1:46

Så nära var det att MoDo efter 400 matcher i HA var i SHL igen men Djurgården ville annat. De tog ut målvakten och lyckades få in ett 2-2 mål och sedan blev det förlängning. 

Förlängningen rullade på och de avverkade en fjärde period och sedan blev det som det brukar vara med förlängningar att det är lite slumpen som avgör och knappt två minuter in i femte perioden avgör Djurgården matchen och tar serien till en sjunde match på söndag.

Hoppas verkligen att de kan samla ihop sig och ta en betryggande vinst i den sista matchen, de har ju ändå hemmaplan i den. Sebbe får gärna avgöra igen.

Heja MoDo! Gå för vinst nu och platsen i SHL.

Hockeykväll ikväll

Nu börjar det snart, matchen mellan Vita Hästen och MoDo. Funderade ett tag på att gå dit men vågade inte det med tanke på att de flesta matcher jag sett på plats har de förlorat. 

Köpte en tröja som jag precis hämtat på ICA så det är bara på med den, sätta sig framför TV:n, heja fram dem och hoppas på vinst.

Så heja heja och så avgör Tjernström den här matchen!

MoDo 100 år! Del 5 2010-talet - till nu

2010-talet var inget bra årtionde utan gick mest i moll.

Då har vi kommit fram till 2010 och det var en bedrövlig säsong där det stora glädjeämnet var att Mats Zuccarello Aasen vann poängligan och dessutom fick Guldhjälmen. Även damerna missade semifinalspel.

2011 blev ännu en dålig säsong men slutade i alla fall inte med katastrof. Laget blev sist i grundserien och fick göra en helt avgörande sista match i kvalspelet som de vann mot Södertälje med 2-0. Två mål inom loppet av åtta sekunder räddade laget och målskyttar var Robert Rosén och Per-Åge Skröder. Både sportchefen Fredrik Andersson och tränaren Charles Berglund fick sparken och ny tränare blev Ulf Samuelsson och assisterande General Manager åt Markus Näslund blev Peter Forsberg.

Så kom då föreningens första SM-guld på damsidan, 2012. En lagseger där lagets bästa poängspelare, med 20 poäng, Maria Lind bara blev på 19:e plats i Riksseriens poängliga. Hela laget var stjärnorna. En fantastisk avslutning på säsongen där de från den 16:e omgången i början på december tog femton raka vinster, tolv i seriespelet och tre i slutspelet. Imponerande.

Säsongen 2013 var det som mest tretton utländska spelare i laget och laget lyckades ta sig till kvartsfinal men blev där utslagna. Två guldkorn i laget var Kyle Cumiskey och Richie Regehr. Johanna Olofsson blev utsedd till Årets damspelare. 2014 var Linus Ullman strålande och fick Honken Trophy. Laget gick till playoff men förlorade där. Så är vi framme vid 2015 då laget hamnade sist i SHL och fick kvala mot Vita Hästen. Gick relativt lätt och blev fyra raka segrar. Var och tittade på matcherna här nere i Norrköping  

Så händer det då den hemska säsongen 2016 när MoDo förlorar den sjunde avgörande matchen nästan direkt i förlängningen. Chocken den 1 april 2016 glömmer jag aldrig. Vi hade dansat på slak lina under flera år och nu brast allt.

Sedan dess har vi harvat i HA, Hockeyallsvenskan och de första två åren gick det riktigt dåligt. Första året blev en total mardröm som slutade på 12:e plats och året efter så blev det lite bättre med en 10:e plats. Sedan hände något 2019 under Björn Hellkvist ledning. Laget blev nu sjätte lag i serien och gick till kvalserien där de tyvärr slutade bara fyra.

Så kom så säsongen 2019-20 och den gick så bra. Vi hade fart och fläkt, en första femma som producerade mål och Jonatan Johnson vinner poängligan och slår nytt poängrekord. Över 100 poäng tar de under säsongen och är i topp tillsammans med Björklöven. Första finalen i Umeå blir en helt otrolig match där till slut Magnus Häggström, av alla spelare, avgör i sudden. Men sedan är det slut. Corona slår till på allvar. Den andra matchen i Ö-vik spelas utan publik och förlust när inte publiken finns där och stöttar. Det var sista matchen som de spelade och sedan splittrades laget på några dagar när den ene efter den andre försvann till andra klubbar.

Förra säsongen spelades för tomma läkare och var bedrövlig med flera tränarbyten och bedrövlig spel och ännu sämre spel ibland. Med nöd och näppe och mycket tack vare Karlqvist som kom tillbaka från Finland slapp de negativt kval. 

