Vikten av att kontrollera allt!

Jag har forskat sedan första halvan av 80-talet och det man som släktforskare vill är att hitta en massa information att klä på de namn och datum man kan hitta i husförhörslängder och andra kyrkböcker. Där underlättar det om man har exempelvis präster eller till och med adel i sitt träd. Helt ärligt kan jag säga att jag alla år letat efter kopplingar till adel och därifrån till kungligheter för att kunna hitta mer fakta om min släkt i historieböckerna, men än så länge har jag inte kommit fram till några kungar. 

Vikten av att vara källkritisk har varit tydlig för mig hela tiden och att kolla upp alla källor så att man har bekräftat alla uppgifter hela tiden. De senaste tio åren har det blivit mer och mer DNA och då har det blivit verifikation med hjälp av det också, svårare men säkrare. Har inte hittat några direkta felaktigheter i min närmsta släkt med DNA ännu.

Det finns en hel del släktforskarsidor ute på nätet med antavlor långt tillbaka i tiden. Exempel på detta är MyHeritage, Geni, Ancestry, WikiTree och alla privata släktforskningssidor. Ta gärna hjälp att få uppslag så att ni kan komma vidare men se till att kontrollera alla datum med originalkällor.

Ett exempel på fel, som dessutom gjorde att jag hittat några kungligheter, hände mig i augusti förra året. Höll på och foskade på en koppling till Blixt-släkten i Jämtland och hittade följande på Geni.

Jättespännande upptäckt och jag kunde inte låta bli att fördjupa mig i grenarna tillbaka på norska adelssläkter och det fanns massor med namn. Jag tillbringade ett stort antal timmar till att forska vidare bakåt och hittade mer och mer intressanta namn och tillslut kom ett antal kungligheter.

Här dyker det upp flera svenska kungligheter som Inge den äldre av Sverige, Kung Edmund, Olof Skötkonung och Erik Segersäll. Bekanta från skolans historieböcker. Kul och intressant och mängder av namn. Lämnade det för den kvällen för att senare gå tillbaka och försöka bevisa varje led.

Blev liggande ett tag och någon månad senare så gick jag tillbaka till sidan för att börja kartlägga de olika leden men då var det någon annan som påbörjat samma sak och då såg antavlan ut på detta sätt istället.

Nu var det helt plötsligt (men mindre lustigt tyckte jag) en annan mamma som var inlagt istället för Arcander som var namnet jag följt en dryg månad tidigare. En mamma som inte är känd till sitt förnamn utan bara efternamn. En hustru till som dött ung. Dessutom med en övertygande bevisning att det måste vara rätt. Med källhänvisningar och avskrifter, slutsatser som verkar rimliga även om det ändå är en viss osäkerhet. Istället för den norska adelssläkten med namn tillbaka till Erik Segersäll så blev det nu bönder och en prost i Jämtland och bara namn ett par generationer tillbaka. Lite besviken när jag var så nära att få massor med historisk information från böcker men det fanns ändå några intressanta livsöden i den nya släkten som jag hittade. Prosten i Jämtland på 1500-talet vid namn Erik Andersson var en intressant person som dök upp här och vid tillfälle skall jag berätta mer om honom.

Men som sagt källkritik är viktig och att kontrollera källor för att därifrån kunna dra slutsatserna om personer så här långt tillbaka är absolut nödvändigt. Så jag har ett jobb kvar att göra här.

Internationella Downs Syndromdagen

Idag, den 21/3, är det internationella Downs Syndromdagen. Anledningen till att just denna dag är vald för detta firande är att alla med  Downs Syndrom har en extra kromosom, dvs tre stycken, på det 21 kromosomparet. Så valet av dag är strålande. Den här dagen har också blivit dagen man rockar sockorna för att visa att olikheter är bra, nyttigt och accepterat. Bra tanke men det skall man inte bara tänka på en dag på året utan alla årets 365 dagar. 

