Persson och hans hustru Brita Ersdotter. Makarna fick sju barn.
s. Henrik Tarander (1846-1918).
d. Brita Märta Tarander (1850-1925)
d. Greta Johanna Tarander (1853-1929)
s. Erik Daniel Tarander (1856-1928)
s. Olof Petter Tarander (1859-1934)
d. Anna Karolina Tarander (1862-1943)
d. Maria Helena Tarander (1867-1950)
Döttrarna gifte sig Sjödin, Wiklund, Danielsson och Svensson. Sönerna fick i sin tur söner som förde namnet Tarander vidare. Abraham avled i Tara 1906 5/2. Då hade han varit änkling i över 15 år.
När kom då namnet Tarander till? Ja det är svårt att säga exakt. Första gången som han skrivs med släktnamnet är i husförhörslängden som går mellan 1874 och 1883. I födelseboken står det bara Henriksson för samtliga barn. Sedan har vi då köpet av konkursboet efter Per Henriksson (som förövrigt var gift med en syster till Abraham) som jag skrev om i blogginlägg igår. Det är daterat 1868 och där står det bara Abraham Tarander. Detta är den äldsta notering som jag hittat men har någon sett namnet tidigare så hör gärna av er och berätta om vart ni sett det.
Slår man på Tarander på birthday.se så finns det idag 47 personer som heter Tarander, dessa är födda mellan 1938 och 1999 (bara personer från 16 år visas på sidan). Dessutom kan det finnas ett antal personer till med namnet från 0 till 16 år. Men släkten är mycket större än så om man tittar på samtliga Abrahams barns ättlingar. Är ni ättling till honom, eller har bilder och historier om släkten så skriv gärna en kommentar här eller skicka ett mail.
Jag konstaterade att trots att jag härstammar från Abrahams äldsta dotter så skulle jag faktiskt kunna ta namnet Tarander då de två reglerna om minst två generationer med namnet (Abraham och Brita Märta) och att, medräknad min mamma, det är Brita Märta som är min fjärde generation rakt tillbaka.
söndag 31 januari 2016
lördag 30 januari 2016
Hemmanet i konkurs
Sollefteå tingslags häradsrätts arkiv småprotokoll AII:30 1862-1868
Dokumentet rör en konkurs som sedan den nya ägaren använder för att få en lagfart på hemmanet. Första uppbudet kom den 8 april 1868.
År 1868 den 27
januari infann sig undertecknad Krono Länsmannen hos Pehr Henricksson i
Gårelehöjden Junsele Socken, för att på grund af förordnande förrätta den
executiv aution, som genom Befattningshafvandes allmänna kungörelse No
34, den 14 December 1867 blifvit utlyst att denna dag hollas för försäljning af
nämnde Pehr Henrickssons hemman No 2 om 1 3/16 dels Seland, hus och
jord, som den 21 Maj förledet år blifvit utmätt för dom fäste Skulder.
Sollefteå Härads
Rätt för Pehr Henricksson utfästade fastebref, i afskrift, af den 10 Mars 1865
upplästes och hemmanet värderadt till 3000 RD. Rmt., som tvänne gånger förut
uppbjudits, men i saknad af spekulanter ej kunnat försäljas, uppbjöds nu med de
rättigheter och skyldigheter, Pehr Henricksson det innehaft. Dett å hemmanet
varande torpare skulle ock hädanefter som hitils, innehafva sina rättigheter.
Under de nu gjorda
anbuden stadnade inteckningshafvaren Abraham Tarander i Tara för högsta anbudet
med 2532 RD. och egde alltså Tarander, hvilken har större intecknad fordran
att, sedan auctionsprovisionen 32 RD. 83 öre blifvit erlagt, genast tillträda
och besitta hemmanet.