Så blev det en rejäl renovering i våras. Började med att anställa Gradin som sportchef och Karlin som tränare. På tiden att han får komma hem och träna sitt lag som han spelade i sedan unga år. De har tagit spelare som var från förra säsongen och kompletterat bra och de spelar inte alltid så bra men lyckas ofta vinna på något sätt, till skillnad från förra säsongen. Tredje plats efter 21 matcher och det kan bli en rolig säsong detta. Hoppet överger en aldrig så vi siktar på SHL igen.

MoDo-historia från www.modohockey.se 

1920-talet.          1930-talet.          1940-talet.          1950-talet.

1960-talet.           1970-talet.          1980-talet.          1990-talet.

2000-talet.          2010-talet.

Nu gäller det!

Trist match igår. En Vita Hästen spelare åkte ner MoDos målis så han fick en hjärnskakning och kommer inte att spela på minst en vecka, detta mitt i avslutningen och viktiga poäng att spela om. Spelaren fick bara 2+10 minuter utvisning och kunde sedan vara med igen i matchen och sätta avgörande målet. Fast han rimligen borde fått 5+20min och game. Nu är han anmäld i alla fall och åker säkert på ett antal matchers avstängning men det är så dags. Dessutom lyckades Timrå göra åtta mål borta mot Almtuna i den tredje perioden och vinna med 11-1. Helt otroligt och nu är nästan hela målskillnadsförsprånget borta också. Blir spännande att se avslutningen och nu gäller det att de taggar till och spelar som bara den.
I morgon fredag måste det bli vinst mot AIK borta och helst med många mål också. Heja MoDo.

Skyttekungens tröja

Idag så fick jag ett paket med posten med Emil Molins tröja från denna säsongen som jag lyckades få högsta bud på en auktion i förra veckan.

En vinnare av poängligan i hockeyallsvenskan 2017-2018.

Nu är de fyra stycken tröjor i källaren, två skyttekungar i mitten.

I morgon vänder det!

MoDo:s säsong har verkligen varit upp och ner. Först började de med fyra raka vinster för att senare inkasera sex raka förluster. Sedan blev det fyra nya vinster och därefter verkligen upp och ned men mest ned. Ibland spelar de riktigt bra för att perioder i matcher vara otroligt passiva och inte tackla eller undviker att ta pucken. Det är ett stort antal poäng som de förlorat i tredje perioden och speciellt under de sista minuterna. Värsta förlusterna är nog Leksand där det blev mål med mindre än 15 sekunder kvar och nu senast mot Timrå där matchen gled dem ur händerna med mindre än tre minuter kvar. De har varit duktiga i Powerplay även om det även där funnits svackor men helt värdelösa i boxplay. På grund av det senare har också många poäng försvunnit.
Till och med jag börjar tvivla på laget och kan förstå att det blivit mindre och mindre publik på hemmamatcherna och de har verkligen inte spelat bra hemma, där verkar oket på axlarna vara gigantiskt. Bortaplan har varit tidvis ganska ok. Många diskussioner i olika media om att de är dåligt tränade, jag tror snarare att det sitter i huvudet, trycket på axlarna blir för stort och ingen vill göra saker så de riskerar att göra bort sig.

Men nu tror jag att det händer saker. Dels så spelade de ganska bra mot Timrå och det var surt att de inte fick med sig någon poäng. Dels så kom killen ovan, Henri Auvinen, (bild från TÅ) in i laget i går. Har börjat träna och kommer tillföra bredd i truppen och konkurrens bland backarna. Tingsryd i morgon onsdag och nu är det dags att vända trenden och börja klättra uppåt i tabellen. Målvakten Hanses är också tillbaka och har gjort två ok matcher. Reservmålvakten Isak Wallin var inte dålig men tyngden på honom blev stor. Önskar bara att vi får tillbaka Karlqvist också och sedan borde vi haft några spelar med anknytning till västra som Molinder och Runesson.

Men imorgon vänder det och vi tar tre poäng mot Tingsryd och passerar dem i tabellen och sedan är det bara att vinna och klättra vidare.

Gamla MoDo-spelare

Jag har undrat en del varför vissa spelare inte fått en chans till genom åren och nu funderar jag åter igen varför inte vissa spelare kommer tillbaka. Får känslan att det inte lösts så bra av MoDo-ledningen genom åren eftersom flera spelare kategoriskt deklarerat att det inte kommer att bli MoDo i alla fall.

En spelare som inte riktigt slog igenom framåt med många mål men jag tycker ändå att han gjorde ett bra jobb och hela tiden kämpade på men det är sällan spelare får uppmärksamhet för det, en spelare som började sin karriär i Ramsele, och det är Andreas Molinder. Tycker att det var synd då han drog iväg till Linköping och det blev ett par år där innan han hamnade i Timrå och var med om att åka ur SHL med dem. Sedan har han spelat där men är för tillfället utan kontrakt. I ett blogginlägg ganska direkt efter förlustmatchen mot Leksand hade jag en önskelista på spelare som jag ville ha in och då var Andreas Molinder en av dem. Tyvärr så läste jag i Tidningen Ångermanland idag att MoDo inte är aktuellt för honom. Trist.

http://www.allehanda.se/ishockey/hockeyallsvenskan/veteranen-andreas-molinder-dementerar-en-aterkomst-till-modo-inte-aktuellt

Andreas släkt kommer från Junsele och jag skrev ett blogginlägg om honom för några år sedan.

