Järn Magres'n, den besvikne bonden från Forsmo

I boken Stick-Per-Magnus och andra berättelser från den tid som varit av Ingvar Norlin som jag berättade om igår så finns denna berättelse om min förfader. 

Järn Magres'n, den besvikne bonden från Forsmo

TRÖTT AV årens hårda arbeten och mycket besviken, satt den snart 88 årige Johan Mauritzon i sitt undantagsstuga Forsmo och tänkte tillbaka på den tid som flytt. Mycket hade han upplevt under sina år och det mesta hade bestått av arbete och åter arbete. Men han hade trott på det han gjorde och hans önskan om att några av sönerna skulle fortsätta hans livsverk hade gett honom ytterligare energi. Det han efterlämnade skulle visa att han inte hade levt förgäves. Men allt blev inte som han tänkt sig.

Han föddes 1781 av fattiga föräldrar. Tidigt fick han börja arbeta för att hjälpa till med försörjningen av familjen. Detta var ju inte speciellt ovanligt bland dåtidens barn utan i de flesta hem fick barnen börja arbeta med det mesta, redan som små.

I slutet av 1700-talet började han som dräng hos storbonden Anders Ersson från Norrmoflo. 

Det var hos en ung bonde han fick börja sin drängtjänst och han trivdes mycket bra hos honom, för där behandlades han som en jämnlike och kände sig nästan som en lillebror till sin husbonde. Men det fanns en dröm hos honom som bara han kände till. Han tänkte inte i hela sitt liv gå som dräng och tjäna andra, nej ett nybygge var något som han dagligen gick och tänkte på.

Var det skulle ligga visste han inte, för någon passande plats hade han ännu inte funnit.

Så kom den dagen när husbondens hästar hade kommit bort och han var ute för att söka rätt på dem. Han hade hamnat på en plats där han tidigare aldrig varit. Trött och lite andfådd satte han sig på en sten för att vila en stund, då går det upp för honom att han hamnat uppe på det branta Forsmoberget, beläget på gränsen mellan Ramsele och Ådalsliden. Han kunde höra den brusande Imforsen väster om sig och lite längre ner hördes ljudet från Hällforsen.

Men det som han mest såg var den stora och vackra tallheden som bredde ut sig nedanför honom. Genast blev han förälskad i platsen och nu visste han var hans nybygge skulle ligga.

1799 ansöker han som nybyggare till Forsmo nybygge, men samtidigt som han avstyckade sitt nybygge så lade han även stora arealer skog under sig, något som förvånade många eftersom skogen i princip var värdelös, men Johan hade sina planer för framtiden.

Väl hemma säger han upp sin drängtjänst, men innan uppsägningstiden var kommen, var han under den lilla fritid som fanns, där på nybygget och arbetade. Först fälldes alla grova tallar på heden, barkades och lades upp för att torka, för dessa stockar skulle sedan bli byggnadsmaterial till nybygget, stubbar grävdes upp allteftersom träden fälldes och snart kunde han se hur hans första teg skulle se ut. Han var glad och lycklig och kände varken hunger eller trötthet när han var där på nybygget.

Men på dagarna var han hos sin husbonde och utförde sina dagliga drängsysslor. Så kom äntligen den dagen han var fri från sitt kontrakt och kunde flytta till sitt kära nybygge.

Men efter några dagar kom bud om att husbonden han tjänat hos hastigt dött och nu kände Johan sin plikt mot den familj som varit så snälla mot honom. Han återvände för att hjälpa änkan och de fyra barnen med att åter komma igång, nu utan sin make.

Nu hade han inte bara det stora jordbruket att sköta, utan nu fick han ta nätterna till hjälp för att arbeta på sitt nybygge. 

Johan som aldrig hade haft tid med kvinnor blev förälskad i Erssons änka och kärleken var besvarad. De gifte sig och nu blev Johan plötsligt ägare till ett av traktens burgnaste hem. Nu måste han låta nybygget komma i andra hand, men lämna det hade han inga planer på. Snart var han där på den lediga tid han fick och arbetade och efter en tid fanns både hus och ladugård uppbyggda och även stora arealer åkermark. Hur han hann med allt detta är väl bara han som vet, men han var ju känd som en mycket arbetsam människa.

Åren gick och så en dag var hans fosterson Erik 18 år. Då lyckades Johan övertala sin hustru att överlämna hemmanet till honom och själva skulle de flytta till nybygget. De båda hade passerat de förtio åren och för Anna kändes det slitsamt att åter börja om från början igen, men hon följde sin man till det nya bygget.

Och där skulle de på en kort men intensiv tid komma att skapa något av ett mönsterjordbruk.

Som prisades högt av de människor som besökte dem.

När hans fru plötsligt dog delade Johan sitt hemman mellan de tre barnen, men dessa var inte alls intresserad av faderns livsverk utan lät det mer och mer förfalla. Och när de sedan sålde Forsmo och flyttade från platsen sökte också Johan sig från platsen och tog en del andra arbeten, men glömma sitt Forsmo kunde han aldrig. Därför återvände han till sin föderåstuga som han låtit bygga där och levde ensam och bortglömd, tills han dog där i sin älskade by 1869, 88 år gammal.

Källa: Sanningar och sägner i Ådalsliden

I boken så står att hemmanet delades mellan tre av barnen och att de sålde vidare men ättlingar till honom hade kvar ett hemman i byn ända upp på 1980-talet. Dessutom kom en ättling tillbaka till byn genom min farfars mor när hon gifte sig till ett hemman i byn 1897. Det hemmanet finns fortfarande kvar i släkten och den som har det är Johan Mauritssons dotterdotters dottersons sonson och sondotter.

Familjen i Forsmo, Ramsele sn cirka 1825.

Bok om Ådals-Liden

När jag var hemma i Norrland sist så fick jag se en bok som jag sett och läst i tidigare men glömt bort att den fanns och att den fanns där. Det är en bok med berättelser från Ådals-Liden och heter  Stick-Per-Magnus och andra berättelser från den tid som varit. Författare är Ingvar Norlin.

Det är en intressant bok med många berättelser, någon på över 30 sidor medan de flesta är betydligt kortare.

En hel del av berättelserna är säkert sådant som författaren hört själv medan det finns ett antal med hänvisning till Paul Lundins hembygdsböcker. Här ser ni innehållsförteckningen. Speciellt sidan 91 om den besvikne bonden från Forsmo fångade mitt intresse. Johan Mauritsson är min förfader och jag har skrivit om honom här.

