Familjen i Forsnäs

Hans Zakrisson Nordin (1849–1924) och Kristina Lisa Andersdotter (1856–1943) – familjen i Forsnäs

I Forsnäs i Ådals-Liden levde Hans Zakrisson Nordin och hans hustru Kristina Lisa Andersdotter. Tillsammans fick de tretton barn. Familjens historia rymmer jordbruk och vardagsliv i det ångermanländska bondesamhället, men också emigration, nya liv i Nordamerika, familjelycka och sorg.

Några av barnen stannade kvar i Sverige, medan andra sökte sig till Kanada och USA. Familjens öden kom därmed att sträcka sig från Forsnäs till Manitoba, Washington och Chicago.

Hans och Kristina Lisa

Hans Zakrisson föddes den 25 september 1849 i Sundmo i Ådals-Liden. Han kom senare att bli bonde i Forsnäs, där han brukade hemmanet Forsnäs nr 1.

Den 29 mars 1875 gifte han sig med Kristina Lisa Andersdotter, född den 15 juli 1856 i Salsjö i Edsele. Hon var dotter till Anders Nilsson (1820–1895) och Märta Greta Mähler (1814–1884).

Hans och Kristina Lisa bildade familj i Forsnäs och fick under åren 1876–1898 tretton barn. Barnaskaran var stor, och deras levnadsöden kom att bli mycket olika.

Hans avled i Forsnäs den 6 januari 1924. Kristina Lisa överlevde honom med nästan tjugo år. Hon tillbringade sina sista år på ålderdomshemmet i Rå i Ådals-Liden och avled där den 25 april 1943.

De tretton barnen

1. Hans Johan – John Nordin (1876–?)

Hans Johan föddes 1876. Han emigrerade till USA år 1902 och blev känd som John Nordin.

År 1904 gifte han sig i Ashland i Wisconsin med Elizabeth ”Lizzie” Hagström. Hon hade tidigare varit gift med John Holter och hade två barn från det äktenskapet.

John och Elizabeth fick sonen Theodore Edward Nordin, född 1905. Theodore avled 1933 i tuberkulos.

Vad som sedan hände med John är oklart. Han tycks ha försvunnit ur de tillgängliga källorna efter 1905. År 1962 förklarades han död, med den antagna dödsdagen den 31 december 1922. Det är viktigt att skilja detta juridiska dödsantagande från en bekräftad uppgift om när och var han faktiskt dog.

2. Anders Peter – Andrew Nordin (1877–1963)

Anders Peter föddes 1877 och emigrerade till Kanada 1903. Han slog sig först ned i Winnipeg, men återvände till Sverige.

År 1909 gifte han sig med Ida Katarina Josefsdotter, född 1888. Paret emigrerade därefter tillsammans till Nordamerika.

De fick sonen Eric, född omkring 1916 i Kanada. Eric avled 1933 i Snohomish County i delstaten Washington.

Andrew arbetade som snickare. Han blev amerikansk medborgare 1933, medan Ida blev medborgare 1939. Andrew avled i delstaten Washington 1963.

3. Zakarias Emanuel Nordin (1879–1958)

Zakarias Emanuel föddes 1879 och stannade kvar i Sverige. Han blev bonde i Forsnäs nr 1, där han brukade en mindre del av hemmanet.

Han gifte sig med Anna Magdalena Persdotter (1866–1940). Deras dotter Lilly Linnea föddes 1907.

Zakarias Emanuel dog 1958 på ålderdomshemmet i Näsåker. Genom honom fortsatte familjens historia på hemorten, samtidigt som flera av hans syskon hade byggt upp nya liv på andra sidan Atlanten.

4. Märta Karolina Nordin (1880–1960)

Märta Karolina föddes 1880. Hon gifte sig med bonden Per August Lidén (1874–1955) och paret bodde i Moflo.

De fick fem barn:

• Rikard, född 1902
• Ida, född 1903
• Gottfrid, född 1906, död 1908
• Hilda, född 1910
• Milly Kristina, född 1916

Familjen upplevde både glädjen över barnen och sorgen när den lille Gottfrid dog endast omkring två år gammal.

Märta Karolina avled 1960.

5. Dorotea Elisabet – Lisa Nordin (1882–1964)

Dorotea Elisabet, som också kallades Lisa, föddes 1882. Hon gifte sig med bonden Erik Alfred Eriksson (1882–1957). De bodde i Nordantjäl.

Deras barn var:

• Ingrid Johanna, född 1915
• Alfa Kristina, född 1917
• Göta Elisabet, född 1919

Lisa avled 1964, sju år efter sin make.

6. Inga Johanna Nordin (1884–1982)

Inga Johanna föddes 1884 och gifte sig med Fredrik Otto Altin Eriksson (1881–1951), som arbetade som bagare och handlare.

Familjen bodde först i Moflo, därefter i Ås och senare i Ramsele. Äktenskapet upplöstes genom skilsmässa 1944.

De fick fyra barn:

• Elly, född 1907, död 1930 i tuberkulos
• Eivild, även kallad Eje, född 1910
• Frans Edvin, född 1912, död 1930 i lungsot
• Bengt Yngve, född 1925

År 1930 förlorade Inga Johanna alltså två barn, Elly och Frans Edvin, med kort mellanrum. Båda dog i lungsjukdom, något som påminner om hur hårt tuberkulosen drabbade många familjer under denna tid.

Inga Johanna levde ett långt liv och avled 1982, 98 år gammal.

7. Kristina Margareta Nordin (1886–1939)

Kristina Margareta föddes 1886. Hon gifte sig med Sven Robert Josephson (1884–1956).