Här är en bild som jag tog när Andreas blev firad för att ha gjort sin 200:e match i MoDo. Han har gjort 341 matcher i SHL och 130 i Allsvenskan så nog finns det rutin och kunskap för att kunna hjälpa till i MoDo nästa säsong. Så Andreas om jag fick välja skulle jag gärna se dig i MoDo nästa säsong.

Två andra spelare som lirat i MoDo tidigare som jag också skulle kunnat tänkt mig se i laget igen är John Westin och Magnus Häggström. Båda har dock kontrakt, den förste med Timrå och den andre i Malmö.

MoDo-truppen

Nu har det blivit några nya spelare och en trupp börjar så sakta formas. Det som är lätt att glömma när det kommer in nya spelare är att det faktiskt skall vara en trupp primärt för Allsvenskan och inte för SHL som tidigare säsonger, både i kvalité och ekonomi. Det kan ju vara lite svårt om man som lag skall ha en ambition att gå upp tillbaka direkt som gjordes förra gången men det finns ju alltid möjlighet att värva under säsongen när man ser hur det går och vad som dyker upp.

Grannens grabb har det talats om och där har vi fått in spelare som Pär Edlund och Tommy Enström även om man skulle önska att det även var en annan bror Enström som skrivit på.
En grannens grabb som jag saknar är Ramselepojken Albin Runesson. Han har i alla fall spelat 28 matcher i SHL. Det stod klart ganska tidigt att han inte skulle få ett nytt kontrakt då det skrevs på FB att det inte blir någon fortsättning i MoDo flera veckor innan det sades rakt ut att han kommer spela i någon annan klubb (vilken vet jag inte ännu).

En spelare som kom in häromdagen är Emil Molin, son till Ove Molin i Brynäs. Genast kom det negativa kommentarer av typ "skall man nu bli påmind varje match om förlusten mot Brynäs 1999". Jag tycker att det skall bli spännande att se hur han kan betala tillbaka lite för den försmädliga förlusten av ett SM-guld för 17 år sedan.

Truppen har nu i alla fall två tränare, två målvakter, fem backar och hela 11 forwards. Där Oscar Hedman och Byron Ritchie är de som har den stora SHL-rutinen. Kan det nu bara komma in några namn till som Skröder och Torp. Tyvärr verkar väl den senare vara en spelare som Svartvadet inte räknar med så han hamnar väl i någon annan klubb också. En glad nyhet är att Peter Öberg tränar igen, även om det är ganska lätt så hoppas jag verkligen att han blir bra från sin hjärnskakning och att han och läkarna gör bedömningen att han kan fortsätta en säsong till. Det vore ett MoDo-hjärta att ha med i truppen. Antar att det bara är att ha tålamod och se vad som kommer in i truppen framöver.

Vad gick snett!!

För några kvällar sedan så "knäppte jag runt" på TV:n och kom till en kanal som precis visade matchen mellan Linköping och MoDo i finalen 2007. Det var bara de sex-sju minuter kvar av matchen innan MoDo-laget kunde sträcka armarna i skyn och ta på sig sina guldhjälmar (som förresten var 1000 gånger snyggare än de som Västra Frölunda tog på sig igår, vem hade målat dem i guld?? Var det ens en guldfärg?). Jag konstaterade att det var ett krigande och kämpande lag i slutet på matchen och MoDo-hjärta fanns det i massor. Kommentatorn berättade att 14 spelare av truppens 22 stycken hade gått på hockeygymnasiet i Ö-vik. Och vilka namn det var! Pierre Heding, Hans Jonsson, Oscar Hedman, Mattias Timander, Niklas Sundström, Andreas Salomonsson och inte minst lagkaptenen Per Svartvadet är ju namn som är från trakten och de hade dessutom ett stort antal NHL-matcher i benen. Andra kommande NHL-spelare som Tobias Enström. Dessutom en av spelarna som kommer utifrån men ändå kan symbolisera MoDo och det är Per-Åge Skröder.  Han gjorde sin första säsong. Förutom dessa så fanns det också en del "utfyllnadsspelare" som Kristian Kuusela, Zdenek Blatny och den storspelande målvakten Karol Krizan.

