Lars Viktor Lidberg (1876-1942)

Lars Viktor Lidberg f 1876 10/3 i Ottsjö, Ådalsliden sn. d 1942 2/12 i Näsåker, Ådalsliden sn. g 1900 23/6 i Ådalsliden m Eva Carolina Jonsdotter f 1881 18/2 i Grundtjärn, Anundsjö sn. d 1947 26/2 i Näsåker, Ådalsliden sn. Lars Viktor var en son till Nils Andersson Lidberg och hans hustru Kajsa Dorotea Jonsdotter.

Deras barn:

s. Nils Viktor Lidberg          (1900-1979)

s. Bror Anselm Lidberg f 1902 26/6 i Ottsjö, Ådalsliden sn. Ogift sjöman. d 1972 7/4 i Ådalsliden sn.

d. Lilly Katarina Lidberg     (1905-1998)

s. Johan Harald Lidberg      (1908-1982)

Familjen bodde först i Ottsjö men flyttade omkring 1907 till Moflo, även det i Ådalsliden sn. När Lars Viktor dör är han skriven i Näsåker och dödsorsaken är kräfta. Eva Carolina var en dotter till arbetaren Jonas Petter Jonsson (1856-1937) och hans hustru Maria Erika Nilsdotter (1856-1908). Den sistnämnda född i Resele sn. 

Familjen i Ottsjö, Ådals-Liden sn i husförhörslängden 1905.

Johan Andersson (1830-1870)

Johan Andersson f 1830 26/6 i Fransåsen, Ådalsliden sn. d 1870 5/12 i Söderfors, Ådalsliden sn. g 1860 14/10 i Ådalsliden sn m Cajsa Stina Ersdotter f 1837 10/4 i Moflo, Ådalsliden sn. d 1894 9/1 i Söderfors, Ådalsliden sn. Johan var en son till Anders Johansson i Söderfors, Ådals-Liden sn.

Deras barn:

d. Sara Kristina Johansdotter (1861-1925)

s. Erik Peter Johansson (1864-1940)

s. Andreas Johansson (1866-1902)

s. Johan August Johansson f 1868 26/8 i Söderfors, Ådalsliden sn. Han var ogift och bodde i Söderfors. d där 1892 1/11 av lungsot.

Han bodde på faderns hemman i Söderfors som han delade med sin bror Sven. Cajsa Stina kom från Norrmoflo och var en dotter till bonden där Erik Andersson  och hans hustru Anna Greta Persdotter. Hon var omtalad för att kunna se in i framtiden, d.v.s. hon var synsk. Hon gifte om sig 1873 med skräddaren Nils Anders Nilsson Stenmark (1848-1912) från Resele. Makarna fick två barn, Anna Dorotea (1873-1933) som gifte sig i Härnösand och Inga Maria (1876-1939) gift med Per Magnus Stenmark i Gårelehöjden, Junsele sn. Johan dog i slag. 

Familjen Johan Andersson i husförhörslängden i Söderfors, Ådals-Liden sn 1870. 

Sara Brita Olofsdotter (1827-1895)

Sara Brita Olofsdotter f 1827 23/4 i Fransåsen, Ådalsliden sn. d 1895 21/1 på Prästbordet, Ådalsliden sn. g 1859 11/12 i Ådalsliden sn m Petrus Andersson f 1791 27/6 i Moflo, Ådalsliden sn. d 1872 8/12 i Åå, Ådalsliden sn. Sara Brita var en dotter till Olof Johansson.

Deras barn:

d. Märta Brita Persdotter        (1860-1931)

s. Olof Peter Persson Björck (1862-1933)

s. Anders Viktor Persson f 1865 2/3 i Åå, Ådalsliden sn. Utvandrade till Amerikas Förenta Stater den 6 juni 1891. Död där 1944.

d. Katarina Helena Persdotter f 1867 18/2 i Åå, Ådalsliden sn. d där 1868 28/1.