Vi har idag samlats omkring 40 personer, från Avdelning Östergötland, ute på stallet för att fira dagen där med att putsa hästar, mocka, käpphästhoppning, korv och massor av dricka (tack Spendrups för det), måla hästskor och både rida hästar och åka vagn efter häst. Vädret var näst intill perfekt med soligt och runt 10 grader. De hade fixat allt så bra på stallet för oss (tack för det).

Några bilder.

Birger och Tarzan med vagnar, i full fart.

Juni med ryttare.

Tarzan med vagn.

Juni på väg att byta ryttare.

Käpphästhoppningsbanan.

Här var det hjälmar till alla.

Käpphäststallet.

Vårt läskförråd för detta tillfälle.

Birger och Tarzan körde vagn med barn och ungdomar och så fick de rida på Juni och Gimley.

3-0 i matcher

Tredje matchen och den första i Stockholm, på bortaplan, blev inte alls så bra som förra matchen men vad de slet och vilket bra försvarsspel som de visade upp och Werner hade en av sina bättre dagar och räddade oss vid ett par tillfällen speciellt i andra perioden.

Fjärdekedjan var riktigt bra idag och Sebbe gjorde både 2-1, strax efter att AIK kvitterat, och sedan passade han fram till 4-2 i slutet av matchen så att Bjerselius kunde sätta det målet i tom kasse.

Efteråt så fick han ta pucken och sätta upp den på tavlan.

Pucken satte han upp på nummer tre av tolv.

Tre puckar av tolv finns nu på plats och på söndag gäller det att knyta ihop säcken och ta den fjärde och sista som krävs för att gå vidare till semifinal. Bra jobbat grabbar och bra av publiken också som lyfte fram laget på ett enastående sätt.

Tack TV4 och MoDo hoceky för lånet av bilder.

Nu är det igång

Efter en lång säsong som gått lite upp och ner, och många som är missnöjda men det slutade i alla fall med en fjärdeplats, så har nu kvalet till SHL börjat.

Modo spelade sin första match i måndags och det var en hård och tight match hemma mot AIK som slutade med en vinst i förlängning med 4-3. Det var bra med ett ganska snabbt avgörande då de inte ens hade spelat fem minuter av den första förlängningsperioden. Emil Larsson var det som sköt segermålet och det direkt på tekningen som Kyle Topping vann. 

Första målet sköt Kelleher i första perioden och innan matchen var slut hade han gjort ett mål till

Mattias Karlin var också på plats och kollade på matchen.

Här styr Sebbe ner pucken till offensiv zon och Kelleher sätter fart och.....

skjuter in matchens första mål. Detta var som sagt måndagens match som slutade med vinst.

I tisdags fick jag hem den här tröjan. Det är August Bergs uppvärmningströja hemma mot Östersund i februari då Olivia Carlssons förtjänstfana hissades i taket. Matchen då August var en av målskyttarna. Man ser hans nummer fem på ärmen.

I går var det den andra matchen, även den hemma i Ö-vik. Det var nog en av de bästa matcherna de gjort den här säsongen och alla var påslagna redan från start. Det blev inte ens stirrigt när AIK reducerade till 2-1 i den andra perioden utan de fortsatte mala på och August Berg kunde än en gång göra ett mål till, ganska betydelsefulla 3-1.

Slutresultat blev 5-1 och det var rättvist.

Imorgon fredag är det dags för den tredje matchen i serien i bäst av sju. Den spelas på Hovet och nu gäller det. Med tanke på den 2-0 ledning de hade mot HV förra året och torskade tillslut med 2-4 så är jag lite orolig för morgondagens match. Jag hoppas och håller en tumme för att de skall komma ut lika starkt där som igår och vinna den matchen också så har de ett bra utgångsläge inför den fjärde matchen på söndag.

Denna matchserie är lite repris från säsongen 2022-23 när de gick upp till SHL Då inledde de också kvartsfinalen mot AIK och det blev vinst efter en hård matchserie. Då såg raden ut såhär:

Modo - AIK    3-1

Modo - AIK    3-4 efter sudden

AIK-MoDo    3-4

AIK-MoDo    5-4

Modo - AIK    8-3

AIK-MoDo    2-4

Alltså bättre inledning nu än då men det gäller verkligen att ta en match i taget och bara göra bästa möjliga. Med den här säsongen är förväntningarna inte så stora men jag kommer ändå att bli besviken om de inte tar tio vinster till innan säsongen är slut.
 