Paret emigrerade till Manitoba i Kanada 1909. Deras son Helmer föddes i Forsnäs 1908, före utvandringen. I Kanada växte familjen och fick ytterligare många barn:

• Svea, född 1909
• Margareta, född 1911
• Holger, född 1912
• Alf, född 1913
• Nels, född 1914
• Ture Gotfrid, född 1915, död 1917
• Ture Gottfrid, född 1917
• Vega Helen, född 1919
• Ida Hildegard, född 1921
• Albert Robert, född 1924
• Jean Victoria, född 1926
• Erik Peter, född 1927
• Edna Elisabeth, född 1929, död samma år

Familjen fick således uppleva både en stor barnaskara och förlusten av två små barn. Att namnet Ture Gottfrid återkommer efter det första barnets död är ett exempel på en namngivning som förekom i äldre familjer.

Kristina Margareta avled 1939 i Alpine i Manitoba. Sven Robert levde till 1956 och dog i Benito, Manitoba.

8. Regina – Jean Nordin (1888–1974)

Regina föddes 1888 och förekommer också under namnet Jean. Hon gifte sig med Erik Peter Andersson, född 1882.

Paret emigrerade till Kanada. Deras dotter Ivy Anderson föddes i Winnipeg 1912.

År 1922 flyttade familjen vidare till Chicago i USA. Regina kom därmed, liksom flera av sina syskon, att leva en stor del av sitt liv långt från födelsebygden.

Hon avled i Chicago den 17 mars 1974, på sin 86-årsdag.

9. Henrik Jakob – Henry Nordin (1890–1945)

Henrik Jakob föddes 1890 och emigrerade till Kanada 1909. År 1923 flyttade han vidare till Chicago, där han arbetade som snickare.

Han var gift med Annie, som uppges ha varit född i Sverige omkring 1901. De fick tre barn:

• Margery, född omkring 1922 i Kanada
• Robert, född omkring 1925 i Illinois
• Donald, född omkring 1928 i Illinois

Henry dog 1945 efter en olycka i Chicago. Enligt en dödsnotis i Chicago Tribune den 11 november 1945 hade han skadats när han föll från en byggnadsställning under reparationsarbete.

Dödsnotisen är särskilt värdefull eftersom den nämner flera av hans anhöriga. Bland de efterlevande fanns syskonen Eric, Jean Anderson och Andrew i Everett, liksom en bror och tre systrar i Sverige. Den nämner också systern Kristina Josephson, som redan hade avlidit.

Notisen visar hur familjens medlemmar vid den här tiden var spridda över både Sverige, Kanada och USA.

10. Erik Viktor Nordin (1893–1893)

Den första sonen som fick namnet Erik Viktor föddes den 12 februari 1893 i Forsnäs. Han avled redan den 6 april samma år, endast några veckor gammal.

Att ett senare barn fick samma namn var inte ovanligt. När ett barn dog tidigt kunde föräldrarna låta ett yngre syskon bära namnet.

11. Erik Viktor Nordin (1894–1955)

Nästa son med namnet Erik Viktor föddes den 29 maj 1894.

År 1919 gifte han sig med Katarina Larsson, född 1899 i Lungsjön. De bodde först i Forsnäs och senare i Lästa i Ytterlännäs, innan de återvände till Forsnäs.

Erik Viktor emigrerade 1925 till Chicago, där hans bror Henry redan bodde. Han återvände till Sverige 1927 och reste sedan över igen 1929, denna gång tillsammans med hustru och barn.

Barnen var:

• Ragnhild Kristina, född 1920
• Signhild, född 1922
• Gunhild, född 1923

I en uppgift anges Väja som födelseort för Gunhild, men den uppgiften bör kontrolleras mot födelseboken.

Familjen återfinns i amerikanska folkräkningsuppgifter från 1930 och 1940. Gunhild avled i Chicago 1946.

12. Albert Nordin (1896–1981)

Albert föddes den 24 april 1896 i Forsnäs. Han flyttade till Bergsjö 1917 och senare till Gävle, där han arbetade inom polisen.

År 1923 gifte han sig med Annie Katarina Lönn, född 1900 i Gävle.

De fick två barn:

• Albert Valter, född 1923
• Vera Margareta, född 1925

Albert avled 1981 och Annie levde till 1992.

13. Nils Otto Nordin (1898–1918)

Nils Otto föddes 1898 och var familjens yngste son. I de uppgifter som finns tillgängliga anges den 5 maj som födelsedag, men en motstridig uppgift förekommer också. Födelseboken bör därför kontrolleras innan datumet betraktas som helt säkert.

Nils Otto arbetade som dräng eller arbetare i Forsnäs. År 1918 var han inskriven för värnplikt med nummer 506 vid Sollefteå.

Han avled den 14 april 1918, endast 19 år gammal, i lunginflammation. Föräldrarna hade då redan förlorat ett litet barn och skulle nu också mista sin yngste son i unga år.

Från Forsnäs till Nordamerika

När man följer Hans och Kristina Lisas barn genom kyrkböcker, emigrantuppgifter, folkräkningar och dödsnotiser framträder ett tydligt mönster. Flera av barnen sökte sig till Kanada och USA, där de arbetade, bildade familj och slog sig ned.

Kanada blev ett viktigt mål, särskilt Manitoba. Där byggde Kristina Margareta och Sven Robert Josephson upp en stor familj. Andra syskon fortsatte senare till USA. Chicago blev en samlingspunkt för flera av dem, medan Andrew levde i delstaten Washington.