Efter det Tarander
erlagt nämnde auctionsprovision och reservations kraf för gångna årets krono
utskylder anmalts af undertecknad, gjorde öfverenskommelse emellan Tarander och
en närvarande Lundholm, Elias Rolén i Holafors, det Rolén skulle öfvertaga
Taranders inrop af hemmanet; hvilket på begäran skulle i detta protokoll
intaga.
År och dag som ofvan
C.S.
Westerlund
t.f.
auctionsföreståndare.
fredag 29 januari 2016
Ständig motvind
Den här hockeysäsongen har verkligen varit en serie matcher i motvind och det har hänt de mest oväntade saker runt MoDo och då har det mest varit med spelare och ledare som försvunnit eller tillkommit och inte otroliga vändningar eller suveräna matcher. Nu har vi nått omgång 38 och jag har sett nästan alla matcher på TV. Tyvärr inte haft möjlighet att se någon match live och det brukar ju inte heller gå så bra när jag är på plats och tittar på matcherna fast den här säsongen har det inte spelat så stor roll för de har förlorat ändå.
Till att börja med var spelet rätt dåligt och de hade otroligt svårt att täcka upp bakåt. Massor av dåliga beslut med fria motståndare som resultat och mål. Det sades att målvakterna var dåliga i pressen och på Facebook. Vi har väl blivit lite bortskämda med Ullmark och Forsberg som många gånger "stod på huvudet och räddade" vilket inte Reideborn och Bjurö gjorde. Till deras försvar så måste man säga att de många gånger inte hade någon hjälp av backarna. Dessutom visade de tilltänkta skyttekungarna märkbara brister. Ritchie som skulle vara vår förste center han lyckas redan i någon av de första matcherna trilla bakom motståndarmålet och skära sig, på sin egen skridsko, så illa att hälsenan nästan går av. Har inte kommit tillbaka i spel ännu även om det låter som ganska nära nu.
Den handplockade tränaren Huras fick inte prova länge innan han fick kicken och Andreas Johansson och Fredrik Olausson kom in istället. Det kändes som ett bra drag först och blev en injektion i någon match för att sedan bli stiltje igen under en lång period. Sedan började det försvinna spelare, och det var de som låg överst i lagets totala poängliga vilket först kändes lite märkligt men man vet ju inte allt som händer bakom kulisserna.
Sedan har vi alla tacklar och avstängningar. Där situationsrummet, disciplinnämnden och, som Peter Forsberg sa i sitt tacktal när hans tröja hissades förra året, "den evigt jävige" Peter Andersson varit huvudpersoner och mycket ifrågasatta. En period var det nästan en avstängning i varje match, ingen vågade göra en tackling för risken att bli avstäng för en huvudtackling. Men vissa spelare och lag kom undan hela tiden medan andra fick spelare avstängda för ingenting. Nu är man väl alltid lite partisk och det som görs av de egna spelarna blir aldrig lika tydligt som det omvända. Rätt många spelare i MoDo som har varit avstängda hittills under säsongen och jag tycker att det varit flera tveksamma avstängningar.
Jag har varit irriterad många gånger på spelet och hur spelarna verkar åka runt utan att vilja ha pucken och hjälpa varandra utan många gånger har de skickat iväg puckar till spelare som inte tagit sig loss från sin markering och inga tacklingar och ingen kämpaglöd. Men mest irriterad har jag varit över den fruktansvärt dåliga domarkvaliten det är i SHL och MoDo har verkligen inte fått med sig utvisningar ens på hemmaplan. Vet inte varför det är så men de ramlar inte så fort någon petar på dem som Brynässpelarna och åker inte runt och hakar och slashar som Färjestad. Det har varit en handfull tydliga klubbor i ansiktet på diverse spelare som inte har renderat i en enda utvisning. Nu har de ju varit rätt dåliga i powerplay så det har väll inte spelat så stor roll. Tycker ändå att kulmen nåddes i matchen igår mot Rögle när Carl Grundström blir utvisad för slashing när Röglespelaren tar tag i hans klubba och bara lägger sig ner. Sedan blir det också, till allas förvåning en utvisning på Jakobsson som ingen har sett. Det här blev omdiskuterat och Wikegård skrädde inte på orden om vad han tyckte om utvisningarna i sändningen i Cmore och även Mikael Nordstrand var kritisk till hur det gick till, i sin krönika.