Järn Magres'n, den besvikne bonden från Forsmo

I boken Stick-Per-Magnus och andra berättelser från den tid som varit av Ingvar Norlin som jag berättade om igår så finns denna berättelse om min förfader. 

Järn Magres'n, den besvikne bonden från Forsmo

TRÖTT AV årens hårda arbeten och mycket besviken, satt den snart 88 årige Johan Mauritzon i sitt undantagsstuga Forsmo och tänkte tillbaka på den tid som flytt. Mycket hade han upplevt under sina år och det mesta hade bestått av arbete och åter arbete. Men han hade trott på det han gjorde och hans önskan om att några av sönerna skulle fortsätta hans livsverk hade gett honom ytterligare energi. Det han efterlämnade skulle visa att han inte hade levt förgäves. Men allt blev inte som han tänkt sig.

Han föddes 1781 av fattiga föräldrar. Tidigt fick han börja arbeta för att hjälpa till med försörjningen av familjen. Detta var ju inte speciellt ovanligt bland dåtidens barn utan i de flesta hem fick barnen börja arbeta med det mesta, redan som små.

I slutet av 1700-talet började han som dräng hos storbonden Anders Ersson från Norrmoflo. 

Det var hos en ung bonde han fick börja sin drängtjänst och han trivdes mycket bra hos honom, för där behandlades han som en jämnlike och kände sig nästan som en lillebror till sin husbonde. Men det fanns en dröm hos honom som bara han kände till. Han tänkte inte i hela sitt liv gå som dräng och tjäna andra, nej ett nybygge var något som han dagligen gick och tänkte på.

Var det skulle ligga visste han inte, för någon passande plats hade han ännu inte funnit.

Så kom den dagen när husbondens hästar hade kommit bort och han var ute för att söka rätt på dem. Han hade hamnat på en plats där han tidigare aldrig varit. Trött och lite andfådd satte han sig på en sten för att vila en stund, då går det upp för honom att han hamnat uppe på det branta Forsmoberget, beläget på gränsen mellan Ramsele och Ådalsliden. Han kunde höra den brusande Imforsen väster om sig och lite längre ner hördes ljudet från Hällforsen.

Men det som han mest såg var den stora och vackra tallheden som bredde ut sig nedanför honom. Genast blev han förälskad i platsen och nu visste han var hans nybygge skulle ligga.

1799 ansöker han som nybyggare till Forsmo nybygge, men samtidigt som han avstyckade sitt nybygge så lade han även stora arealer skog under sig, något som förvånade många eftersom skogen i princip var värdelös, men Johan hade sina planer för framtiden.

Väl hemma säger han upp sin drängtjänst, men innan uppsägningstiden var kommen, var han under den lilla fritid som fanns, där på nybygget och arbetade. Först fälldes alla grova tallar på heden, barkades och lades upp för att torka, för dessa stockar skulle sedan bli byggnadsmaterial till nybygget, stubbar grävdes upp allteftersom träden fälldes och snart kunde han se hur hans första teg skulle se ut. Han var glad och lycklig och kände varken hunger eller trötthet när han var där på nybygget.

Men på dagarna var han hos sin husbonde och utförde sina dagliga drängsysslor. Så kom äntligen den dagen han var fri från sitt kontrakt och kunde flytta till sitt kära nybygge.

Men efter några dagar kom bud om att husbonden han tjänat hos hastigt dött och nu kände Johan sin plikt mot den familj som varit så snälla mot honom. Han återvände för att hjälpa änkan och de fyra barnen med att åter komma igång, nu utan sin make.

Nu hade han inte bara det stora jordbruket att sköta, utan nu fick han ta nätterna till hjälp för att arbeta på sitt nybygge. 