Emigrationen innebar att syskonen kom att leva långt ifrån varandra. Samtidigt visar dödsnotiser och andra dokument att kontakterna mellan familjemedlemmarna levde kvar. När Henry Nordin dog i Chicago 1945 kunde tidningen fortfarande räkna upp syskon och släktingar på flera platser i Nordamerika och i Sverige.

För dem som stannade i hembygden fortsatte livet i Ådals-Liden och närliggande socknar. Familjens historia blev på så vis både en del av den lokala bondehistorien och en del av den stora svenska emigrationshistorien.

”En kärnqvinna” – berättelsen om en mor med tretton barn

I svenskamerikanska tidningar publicerades sommaren 1901 en berättelse om en kvinna vid namn Märta Elisabeth Nordin. Hon beskrevs som en verklig ”kärnqvinna” och uppgavs ha tretton barn, vilka alla skulle vara i livet.

Berättelsen har väckt tanken att kvinnan kan ha varit Kristina Lisa Andersdotter Nordin i Forsnäs. Det finns en omständighet som gör kopplingen intressant: Kristina Lisa var 42 år när hennes yngste son Nils Otto föddes 1898, och hon hade sammanlagt fött tretton barn.

Men det finns också en viktig invändning. Ett av barnen, Erik Viktor, född 1893, dog redan som spädbarn. Påståendet att alla tretton barnen skulle ha varit vid liv stämmer alltså inte med familjens kända historia.

Det går därför inte att säkert slå fast att tidningsartikeln handlar om just Kristina Lisa. Namnet Märta Elisabeth stämmer inte heller med hennes registrerade namn. Det kan röra sig om en annan kvinna, en felaktig uppgift eller en berättelse som förändrats när den återpublicerades i olika tidningar.

Berättelsen förekom i svenskamerikansk press i juli 1901, bland annat i Texas posten den 18 juli och Gamla och nya hemlandet den 10 juli. Den exakta ursprungliga notisen i Västernorrlands Allehanda har inte kunnat fastställas här.

Oavsett om berättelsen handlar om Kristina Lisa eller inte säger den något om hur stora familjer kunde uppmärksammas i tidningarna. Ordet ”kärnqvinna” uttrycker en uppskattande syn på en kvinna som fött och fostrat många barn. Samtidigt behöver en sådan tidningsnotis läsas kritiskt: uppgifter kunde ändras, förenklas eller förvanskas när de återgavs på andra sidan Atlanten.

Jag har tidigare skrivit om denna tidningsberättelse i ett inlägg med rubriken ”En kärnkvinna!”. Kopplingen till Kristina Lisa är fortfarande en intressant möjlighet, men den bör inte presenteras som bevisad.

En stor familj och många olika livsöden

Hans Zakrisson Nordin och Kristina Lisa Andersdotter fick tretton barn, men deras familjehistoria kan inte sammanfattas enbart i antalet barn. Här finns berättelser om gårdsliv i Forsnäs, äktenskap och nya generationer, om människor som emigrerade och byggde nya liv i Kanada och USA, och om barn som dog alltför unga.

Några av barnen levde långa liv. Andra dog i barndomen eller i unga år. Flera av dem som emigrerade förblev en del av en svensk-amerikansk släkthistoria som går att följa genom folkräkningar, medborgarskapshandlingar och tidningsnotiser.

När man lägger samman uppgifterna blir familjen Nordin ett exempel på hur en släkt från en liten by i Ångermanland kom att spridas över stora delar av Nordamerika, samtidigt som rötterna fanns kvar i Forsnäs.

Källor och vidare läsning

• Ådals-Lidens släkt- och familjeuppgifter: Forsnäs familjer.
• Riksarkivet, husförhörslängd: Bild från kyrkoarkivet.
• Chicago Tribune, dödsnotis den 11 november 1945, rörande Henry Nordin.
• Texas posten, 18 juli 1901, och Gamla och nya hemlandet, 10 juli 1901, beträffande berättelsen om ”En kärnqvinna”.
• Kyrkoböcker, emigrantuppgifter, amerikanska och kanadensiska folkräkningsuppgifter samt dödsregister.

Ingrid har namnsdag idag

Såg i kalendern att det är Ingrid som har namnsdag idag. Så hette min farmor. Det är drygt 27 år sedan hon somnade in. Jag har skrivit inlägg om henne tidigare här och här och här.

Förklaring av namnet Ingrid kan man hitta här:

Namnbetydelse Ingrid

Ingrid är ett kvinnonamn med nordisk ursprung. Den ursprungliga formen av namnet var Ingifridh. Första delen av namnet kommer från ett gammalt gudanamn med oklar identitet (se Ingwaz) och andra delen av fridher "vacker, älskad".Namnet är relativt vanligt, bland de 10 vanligaste totalt sett. Den 31 december 2005 fanns det totalt 126 373 personer i Sverige med namnet, varav 61 587 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 662 flickor namnet, varav 67 fick det som tilltalsnamn. Namnsdag: 9 oktober (sedan 1901).

Här finns det en sida till med en liknande förklaring och färskare siffror:

Ingrid är ett flicknamn med nordiskt-ursprung. I Sverige bär 40 300 personer namnet (Skatteverket, 2025), rankat #43 bland flicknamnen. Namnsdag: 9 oktober. Betydelse: Ett fornnordiskt namn, ursprungligen Ingifridh som är sammansatt av gudanamnet Ing och fridh som betyder skön eller älskad.

Historiska personer

Sankta Ingrid av Skänninge som levde på 1200-talet. Svenska prinsessan Ingrid, 1910-2000 som blev drottning i Danmark år 1947.