Läs den här boken.

Bilder från Forsnäs

Här kommer några vinterbilder från Forsnäs.

 

Någon som vet vad detta är?

Den här maträtten fixade jag till i veckan. Någon som vet vad det är? Lägg en kommentar.

 Såg inte riktigt likadant ut som när mamma fixade till det och bjöd mig på det hemma.

Första gången som jag lagar det på säkert tjugo år och jag tyckte det var gott även om konsistensen inte blev helt som jag kommer ihåg det.

Köpekontrakt

Här kommer en avskrift av det köpekontrakt som skrevs mellan Jakob Persson, hans hustru Märta och hans två söner Henric och Daniel när makarna sålde sina fastigheter 1860.

Bil No 4/48 .

Jag Jacob Pehrsson tillika med min kära Hustru Märta Henricsdotter. Gör härmed veterligt att vi upplåte och försälje Wårt egande Skattehemmanet helt om 1 5/8 dels Seland No 3; i Tara by af Junsele Socken till wåra tvänne söner Henric - och Daniel Jacobssöner eller 13/16 dels Seland till hvardera äfven som hälften till dem var, af hemmets all åbyggnader, Dessa hemmansandelar får tillträdas, om icke förr, sist den 14de mars 1863 då köparne Henric och Daniel skall erlägga till föräldrarne den nu betingad salu och köpesumman Sjutusende Femhundra Riksdaler Riksmynt samt sjelfve eller deras rättsinnehafvare och efterkommande bestå till Föräldrarne Nödigt husrum årligt födoråd och andra vilkor I öfverenstämmelse med serskildt denna Dag uppgjort Contrakt: äfvenledes blifver inföljd för köparna att ifrån och med år 1863, erlägga eller utgöra altonera (?) af hvad beskaffenhet det vara någ. i och för alla fastigheter som föräldrarne komma till att öfverlåta och afstå under samma Köpesumma, hälft om Föräldrarne, som nedan jordt ansökning till erhållande 1/4 del af Röö, 1/4 del af Långnäset, samt 1/4 del af Sydvestom Tarån; allt Krono Nybygges andelar blifver oss till erkändt Laglig åborett i sinomtid, samma åborett Föräldrarne ämna framdeles transportera på Henric och Daniel Jacobs söner i Tara; och enär Henric och Daniel Jacobssöner sålunda får tillträda var sin fastighets andel på fardagen 1863 som dessa åboer dels för sig sjelfve afrekna, Dels och utgifva till alle wåra öfriga Myndiga och omyndiga Barn Sju hundrafemtio Riks: Rmt till hvarje arfvinge, som af.. köpesumman: Detta förelästes, derefter säljare och köpare förklarade sig Ömsesidigt härmed till alla delar nöjda att o uppläsligen fullgöra, och anhålla om Lagafaställelse härå; och förbindande vi oss till Hemet efter sig som afhandlades i Junsele den 6te Februarii 1860.

Wittna:                                     Säljare

H Edin Tara         Jacob Pehrs son

Eric Nordstrand i Böhle Märtta Henric Dotter

                Köpare

                Henrik Jacobs som

                Daniel Jacob Son

Undertecknad i Myndig ålder Godkänna för min del det fastighets värde eller köpeskilling vara tillräcklig, men yrka om min andels utfående med Sjuhundrafemtio Riks: Rmt då Föräldrarne afträde fastigheterne. Godkännes år och dag som förr

Wittna:

Eric Nordstrand i Böhlen Jacob Jacob Son

H. Edin i Tara

Jag här underskrifve såsom äldste son godkänne för min del den här ofvan förmäldta handel, äfven fastighets lösen tillräcklig.

år och dag som ofvan

Wittna

Eric Nordström i Böhlen       Pehr Jacobsson i Krånged

H. Edin i Tara

Jakobs bouppteckning

Jakob Perssons, som jag skrev om härom dagen, bouppteckning finns i Digitala forskarsalen. Inledningen har jag skrivit av nedan:

År 1877 den 3dje April förrättades laga boupteckning efter förra Bonden och födorådstagaren Jakob Persson i Junsell och Tara, hvilken afled den 6te sistlidne februari 75 år gammal samt efterlemnade sig såsom arfvingar följande personer, nemligen: sin efterlemnade hustru Brita Henriksdotter, såsom boets uppgifvare för tillfället och hvars rätt äfven nu bevakades af undertecknad Sven Jonsson, Sonen Per Jakobsson i Krånged, myndig och tillstädes, Sonen Henrik Jakobsson, likaledes; afl Sonen Jakob Jakobssons son Jakob i Tarasjöberget, omyndig och ej tillstädes, men hvars rätt bevakades af dess förmyndare förenämnda Henrik Jakobsson, afl Sonen Daniel Jakobsson i Tara 2ne omyndige Söner Jakob och Zakris närvarande, hvilkas rätt för tillfället bevakades af undertecknad Er. Ritzén, efter anmodan; Sönerna Nils Johan och Anders Daniel, myndige men ej tillstädes;Dottern Bothilda Johanna, gift med Bonden Henrik Jonsson i Nordantjäl, ej tillstädes;  Döttrarne Christina Lovisa och Märta Magdalena begge omyndige och tillstädes, hvilkas rätt bevakades af deras närvarande förmyndare, förre Nämndemannen Jon Zakrisson i Krånged.

    Sedan Enkan Märta Henriksdotter blifvit förständigad att uppgifva boet, sådant det vid den aflidne mannens dödstimma befanns och förvisa alla handlingar och skrifter som hörer sterbhuset, företogs egendomsförteckning och wärdering derefter i följande ordning:

1a) Förevistes ett Skriftligt testamente af den aflidne, för den 17de Februari 1872.

2a) Tillkännagafs ett muntligt dito af dito.

Sedan räknades alla invententarie persedlar upp med värdering.Totala summan på bouppteckningen hamnade på 2367 Riksdaler.