Mindre än nio år efter denna triumf så blir laget degraderat till Allsvenskan. Svårt att säga vad som hände efter SM-guldet men det var ett antal spelare som gjort sitt och slutade samtidigt som flera av de unga lovande drog iväg till NHL. Sedan fylldes det inte på med unga lovande spelare utan år efter år byttes mer än halva truppen ut med tänkta spjutspetsar som aldrig lyckades och avdankade amerikaner som kom till laget dåligt tränade. Så blev det den ödestigna säsongen 2015-16.

Jag försöker här lista några saker som jag tror påverkade att det gick som det gick. Under våren och sommarens Silly Season så var det åtskilliga som höjde ögonbryn och tyckte att MoDo faktiskt fick in rätt bra spelare. Många alltså som hade höga förväntningar på sig och som i de flesta fall inte efterlevdes.

- Redan efter två SHL matcher visar det sig att den tänkte toppbacken Ryan Whitney inte håller och han lägger ner sin hockeykarriär. Fotskadan var inte läkt. Ett stort bakslag direkt då det försvann en kille som hade gjort 50 mål och 209 assist på 481 NHL-matcher.
- Efter fyra matcher tackar Juha-Pekka Haataja för sig och lämnar klubben. Lite oväntat men förutom ett lysande kvalspel mot Vita Hästen förra året så hade han inte gjort någon glad direkt.
- Inledningen av SHL blir mindre lyckad med antal förluster. I den femte omgången blir det vinst hemma mot HV71 med 5-0 men det blir en dyrköpt seger. Lagkaptenen Byron Ritchie faller bakom motståndarmålet i inledningen av matchen och lyckas, med sin egen skridsko, skära av sin egen hälsena och domen är borta i minst tre månader. Skall vara spelklar till omstarten efter juluppehållet.
- Under de första de första omgångarna råkar laget ut för ovanligt många avstängningar där flera spelare är borta allt från en till fyra-fem matcher och, opartisk som jag är, tycker jag att det flera gånger var väldigt hårda straff mot vad andra spelare fick som gjorde liknande saker mot MoDo i deras matcher.
- Målvaktssidan diskuterades en hel del innan säsongen och ännu mera under säsongen och både Adam Reideborn och Jonatan Bjurö kommer in snett i sitt SHL-spel, mycket beroende på ett obefintligt försvarsspel i inledningen och många enkla missar av backarna. Under hela säsongen är det bara korta perioder som en förste målvakt utkristalliseras. Många gånger byts den andre in när den förste släppt in flera mål i inledningen av matcherna. 
- Tränaren Larry Huras som skulle vara något alldeles speciellt och verkligen kunna ta MoDo mot toppen efter några års krigande i botten på SHL försöker införa ett spelsystem som inte spelarna riktigt begriper eller inte har kapacitet att spela. Resultatet blir därefter och redan i början av november efter bara 15 matcher får han sparken och ersätts av Andreas Johansson och Fredrik Olausson. Resten av den gamla tränartrojkan får också sparken efter påtryckningar i bland annat sociala media.
-Det dröjer ända till den 17 omgången (fast match nr 16) den 13 november innan Noah Welch spelar sin första match i MoDo, detta då han har ett artistkontrakt. Han skulle vara förstebacken och spelar redan i första matchen över 24 minuter. Även första matchen med Andreas som trädare och det blir vinst efter sudden borta mot Färjestad med 4-3. Första vinsten på sju matcher. Nu skulle det bli ändring med ny tränare och äntligen kom Noah och började spela.
- Lagets powerplay är värdelöst och de spelare som skulle vara ledande i powerplay, backar som skulle vara utmärkta skyttar från blå som Shaun Heshka och Joel Kwiatkowski skjuter knappt och träffar inte mål, målskyttar som Butler gör inte de roller som de är rekryterade för. Till sanning hör att laget inte fick med sig speciellt många utvisningar men fick desto fler mot sig och boxplay var riktigt bra bitvis. Där var det slitvargar som Emil Pettersson och Peter Öberg som löste ut dessa många gånger.
- Den 15 december så blir det klart att en av de bättre spelarna, Kyle Wilson slutar i laget med omedelbar verkan. Mycket underligt då han, trots någon avstängning, var en av spelarna i toppen av den interna poängligan. Där blev det uppenbart att det var problem i gruppen.
- Byron, våran lagkapten, kommer inte tillbaka som planerat direkt efter juluppehållet utan det dröjer ända till början av februari innan han kom tillbaka i spel. Under det som återstod av säsongen kom han inte upp i full kapacitet och det visade sig att han i kvalet haft en revbensskada som hämmat honom.
- I mitten av januari försvann nästa spelare, det var en av de bättre poänggörarna i MoDo, Maxim Lapierre. Då blev det ännu tydligare att det inte var helt harmoni i gruppen när flera av de andra spelarna gick ut och berättade att Maxim gett laget negativ energi i bås, omklädningsrum och på träningar. Det blev påhopp och försvarstal och sanningen låg väl någonstans mittemellan.
- Peter Öberg är en av mina favoritspelare i MoDo och har varit så i några säsonger. Han sliter alltid och kämpar på och har ett riktigt MoDo-hjärta och jag tycker att han inte får den uppskattning han förtjänar. Gör inte många mål men sliter alltid och krigar på. Under ett antal matcher var han extra bra och fick till och med en del beröm av andra men så kom den olycksaliga kvällen den 23 januari då han fruktansvärt fult blev tacklad, från "blindside", i huvudet av en HV-spelare som dessutom hade mage att säga att han inte såg Öberg och att det inte var så farligt. Peter har en historia av hjärnskakningar och detta var väl den sjätte eller sjunde. Han kom inte tillbaka mer denna säsong och jag hoppas verkligen att det inte var hans sista match som han spelade där i Kinnarps Arena den 23 januari utan att jag får se honom i MoDo även nästa säsong.
- Många av matcherna under säsongen spelade MoDo riktigt bra långa stunder men deras oförmåga att göra mål var förödande i längden. Hur många gånger gjorde de inte motståndarmålvakten bra genom att skjuta på honom och otaliga var de gånger som det sades att motståndarnas målvakt gjorde sitt livs match just mot MoDo. Dessutom varvade de riktigt bra spel med otroliga misstag och de hittade hela tiden nya sätt att förlora matcherna trots ett spelmässigt övertag.