Ursprung: Nordiskt · Äldsta belägg i Sverige: 1000

Bärare 40 300

Nyfödda/år 191

Kvinnor 40 300

Män –

Ursprung Nordiskt

Namnsdag 9 oktober

Varför farmor fick namnet Ingrid kan vi ju inte veta, det var dessutom hennes enda förnamn. Ofta gick ju namnen i arv och Ingrid var ett vanligt namn i västra Ångermanland. Men tittar man bakåt på hennes anor så finns det inte så många Ingrid. Kunde bara hitta två stycken till början av 1700-talet på både hennes farmor och på morfars sida.

Det är farmors farmors mormor Ingrid Eliasdotter (1768-1843) och hennes mamma Ingrid Eriksdotter (1729-1794). Men det finns också en syster till hennes farmor Sara Greta som hette Ingrid Helena.

Daniel Ersson (1827-1909)

Daniel Ersson föddes 1827 7/11 i Imnäs, Ramsele sn som en son till Eric Pehrsson (1792-1866) och hans hustru Brita Ersdotter (1791-1875). Daniel gifte sig 1855 15/4 i Edsele sn med Anna Brita Göransdotter. Hon var född 1836 29/4 i Norrnäs, Edsele sn som en dotter till Göran Johansson (1810-1845) och hans hustru Ingrid Johansdotter (1815-1897). Makarna bosatte sig i Imnäs där Daniel skrivs som bonde och senare för hemmanägare. De bodde kvar i byn hela livet. Daniel avled där 1909 3/10 och dödsorsaken anges till ålderdomssvaghet. Hustrun Anna briter avlider i samma by 1917 2/2.

Deras barn:

s. Erik Johan            (1856-1955)

s. Göran                    (1857-1904)

s. Daniel                    (1859-1944) 

s. Olof Petter             (1861-1886)

s. Henrik Abram       (1865-1915)

d. Brita Margareta föddes 1869 6/5 i Imnäs, Ramsele sn, död där 1888 29/5.

s. Mattias                  (1871-1954)

s. Samuel föddes 1874 22/1 i Imnäs, Ramsele sn, död där 1875 30/5.

s. Samuel föddes 1879 27/4 i Imnäs, Ramsele sn, död där 1881 22/9.

d. Ingrid Märta        (1882-1958) 

Familjen i husförhörslängden 1890.

Johan Henriksson (1835-1909)

Johan Henriksson föddes 1835 3/6 i Imnäs, Ramsele sn som en son till Henrik Persson och hans hustru Anna Johansdotter. Han gifte sig den 1859 19/6 i Ramsele sn med Anna Greta Ersdotter. Hon föddes 1832 28/7 i Imnäs, Ramsele sn som en dotter till Erik Hansson (1793-1868) och hans hustru Anna Greta Göransdotter (1800-1892). När de gifte sig bodde båda i Imnäs och han skrivs som bonde och hon som bondedotter. Makarna bor först i Imnäs där Johan skrivs som styvson, hemmansägare och senare inhyses. 1889 flyttar de till Forsmo i samma församling och där skrivs Johan som torpare. Han avled i Forsmo, Ramsele sn 1909 14/1. Dödsorsaken var hjärtslag och det står "Bråd död vid vedsågning". Hustrun dog också där 1927 27/8 och dödsorsaken för henne var ålderdom.

Deras barn:

s. Erik Johan född 1859 26/12 i Imnäs, Ramsele sn.

d. Anna Margareta född 1863 9/3 i Imnäs, Ramsele sn. 

s. Henrik Anton född 1866 17/1 i Imnäs, Ramsele sn.

s. Olof Peter född 1869 9/4 i Imnäs, Ramsele sn, död där 1874 21/2.

d. Brita Kristina född 1872 29/11 i Imnäs, Ramsele sn.

d. Inga Helena född 1876 26/4 i Imnäs, Ramsele sn, död där 1876 6/5.

Här är familjen i husförhörslängden 1880.

Vinst ikväll

Det satt hårt åt men tillslut så lyckades MoDo vinna med 3-2 borta mot Nybro. Ingen lätt match att spela och förra året hade de enorma problem med Nybro på bortaplan, eller de hade problem med alla lagen från Småland. Denna vecka har de ju tre matcher på en bortaturné som avslutas på fredag med en första match någonsin mot Visby Roma ute på Gotland. Spännande. Många tycker att det bara skall vara nio poäng men Hockeyallsvenskan är ingen lätt serie att spela i och det gäller att ha motivation, kraft och fart varje kväll för att det skall gå bra. 

Andra perioden var det bara utvisningar, mest för MoDo. Och vem är det som dömmer då? Jo naturligtvis är det Carl von Sivers. Vad är den mannen känd för? Jo, för att ge MoDo-spelare matchstraff 5+20 min i alla matcher han dömmer. Förra säsongen blev det två tvivelaktiga matchstraff i två matcher efter varandra med honom som domare. Domarbasen tog sedan bort så det blev inga avstängningar och han fick inte dömma MoDo mer den säsongen. Men naturligtvis hittar han ett matchstraff idag också, en hård tackling av Emil Larsson på en Nybro-spelare. Onödigt mycket fart kanske av Emil men motståndaren ser honom komma och vänder ryggen till, eget ansvar. Tycker träffen är mycket axel mot axel också. 

Nu får vi se vad som händer med den om han spelat klart på några matcher. Tycker inte det borde varit mer än två minuter men jag är kanske lite partisk. Hoppas att de bannlyser den där dommaren från MoDos matcher i fortsättningen, han har ett ont öga till dem.