Jakob Persson (1802-1877)

Jakob Persson föddes 1802 7/9 i Tara, Junsele sn som en son till Per Danielsson (1770-1831) och hans hustru Kristina Jakobsdotter (1769-1837). Jakob gifte sig 1829 25/3 i Junsele sn med Märta Henriksdotter. Hon var född 1810 25/12 i Tara, Junsele sn som en dotter till Henrik Jakobsson Stenklyft (1773-1853) och hans hustru Botilda Olsdotter (1785-1844). De bodde hela sina liv i Tara och Jakob var bonde där och från början av 1860-talet födorådstagare. Jakob avled i Tara 1877 6/2 och det finns ingen dödsorsak angiven för honom. Märta bodde kvar på födoråd hos sin sons familj till sin död 1895 30/9.

Deras barn:

s. Per                              (1830-1885)

s. Henrik                       (1833-1891)

s. Jakob                         (1834-1868)

s. Daniel                        (1836-1867)

s. Erik Olof                   (1839-1865)

d. Botilda Johanna      (1843-1909)

s. Nils Johan                (1846-1925)

s. Anders David           (1849-1906)

d. Kristina Lovisa        (1854-1932)

d. Märta Magdalena   (1857-1913)

Bonden från Tara och bondedottern från samma by gifte sig 1829 i Junsele. De var två bröder som gifte sig med två systrar. Deras föräldrars hemman delades upp så att Jakob och Märta fick ta över hans föräldrahem medan brodern Daniel och systern Catharina tog över Märtas föräldrahem. Hemmanet fick han lagfart på den 16/9 1830. Jakobs föräldrar bodde kvar på hemmanet och hade förmodligen födoråd. Makarna skrivs som goda och hade relativt bra betyg i kyrkoböckerna. Tio barn föddes i äktenskapet och alla blev vuxna men flera dog ganska unga. Jakob dog i byn vid drygt 74 års ålder och då hade redan tre av barnen avlidit. Makarna lämnade ifrån sig gården till två av sönerna och fick födoråd där hos sonen Daniel. Försäljningsavtalet skrevs under 6/2 1860 och den totala köpesumman var 7500 riksdaler. Sönerna köpte var sin halva. Förutom Daniel var det Henrik. Daniel var en av barnen som dog ung och änkan tog hand om sin svärmor och senare bodde Märta hos barnbarnen. Märta dog i byn 84 år gammal och dödsorsaken anges vara marasmus senilis som är åderdomsavtyning. Då hade hon fått vara med och begrava sina fem äldsta söner.

Familjen i husförhörslängden 1850.

40-års minne av postrånet

För några dagar sedan hittade jag en tidningsartikel om postrånet i Junsele 1880 och skrev om det här. Nu hittade jag en ny artikel som skrevs i Örnsköldsviks Allehanda den 26 maj 1920 till 40-års minne av händelsen.

Ett hemskt 40-årsminne,

 Onsdagen den 26 maj 1880 vid 4-tiden på morgonen, alltså för jämnt 40 år sedan, förövades ett postrån och lönnmord i Forsmobacken i Junsele socken, varvid postiljonen Magnus Sjökvist fr. Sollefteå föll offer för en lönmördares kula. Han kom körande med post från Sollefteå och hade med sig en större pänningsumma. Ännu efter 40 år äro hans banemän icke upptäckta.

 Sjöqvist, som var en stilla och fridsam man, var född i Gräsmark socken i Värmland 1847 och vid sin död bosatt i Önsta, Sollefteå. Hans stoft vilar å Sollefteå kyrkogård.

De verkar ha garderat sig med att stava hans efternamn på två olika sätt. Tittade i Sollefteå kyrkobok i Digitala forskarsalen och fann detta i husförhörslängden för 1880.

På hans rad står också att han är mördad men har inte hittat någon notering i dödboken.

Postrånet i Junsele

Jag har skrivit några inlägg om postrånet i Junsele tidigare. Dessa inlägg finns här och här. Nu har jag hittat rätt på en artikel om detta via Kungliga Bibliotekets söktjänst på nätet. Denna artikel har jag hittat i Kongsbacka Allehanda den 12/6 1880.

Landsorten.

Postrånet i Junsele. Kronofogden Huss, som fortfarande vistas i Junseletrakten, telegraferade i lördags till vederbörande länsstyrelse bland annat: "Några spår efter mördarne och postrånarne ännu i lördags middag ej anträffade oaktadt trägna och mödosamma efterspaningar. Anledningar finnas till antagandet, att gerningsmännen ej äro långväga boende."

På hr Huss' begäran har polisuppsyningsmannen Styrlander i Sollefteå förordnats att biträda hr Huss vid efterspaningarna.

H.-P:n meddelar om rånet följande upplysningar: Mordet föröfvades vid öfre ändan af Näsbäcksbacken. Sjöqvist, som icke var åtföljd af postförare, har ljutit döden medelst ett skarpt skott, som inträngt midt för hjertat. Sedan mordet skett, hade kärran förts ungefär 2,000 fot utefter allmänna landsvägen och derefter in i Oseleskogen, der den jemte den uppskurna postväskan återfunnits. Så vidt man hittills kunnat utröna, har hela Backe postpåse samt det förut omnämnda brefvet från Joh. Wikner & komp. blifvit bortstulna, hvaremot den öfriga posten igenfunnits spridd kring marken i närheten af kärran; nyss nämnda bref, som var assureradt till inspektor Magnus Klockhoff, innehöll 4,000 kr, hvaraf 1,000 kr. i riksbankens 5-kronesedlar, 1,000 kr. i Mälareprovinsernas enskilda banks 10-kronosedlar, 1,000 kronor i sist nämnda banks 50-kronosedlar samt återstoden i dylika sedlar eller å 100 kr., hvaraf möjligen några af Hernösands enskilda banks.

Den mördade Magnus Sjöqvist var bosatt i Sollefteå, 34 år gammal och gift.

Vesternorrlands Alleh., lemnar följande nya upplysningar angående efterspaningarna.

Från länsman Tingvall i Anundsjö har meddelats, att en kortväxt, mörkklädd mansperson vid 30 å 35 års ålder, bärande en mindre trälåda med syringar, nålar m. m. öfver Örnsköldsvik med ångbat begifvit sig söderut. Mannen hade innehaft mycket penningar och syntes misstänkt. Genom telegram från polismästaren i Stockholm till länsstyrelsen har meddelats att ingen med Hernösand 2 till Stockholm anländ person kunde misstänkas.