Petrus eller Per som han kallas i husförhörslängderna var 68-år och änkling när han gifte sig med den 32-åriga Sara Brita. Han bodde och brukade jord i Åå som landbonde. De bodde först på något som kallades Stomjorden och sedan på Prästbordet, båda under Åå by. Per var en son åt Anders Persson (1765-1849) och hans hustru Märta Ersdotter (1766-1848).

Per Andersson och Sara Brita Olofsdotter i Åå i Ådals-Liden husförhörslängd 1870.

Hans Ersson Näslund (1823-1906)

Torpet i Forsmo, Ramsele socken, första ägare var Hans Ersson Näslund. Han var född 1823 13/12 i Imnäs som en son till Erik Hansson (1793-1868) och hans hustru Anna Greta Göransdotter (1800-1892). Han gifte sig 1855 7/10 i Ådals-Liden socken med Anna Helena Andersdotter. Hon föddes 1827 i Nordanåker, Edsele socken som en dotter till Anders Hansson (1803-1866) och hans hustru Märta Lena Jonsdotter (1796-1874). I födelseboken finns varken födelse eller dopdatum inskrivet och hon är inskriven som Anna Lena, i husförhörslängden som börjar 1828 står december. Senare i husförhörslängderna står den 2/12 inskrivet som födelsedatum. Makarna bor först i Imnäs, Ramsele socken för att sedan flytta till Forsmo. 1871 förs de över till förteckning över obefintliga men det finns också notering om att de flyttade till Skön socken och byn Målås. Där avlider Hans 1906 28/7 och hustrun avlider 1914 7/3 i Skönsberg, Skön socken. 

Deras barn:

s. Erik Olof född 1856 9/1 i Moflo, Ådals-Liden socken, död i Imnäs 1856 23/5.

d. Anna Karolina född 1857 7/4 i Imnäs, Ramsele socken.

s. Anders Peter född 1859 18/10 i Imnäs, Ramsele socken.

s. Erik född 1862 7/1 i Imnäs, Ramsele socken.

s. Hans Olof född 1864 27/6 i Forsmo, Ramsele socken.

s. Johan Viktor född 1866 11/8 i Forsmo, Ramsele socken.

s. Jonas Alfred född 1870 15/2 i Forsmo, Ramsele socken, död mantalskriven där 1870 1/11 men notering finns om att han dog och begravdes i Skön sn.

Ingen av barnen blev alltså kvar i byn. 

Anders Svensson (1829-1911)

Anders Svensson född 1829 2/4 i Moflo, Ådals-Liden sn som en son till Sven Andersson (1804-1887) och hans hustru Anna Stina Andersdotter (1798-1884). Han gifte sig 1856 10/4 i Ådals-Liden sn med Märta Dorotea Nilsdotter. Hon var född 1833 17/5 i Söderfors, Ådals-Liden sn. Anders var först nybyggare i Forsmo, Ramsele sn. 1859 flyttade familjen till Söderfors, Ådals-Liden sn (2 seland), där han övertog sin svärfaders hemman. 1894 flyttade familjen till Krånge nr 1, Ådals-Liden sn, där han var torpare. Anders dog 1911 8/2 i Krånge av ålderdomssvaghet. Märta Dorotea dog i Krånge 1919 2/12.

Deras barn:

d. Amanda Helena född 1857 12/6 i Forsmo, Ramsele sn. Gift 1885 19/3 i Ådals-Liden sn med Erik August Lidfors (1863-1945). Makarna skilde sig 1908 enligt skiljebrev från Härnösands domkapitel. Amanda Helena flyttade då till Mosjö, Skorped sn, där hon skrevs som hushållerska. År 1910 flyttade hon till Krånge, Ådals-Liden sn, där hon var arbetare och torpare. Hon dog 1931 29/1 i Alanäs, Alanäs sn.

d. Kristina Dorotea född 1859 1/3 i Forsmo, Ramsele sn, död 1859 5/5 i Söderfors, Ådals-Liden sn.

d. Märta Johanna född 1861 21/4 i Söderfors, Ådals-Liden sn, död där 1861 15/11.

s. Nils Andreas född 1865 18/3 i Söderfors, Ådals-Liden sn, död där 1866 10/6.