Men det ordnade sig. I tredje perioden så gjorde Carl Mattsson sitt femte mål på fem matcher. De andra har varit MoDos första mål i varje match, de fyra första men nu blev det andra istället. Nybro kom upp och kvitterade med drygt fem minuter kvar men när det var 55 sekunder kvar av matchen så styrde Bjerselius in segerpucken. Vimmerby nästa nu på onsdag.

Segermålet av Bjerselius.

Segerjubel!!!

Mottagningen var rätt så kass större delen av matchen då jag satt på ett tåg och såg den. Men det blev ju vinst och så fick jag detta stora och fina hotellrum. Allt bra.

Pehr Ersson Mark 1816-1841

Pehr Ersson Mark föddes den 13/12 1816 i Imnäs, Ramsele sn. Han döptes två dagar senare. Han var en son till Erik Persson (1792-1866) och hans hustru Brita Ersdotter (1791-1875). Dopvittnen var Erik Danielsson i Nyland, Erik Olofsson i Imnäs, dräng Eric Ersson ibid, hustru Lisa Ersdotter i Nyland, hustru Anna Greta Jacobsdotter i Imnäs samt pigan Anna Pehrsdotter i Prästgården.

Här är den första husförörslängden som Pehr är med i. Han står längst ner och längre upp kan man hitta hans pappa Eric Pehrsson f 1792 och även hans farfar Pehr Ersson f 1767.

I nästa längd kan man se att han vaccinerats mot koppor.

När vi sedan kommer till längden som är mellan 1828 och 1838 ser vi att han är struken och flyttat till sidan 100 i samma längd. Men vi kan också se att det finns streck under hans namn och det betyder att han kommit tillbaka till sidan. Han har notering om att ha deltagit på husförhör 1837 och samma år har han nattvard sist den 3/12. Man kan därför anta att han flyttat till Ovanmo i slutet av 1837 eller början av 1838 men mer exakt än så kommer vi nog inte kunna få veta.

I Ovanmo står han som dräng hos bonden Pehr Pehrsson f. 1804 och hans hustru Anna Eliaedotter f 1808. Han har notering om deltagande på husförhör 1838 men flyttar nog tillbaka samma år till föräldrarna i Imnäs.

Tillbaka hos föräldrarna så står det att han flyttar till Fjällsjö sn och det gör han förmodligen 1840 då han har en notering om nattvard den 12/4 1840. Finns också en notering här om att han dog i Stockholm. Det finns inga flyttlängder för den här tiden varken i Ramsele eller i Fjällsjö,

I Jansjö, Fjällsjö sn kan man återfinna honom och där står han som "Rote Båtsman Per Mark". Han har nattvard 12/4 och 31/10 1840 och så står det död 1841.

Nästa notering som jag hittat är från 1841. Här hittade jag honom i dödboken i Skeppsholms församling i Stockholm så nu vet vi när och var han avled. Det har för mig varit okänt innan idag.

Novemb 8 12 Rote Båtsmannen af 2 Norrlands 1 Comp No 125 Pehr Ersson Mark ogift Adr Garnizons sjukhuset Ålder 24 11/12 år Dödsorsak Nervfeber

Det jag saknar nu är några militära arkiv men har inte hittat något som är tillgängligt online utan får väl vänta till jag kan besöka krigsarkivet eller möjligen att det finns någon mer information på Härnösands Riksarkiv.

Om dödsorsaken nervfeber säger chatgpt.följande:

Nervfeber var den äldre svenska benämningen på tyfoidfeber (typhus abdominalis). Riksarkivet anger uttryckligen att tyfoida febersjukdomar i äldre svenska dödböcker kunde kallas bland annat nervfeber, fältsjuka, fläckfeber, hetsig feber och sprinkel.

Folkhälsomyndigheten är ännu tydligare: Tidigare kallades tyfoidfeber för nervfeber.

Tyfoidfeber orsakas av bakterien Salmonella Typhi och sprids framför allt genom förorenat vatten eller livsmedel. Under 1800-talet och början av 1900-talet var sjukdomen vanligt förekommande i Sverige.

Det finns också en samtida/äldre medicinsk terminologi som bekräftar detta. Nordisk familjebok skriver att nervfeber är den gamla svenska benämningen på typhus abdominalis, tyfoidfeber.

Men det finns en viktig historisk reservation

När man forskar på 1841 måste man vara lite försiktig med att översätta nervfeber till dagens diagnos tyfoidfeber helt utan förbehåll.

Riksarkivet påpekar att det äldre begreppet tyfus kunde omfatta flera olika febersjukdomar: tyfoidfeber, fläckfeber (epidemisk tyfus) och återfallsfeber. De kunde ha liknande symtom, och det tog lång tid innan man kunde skilja dem åt säkert.

En medicinhistorisk studie från Göteborg visar också att nervfeber historiskt användes för tyfoidfeber, men att diagnoserna före de moderna klassifikationerna inte alltid går att översätta entydigt till dagens sjukdomsbegrepp. 

Tyfoidfeber är en allvarlig systemisk infektion, inte bara en magsjukdom.

Bakterien kommer normalt in i kroppen via förorenat vatten eller mat. Efter en inkubationstid, ofta omkring 1–3 veckor, utvecklas vanligtvis en gradvis tilltagande feber. Den kan följas av kraftig allmänpåverkan, och sjukdomen kan påverka flera organsystem.

Obehandlad tyfoidfeber kunde vara dödlig. I modern medicin kan antibiotika behandla infektionen effektivt, men 1841 fanns naturligtvis ingen antibiotikabehandling.