Men i senaste matchen mot Rögle så spelade de i tredje perioden ut Rögle men hade för dåligt självförtroende samt att Volden i Rögle-målet var ruggigt bra för att sätta chanserna. Fast det var igår en helt annat intensitet än innan, alla jobbade för varandra, passningsspelet satt bättre och de snurrade bitvis rätt friskt. Fortsätter de på detta sätt så kommer de att ta en del poäng framöver tror jag. Sedan visade finnen Filppula egenskaper som gör att jag tror att han kan bli riktigt nyttig och dessutom kommer snart Ritchie tillbaka. Jag ser alltså lite ljus i tunneln och ser första och främst fram mot matchen mot Färjestad imorgon och sedan får vi se hur många placeringar de kan klättra på de omgångar som är kvar.
Här finns Tidningen Ångermanlands intervju med den nya Ilari Filppula.
Till att börja med var spelet rätt dåligt och de hade otroligt svårt att täcka upp bakåt. Massor av dåliga beslut med fria motståndare som resultat och mål. Det sades att målvakterna var dåliga i pressen och på Facebook. Vi har väl blivit lite bortskämda med Ullmark och Forsberg som många gånger "stod på huvudet och räddade" vilket inte Reideborn och Bjurö gjorde. Till deras försvar så måste man säga att de många gånger inte hade någon hjälp av backarna. Dessutom visade de tilltänkta skyttekungarna märkbara brister. Ritchie som skulle vara vår förste center han lyckas redan i någon av de första matcherna trilla bakom motståndarmålet och skära sig, på sin egen skridsko, så illa att hälsenan nästan går av. Har inte kommit tillbaka i spel ännu även om det låter som ganska nära nu.
Den handplockade tränaren Huras fick inte prova länge innan han fick kicken och Andreas Johansson och Fredrik Olausson kom in istället. Det kändes som ett bra drag först och blev en injektion i någon match för att sedan bli stiltje igen under en lång period. Sedan började det försvinna spelare, och det var de som låg överst i lagets totala poängliga vilket först kändes lite märkligt men man vet ju inte allt som händer bakom kulisserna.
Sedan har vi alla tacklar och avstängningar. Där situationsrummet, disciplinnämnden och, som Peter Forsberg sa i sitt tacktal när hans tröja hissades förra året, "den evigt jävige" Peter Andersson varit huvudpersoner och mycket ifrågasatta. En period var det nästan en avstängning i varje match, ingen vågade göra en tackling för risken att bli avstäng för en huvudtackling. Men vissa spelare och lag kom undan hela tiden medan andra fick spelare avstängda för ingenting. Nu är man väl alltid lite partisk och det som görs av de egna spelarna blir aldrig lika tydligt som det omvända. Rätt många spelare i MoDo som har varit avstängda hittills under säsongen och jag tycker att det varit flera tveksamma avstängningar.
Jag har varit irriterad många gånger på spelet och hur spelarna verkar åka runt utan att vilja ha pucken och hjälpa varandra utan många gånger har de skickat iväg puckar till spelare som inte tagit sig loss från sin markering och inga tacklingar och ingen kämpaglöd. Men mest irriterad har jag varit över den fruktansvärt dåliga domarkvaliten det är i SHL och MoDo har verkligen inte fått med sig utvisningar ens på hemmaplan. Vet inte varför det är så men de ramlar inte så fort någon petar på dem som Brynässpelarna och åker inte runt och hakar och slashar som Färjestad. Det har varit en handfull tydliga klubbor i ansiktet på diverse spelare som inte har renderat i en enda utvisning. Nu har de ju varit rätt dåliga i powerplay så det har väll inte spelat så stor roll. Tycker ändå att kulmen nåddes i matchen igår mot Rögle när Carl Grundström blir utvisad för slashing när Röglespelaren tar tag i hans klubba och bara lägger sig ner. Sedan blir det också, till allas förvåning en utvisning på Jakobsson som ingen har sett. Det här blev omdiskuterat och Wikegård skrädde inte på orden om vad han tyckte om utvisningarna i sändningen i Cmore och även Mikael Nordstrand var kritisk till hur det gick till, i sin krönika.