1 Hudiksvall har anhållits en norsk arbetare, som uppgifvit sig den 27 Maj hafva lemnat Junsele och der dá hört talas om mordet. Denne skall vara lång till växten, ljuslätt, med venstra ögonlocket svullet; han hade innehaft penningar samt försett sig med nya kläder, hvarjemte han lemnat uppgifter som synas egnade att fordra bekräftelse. Han ankom till Hudiksvall med "Telegraf" på resa till Gefle och hade under resan väckt uppmärksamhet genom sitt slöseri. Penningarne skulle han fått för timmerflottning. Med ångaren "Dalelfven" (någon sådan finnes som väl bekant icke) skulle han hafva kommit från Sollefte till Hernösand, der han bott hos en f. d. sjöman, hvars namn han ej kunde uppgifva, men detta har dock befunnits riktigt. Här har han visat en viss hemlighetsfullhet i fråga sina penningar.  

Så kom snön!

På morgonen årets första dag så kom äntligen snön. När jag lade mig vid 4-5 tiden så hade det inte börjat men till 10-11 då jag klev upp så var det vitt ute och hade ramlat ner 5-8 cm. Kul men man vill ju gärna ha snö redan till jul.

Några bilder.

Ser ut att bli temperaturer i huvdsak på minussidan den kommande veckan så det som kommit blir nog mest kvar det. Och mer kan det bli redan imorgon och på lördag.

Gott Nytt År!

Gott slut på 2025 och Gott Nytt 2026!!!

Travtävlingen i Näsåker

I Sollefteå Nya Tidning den 6 januari 1911 finns följande inlägg om travtävlingen som jag nämnt tidigare.

 

Näsåkers travklubbs tävling.

Den förut omtalade av Näsåkers travklubb anordnade travtävlingen å älven äger rum i dag! Anslutningen är mycket livlig och redan nu på morgonen företer startplatsen en rörlig anblick med tillströmmande tävlande och åskådare. Banan är smyckad med flaggor och är dels på 1,500 och dels på 1,000 mtr.

Starten skedde kl. 8,30 f. m. och ett 20-tal tävlande komma att deltag, såvida ingen i sista stund utgår. Prisdomare äro herrar förvaltarne Åkerblom, Näsåker och Manne Forsgren, Sollefteå.

Vi skola i nästa nummer lämna fullständigare redogörelse för tävlingarne.

I tidningen tisdagen den 10 januari 1911 finns det infört en sammanfattning av tävlingarna med en resultatlista

Travtävlingarna i Näsåker.

(Från Soll. N. T:s utsände korresp.)!

Årets travtävlingar gingo av stapeln i Näsåker, under ganska stor anslutning från allmänhetens sida både vad tävlande och åskådare angår.

I lopp I för äldre hästar startade 15; i lopp II för yngre startade 5. Bland äldre hästar fanns nog ganska många goda typer, men voro de nog i ganska dålig travkondition, komna som de voro, direkt från skogskörslorna. En häst som nog med lite träning skulle göra sig bra var som hälst var Faust, tillhörig förvaltare Åkerblom, nu gav den ej något vidare utslag. I allmänhet bōra hästarna komma till en tävling lite bättre skötta än här var fallet; de flesta voro ej ens ryktade på morgonen.

Å en stor vit arbetshäst kunde man knappast se vad den ursprungliga färgen var, ty halva hästen var alldeles gul av smuts från det mindre väl skötta stallet.

Bland unghästarna fanns en mycket tilltalande gråskimmel även den lovade gott för framtiden på travbanorna.

Ett fel som borde beivras, är att köra dessa 3-4åriga hästar på sådana tortyrredskap som kedjeträns. En ungdom med detta förskräckliga instrument i munnen skulle avvisas från banan och dess ägare upplysas om det oriktiga.

Anordningarne lämnade nog åtskilligt övrigt att önska, men det är ju ganska naturligt med så primitiva medel till sitt förfogande som denna klubb har. Dock borde en volt finnas på vilken hästarna hade fått röra sig före starten. Nu kommo de flesta hästarna stela och styva fram till starten, och kommo ej i aktiva förrän mot slutet av banan. Körkarlarna borde tillhållas att ej föra ett sådant väsen med sina piskor samt fullkomligt hänsynslöst rycka och slita i tömmarna.

Något program fanns ej, varför de utomstående ej hade en aning om hästarnas härkomst eller ägare.

Prislistan blev följande:

För äldre hästar.

Faust, ägare C. Åkerblom Näsåker 3 min. 14 sek.; Brunte, ägare Anshelm Persson Näsåker 3 min. 19 sek.; Korea, ägare P. J. Edström Resele 3 min. 16 s.; hingsten Birger, ägare Fritz Undin Ramsele 3 min. 27 sek.; Munter, ägare Erik Gustafsson Näsåker 3 min. 27 sek.; Lärka, ägare Albert Böhlin Edsele 3 m. 39 s. (utesluten): Flora, ägare J. O. Olsson Ramsele 3 min. 44 sek.; Docka, ägare J. Nordin Resele 3 min. 46 sek.; Bruna, ägare Nils Sundvall Rå 3 min. 45 sek.; Trissa, ägare Nils Borin Rå 3 min. 56 s.; Loke, ägare Anders Gustafsson, Näsåker 3 min. 56 sek.; Rapp, ägare V. Berlin 3 min. 58 sek.; Brunte, ägare J. Lidgren Näsåker 4 min. 1 sek.; Fastner, ägare Robert Lundin Holafors 4 min. 3 sek.; Frej, ägare Olof Sundvall Holafors 4 m. 22 sek.

För unghästar:

Castor, ägare Olof Edsén Edsele 2 m. 26 sek.; Flora, ägare Albert Andersson Edsele 2 min. 34 sek.; Lill-Bruna, ägare P. Olsson Näsåker 2 min. 40 sek.; Nils Sundvall (utan uppgivet namn på hästen) 2 min. 52 sek. och Dick, ägare P. Lidström Näsåker 2. min. 52 sek.

Genom att mycket snö fallit var banan ganska lös, varför resultaten måste mycket goda.

Verkade vara en väldigt negativ skribent tycker jag, bara fel på allt. Ett antal namn känns igen från prislistan. Hajade till lite när jag såg J. O. Olsson från Ramsele, kan det vara min farfars far? Han hette ju Olofsson men det kan ibland bli Olsson. Något att undersöka vidare.