d. Kristina Karolina född 1866 12/11 i Söderfors, Ådals-Liden sn, död där 1867 12/8.

d. Maria Dorotea född 1868 12/8 i Söderfors, Ådals-Liden sn, död där 1870 28/3.

d. Inga Dorotea född 1870 4/8 i Söderfors, Ådals-Liden sn. Hon flyttade till Njurunda sn 1896. Skrivs som sjuksköterska och tog sig efternamnet Ammenrudt. Avled ogift 1904 7/4 i Krånge, Ådals-Liden sn. Dödsorsaken var lunginflammation. 

s. Nils Andreas född 1872 21/2 i Söderfors, Ådals-Liden sn. Gift 1912 29/9 i Ådals-Liden sn med Anna Karolina Lidén (1877-1976). Han var torpare i Krånge, Ådals-Liden sn och avled där 1964 28/4.

Johan Johansson (1812-1866)

Johans andra son Johan fick också överta en tredjedel av nybygget 1840 och blev nybyggare i byn under några år. Inte heller han eller hans barn blev kvar i byn. Några av barnen blev sjömän och står som obefintliga. För sjömän som rymde till Nya Zeeland så finns det en bra bok att få information ifrån och det är Svenskarna i Nya Zeeland av Sten Aminoff. 

Johan Johansson var född 1812 28/11 i Moflo, Ådals-Liden sn som en son till Johan Mauritsson (1782-1869) och hans hustru Anna Greta Jakobsdotter (1775-1856). Han gifte sig 1846 13/4 i Fjällsjö sn med Märta Kajsa Johansdotter. Hon var född 1822 25/12 i Tjärnäset, Ramsele sn som dotter till bonden Johan Samuelsson (1789-1853) och hans hustru Brita Stina Matsdotter (1789-1862). Familjen bodde i Forsmo, Ramsele sn fram till 1853 då de flyttade till Näsåker, Ådals-Liden sn. Johan skrevs där som bonde och gästgivare. De flyttade vidare 1861 till Skarped, Ed sn där han var bonde. 1863 flyttade de åter tillbaka till Näsåker. Slutligen flyttade de 1865 till Forsmo, Ed sn, där Johan var bonde. Han dog där, i ett annat Forsmo, 1866 27/5. Märta Kajsa dog också där 1869 7/5 och dödsorsaken var smittkoppor.

Barn:

s. Johan Peter född 1847 4/4 i Forsmo, Ramsele sn. Han gifte sig 1870 29/5 i Ed sn med Maria Brita Jonsdotter (1841-1927). Johan Peter var torpare i Forsmo, Ed sn. Han dog där 1927 15/3. 

s. Erik Anton född 1848 24/12 i Forsmo, Ramsele sn (döpt till Erik Ander). Han skrevs som obefintlig i Ed sn från 1872. I Aminoff bok kan man läsa att han inflyttade 1884 och blev medborgare i Nya Zeeland i Barrytown 1903 15/9. Han gifte sig 1899 1/6 med Kate Constance och arbetade som gruvarbetare. Erik Anton avled 1907 26/5 i Kumara men var från Dillmanstown.  

d. Anna Matilda född 1851 20/1 i Forsmo, Ramsele sn. Hon avled 1862 28/3 i Skarped, Ed sn.

s. Jakob Emanuel född 1853 13/3 i Forsmo, Ramsele sn. Han gifte sig 1881 24/6 i Ådals-Liden sn med Erika Karolina Lidmark (1852-1937). Jakob Emanuel var torpare i Moflo nr 3, Ådals-Liden sn. Han avled där 1902 26/10. Han drunknade av våda.

s. Nils August född 1855 18/10 i Näsåker, Ådals-Liden sn. Nils August var sjöman. Han skrevs bland obefintliga i Ed sn från 1893.  I Aminoff bok kan man läsa att han inflyttade 1883 och blev medborgare i Nya Zeeland i Stafford 1908 23/10. Han var ogift och arbetade som gruvarbetare. Nils August avled 1936 1/5 i Hokitika.  