Men i senaste matchen mot Rögle så spelade de i tredje perioden ut Rögle men hade för dåligt självförtroende samt att Volden i Rögle-målet var ruggigt bra för att sätta chanserna. Fast det var igår en helt annat intensitet än innan, alla jobbade för varandra, passningsspelet satt bättre och de snurrade bitvis rätt friskt. Fortsätter de på detta sätt så kommer de att ta en del poäng framöver tror jag. Sedan visade finnen Filppula egenskaper som gör att jag tror att han kan bli riktigt nyttig och dessutom kommer snart Ritchie tillbaka. Jag ser alltså lite ljus i tunneln och ser första och främst fram mot matchen mot Färjestad imorgon och sedan får vi se hur många placeringar de kan klättra på de omgångar som är kvar.
Här finns Tidningen Ångermanlands intervju med den nya Ilari Filppula.
söndag 24 januari 2016
Andrew Peterson del II
När jag började att söka efter Nils Anders Persson (Andrew Peterson) utvandrad från Brattforsmo, Junsele sn så hade jag tur att få mailkontakt med Randy som har massor av information om vad som hände där borta i USA. För någon vecka sedan fick jag också några kort skickat till mig som föreställer Andrew och familjen (tack Randy för att jag får använda dem på bloggen).
Här är den första bilden som är från när Andrew och Annie gifte sig 1903 i Glory, Minnesota.
En bild av familjen som kan vara tagen omkring 1913. Andrew och Annie sittande med de två äldsta barnen Brynolf och Anna stående på var sin sida och i knä har Andrew Elvina och Ruby sitter i Annies knä.
Här är den första bilden som är från när Andrew och Annie gifte sig 1903 i Glory, Minnesota.
En bild av familjen som kan vara tagen omkring 1913. Andrew och Annie sittande med de två äldsta barnen Brynolf och Anna stående på var sin sida och i knä har Andrew Elvina och Ruby sitter i Annies knä.
måndag 18 januari 2016
Fartyget Ariosto
I mitt förra inlägg (som finns här) berättade jag om Andrew Peterson som utvandrade från Junsele församling och reste med skeppet Ariosto. När jag höll på att skriva det inlägget så googlade jag lite på fartygsnamnet och kom då till en auktion på tradera med ett vykort med fartyget på framsidan. Lyckades också komma högst i auktionen och få kortet.
S/S Ariosto byggdes 1890 i Hull, England av Earle´s Shipbuilding & Engineering Co. Ägare till fartyget var Wilson Line. Fartyget började redan 1890 att trafikera sträckan Sverige till Hull och då troligtvis mest från Göteborg. Detta gjorde fartyget fram till 1910 då det såldes till Spanien och fick ett nytt namn "Louis Vives". 1916 torpederades fartyget. Flera bilder på fartyget finns här och det är även därifrån jag tagit informationen om fartyget.
Tyvärr var kortet plundrat på sitt frimärke så det var svårt att avgöra när kortet kan vara ifrån men troligen från början av 1900-talet, alltså flera år efter att Andrew åkte med skeppet. Texten på baksidan var också ytterst svag och svårläst.