Johan som aldrig hade haft tid med kvinnor blev förälskad i Erssons änka och kärleken var besvarad. De gifte sig och nu blev Johan plötsligt ägare till ett av traktens burgnaste hem. Nu måste han låta nybygget komma i andra hand, men lämna det hade han inga planer på. Snart var han där på den lediga tid han fick och arbetade och efter en tid fanns både hus och ladugård uppbyggda och även stora arealer åkermark. Hur han hann med allt detta är väl bara han som vet, men han var ju känd som en mycket arbetsam människa.

Åren gick och så en dag var hans fosterson Erik 18 år. Då lyckades Johan övertala sin hustru att överlämna hemmanet till honom och själva skulle de flytta till nybygget. De båda hade passerat de förtio åren och för Anna kändes det slitsamt att åter börja om från början igen, men hon följde sin man till det nya bygget.

Och där skulle de på en kort men intensiv tid komma att skapa något av ett mönsterjordbruk.

Som prisades högt av de människor som besökte dem.

När hans fru plötsligt dog delade Johan sitt hemman mellan de tre barnen, men dessa var inte alls intresserad av faderns livsverk utan lät det mer och mer förfalla. Och när de sedan sålde Forsmo och flyttade från platsen sökte också Johan sig från platsen och tog en del andra arbeten, men glömma sitt Forsmo kunde han aldrig. Därför återvände han till sin föderåstuga som han låtit bygga där och levde ensam och bortglömd, tills han dog där i sin älskade by 1869, 88 år gammal.

Källa: Sanningar och sägner i Ådalsliden

I boken så står att hemmanet delades mellan tre av barnen och att de sålde vidare men ättlingar till honom hade kvar ett hemman i byn ända upp på 1980-talet. Dessutom kom en ättling tillbaka till byn genom min farfars mor när hon gifte sig till ett hemman i byn 1897. Det hemmanet finns fortfarande kvar i släkten och den som har det är Johan Mauritssons dotterdotters dottersons sonson och sondotter.

Familjen i Forsmo, Ramsele sn cirka 1825.

Bok om Ådals-Liden

När jag var hemma i Norrland sist så fick jag se en bok som jag sett och läst i tidigare men glömt bort att den fanns och att den fanns där. Det är en bok med berättelser från Ådals-Liden och heter  Stick-Per-Magnus och andra berättelser från den tid som varit. Författare är Ingvar Norlin.

Det är en intressant bok med många berättelser, någon på över 30 sidor medan de flesta är betydligt kortare.

En hel del av berättelserna är säkert sådant som författaren hört själv medan det finns ett antal med hänvisning till Paul Lundins hembygdsböcker. Här ser ni innehållsförteckningen. Speciellt sidan 91 om den besvikne bonden från Forsmo fångade mitt intresse. Johan Mauritsson är min förfader och jag har skrivit om honom här.

Läs den här boken.

Bilder från Forsnäs

Här kommer några vinterbilder från Forsnäs.

 

Någon som vet vad detta är?

Den här maträtten fixade jag till i veckan. Någon som vet vad det är? Lägg en kommentar.

 Såg inte riktigt likadant ut som när mamma fixade till det och bjöd mig på det hemma.

Första gången som jag lagar det på säkert tjugo år och jag tyckte det var gott även om konsistensen inte blev helt som jag kommer ihåg det.

Köpekontrakt

Här kommer en avskrift av det köpekontrakt som skrevs mellan Jakob Persson, hans hustru Märta och hans två söner Henric och Daniel när makarna sålde sina fastigheter 1860.

Bil No 4/48 .