s. Magnus Viktor född 1858 10/1 i Näsåker, Ådals-Liden sn. Han var sjöman och blev obefintlig i Ed sn 1893. Inga mer uppgifter finns om honom.

s. Henrik Natanael  född 1860 15/1 i Näsåker, Ådals-Liden sn. Han flyttade 1874 till Tåsjö sn och blir fosterbarn i Skirsjöede, Tåsjö sn. Gifter sig 1899 5/11 i Tåsjö med Sara Johanna Häggqvist (1873-1908). Torpare och fjärdingsman i Hoting, Tåsjö sn. Gift en andra gång 1912 22/12 i Tåsjö sn med Anna Amanda Sundqvist (1879-1957). Han avled 1933 11/2 i Hoting.

s. Carl Teodor född 1862 24/6 i Skarped, Ed sn. Han var sjöman och blev obefintlig i Ramsele sn 1892.  I Aminoff bok kan man läsa att han inflyttade 1885 och blev medborgare i Nya Zeeland i Dillmanstown 1905 14/10. Han var ogift och arbetade som gruvarbetare. Carl Teodor avled 1931 8/8 i Hokitika.  

s. Hans Adolf född 1866 8/8 i Forsmo, Ed sn, död där 1868 24/6.

Björn-Eck' och Björnskjutar'n i Moflo

Nu tar jag en liten avstickare från Forsmo för att genom en av Paul Lundins berättelser i boken Sanningar och sägner i Ådalsliden berätta om det hemman Johan Mauritsson tjänade på och senare lämnade för att ta upp sitt nybygge i Forsmo. Till saken hör att jag härstammar från hans hustru Anna Greta både i hennes första och andra gifte. Så hennes dotter Inga Maja (skrivs också som Ingrid Maria) är min morfars farfars mor.

Björn-Eck' och Björnskjutar'n

Moflo by tycks ha varit begåvad med skickliga jägare.

"Björn-Eck' " som egentligen hette Erik Andersson och tillhörde en av socknens största och anrikaste bondgårdar, den s k Erik Anners' gården i Moflo, där far och son sedan urminnes tider hette om vartannat Anders Ersson och Erik Andersson. Och forskade man längre bakåt i släkten kom man fram till nämndemannen och värnpliktige löjtnanten Hans Erichson, vilken var en högt uppsatt man under sin levnads tid under senare delen av 1600-talet.

Erik Andersson var född 1739 och av hedersnamnet "Björn-Eck" att döma, var han en framstående björnjägare, något som bygdens krönikor också ger belägg för. Hur många björnar han lyckades nedlägga är här liksom i andra fall med jägare levande under 1700- och 1800-talen diffusa men uppgifter från krönikörer inom Erik Anners' släkten påtalar att det rört sig om ett tiotal.

Erik Andersson lär ha varit en kraftfull person, inte direkt lång, men axelbred och välväxt, lugn och harmonisk till sinnet. Han lär också ha begagnat såväl björnspjut som lodbössa och var också en god och uthållig skidåkare. Trots att han förutom Anders han som kallades "Björn- skjutar n" - hade två andra fortlevande söner, Per och Olof, var det tydligen bara Anders som ärvt faderns intresse för jakt. Om pappan blev gammal - han dog 1831 hela 92 år gammal, blev sonen Anders endast 35 år och dog i vad som dödboken uppger vara tvinsot. Blodbrist/leukemi/ och kräfta i njuren voro väl de vanligaste sjukdomsorsakerna som inrymdes under uttrycket "tvinsot", med andra ord betydande att man tvinade bort.