S/S Ariosto byggdes 1890 i Hull, England av Earle´s Shipbuilding & Engineering Co. Ägare till fartyget var Wilson Line. Fartyget började redan 1890 att trafikera sträckan Sverige till Hull och då troligtvis mest från Göteborg. Detta gjorde fartyget fram till 1910 då det såldes till Spanien och fick ett nytt namn "Louis Vives". 1916 torpederades fartyget. Flera bilder på fartyget finns här och det är även därifrån jag tagit informationen om fartyget.
Tyvärr var kortet plundrat på sitt frimärke så det var svårt att avgöra när kortet kan vara ifrån men troligen från början av 1900-talet, alltså flera år efter att Andrew åkte med skeppet. Texten på baksidan var också ytterst svag och svårläst.
söndag 3 januari 2016
Andrew Peterson från Junsele
Den 10/5 1861 föddes Nils Anders Persson i Risbränna, Junsele sn. Han döptes två dagar senare och var en son till nybyggaren i Risbränna Per Persson (1828-1911) och hans hustru Anna Stina Kristoffersdotter (1828-1911). Pers pappa hette Per Abrahamsson, var född i Mo, Junsele socken, och var en bror till min morfars mormors farmor.
Nils Anders var makarnas sjätte barn och han skulle komma att få tre syskon till. Åtta av syskonen blev vuxna medan en bror dog innan han fyllt ett år. Familjen flyttar runt en del och de bor i bl.a. Mo, Näset, Risbränna, Brattforsmo och en kort tid även i Åsele församling.
Den 10/6 1892 tog Nils Anders ut en flyttattest för att flytta till, som det står i Junsele utflyttningslängd, Norra Amerika US. Där börjar alltså hans resa. Exakt hur han tog vägen söderöver är inte lätt att säga. De flesta från detta område som utvandrade tog vägen västerut till Trondheim och tog båten från Norge. Men Nils Anders tog sig istället söderut till Göteborg och den 24/6 avreste han med fartyget Ariosto med destination Hull i England. Sedan förekommer det lite olika uppgifter om när han åkte vidare men det troliga är att resan till Hull gick ganska snabbt så att han kunde hoppa på fartyget Britannic i Liverpool den 29/6. Troligen gick resan med stopp på Irland för att den 9/7 anlöpa hamnen i New York.
S/S Britannic var ett gammalt fartyg. Byggt 1874 i Belfast av Harland & Wolff. Gick kontinuerligt över Atlanten under många år och hade en period rekordet både västerut och österut i kortast tid för en resa. Mer om fartyget finns att läsa på Wikipedia och det är även därifrån som jag lånat kortet av fartyget nedan.
I listan från Göteborg har han uppgivit att han skall åka till Aitkin, Minnesota. En av de platser dit många från Ramsele, Junsele och Ådals-Liden åkte. En annan var Kanabec. När jag tittade i listan för utresta från Liverpool fanns ingen notering men vid inresan i New York står Minneapolis noterat. Från 1892 när han anlände och fram till början av 1900-talet har jag inte hittat några uppgifter om honom. Häromdagen så skickade min bror mig en del ny (det tackar jag speciellt för) information som han hittat. Bland annat så hade han kollat sidan Find A Grave och hittat mycket spännande där.
Där finns uppgifter om att han gifte sig 10/6 1903 i Aitkin, Minnesota med Anna Kristina Nikander (Nickander). Hon var född den 18/1 i Klövsjöbyn, Klövsjö sn. Döpt den 20/1 och var en dotter till Kel Nikander (f. 1846) och hans hustru Anna Matiasdotter (f. 1857). Han utvandrade 1888 och resten av familjen förs över till obefintliga i församlingen 1890 och åkte alltså över utan att ta ut flyttbevis.
Nils Anders (eller Andrew som det blev där borta) och Anna (Annie) fick minst sju barn tillsammans varav ett barn dog bara dryga året gammal. Först var sonen Carl Brynolf (1903-1985). Sedan Anna Adeline (1905-2002), Ruth Sylvia (1908-1909), Martha Hermina Elvina (1910-2007), Ruby (1912-1923), Vivian Mabel (1920-) och Eileen Louella (1922-1998). Andrew dog den 23/8 1928 på ett sjukhus i Minneapolis, Henepin County, Minnesota. Anna dog den 14/12 1961 i Glen, Aitkin County, Minnesota. Deras gravsten finns fotograferad på Find A Grave.