Jag Jacob Pehrsson tillika med min kära Hustru Märta Henricsdotter. Gör härmed veterligt att vi upplåte och försälje Wårt egande Skattehemmanet helt om 1 5/8 dels Seland No 3; i Tara by af Junsele Socken till wåra tvänne söner Henric - och Daniel Jacobssöner eller 13/16 dels Seland till hvardera äfven som hälften till dem var, af hemmets all åbyggnader, Dessa hemmansandelar får tillträdas, om icke förr, sist den 14de mars 1863 då köparne Henric och Daniel skall erlägga till föräldrarne den nu betingad salu och köpesumman Sjutusende Femhundra Riksdaler Riksmynt samt sjelfve eller deras rättsinnehafvare och efterkommande bestå till Föräldrarne Nödigt husrum årligt födoråd och andra vilkor I öfverenstämmelse med serskildt denna Dag uppgjort Contrakt: äfvenledes blifver inföljd för köparna att ifrån och med år 1863, erlägga eller utgöra altonera (?) af hvad beskaffenhet det vara någ. i och för alla fastigheter som föräldrarne komma till att öfverlåta och afstå under samma Köpesumma, hälft om Föräldrarne, som nedan jordt ansökning till erhållande 1/4 del af Röö, 1/4 del af Långnäset, samt 1/4 del af Sydvestom Tarån; allt Krono Nybygges andelar blifver oss till erkändt Laglig åborett i sinomtid, samma åborett Föräldrarne ämna framdeles transportera på Henric och Daniel Jacobs söner i Tara; och enär Henric och Daniel Jacobssöner sålunda får tillträda var sin fastighets andel på fardagen 1863 som dessa åboer dels för sig sjelfve afrekna, Dels och utgifva till alle wåra öfriga Myndiga och omyndiga Barn Sju hundrafemtio Riks: Rmt till hvarje arfvinge, som af.. köpesumman: Detta förelästes, derefter säljare och köpare förklarade sig Ömsesidigt härmed till alla delar nöjda att o uppläsligen fullgöra, och anhålla om Lagafaställelse härå; och förbindande vi oss till Hemet efter sig som afhandlades i Junsele den 6te Februarii 1860.

Wittna:                                     Säljare

H Edin Tara         Jacob Pehrs son

Eric Nordstrand i Böhle Märtta Henric Dotter

                Köpare

                Henrik Jacobs som

                Daniel Jacob Son

Undertecknad i Myndig ålder Godkänna för min del det fastighets värde eller köpeskilling vara tillräcklig, men yrka om min andels utfående med Sjuhundrafemtio Riks: Rmt då Föräldrarne afträde fastigheterne. Godkännes år och dag som förr

Wittna:

Eric Nordstrand i Böhlen Jacob Jacob Son

H. Edin i Tara

Jag här underskrifve såsom äldste son godkänne för min del den här ofvan förmäldta handel, äfven fastighets lösen tillräcklig.

år och dag som ofvan

Wittna

Eric Nordström i Böhlen       Pehr Jacobsson i Krånged

H. Edin i Tara

Jakobs bouppteckning

Jakob Perssons, som jag skrev om härom dagen, bouppteckning finns i Digitala forskarsalen. Inledningen har jag skrivit av nedan:

År 1877 den 3dje April förrättades laga boupteckning efter förra Bonden och födorådstagaren Jakob Persson i Junsell och Tara, hvilken afled den 6te sistlidne februari 75 år gammal samt efterlemnade sig såsom arfvingar följande personer, nemligen: sin efterlemnade hustru Brita Henriksdotter, såsom boets uppgifvare för tillfället och hvars rätt äfven nu bevakades af undertecknad Sven Jonsson, Sonen Per Jakobsson i Krånged, myndig och tillstädes, Sonen Henrik Jakobsson, likaledes; afl Sonen Jakob Jakobssons son Jakob i Tarasjöberget, omyndig och ej tillstädes, men hvars rätt bevakades af dess förmyndare förenämnda Henrik Jakobsson, afl Sonen Daniel Jakobsson i Tara 2ne omyndige Söner Jakob och Zakris närvarande, hvilkas rätt för tillfället bevakades af undertecknad Er. Ritzén, efter anmodan; Sönerna Nils Johan och Anders Daniel, myndige men ej tillstädes;Dottern Bothilda Johanna, gift med Bonden Henrik Jonsson i Nordantjäl, ej tillstädes;  Döttrarne Christina Lovisa och Märta Magdalena begge omyndige och tillstädes, hvilkas rätt bevakades af deras närvarande förmyndare, förre Nämndemannen Jon Zakrisson i Krånged.