11 september

En tråkig minnesdag idag. Detta datum 1978 avled den svenske formel 1 föraren Ronnie Pettersson dagen efter en olycka på Monzabanan i Italien. Det är idag också 25 år sedan attacken på World Trade Centers i New York och för 13 år sedan avled svärmor efter en kort tids sjukdom. I eftermiddags runt 16:25 åkte vi iväg till kyrkogården och planterade en blomma, tog några bitar av favoritchokladen och blåste såpbubblor.

 

Choklad och bubbla på plats. 

Vi saknar dig 💕💕💕

Maskeradhoppning

Idag har det varit maskeradhoppning för dottern och hon var ett ridande snabbmatställe som hade Ride Delivery.

Några bilder av ekipaget:

Det var många ekipage med på tävlingen och de började med hoppning på 40 cm, fortsatte med 50 cm och 60 cm innan de gick över till de lägre klasserna med någon som leder hästen och 20 cm.

Första pris blev det i maskeraden och en massa kexchoklad till mig!!!!!!

Det kom lite kraftigare regnskurar under dagen och jag lyckades fånga detta spännande moln i bakkanten på regnskuren.

En historia om Sollefteå

Sollefteå – en plats jag återkommer till

Minnen från 1980-talet, Hallstaberget och historien bakom platserna

Sollefteå är en plats som har funnits med i mitt liv under ganska många år.

På 1980-talet bodde jag i staden i fyra år och gick i skola där. På den tiden var Sollefteå framför allt min vardag. Jag tänkte naturligtvis inte särskilt mycket på stadens historia eller på varför olika byggnader och områden såg ut som de gjorde. Det var helt enkelt platsen där jag bodde och gick i skolan.

Sedan dess har jag återkommit många gånger. Jag brukar vara uppe på Hallstaberget någon gång när jag är i Sollefteå, och för ungefär tio år sedan bodde jag också på Hotell Hallstaberget. I somras var det dags igen.

Den här gången tog jag med mig kameran och fotograferade både hotellet, Hallstaberget och utsikten ner mot Sollefteå.

När jag stod där uppe och tittade ner över staden började jag fundera på hur mycket historia som egentligen finns i den här utsikten. Det jag såg var inte bara en stad jag känner igen från mina egna minnen. Där nere finns också platser som berättar om Sollefteås historia som militärstad, sjukvårdsort och vintersportort.

Så jag började läsa.

Och ju mer jag läste, desto mer intressant blev utsikten från Hallstaberget.

Hallstaberget och hotellet

Hallstaberget har länge varit förknippat med friluftsliv och vintersport. Redan långt innan hotellet byggdes var berget en viktig plats för skidåkningen i Sollefteå.

År 1934 arrangerades stora internationella skidtävlingar i Sollefteå, de så kallade F.I.S.-tävlingarna. Hoppbacken på Hallstaberget användes vid tävlingarna, medan snöbrist gjorde att längdskidåkningen fick flyttas till Graninge. Sollefteå museums digitala bildarkiv innehåller flera fotografier från tävlingarna.

Det är lite speciellt att stå på samma berg nästan ett sekel senare och tänka på att människor redan på 1930-talet samlades här för stora internationella skidtävlingar.

Hoppbacken från den här tiden finns fortfarande kvar och är en del av den kulturhistoriskt värdefulla miljön på Hallstaberget. Sollefteå kommuns kulturmiljövårdsprogram beskriver också Hallstabergets miljö och hotellets betydelse.

Hotellet kom betydligt senare.

Det ursprungliga Hotell Hallstaberget ritades av arkitekten Günter Naumann 1966. Enligt Sollefteå kommuns kulturmiljöprogram tillkom senare flera annexbyggnader, bland annat 1971 och under perioden 1979–1981. Hotellets egen webbplats anger 1969 som startår.

För mig är hotellet också förknippat med flera olika besök genom åren. Jag bodde där för ungefär tio år sedan och nu var jag tillbaka igen.

Det är en ganska speciell känsla att komma tillbaka till en plats man redan känner till, samtidigt som man ser den med nya ögon.

Utsikten över Sollefteå

Det är svårt att inte stanna upp när man står på Hallstaberget.

Ångermanälven slingrar sig genom landskapet och staden breder ut sig nedanför. Men när man vet lite mer om Sollefteås historia förändras också det man ser.

Någonstans där nere finns T3-området, som berättar om den militära etableringen i Sollefteå under slutet av 1800-talet.

Där finns också Hågesta och I21, som under stora delar av 1900-talet gjorde Sollefteå till en tydlig regementsstad.

Och där ligger Sollefteå sjukhus, utanför bilden till vänster, vars historia också är sammanflätad med den militära verksamheten.

Det är nästan som att kunna läsa delar av stadens historia från en och samma utsiktsplats.

T3 – den militära historien börjar ta form

En viktig förändring för Sollefteå kom efter den svenska härordningen 1892. I samband med den militära omorganisationen skapades nya trängförband och Norrlands trängbataljon placerades i Sollefteå.

Mark vid Remsle mo uppläts för den nya verksamheten. Den 17 september 1893 fattades beslut om att staten skulle få ett område på 57 hektar och 3 ar under förutsättning att Norrlands trängbataljon placerades i Sollefteå.

De första permanenta byggnaderna uppfördes under åren 1895–1897. Där fanns bland annat kanslihus, kasern, gymnastikbyggnad, verkstadsbyggnad och förråd.

T3 var ett trängförband. Trängtruppernas uppgift var att ge armén det stöd som behövdes för att kunna fungera, exempelvis när det gällde transporter, materiel och förnödenheter.

Det gamla T3-området finns fortfarande kvar och är en viktig del av Sollefteås militärhistoriska miljö. Området förklarades som byggnadsminne 1996.