Alla de här sakerna som jag räknat upp tror jag bidrog till att vi hamnade i kvalspel mot Leksand. Ingen tvekan innan om att inget Allsvenskt lag skulle slå ett lag från SHL i bäst av sju matcher och aldrig har jag sett en sådan matchserie. Leksand, uträknade så många gånger och utspelade långa stunder men lyckas lika många gånger rycka upp sig få in pucken och vinna i sudden i den sjunde och avgörande matchen i Fjällräven Center. Jag sa till en bekant som håller på Leksand innan sista matchen att "må bästa lag vinna" och efter Leksands vinst fick jag ett meddelande tillbaka att "bästa lag vann inte men ibland så studsar allt rätt". Det gjorde det verkligen. Leksand var utspelade långa stunder i de flesta matcherna, tycker att domarnivån var märklig i hela matchserien och att Leksand gynnades av det men MoDo gjorde inte mål och det gjorde Leksand.

Så grattis Leksand till en plats i SHL nästa år och MoDo, bara att bryta ihop och komma igen och återta den plats i SHL som tillhör oss!!!

För 31 år sedan.

Fredagen var en ytterst tråkig dag. För första gången sedan 1984 degraderas MoDo till en lägre division. Denna gången från SHL och förra gången från Elitserien. Tycker inte riktigt att de gjort sig förtjänt av detta efter sju matcher i en serie mot Leksand men det är inte alltid det bästa laget som vinner. I och med att det blev klart att det blir hockeyallsvenskan nästa säsong så upphörde alla kontrakt att gälla (de flesta iaf) och MoDo står nu utan lag. En fortsättning kommer att följa med förhandlingar med de spelare som ledningen vill behålla och det kommer att ta ett tag misstänker jag. Viktigast är nog att få klart med tränare som sedan kan ha en chans att få välja vilka spelare som det skall satsas på. Så det kommer säkert att bli en spännande vår och sommar. Blev lite nyfiken på vad som hände med spelarna förra gången 1984 när de åkte ur men misstänker att det kanske var annorlunda med kontrakten då, att de kanske gällde även i Allsvenskan. Säkerligen var det mer klubbhjärta då också.

Har för mig att det då fanns en kedja med Per Nilsson, Mikael Hjälm och Erik Holmberg som gjorde rätt mycket poäng (kanske den kedja som var poängbäst) och där samtliga tre försvann till andra klubbar. Hjälm drog till Björklöven och de andra två till Brynäs. Totalt gjorde de 43 mål, 63 pass och totalt 106 poäng. Saleva drog tillbaka till Finland. Jerry Lundberg till Sollefteå, Sture Andersson slutar liksom Ulf Thors fast den senare slutade redan under säsongen efter att ha spelat bara fyra matcher. Per Forsberg flyttar till Vita Hästen och Hardy Åström till Södertälje. Kvar blev det 16 spelare som bestämde sig för att ta upp MoDo tillbaka igen.