    Sedan Enkan Märta Henriksdotter blifvit förständigad att uppgifva boet, sådant det vid den aflidne mannens dödstimma befanns och förvisa alla handlingar och skrifter som hörer sterbhuset, företogs egendomsförteckning och wärdering derefter i följande ordning:

1a) Förevistes ett Skriftligt testamente af den aflidne, för den 17de Februari 1872.

2a) Tillkännagafs ett muntligt dito af dito.

Sedan räknades alla invententarie persedlar upp med värdering.Totala summan på bouppteckningen hamnade på 2367 Riksdaler.

Jakob Persson (1802-1877)

Jakob Persson föddes 1802 7/9 i Tara, Junsele sn som en son till Per Danielsson (1770-1831) och hans hustru Kristina Jakobsdotter (1769-1837). Jakob gifte sig 1829 25/3 i Junsele sn med Märta Henriksdotter. Hon var född 1810 25/12 i Tara, Junsele sn som en dotter till Henrik Jakobsson Stenklyft (1773-1853) och hans hustru Botilda Olsdotter (1785-1844). De bodde hela sina liv i Tara och Jakob var bonde där och från början av 1860-talet födorådstagare. Jakob avled i Tara 1877 6/2 och det finns ingen dödsorsak angiven för honom. Märta bodde kvar på födoråd hos sin sons familj till sin död 1895 30/9.

Deras barn:

s. Per                              (1830-1885)

s. Henrik                       (1833-1891)

s. Jakob                         (1834-1868)

s. Daniel                        (1836-1867)

s. Erik Olof                   (1839-1865)

d. Botilda Johanna      (1843-1909)

s. Nils Johan                (1846-1925)

s. Anders David           (1849-1906)

d. Kristina Lovisa        (1854-1932)

d. Märta Magdalena   (1857-1913)

Bonden från Tara och bondedottern från samma by gifte sig 1829 i Junsele. De var två bröder som gifte sig med två systrar. Deras föräldrars hemman delades upp så att Jakob och Märta fick ta över hans föräldrahem medan brodern Daniel och systern Catharina tog över Märtas föräldrahem. Hemmanet fick han lagfart på den 16/9 1830. Jakobs föräldrar bodde kvar på hemmanet och hade förmodligen födoråd. Makarna skrivs som goda och hade relativt bra betyg i kyrkoböckerna. Tio barn föddes i äktenskapet och alla blev vuxna men flera dog ganska unga. Jakob dog i byn vid drygt 74 års ålder och då hade redan tre av barnen avlidit. Makarna lämnade ifrån sig gården till två av sönerna och fick födoråd där hos sonen Daniel. Försäljningsavtalet skrevs under 6/2 1860 och den totala köpesumman var 7500 riksdaler. Sönerna köpte var sin halva. Förutom Daniel var det Henrik. Daniel var en av barnen som dog ung och änkan tog hand om sin svärmor och senare bodde Märta hos barnbarnen. Märta dog i byn 84 år gammal och dödsorsaken anges vara marasmus senilis som är åderdomsavtyning. Då hade hon fått vara med och begrava sina fem äldsta söner.

Familjen i husförhörslängden 1850.

40-års minne av postrånet

För några dagar sedan hittade jag en tidningsartikel om postrånet i Junsele 1880 och skrev om det här. Nu hittade jag en ny artikel som skrevs i Örnsköldsviks Allehanda den 26 maj 1920 till 40-års minne av händelsen.

Ett hemskt 40-årsminne,

 Onsdagen den 26 maj 1880 vid 4-tiden på morgonen, alltså för jämnt 40 år sedan, förövades ett postrån och lönnmord i Forsmobacken i Junsele socken, varvid postiljonen Magnus Sjökvist fr. Sollefteå föll offer för en lönmördares kula. Han kom körande med post från Sollefteå och hade med sig en större pänningsumma. Ännu efter 40 år äro hans banemän icke upptäckta.