När jag ser bilderna från Sollefteå idag är det därför lätt att tänka på hur annorlunda staden måste ha sett ut när de första militärbyggnaderna började växa fram här på 1890-talet.

I21 – Sollefteå som regementsstad

T3 var dock inte det enda militära förbandet som kom att sätta sin prägel på Sollefteå.

Västernorrlands regemente I21 blev under 1900-talet en mycket viktig del av stadens identitet. Regementsområdet på Hågesta blev en del av den miljö som många Sollefteåbor förknippade med staden.

För en regementsstad handlar den militära verksamheten inte bara om soldater och officerare. Värnpliktiga kom från andra delar av landet, människor fick arbete inom och kring försvaret och verksamheten påverkade det lokala samhället på många sätt.

Det militära Sollefteå som hade vuxit fram under mer än ett sekel förändrades emellertid under slutet av 1900-talet.

I juni 2000 halades I21:s regementsflagga och regementet avvecklades.

För Sollefteå innebar det slutet på en mycket lång epok.

Men inte för alltid.

I21 kommer tillbaka

Den 16 januari 2022 återetablerades Västernorrlands regemente I21 i Sollefteå. Efter mer än två decennier utan ett aktivt regemente i staden var den militära närvaron tillbaka.

Dagens I21 har verksamhet både i Sollefteå och Östersund. I Sollefteå finns bland annat regementsstaben och Ångermanlands infanteribataljon. Värnpliktsutbildningen har också återkommit till Sollefteå.

Det är en ganska fascinerande utveckling.

När jag själv bodde i Sollefteå på 1980-talet var I21 en självklar del av stadens vardag. Sedan försvann regementet. Och nu finns I21 åter i Sollefteå.

På så sätt har jag själv hunnit uppleva två olika perioder i stadens militära historia.

Sjukhuset – en annan del av Sollefteås historia

När man tittar ner mot staden från Hallstaberget ser man också Sollefteå sjukhus.

Sjukhusets historia är en annan viktig del av Sollefteås utveckling. Och även här finns en koppling till den militära verksamheten.

I Sollefteå fanns ett Garnisonssjukhus, knutet till den militära verksamheten. Under 1950-talet förändrades den svenska sjukvården och frågan om de militära sjukhusens framtid kom upp.

I en statlig utredning från 1961 konstaterades att Garnisonssjukhuset i Sollefteå skulle läggas ned vid utgången av september samma år. Samtidigt planerades en ny medicinsk avdelning vid Sollefteå lasarett, som skulle vara färdig den 1 oktober 1961.

Det intressanta är att de militära sjukhusen inte bara tog hand om militär personal. Utredningsmaterialet visar att även civila patienter behandlades vid garnisonssjukhusen.

Sollefteå museums digitala arkiv innehåller också historiska bilder från både det gamla och det nya lasarettet.

Det är ännu en påminnelse om hur nära den militära och civila historien kunde vara varandra i en stad som Sollefteå.

Sollefteå på 1980-talet – mina egna minnen

Allt det här är historia som går att hitta i dokument, arkiv och hos myndigheter.

Men det finns också en annan historia – den jag själv minns.

På 1980-talet bodde jag i Sollefteå i fyra år och gick i skola där.

Då såg jag naturligtvis inte staden genom historiska glasögon. Det var bara min vardag. Jag hade mina vägar genom staden, skolan och de platser som hörde till livet då.

Huset som jag bodde inackorderad i är borta och istället har de slagit upp ett nytt stort hus som är handelsträdgård. Bilhandlaren som man ser på bilden är också borta och där är istället en parkering för den stora livsmedelsaffären. Detta var utsikten jag hade från mitt rumsfönster där på 80-talet.

Det är först långt senare som man börjar förstå att de miljöer man såg som självklara faktiskt hade en historia.

När jag nu återkommer till Sollefteå kan jag därför ibland känna igen en plats på ett helt annat sätt än när jag bodde där.

Mycket har förändrats.

Det är kanske det som gör det så intressant att återkomma till en plats man har egna minnen av. Man ser både det som finns kvar och det som har försvunnit.

Tillbaka på Hallstaberget

Och så finns Hallstaberget kvar som en slags utsiktspunkt över alltihop.

Jag har återkommit hit många gånger genom åren och brukar försöka komma upp på berget när jag är i Sollefteå.

För ungefär tio år sedan bodde jag på hotellet. I somras gjorde jag det igen.

Det är lätt att förstå varför platsen har blivit viktig för Sollefteås turism. Här uppe finns både naturen, skidåkningen, utsikten och hotellet.

Samtidigt är det en plats med betydligt längre historia än själva hotellet. Vintersporten går tillbaka till tiden före 1934 års F.I.S.-tävlingar, medan hotellets historia börjar på 1960-talet.

Under 2010-talet genomgick hotellet en omfattande renovering. SVT rapporterade då om ombyggnaden och kommunens engagemang i fastigheten.

Hotellet som står där idag är alltså resultatet av flera olika perioder i Hallstabergets historia.

Att se en gammal plats med nya ögon

När jag stod på Hallstaberget i somras tänkte jag på hur många olika versioner av Sollefteå jag egentligen har mött.

Jag lärde känna staden som skolbarn på 1980-talet.

Sedan har jag återvänt många gånger.

Jag har sett Hallstaberget under olika år och bott på hotellet tidigare. Nu bodde jag där igen och tog med mig kameran.

Men den här gången började jag också titta på historien bakom det jag såg.

T3 berättar om den militära etableringen i slutet av 1800-talet.

I21 berättar om Sollefteå som regementsstad – om en verksamhet som försvann och senare återkom.