Till säsongen 84-85 i division 1 anslöt dessutom Håkan Hjerpe som blev poängbäst med sina 49 poäng i serien (varav 31 mål). Min stora idol när jag var yngre Lars Molin kom tillbaka ifrån sin tre-åriga NHL-karriär och bland övriga nya spelare kan nämnas Anders Wikberg och Lennart Hermansson. Bland de som spelade båda säsonger kan också nämnas genuina MoDo-spelare som Tommy Själlin, Ulf Norberg, Robert Frestadius, Lars Byström, Lennart Jonsson, Ulf Ödmark. Detta gäng studsade genast tillbaka och det blev bara en säsong innan MoDo var tillbaka i Elitserien.

Vad händer denna gång då? Det återstår att se men vad man kan konstatera är att det är väldigt få spelare som har sitt ursprung i MoDo, många amerikaner och finnar som kanske inte har hjärtat för klubben, så att de stannar kvar i en lägre division. Och det är väl kanske bra det också så att det blir ett omtag för hela föreningen och en satsning på egna förmågor ifrån juniorleden.

Vilka kan då tänkas stanna kvar i Allsvenskan nästa år? Totalt har 35 spelare representerat A-laget under säsongen och flera av dem har försvunnit redan under säsongen. Redan någon dag efter att degraderingen var ett faktum så släpptes den dåligt bevarade hemligheten att Victor Olofsson skall spela i Frölunda nästa år. Sedan är det en massa rykten. Adam Reideborn och Possler till Djurgården. Amerikanerna försvinner säkerligen. Emil Pettersson kommer att spela kvar i SHL, Grundström är nog förlorad. Tränarna har också diskuterats. Styrelsen hade ett möte på söndagen och där bestämdes det att de bad Per Svartvadet att prata med Andreas Johansson om att fortsätta. Här kommer en lista på de som jag hoppas och tror stannar kvar:

Tränare: Andreas Johansson och Fredrik Olausson
Målvakt: Jonatan Bjurö
Backar: Oscar Hedman, Niclas Torp, Emil Djuse, Albin Carlsson och Jesper Lindgren.
Forwards: Per-Åge Skröder, Byron Ritchie, Axel Ottosson, Kristian Jakobsson, Peter Öberg (om han kommer tillbaka), Ludvig Nilsson och Tim Wahlgren.

Jag skulle kunna ta Patrick Dwyer och Illari Filpula också men tror inte att de stannar. Otso Rantakari är också en ok back. Men i övrigt fyll på med juniorer som exempelvis Albin Runesson och gamla MoDo-spelare som Andreas Molinder och John Westin. Det finns säkert någon lovande juniormålvakt som kan komplettera Bjurö.

Det skulle väl kunna bli ett ganska ok lag eller vad tror ni? Konstaterade att det kommer bli betydligt mindre spelare som kör vidare än det var 84-85 men samtidigt så har det de senaste åren varit sådan spelaromsättning från år till år så det kanske inte blir någon skillnad med antalet nya till nästa säsong. Skillnaden kanske bara blir att det blir lika dugliga spelare men med mera hjärta och till ett billigare pris.

En bild tagen den 29 februari när jag var i Fjällräven Center och tittade på MoDo mot Västra Frölunda. Detta är åldringarna med riktigt MoDo-hjärta som hänger i taket på arenan.

Här har vi ungdomarna som skall ta över inom några år och se till att MoDo blir ett stabilt lag igen i SHL.

Ständig motvind

Den här hockeysäsongen har verkligen varit en serie matcher i motvind och det har hänt de mest oväntade saker runt MoDo och då har det mest varit med spelare och ledare som försvunnit eller tillkommit och inte otroliga vändningar eller suveräna matcher. Nu har vi nått omgång 38 och jag har sett nästan alla matcher på TV. Tyvärr inte haft möjlighet att se någon match live och det brukar ju inte heller gå så bra när jag är på plats och tittar på matcherna fast den här säsongen har det inte spelat så stor roll för de har förlorat ändå.

Till att börja med var spelet rätt dåligt och de hade otroligt svårt att täcka upp bakåt. Massor av dåliga beslut med fria motståndare som resultat och mål. Det sades att målvakterna var dåliga i pressen och på Facebook. Vi har väl blivit lite bortskämda med Ullmark och Forsberg som många gånger "stod på huvudet och räddade" vilket inte Reideborn och Bjurö gjorde. Till deras försvar så måste man säga att de många gånger inte hade någon hjälp av backarna. Dessutom visade de tilltänkta skyttekungarna märkbara brister. Ritchie som skulle vara vår förste center han lyckas redan i någon av de första matcherna trilla bakom motståndarmålet och skära sig, på sin egen skridsko, så illa att hälsenan nästan går av. Har inte kommit tillbaka i spel ännu även om det låter som ganska nära nu.

Den handplockade tränaren Huras fick inte prova länge innan han fick kicken och Andreas Johansson och Fredrik Olausson kom in istället. Det kändes som ett bra drag först och blev en injektion i någon match för att sedan bli stiltje igen under en lång period. Sedan började det försvinna spelare, och det var de som låg överst i lagets totala poängliga vilket först kändes lite märkligt men man vet ju inte allt som händer bakom kulisserna.