Hur jag än forskat och frågat bybor och intresserade om några speciella historier beträffande Björn-Ecks och Björnskjutarn' s jaktäventyr, har jag endast fått fram två stycken. Inte heller huru många björnar fadern och sonen nedlade. En av dessa historier förtäljer huru "Gammel-Erik" som den äldre av de två kallades när han nådde de högre årgångarna, huru han och sonen Anders/Björnskjutar' n/ ringat in en björn som gått i ide vid Svarttjärnflon på Mofloskogarna. Det var bara far och son och en gråhund som en kulen senhöstdag begivit sig upp till platsen, männen beväpnade både med björnspjut och lodbössor. Hunden visade sig totalt respektlös mot sin store antagonist, och gav sig modigt in i idet och väckte den sovande björnen. Nu följde ett vålsamt tumult inne i björnidet, där björnens vrålande ackompanjerades av hundens skällande. Under tiden hade far och son på betryggande avstånd ställt sig färdiga med gevären i skjutställning. När så ljuden omsider tystnade, förstodo jägarna att hunden dukat under för övermakten och i nästa stund kom björnen ut ur idet medförande den livlösa hunden, som han hastigt slängde ifrån sig. Därefter reste han sig på bakbenen och kisade glimmerögd ut i det dävna höstljuset på de två förmätna människobarnen, som stodo där med lyftade gevär. Så small skotten och björnen famlade med ena labben mot ögat i vars närhet troligen ena skottet gått in. Därpå rusade han på Anders som hastigt vek undan. Fadern hade så fort som skotten gått, tagit till björnspjutet, men han behövde aldrig använda det. Björnen segnade sakta ner och blev liggande orörlig.

Till den historien hör också att när Erik Andersson med sonen Anders återvände till björnidet vid Svarttjärnflon med häst och släde för att forsla hem bamsingen, nekade hästen, en äldre märr, att gå ända fram till den dödade björnen, utan stannade på behörigt avstånd, fnysande och skälvande som av björnfrossa. Tydligen skrämde björnens vittring den gamla märren som förut varit i beröring med björn. Jägarna fingo vända om hem och denna gång ta en unghingst, men nu gick det bra utan friktioner. Den andra historien som bevarats är påförd Anders Ersson "Björnskjutar ́ n”. Den omtalar huru Anders på förhösten varit ute i "fårskog" dvs letat fåren som under sommaren fått gå fria ute på skogen. Som vanligt under sina skogsturer har han bössan med och när mörkret inbryter befinner han sig öst på Nyfäbodberget, där han gör upp en nying och bereder sig att övernatta. Bäst han sitter där och mumsar på sin medhavda matsäck, kommer en ung, vacker kvinna fram till elden. Hon påstår att den gode Anders slagit läger på ett olämpligt ställe och i vägen för henne. Skulle han vilja flytta på sig, skall han i vederlag få skjuta en riktigt fin gris!

Anders är inte nödbedd; han flyttar på sig och sina pinaler likaså nyingen, och därefter slumrar han in på granrisbädden och sover lugnt resten av natten. Vaknar när solens första strålar börjar sila fram mellan trädstammarna. Och där i en glänta strax framför honom ser den nyvakne och förvånade Anders huru en björn stillsamt står och bligar på honom. Det är bara att gripa tag i bössan, och inte ens nu då Anders siktar på nallen, flyttar denne på sig. Redan vid första skottet segnar bamsen ner i riset, och en lättare björnjakt vet sig "björnskjutar'n" aldrig ha upplevat. Men han förstår att det är skogsfruns tack för att han flyttade på sig kvällen före. Björnen var alltså "grisen" som skogsfrun lovade.

Den här typen av sägner där en jägare blir antastad av endera skogsfrun eller någon ung, vacker vitterkvinna, har många paralleller och föreligger i flera upplagor, såväl inom som utom bygden. Bl a har jag hört och upptecknat flera liknande inom gamla Ådalsliden. Det är bara den skillnaden att betalningen för begäran växlar. För det mesta gäller det björnen som utgör tack-betalningen, men även skogsfågel, älg och hare har förekommit.

Det är redan nämnt att Anders Ersson, "Björnskjutar'n" dog i unga år, nämligen den 11 oktober 1806 bara 35 år gammal. Vid det laget hade han dock hunnit vara gift i 9 år och hade 4 barn. Därav som yngst sonen Erik f 1803 som i sinom tid övertog gården och bar släkttraditionerna vidare. Då Anders dog gifte änkan, Anna Greta Jakobsdotter, om sig med den något yngre drängen Johan Mauritzson, legendarisk under bygdens egna dialektiska namn "Järn Magres'n", forsrännare, spelman, hästtämjare och jägare.