Sjukhuset berättar om utvecklingen av sjukvården och om en tid då militär och civil sjukvård var nära sammankopplade.

Hallstaberget berättar om skidåkning, friluftsliv och turism.

Och hotellet har själv blivit en del av Sollefteås historia.

När jag sedan tittar på mina egna bilder från resan ser jag därför mer än bara byggnader och utsikter.

Jag ser platser jag minns.

Platser som har förändrats.

Och en stad som fortfarande har en historia som går att upptäcka.

Sollefteå är för mig både ett minne från förr och en plats jag fortfarande återvänder till.

Källor och vidare läsning

Sollefteå kommun – Kulturmiljövårdsprogram
Läs hela kulturmiljövårdsprogrammet

Länsstyrelsen Västernorrland – T3
Läs Länsstyrelsens historik om T3

Försvarsmakten – Västernorrlands regemente I21
Läs om dagens I21

Försvarsmakten – om Västernorrlands regemente
Läs mer om I21:s organisation och historia

Sollefteå museum – digitalt bildarkiv
Sök bland museets historiska fotografier

Sollefteå museum – FIS-tävlingarna 1934
Se fotografier från FIS-tävlingarna

Riksdagen – Garnisonssjukhuset 1961
Läs riksdagshandlingen

SOU 1961:63
Läs den statliga utredningen

Hotell Hallstaberget
Hotellets officiella webbplats

Höga Kusten – Hotell Hallstaberget
Läs mer om hotellet

SVT – Hotell Hallstabergets renovering
Läs SVT:s artikel om renoveringen

Regn och åska i Ångermanland

I går var det rejäla åsk- och regnskurar i Ångermanland och jag fick en rapport av min bror om vägar som delvis spolats bort och strömavbrott på grund av åskan.

Här är en radarbild hämtar från SMHI:s app. Tiden är 20:15 och då låg den kraftigaste åskan i en linje söder om Sollefteå ner strax söder om Ånge. Några timmar tidigare hade det varit ett band med kraftiga skurar och åska över Kramfors och det var nog det som skapade de stora problemen. Det känns som att just Kramfors kommun ofta får sådant busväder, både regn, åska, översvämningar och snö. Har varit ett antal tillfällen senaste två åren som skapat problem i just det området. Största problemen var det för knappt ett år sedan då ett godståg spårade ur och det blev stora problem med översvämningar.

När jag var uppe i Ångermanland i sommar så var det en del skurar och här kommer ett antal bilder av mäktiga moln från sista veckan i juli (när det var Urkult så de blev lite blöta).

Det kom lite regn hos oss också så att det blev lite dimbankar över lägdan. Längre bort ser man ett upptonat cumulunimbus. Det är långt borta, bedömt nedanför Sollefteå.

En bild till på samma moln från en annan vinkel.

En närbild.

Norrut kunde man också se detta städliknande moln. Det ligger också långt norrut.

Det här är en radarbild från den tiden och då kan man se att det är långt till några skurar men molnen ser jag i alla fall. Ett exempel på att höga cumulunimbus kan synas väldigt långt.

Lagfart i Tara finbladiga såg

När jag bläddrade i lagfartsboken för Sollefteå Häradsrätt 1856 så hittade jag följande notiser för Tara by i Junsele socken. Detta inlägg finns med datum 9:e februari 1857.

N:o 48 Tara byemäns Såglägenhet

S.D. Aktade Härads Rätten skäligt upå en köpt andel i Tara Byemäns såglägenhet derå Krånge Byemän den 10 Mars 1856 erhållit 1sta upbudet, nu bevilja samma Byemän utan hinder upbud och Lagfart Andra gången.

N:o 49 1/4 del uti Tara Sågqvarn.

S.D. Aktade Härads Rätten skäligt å en fjerdedel uti Tara uti finbladiga Såg derå Per Persson den 10 Mars 1856 erhållit första upbudet, nu bevilja Pehr Pehrsson utan hinder upbud Andra gången.

Var fanns denna såg någonstans, någon som vet mer om den? Pehr Pehrsson, vem kan det vara? Skulle vilja se första uppbudet från 10 mars 1856 men den längden finns inte digitalt så det blir att begära fram den nästa gång som man kommer till landsarkivet i Härnösand. 

Potatislandet

För första gången någonsin så har jag satt lite potatis söder om Dalälven. Hittade några potatisar i kylskåpet innan sommaren och de hade legat där ett tag så de hade fått skott (dilar på ångermanländska). Satte ner dem i jorden vid tujahäcken men de har nog plågats av sol och för lite vatten. Dessutom var jorden stenhård och såg inte så näringsrik ut.

När vi kom hem efter turen till Norrland så såg blasten ut på detta sätt. Tänkte att de växer nog inte så mycket mera utan bestämde mig i eftermiddags för att jag skulle ta upp dem.

Var väl en fem "pärer" som jag satte ner i jorden och man kan ju inte säga att utfallet blev så många flera.

Den största var väl 3-4 cm lång och de minsta var som stora ärtor. Provade en rå och den smakade som den skulle. Lagom till en person efter att ha tagit upp fem "pärgräs".

Får prova nästa år och sätta på ett ställe med lite mera jord och vattna lite bättre. 

Årsdag idag

Idag skulle du fyllt 86 år kära mamma. Här kommer en gammal bild som jag hittat i ett fotoalbum från hösten 1962, så här är du 22 år.

I en bil någonstans i Norrland.

En av favoritblommorna var styvmorsviol. Dessa hittade jag i gräsmattan uppe på landet tidigare i veckan. Några finns det kvar bland gräs och brännässlor.

Saknar både dig och pappa massor 💖💖💖