Olämplig välmening

Diskussionerna runt kyrkoherdevalet som jag skrivit om i tidigare blogginlägg fortsatte in i 1911. I Sollefteå Nya Tidning nr 2 den 6 januari 1911 finns flera inlägg och det första återfinns på sidan 2.

Sollefteå.

Olämplig välmening.

Valet av kyrkoherde inom Sollefteå pastorat har tilldragit sig mer än vanlig uppmärksamhet; isynnerhet intresserades arbete vid frågo dagen var ju ägnat att sedan låta tala om sig. Sinnena hade emellertid hunnit att lugna sig och när valet skedde, var det många av dem, som ogillade förarbetet för detta, som dock röstade å den kallade pastor Carl Akerberg.

Efter det så gott som enhälliga val, pastoratet då gjorde, hade man haft anledning tro, att saken skulle få avveckla sig i ostörd ordning. Så tyckes dock icke bli fallet, ty pastoratets församlingar äro nu kallade at söndagen den 8 jan. efter gudstjänstens slut sammanträda inför vice pastor för att besluta med anledning av "väckt förslag om utseende av en deputation för att inför konungen frambära pastoratets önskningar med avsende på kyrkoherdebeställningens återbesättandes".

Enligt vårt förmenande är det skäligen onödigt att särskilt uppvakta konungen beträffande denna sak. Så kraftigt, man gärna kan önska, har ju pastoratet genom valet uttalat sin vilja i detta fall och såvida icke kyrkoherdebeställningen i Sollefteå redan förut av konungen utlovats till någon annan, torde pastoratet kunna vara nog så säkert om att till kyrkoherde erhålla den så enigt utkorade. Skulle konungen, mot all förmodan, icke taga hänsyn till det utslag, valet gav så kan man vara alldeles förvissad om, att en deputation intet kan uträtta.

För övrigt bör även den ekonomiska sidan av saken tagas i betraktande och i så fall måste man sätta ifråga, om kostnaden för deputationer. i någon mån lämnar valuta. Med resekostnad och dagtraktamente torde några hundra kronor snart vara gångna och då det ju alltid i alla andra frågor skall - och detta med rätta - sparas, synes det oss, som om man även nu borde följa den goda regeln.

Förslaget om denna deputation ger verkligen intryck av olämpligt placerad välmening och man skall säkerligen vid sansad eftertanke finna. att en sådan deputation inverkar så ringa i sak, att det bör vara alldeles onödigt att utse den.

Vi våga icke hysa den uppfattningen, att pastoratsstämman skall avslå framställningen, men vi ha dock velat framställa frågan i ett annat ljus, än det man från andra håll låtit lysa över den. Även förefalfaller det oss, om det för den kallade skulle kännas vida angenämare om frågan nu finge i lugn och ro slutföras; i synnerhet, som han nog kan vara ganska viss om beställningen.

På sidan 3 i samma tidning finns det ett avsnitt som heter "Fältet fritt". Där finns det två insändare i samma fråga.

Fältet fritt.

Kyrkoherdebeställningen.

Till Redaktionen av Sollefteå N. Tidn. Undertecknad, som med odelat nöje sett, att i Eder ärade tidning uttalanden blivit gjorda redaktionelt och av insändare, som tydligt ge vid handen, att platsen fått sitt organ för den fria tanken och övertygelsen, hoppas ock att fältet är fritt för nedanstående.

Enligt annons i Sollefteå Bladet och på den frisinnade tidningens egen tillskyndelse äro Sollefteå pastorats församlingar kallade till kyrkostämma för att utse deputation till konungen med begäran om n. v. pastors utnämning till kyrkoherde.

Undertecknad frågar, var är nu kyrkostämmans sparsamhetsintresse, som ständigt tar sig uttryck i protester, när fråga uppstår om utgifter till ljus och bildning?

Har icke församlingen tillräckligt tydligt uttalat sin önskan genom valresultatet? Vad löjligt ringa betydelse har ej en deputation, jämförd med valutgångens siffror? Här förefinnes i sanning ej någon anledning att beskatta allmänheten. Vill enskilda personer på egen bekostnad resa till Stockholm och uppvakta konungon så må de resa, men de skattdragande skola ej därför betungas. 

Därför samlens alla frisinnade vid stämman och talen ut Eder tanke i fråga. Ingen som ogillar förslaget om att på allmänhetens bekostnad sända en deputation till konungen får stanna hemma.

Så tycker och tänker.

                                 en av de många.

Kyrkoherdevalet.

Med anledning av pastoratstämmans hållande nästa söndag för utseende av deputation för den valde kyrkoherden och fastän det är förenat med risk att ha en annan åsikt i frågan än den på konstlad väg hoptrumfade majoriteten anhåller jag ända hr red. om att få göra några reflektioner.

Nog borde man haft rätt att vänta det saken nu skulle fått gå sin gilla gång utan onödigt fjäsk med ty åtföljande kostnader, ty det är ju alldeles klart att vi få det stora nöjet att betala fiolerna, därest en dylik deputation faller till (eller vad tror den frisinnade förslagsställaren?) ha vi skattdragande inte nog utan att dylika onödiga apparater skall sättas i gång. Tror verkligen förslagsställaren att den det vederbör skulle ändra åsikt om en dylik uppvaktning skedde om han trots majoritetens stora röstövervikt skulle bestämma sig för en annan, vi tycka nästan att det är att nedsätta k. m:t. En annan sak är att det nästan väcker löje hela denna historia. Vi önska därföre framhålla som ett önskemål det pastoralstämman ville avslå detta. för en stor del impopulära förslag. Kanhända att förslagsställaren öven i denna fråga liksom i skolfrågan ändrat åsikt så att han återtar sitt förslag. Låt oss vara överens om att fjäsk är ett oting, som bör bannlysas i vilka former det än framträder. Vi äro säkra på att det finnes en hel hop andru saker inom pastoratet som behövde behandlas och avgöras som vore till verklig nytta för allmänheten. Nedlägg Eder arbetsförmåga och Edert brinnande intresse i det allmännas väl och dylik och vi skola vara Eder tacksamma. och i vår ringa mån understödja Eder.

                    Församlingsho.

Sista tidningen för året

Fredagen den 30 december 1910 kom årets sista nummer av Sollefteå Nya Tidning. Stort fokus även här på nästa år och att få flera prenumeranter. 

På sida 2 finns en notis från Fjällsjö.