Thank you Randy for letting me use the picture and your information.
Någon som känner till dessa personer och har något kort av Nils Anders och hans familj? Kanske känner till ättlingar i USA och om det varit några som besökt Sverige?
Nils Anders var makarnas sjätte barn och han skulle komma att få tre syskon till. Åtta av syskonen blev vuxna medan en bror dog innan han fyllt ett år. Familjen flyttar runt en del och de bor i bl.a. Mo, Näset, Risbränna, Brattforsmo och en kort tid även i Åsele församling.
Den 10/6 1892 tog Nils Anders ut en flyttattest för att flytta till, som det står i Junsele utflyttningslängd, Norra Amerika US. Där börjar alltså hans resa. Exakt hur han tog vägen söderöver är inte lätt att säga. De flesta från detta område som utvandrade tog vägen västerut till Trondheim och tog båten från Norge. Men Nils Anders tog sig istället söderut till Göteborg och den 24/6 avreste han med fartyget Ariosto med destination Hull i England. Sedan förekommer det lite olika uppgifter om när han åkte vidare men det troliga är att resan till Hull gick ganska snabbt så att han kunde hoppa på fartyget Britannic i Liverpool den 29/6. Troligen gick resan med stopp på Irland för att den 9/7 anlöpa hamnen i New York.
S/S Britannic var ett gammalt fartyg. Byggt 1874 i Belfast av Harland & Wolff. Gick kontinuerligt över Atlanten under många år och hade en period rekordet både västerut och österut i kortast tid för en resa. Mer om fartyget finns att läsa på Wikipedia och det är även därifrån som jag lånat kortet av fartyget nedan.
I listan från Göteborg har han uppgivit att han skall åka till Aitkin, Minnesota. En av de platser dit många från Ramsele, Junsele och Ådals-Liden åkte. En annan var Kanabec. När jag tittade i listan för utresta från Liverpool fanns ingen notering men vid inresan i New York står Minneapolis noterat. Från 1892 när han anlände och fram till början av 1900-talet har jag inte hittat några uppgifter om honom. Häromdagen så skickade min bror mig en del ny (det tackar jag speciellt för) information som han hittat. Bland annat så hade han kollat sidan Find A Grave och hittat mycket spännande där.
Där finns uppgifter om att han gifte sig 10/6 1903 i Aitkin, Minnesota med Anna Kristina Nikander (Nickander). Hon var född den 18/1 i Klövsjöbyn, Klövsjö sn. Döpt den 20/1 och var en dotter till Kel Nikander (f. 1846) och hans hustru Anna Matiasdotter (f. 1857). Han utvandrade 1888 och resten av familjen förs över till obefintliga i församlingen 1890 och åkte alltså över utan att ta ut flyttbevis.
Nils Anders (eller Andrew som det blev där borta) och Anna (Annie) fick minst sju barn tillsammans varav ett barn dog bara dryga året gammal. Först var sonen Carl Brynolf (1903-1985). Sedan Anna Adeline (1905-2002), Ruth Sylvia (1908-1909), Martha Hermina Elvina (1910-2007), Ruby (1912-1923), Vivian Mabel (1920-) och Eileen Louella (1922-1998). Andrew dog den 23/8 1928 på ett sjukhus i Minneapolis, Henepin County, Minnesota. Anna dog den 14/12 1961 i Glen, Aitkin County, Minnesota. Deras gravsten finns fotograferad på Find A Grave.
Thank you Randy for letting me use the picture and your information.
Någon som känner till dessa personer och har något kort av Nils Anders och hans familj? Kanske känner till ättlingar i USA och om det varit några som besökt Sverige?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)