 Sjöqvist, som var en stilla och fridsam man, var född i Gräsmark socken i Värmland 1847 och vid sin död bosatt i Önsta, Sollefteå. Hans stoft vilar å Sollefteå kyrkogård.

De verkar ha garderat sig med att stava hans efternamn på två olika sätt. Tittade i Sollefteå kyrkobok i Digitala forskarsalen och fann detta i husförhörslängden för 1880.

På hans rad står också att han är mördad men har inte hittat någon notering i dödboken.

Postrånet i Junsele

Jag har skrivit några inlägg om postrånet i Junsele tidigare. Dessa inlägg finns här och här. Nu har jag hittat rätt på en artikel om detta via Kungliga Bibliotekets söktjänst på nätet. Denna artikel har jag hittat i Kongsbacka Allehanda den 12/6 1880.

Landsorten.

Postrånet i Junsele. Kronofogden Huss, som fortfarande vistas i Junseletrakten, telegraferade i lördags till vederbörande länsstyrelse bland annat: "Några spår efter mördarne och postrånarne ännu i lördags middag ej anträffade oaktadt trägna och mödosamma efterspaningar. Anledningar finnas till antagandet, att gerningsmännen ej äro långväga boende."

På hr Huss' begäran har polisuppsyningsmannen Styrlander i Sollefteå förordnats att biträda hr Huss vid efterspaningarna.

H.-P:n meddelar om rånet följande upplysningar: Mordet föröfvades vid öfre ändan af Näsbäcksbacken. Sjöqvist, som icke var åtföljd af postförare, har ljutit döden medelst ett skarpt skott, som inträngt midt för hjertat. Sedan mordet skett, hade kärran förts ungefär 2,000 fot utefter allmänna landsvägen och derefter in i Oseleskogen, der den jemte den uppskurna postväskan återfunnits. Så vidt man hittills kunnat utröna, har hela Backe postpåse samt det förut omnämnda brefvet från Joh. Wikner & komp. blifvit bortstulna, hvaremot den öfriga posten igenfunnits spridd kring marken i närheten af kärran; nyss nämnda bref, som var assureradt till inspektor Magnus Klockhoff, innehöll 4,000 kr, hvaraf 1,000 kr. i riksbankens 5-kronesedlar, 1,000 kr. i Mälareprovinsernas enskilda banks 10-kronosedlar, 1,000 kronor i sist nämnda banks 50-kronosedlar samt återstoden i dylika sedlar eller å 100 kr., hvaraf möjligen några af Hernösands enskilda banks.

Den mördade Magnus Sjöqvist var bosatt i Sollefteå, 34 år gammal och gift.

Vesternorrlands Alleh., lemnar följande nya upplysningar angående efterspaningarna.

Från länsman Tingvall i Anundsjö har meddelats, att en kortväxt, mörkklädd mansperson vid 30 å 35 års ålder, bärande en mindre trälåda med syringar, nålar m. m. öfver Örnsköldsvik med ångbat begifvit sig söderut. Mannen hade innehaft mycket penningar och syntes misstänkt. Genom telegram från polismästaren i Stockholm till länsstyrelsen har meddelats att ingen med Hernösand 2 till Stockholm anländ person kunde misstänkas.

1 Hudiksvall har anhållits en norsk arbetare, som uppgifvit sig den 27 Maj hafva lemnat Junsele och der dá hört talas om mordet. Denne skall vara lång till växten, ljuslätt, med venstra ögonlocket svullet; han hade innehaft penningar samt försett sig med nya kläder, hvarjemte han lemnat uppgifter som synas egnade att fordra bekräftelse. Han ankom till Hudiksvall med "Telegraf" på resa till Gefle och hade under resan väckt uppmärksamhet genom sitt slöseri. Penningarne skulle han fått för timmerflottning. Med ångaren "Dalelfven" (någon sådan finnes som väl bekant icke) skulle han hafva kommit från Sollefte till Hernösand, der han bott hos en f. d. sjöman, hvars namn han ej kunde uppgifva, men detta har dock befunnits riktigt. Här har han visat en viss hemlighetsfullhet i fråga sina penningar.