Från Fjällsjö.

meddelas till Soll, N. T. Här hölls i torsdags ord. kommunalstämma, varvid de olika längderna godkändes.

I kommunalnämnden omvaldes hrr A. Hansson, Kil, N., A. Borg. Backe, E. Månsson, Norrby, och N. E. Nilsson, Kylsjönäs samt nyvaldes hr E. Persson, Rudsjö. Till suppleanter valdes hrr P. Persson, A. P. Hedlund, O. P. Rydén, Ingemar Hedström och E. A. Rönnberg.

Till vice ordf. i kommunalnämnden valdes hr A. Hansson.

Till revisorer omvaldes hrr R. Bagge och P. Rydén och till deras ers. Otto Johansson och G. Nordlander. I sockenmagasinsdirektionen omvaldes hrr O. Persson, föreståndare och kassaman, J. P. Bergman, J. Hedin och J. E. Svensson samt nyvaldes hr P. E. Persson.

Till ledamöter i taxeringsnämnden valdes hrr J. E. Schödén, Aug. Hansson, E. Strömkvist och R. Bagge, med hrr A. P. Strömkvist, J. Nordlander, B. Nordlander och Aug. Holmgren till ersättare.

Till ombud vid sammanträde med tingshusbyggnadsskyldige valdes hrr J. E. Schödén och E. Strömkvist.

Vid senare hållen kyrkostämma godkändes längderna. Till ledamöter i kyrko- och skolrådet valdes hrr R. Bagge och A. P. Sundin.

Till revisorer valdes hrr K. Olsson och K. Unger med hrr O. Johansson och N. A. Borg till ers,

Inte lokalt men lite kopplingar till jobbet med Nya Varvet och sända telegram till bland annat sjöfart.

Nordens största trådlösa station

Någon av de första dagarna i januari öppnas den nya gnisttelegrafstationen vid Nya varvet utanför Göteborg, av vilken vi här visa en för ett par dagar sedan tagen bild. Stationen är byggd efter den trådlösa telegrafiens allra nyaste principer och blir troligen den största i norden.. Under det att stationen i Karlskrona exempelvis endast kan nå ett avstånd på 300 kilometer, skall denna vid Nya varvet kunna sända telegram över hela Europa och Medelhavet, ja, till och med tvärs över Atlanten kunna nå Amerika. En del av Wilsonlinjens båtar ha redan träffat anstalter för kommunikation med den nya gnisttelegrafmasten.

Monteringen av den nya stationen, som tillhör systemet Forenede Funken, utgöres av ingenjör Rendal från Stockholm och de flesta apparaterna levereras av Elektriska aktiebolaget A. E. G. i Stockholm. Utom den väldiga masten består stationen huvudsakligast av de två små husen som äro synliga på bilden och av vilka det till höger är avsett till bostadshus. Lärare för kustartilleripersonalen, som skall sköta stationen, blir löjtnant H. Reuter.

En uppmuntran att anonymt skicka in nyheter

Världen år 2000

I Sollefteå Nya Tidning onsdagen den 28 december 1910 finns det med en förutsägelse om hur världen kommer att se ut år 2000.

Världen år 2000

sådan den målade sig i en stor kemists föreställning, skall vara bra olika den nuvarande. Den store kemisten, akademikern Berthelot lät sina tankar vandra framåt i tiden och sökte se, hur världen skulle se ut år 2000. Han kastar en blick på jorden. Den är icke igenkännlig. Inga hjordar och inga herdar som vakta dem äro synliga. Inga sädesåkrar, inga fruktträdgårdar, inga vinberg, och naturligtvis inga bönder och inga lantbrukare. Hela jorden är ett trädgårds- och parklandskap som är avsett att bereda ögat fröjd. Inga gruvor bearbetas längre, inga gruvarbetare och inga strejker finnas. Tulltjänstemännen äro försvunna med gränserna. Inga skyddstullar, ingen avundsjuka mellan nationerna, inga krig förekomma. Alla människor leva i broderlig sämja i gemensam lycka. Behöver det sägas vad det är som åstadkommit detta underverk. Endast kemisten kunde, göra det.

När människan en gång fördrevs ur det jordiska paradiset, dömdes hon att förtjäna sitt bröd i sett anletes svett. I nästa århundrade har kemisten frälst henne från denna förbannelse och triumferande återsatt henne i det förlorade och återfunna paradiset. Därtill fordrades endast att gratis förse henne med de ämnen hon behöver till sin näring. Och ingenting var enklare än detta! Då vi bestå av fyra element som förefinnas i naturen i obegränsad mängd, kan det för kemien icke vara svårt att av dem sammansätta de för oss nödiga kvantiterna i form av näringsmedel. Var och en skall om morgonen för sin näring under dagen medtaga sin lilla kvävetablett, sitt lilla stycke fettämne, sin kvantitet stärkelse eller socker och sin lilla flaska örtkrydessens, som tilltalar hans personliga smak.

Berthelot tror, att den sociala frågan därmed är löst. Han tror att människorna, när de icke längre behöva arbeta för födan skola utfylla tiden med att söka det goda och sköna, i konstens utövning och i diskuterandet av filosofiska frågor. Skola icke dessa diskussioner förorsaka strid och split? Berthelot trodde, att när människorna upphört att döda levande djur för att äta deras kött, skulle även deras seder så förmildras, att strider icke förekomma. Ett tvivel fanns likväl i botten av hans själ, ty han säger, att man måste uppfinna en »spirituell kemi» som lika grundligt ändrar människans moraliska natur som vår kemi hennes materiella natur.

Ja det mest låter bra men i en sådan värld är vi absolut inte än men kanske kan det ske om 100 år till.
 

För 115 år sedan idag

Då plockar vi fram nästa nummer av Sollefteå Nya Tidning som är nummer 8 och kom onsdagen den 28 december 1910.  

Viktigt att få flera prenumeranter och att behålla de gamla. Mer än 1 1/2 spalt av första sidan ägnas till att berätta vad tidningen står för och skall avhandla nästa år som är 1911. Inledningen följer här:

Sollefteå Nya Tidning 1911.

Nu är tid för allmänheten att bestämma sig för vilken tidning man skall läsa under kommande år och i dessa dagar avgiva tidningarne Bragelöfte om vilket arbete, de under de närmaste 365 dagarne vilja utföra. Vi skulle ju möjligen kunnat nöja oss med att hänvisa till den utförliga anmälan, varmed Sollefteå Nya Tidning för kort tid sedan framträdde för allmänheten. I största korthet vilja vi dock yttra oss något om vårt program 1911.