Sedan har vi alla tacklar och avstängningar. Där situationsrummet, disciplinnämnden och, som Peter Forsberg sa i sitt tacktal när hans tröja hissades förra året, "den evigt jävige" Peter Andersson varit huvudpersoner och mycket ifrågasatta. En period var det nästan en avstängning i varje match, ingen vågade göra en tackling för risken att bli avstäng för en huvudtackling. Men vissa spelare och lag kom undan hela tiden medan andra fick spelare avstängda för ingenting. Nu är man väl alltid lite partisk och det som görs av de egna spelarna blir aldrig lika tydligt som det omvända. Rätt många spelare i MoDo som har varit avstängda hittills under säsongen och jag tycker att det varit flera tveksamma avstängningar.

Jag har varit irriterad många gånger på spelet och hur spelarna verkar åka runt utan att vilja ha pucken och hjälpa varandra utan många gånger har de skickat iväg puckar till spelare som inte tagit sig loss från sin markering och inga tacklingar och ingen kämpaglöd. Men mest irriterad har jag varit över den fruktansvärt dåliga domarkvaliten det är i SHL och MoDo har verkligen inte fått med sig utvisningar ens på hemmaplan. Vet inte varför det är så men de ramlar inte så fort någon petar på dem som Brynässpelarna och åker inte runt och hakar och slashar som Färjestad. Det har varit en handfull tydliga klubbor i ansiktet på diverse spelare som inte har renderat i en enda utvisning. Nu har de ju varit rätt dåliga i powerplay så det har väll inte spelat så stor roll. Tycker ändå att kulmen nåddes i matchen igår mot Rögle när Carl Grundström blir utvisad för slashing när Röglespelaren tar tag i hans klubba och bara lägger sig ner. Sedan blir det också, till allas förvåning en utvisning på Jakobsson som ingen har sett. Det här blev omdiskuterat och Wikegård skrädde inte på orden om vad han tyckte om utvisningarna i sändningen i Cmore och även Mikael Nordstrand var kritisk till hur det gick till, i sin krönika.

Men i senaste matchen mot Rögle så spelade de i tredje perioden ut Rögle men hade för dåligt självförtroende samt att Volden i Rögle-målet var ruggigt bra för att sätta chanserna. Fast det var igår en helt annat intensitet än innan, alla jobbade för varandra, passningsspelet satt bättre och de snurrade bitvis rätt friskt. Fortsätter de på detta sätt så kommer de att ta en del poäng framöver tror jag. Sedan visade finnen Filppula egenskaper som gör att jag tror att han kan bli riktigt nyttig och dessutom kommer snart Ritchie tillbaka. Jag ser alltså lite ljus i tunneln och ser första och främst fram mot matchen mot Färjestad imorgon och sedan får vi se hur många placeringar de kan klättra på de omgångar som är kvar.

Här finns Tidningen Ångermanlands intervju med den nya Ilari Filppula.

SHL 2015-16

Det blir SHL även nästa år för MoDo. De tog hem serien mot Vita Hästen med 4-0 och ikväll i Himmelstalundshallen blev det 4-1 vinst. Här kommer lite bilder från kvällens match.

Härligt att det gick vägen och så får vi hoppas på ett lite starkare lag till nästa år. En otrolig hemmapublik som skanderade Vita Hästen stående de sista tre minuterna av matchen och nästan alla stannade kvar flera minuter efter slutsignalen.

MoDo mot Hästen

I går var Olle och jag och tittade på hockey mellan Vita Hästen och MoDo. Det är kval till SHL nästa år och äntligen bröt jag min svit med matcher där de förlorade. Behövde inte ens vara orolig. Här kommer några bilder från matchen.

Uppvärmning innan och vi har verkligen fått bra platser som är nästan exakt i linje med blålinjen. Den som var vid MoDo´s zon i första. Ullmark värms upp.

Övningar mot mål.

En intresserad åskådare.

Det såg riktigt bra ut på matchen även om de fick trycka tillbaka lite inledningsvis.

Matchen i full gång och nu är vi inne i andra perioden. Ganska bra tryck även denna period mot samma mål och nu står Vita Hästen målis där som tur är, Men det är mycket folk och ett jättedrag.

Hästen klacken kör på för fullt men tillslut kan MoDo vinna med 2-0 och göra 2-0 i matcher. Jätteskoj, har inte sett ett sådant ihophållet försvar på hela säsongen tidigare.

Olles första hockeymatch på riktigt

Idag så har vi gjort en tur till Linköping och Cloetta Center. Match mellan hemmalaget Linköping och MoDo. Olle är enormt intresserad av hockey och kan tillbringa timmar framför TV:n och bli väldigt irriterad när de måste ta paus mellan perioderna. Han har naturligtvis samma favoritlag som pappa men för hans del är det viktigast att det blir mål.