Av allt att döma kommer nästa år att bliva av genomgripande betydelse för utvecklingen i vårt land. För första gången skola val till riksdagens Andra kammare förrättas efter den proportionella valmetoden, och utgången av dessa val skall långliga tider framåt bliva bestämmande för det politiska arbetet. Det valresultatet skall säga om landet skall gå en demokratisk utveckling till mötes, eller om fåtalet ännu skall äga att bestämma för flertalet.

Man kan utan överdrift säga, att Andrakammarvalen nästa år blir det mást betydelsefulla skedet i inrikespolitiken. Detta ha de konservativa redan insett och rustat sig därefter deras organisationsarbete är ju sedan länge i full gång och vänstern är skyldig sig och sin sak att orubbligt fortsätta marschen fram mot demokratiens land. I denna strid kommer Sollefteå Nya Tidning att obrottsligt föra framåtskridandets talan. Egen herre i eget land, finna vi vara en sund paroll, då det gäller svenska demokrati och i överensstämmelse därmed skall vårt arbete läggas.

...........

Krönikan avslutas med att berätta att ett helt år av tidningen kostar 2 kr 50 öre. Ganska billigt kan man tycka. Idag motsvarar det 164 kr 50 öre. Det räcker knappt till en halv månad idag av en lokal digital tidning.

Finns det då några lokala annonser eller notiser? Jo det finns fortfarande Hö till salu. Expressbyrån, Helgum och Ramsele som jag visade för några dagar sedan.

Näsåkers travklubb anordnar travtävling på trettondagen kl 8:30 på morgonen. Platsen är på älven vid Näsåkers färjställe. Unghästar som inte är 3 år ännu har en bana på 1000 meter medan äldre hästar tävlar på 1500 meter. Priserna är pokaler som är gjorda av gammalt silver. Kaffe kommer att serveras. Anmälan till tävlingen kan göras hos Tänglund i Näsåker eller handlare Olsson i Ås.

Nykterhetsarbetet.

Verkställande rådet för Sollefteå distrikt av I. O. G. T. har haft sammanträde här, varvid bestämdes att distriktets loger skola deltaga i förbudsagitationsveckan 18-26 febr. 1911. Som lämpliga platser för avhållande av möten bestämdes Nyland. Torsåker, Överlännäs, Sollefteå, Ed, Långsele, Ramsele och Tåsjö. Som talare vid dessa möten uppfördes redaktörerna G. Halfdan Liander, C. A. Nordin, tryckeriföreståndaren H. Doll, pastor C. Akerberg, dir. J. Sandler och kand. Per Hugo. Utom dessa större möten skola distriktets samtliga loger anordna möten under förbudsveckan. Behövligt arbetsmateriel för förbudsveckan tillhandahålles av D. S. hr S. Löfgren.

Rådet beslöt att ej sända ombud till förbudskongressen i Stockholm och måste till följd av ekonomiska orsaker avslå framställningen om anslag till en elev vid ordens talareskola.

Edsele kretsloge erhöll ett extra missionsbidrag för logen Syskonkedjan å Runeåberg och en var av följande ungdomsläger erhöll 10 kr. i missionsbidrag, nämligen »De ungas lycka», »Dalblomman» och »Solstrålen».

Slutligen uppdrogs åt D. T. att verka för bildandet av nya loger i Sånga och i Björksjön, meddelas Soll. Nya Tidning.

En olycka i Ström socken där en häst med last gick ner sig på Flåsjön. 

I denna tidning finns också en förutsägelse om hur världen ser ut år 2000 men den berättelsen återkommer jag med imorgon :-)

Anundsjö släktbok

För er som har släkt i Anundjö socken så finns det en hel bok med släktforskning där bönder, präster och soldater i församlingen mellan 1535 och 1895 finns med. Har ju några personer längre tillbaka som kommer från församlingen så igår plockade jag fram boken för att kolla lite i den och lägga in i min släktdatabas.

Tittade runt lite men började sedan titta lite mer på min morfars morfars farfars far Daniel Persson. Han var född 1744 15/12 i Sörflärke, Anundsjö sn som en son till Per Danielsson (1714-1783) och hans första hustru Anna Nilsdotter (1709-1754). Daniel flyttade till Junsele sn och blev nybyggare i Åkerbrännan. Daniel gifte sig, 1769 1/1 i Junsele sn, med Helena Staffansdotter. Hon var född 1746 i Junsele sn och var en dotter till Staffan Pärsson (1703-1788) och hans hustru Elisabet Ersdotter (1715-1802). Makarna fick elva barn och Helena dog i Åkerbrännan 1816 16/2 och Daniel i samma by 1832 24/10.

Går man in i Anundsjöboken och letar rätt på Daniels föräldrar i Sörflärke så ser man ganska snart att även hans farföräldrar hade gård där. Jag blev intresserad av att se hur länge släkten haft gården och kom fram till följande. 

Sörflärke 4:1

1729-1735    Daniel Persson född i Gafsele, Åsele sn. Levde 1684-1735.

1735-1739    Daniels änka Ingeborg Nilsdotter. Levde 1691-1769.

1739-1781    sonen Per Danielsson. Levde 1714-1783.

1781-1809    sonen Salmon Persson. Levde 1762-1816.

Här delas hemmanet i 4:2 och 4:3.

Sörflärke 4:2 (3 7/8 seland)

1809-1843 sonen Johan Salomonsson. Levde 1785-1860.

1843-1875 sonen Jonas Johansson. Levde 1815-1901.

1875-1890 sonen Olof Jonsson Nordin. Levde 1844-1915.

1890-1895 Sven Hellström gift med Brita Lisa Jonsdotter. Har inte hittat om de är släkt. 

Så långt ur boken, här ser man då att hemmanet gått i släkten i 161 år fram till 1890. Men vad hände sedan då?

Jag går in i lagfartsböckerna och ser då följande:

Här ser man att Jonas Johansson fick lagfart 1844 och sålde till sonen Olof Jonsson 1875.

År 1890 skrivs ett köpeavtal och Olof Jonsson Nordin säljer till Sven Johansson Hellström och hans hustru Brita Lisa Jonsdotter. Men det är först efter att ha tagit ut en lägenhet som makarna får lagfart på för att därefter sälja. Här försvinner hemmanet ur den närmsta släkten. I boken ser det ut som det finns en släktkoppling men det måste i så all vara längre tillbaka. 

Tittar vi i församlingsboken för slutet av 1800-talet och början av 1900-talet så ser det ut såhär.

Sörflärke och här är Sven hemmansägare och hustrun Brita Lisa finns också med. De verkar inte ha några egna barn men har tagit två fosterbarn, Inga och Johannes. 

Nästa överlåtelse av Sörflärke 4:2 är i bouppteckningen efter Sven till fostersonen Johannes och änkan. Änkans halva säljs senare, nämligen 1932, till sonen så han har hela hemmanet. Johannes avled på Sörflärke 4:2 1963.

Boktips

Två tips på böcker att läsa nu när ni är lediga i helgerna. Böckerna heter Vargdräparen och Skuggälven skrivna av Sara Hagström och böckerna utspelar sig i Junsele socken i huvudsak men även lite i andra delar av Sollefteå kommun. Välskrivna och spännande böcker med en handling i nutid men också en parallell berättelse om något som hände tidigare, ett ganska vanligt upplägg i många böcker idag. Fick böckerna hem i brevlådan dagarna innan jul och har i princip sträckläst dem båda de senaste dagarna.

Den första boken Vargdräparen, kom 2023, har uppstarten i att en person vid namn Einar Grundström hittas skjuten ute i närheten av sitt hem inne i Junsele. Polisutredningen kommer att ledas av Malin från polisen i Umeå och några utredare från polisen i Sollefteå. En spännande och invecklad historia med väldigt bra beskrivningar av personer, miljö och situationer och en del platser och namn känns igen från Junsele. Den parallella handlingen i boken spelas upp för 15 år tillbaka i tiden.

Andra boken i serien kom i år och heter Skuggälven. Ett nytt mord och den här gången är det i trakterna av Röån och detta första mord följs ganska snart av en andra död kropp som återfinns. Även här finns en parallel historia som har sin inledning på 1950-talet i Kilforsen och den by som växte upp där i samband med att kraftverket med tillförsel- och utförselkanaler byggdes där i området. Många detaljer och intressanta beskrivningar även i denna bok. En intressant uppgift jag inte hade koll på var att de grävmaskiner som fanns för att gräva kanalen i Forsmo hette Marion. Det var tydligen märket på de här enorma grävmaskinerna som pappa berättade att den gamla bilen "bubbla" fick plats i skopan. Med tanke på hur denna bok slutar så förutsätter jag att det finns en tredje del som är pågång också. 

Mitt tips är att ni skaffar dessa böcker och läser dem.

Om författarinnan Sara Hagström kan man läsa mera om i en artikel i tidningen Nordsverige. Hon bor i Ödsbyn i Anundsjö socken och slutade sitt ordinarie jobb för att skriva dessa böcker. Här säger hon också att tanken är att det skall bli minst fyra böcker. Varför hon skriver om just Junsele framgår inte av artikeln men kanske har hon någon koppling dit. Vad jag kan se när jag kollar lite snabbt är att hon härstammar från Kubbe och sex stycken Olof Olofsson på raken. Alltså är jag släkt med henne men bara via fyra av dessa Olof gemensamt. 

Ett paket från släkten i USA

Häromdagen fick jag ett platt paket med posten från släkten i USA. Innehållet var en bok om släkten Josephson (tack Lois) och otroligt intressant och kul bok. Har bläddrat lite i den men kommer garanterat att läsa den från pärm till pärm när det lugnat ner sig med julfirande.

Kunde inte låta bli att direkt börja och bläddra lite i boken och det finns massor av kort där, många från Sverige men jättemånga från när de kom till USA. Paret som utvandrade var Sven och Kristina. Kristina var min mormor faster och de åkte för 116 år sedan 1909. Min bror har skrivit om familjen i sin blogg här. Det är en stor släkt, säkert över 200 personer som haft eller har en koppling till dem under de nästan 120 år som förflutit sedan de åkte över. Släkten därborta brukar ha släktträffar regelbundet och jag var på tre olika från 1990 till 2000. Har en önskan om att komma över på en till någon gång. 

I boken finns en bild som jag tror jag sett tidigare men vi har den inte i något av våra album.

Det här skall vara Nordins gård i Forsnäs taget nerifrån älven. Spännande att se och man kan lokalisera husen som jag sett på andra bilder uppifrån gården. Jag har skrivit några inlägg tidigare i bloggen om familjen Nordin så här nedan följer några länkar:

Hans Nordin och hans son

Hans Nordin och hans son II

Varför tog de olika namn?

När tog sig bröderna namnen?

Ett gammalt skåp

Nordin släkten är stor och de flesta ättlingarna bor nog på andra sidan Atlanten. Det var inte bara Kristina av syskonen som utvandrade utan även Hans, Andrew, Regina, Eric och Henry åkte över men tror inte att de tillsammans har så många ättlingar där borta som Kristina har. Har forskat på ättlingarna av och till genom åren men det kan bli ett bra mål för nästa år att kartlägga "Hanke och Hanke-mors" alla ättlingar.

Notiser från Sollefteåbladet

Lördagen den 23 december 1905 kom ett nummer ut av Sollefteåbladet. Den tidningen kom ut redan 1895 och det var nog inte så lätt för Sollefteå Nya Tiding att konkurrera med den när den var så pass etablerad med över 15 års utgivning 1910.  Denna tidning är alltså 120 år och en dag gammal idag.

I detta nummer finns det en annons från Ramsele inför julen.

C.A. Hultmans slakteri, någon som vet mer om honom och var den affären fanns?

Julbal skall det bli på Hotell Rosenqvist. Står inget var det är men kan det ha varit i Sollefteå?. I alla fall är alla välkomna på annandagen, barn mellan 16 och 19 och äldre mellan 19 och 01.

Där finns också en kunggörelse om att tredje ordinarie kommunalstämma, i Ramsele socken, kommer att gå av stapeln "fjerdedag jul" eller den 28 december. Där finns fem punkter att avhandla.

För flera år sedan skrev jag ett blogginlägg om Nils Erik Undin (finns här) och i denna tidning finns det några notiser om honom. 

Några kungörelser.

Slutligen några försäljare (agenter) av försäkrngar. 

God Jul!