Tyvärr så blev det väldigt få mål idag för att vara en hockeymatch, bara ett faktiskt och det fick naturligtvis Linköping i PP i andra perioden. En ganska trist match men Olle tyckte det var roligt med spelarna på planen, all musiken och så naturligtvis ismaskinerna som gick runt, två stycken till och med, i varje periodpaus.

Blir nog att gå på fler matcher med killen för han ser ju ganska nöjd ut ändå med kvällen.

Men MoDo måste spela bättre om det skall bli mer än fyra matcher i slutspelet.

MoDo på väg uppåt!

Efter novemberuppehållet har man kunnat börja hoppas igen att det kanske kan bli ett slutspel till våren efter tre misslyckade försök. Direkt när matcherna var slut innan Karjala Cup så skaffade de sig förstärkning genom att först göra klart med Björn Svensson och sedan med Mattias Ritola. Och de har båda börjat lysande. Björn hann knappt in på planen innan han gjorde sitt första mål och Ritola fick avgöra den första matchen efter uppehållet med två iskallt lagda straffar. Sedan har båda fortsatt att spela bra och göra poäng. Många av de andra spelarna har också lyft sig men det finns fortfarande andra som kan bättre. Skröder var det länge sedan jag såg spela med sådan fart och energi och där kan man verkligen se vikten av att få göra några mål (eller om anledningen är hans nyfödda dotter). Schremp har också gjort några mål men där finns det ett sparkapital. Hari, vilken spelare och fortfarande junior. Dick Axelsson har varit lysande korta stunder men där kan det också bli bättre under längre perioder. För att inte tala om Niklas Sundström, inte lätt att ta av honom pucken när han har den och vilka passningar han kan slå sedan när han väl vill lämna ifrån sig den. Kommer alla spelarna igång och att de lär sig att spela disciplinerat i 60 min då kan det bli en riktigt rolig vår.

Inte en omgång utan att det är tacklingar som det blir diskussioner om. Vid förra mötet mellan Frölunda och MoDo så körde Frölundas lagkapten Joel Lundqvist på MoDos Niklas Danielsson varpå den förstnämnde fick en armbåge i ansiktet och slog av käkbenet. Lagkaptenen och även lagets coach Kenta Johansson sparade inte på orden när de uttalade sig om hur respektlöst det var av Danielsson att slänga upp en armbåge i ansiktet på honom och fick det dessutom att låta som om Niklas gjort det med avsikt att skada vilket jag starkt betvivlar. Lagkaptenen var även med i ett debattprogram på SVT där han talade om respekt och att man måste svänga undan när risken finns att det kan bli skador. Danielsson fick två minuters utvisning men det medförde senare att han blev avstängd i tre matcher och missade lanskampen som spelades i Ö-vik. Nedan finns ett klipp från händelsen som jag hittat på svt.se.



Jag tycker att det var en olycklig situation där Joel kommer snett bakifrån, i Niklas döda vinkel. Joel åker på honom och samtidigt så gör sig Niklas beredd att skicka iväg pucken. För en högerskytt som Niklas är det ganska naturligt att vänster axel och arm åker upp när han skjuter men spelaren är ju hela tiden ansvarig för sig och sin utrustning och var de tar vägen. Jag vet faktiskt inte riktigt hur Joel tyckte att Niklas skulle svänga undan i den situationen.



Med tanke på vad Joel Lundqvist hade sagt om situationen med Danielsson både i sportsändningar och i debattprogrammet så blev jag grymt besviken på hans agerande med alla ursäkter när han själv gjorde en tackling bakifrån och träffar huvudet på Tollefsen i gårdagens match. Plexiglaset var för hårt, sargen för låg, Tollefsen böjer sig ner för mycket och vänder ryggen till för att han inte vill möta en tackling. Dessutom hade Joel väldigt låg fart och hade ingenstans att svänga undan säger han. Kenta Johansson tvekade heller inte komma med liknande uttalanden på presskonferensen efter matchen och där skall Ulf Samuelsson ha en stor eloge för att han inte nedlät sig till "slänga käft" utan kort konstaterade att det fanns andra som kunde göra bedömningen av situationen bättre än han. Klippet ovan visar avslutningen av matchen igår och även Joels tackling. Det är väl samma med den att det är väl en väldig otur att Tollefsen slår i sargkanten så att han börjar blöda och får sys med sex stygn men det är ändå en tackling i ryggen, mot huvudet och nog fanns det utrymme att svänga undan! Disciplinnämnden skall sammanträda och besluta på måndag och nog borde händelsen rendera i 2-3 matchers avstängning.