Om Björnskjutar'n är till sist att säga att traditionen också tillför honom en speciell skjutskicklighet som av bygdens andra jägare endast torde kunna jämställas med vargjägaren Anders Hansson Hellman, en av de tre legendariska Hans Ers' pojkarna i Moflo.

Till sist också något om Björn-Ecks personalia enligt vad kyrkoböckerna har att förtälja. Husförhörsboken omnämner honom både som kyrkvärd och ålderman och ett sockenstämmoprotokoll berättar huru han i sextioårs- åldern blivit överfallen och illa slagen av en annan bonde i Moflo, Hans Pehrsson Myrholm, som var i 40-årsåldern. Någon egentlig orsak till överfallet anges inte i protokollet, men den diplomatiske nämndemannen Hans Ersson dä i Häxmo, lyckades mäkla fred mellan de två. Konstigt nog omnämnes ej heller någon ersättning i en eller annan form till den överfallne, som säges en längre tid ha fått begagna två käppar när han skulle förflytta sig.

Björn-Eck' avled 92-årig år 1831 hos sin i Häxmo gifta dotter Christina f 1774, maka till bonden Hans Ersson Hägman, och en dotter till dem blev hustru till prästen Nils Frisendahl och en annan till den bekante bonde- konstnären Zachris Pehrsson i Lidgatu.

Här kommer lite fakta om Johan Mauritssons första hustrus första man och barn.

Anders Eriksson var född 1771 8/2 i Moflo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig 1797 5/11 med Anna Greta Jakobsdotter. Hon var född den 1775 17/3 i Rå, Ådals-Liden sn. Anders övertog sin faders hemman i Moflo, Ådals-Liden sn, där han var bonde. Han dog den 1806 11/10 i Moflo av tvinsot. Anna Greta gifte då om sig 1808 12/2 i Ådals-Liden sn med drängen Johan Mauritsson. Mer om dem kommer i ett senare blogginlägg.

Anders och Anna Gretas barn:

d. Anna Stina född den 1798 15/9 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1827 18/3 i Ådals-Liden sn med Sven Andersson (1804-1887). Makarna flyttade 1841 till Forsmo, Ramsele sn. Anna Stina dog där 1884 4/1. 

d. Ingrid Maja född den 1801 6/3 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1829 13/11 i Ådals-Liden sn med Per Nilsson (1804-1868). Hon dog 1870 30/5 i Gåreleselet, Junsele sn.

s. Erik född den 1803 9/9 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1829 25/3 i Ådals-Liden sn med Anna Greta Persdotter (1810-1875). Erik var bonde i Moflo och dog där 1858 5/6. 

d. Kajsa Greta född 1805 27/12 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1827 21/10 i Ådals-Liden sn med Hans Hansson Näslund (1790-1880). Hon dog 1832 17/11 i Näsåker, Ådals-Liden sn. Hans gifte om sig 1833 7/10 i Resele sn med Stina Greta Olofsdotter (1805-1889). 

Nybygget

I Näsåker bodde Paul Lundin och han var väldigt intresserad av hembygden och de som bott i Ådals-Liden och även i grannförsamlingarna. Han var född 1922 och dog 2003. Mer om honom finns att läsa i Anitas blogg. Han åkte runt och intervjuade alla gamla och tittade runt på allt som fanns att se i församlingen. Otaliga är hans släktutredningar som han skrev på maskin och delade ut till de som kom från de olika släkterna. Jag hade förmånen att få prata släktforskning med honom några gånger och besökte honom i lägenheten i Näsåker där han visade upp sina forskningar och jag fick skriva av det jag ville. Han var med och skrev två egna böcker om församlingen och var också involverad i den hembygdsbok som gjordes i Ådals-Liden på 1970-talet.

Sanningar och sägner är nog den bok jag läst flest gånger för det finns otroligt mycket intressant där om min släkt. Boken vann jag på en tävling i Forsnäs skola 1991 och tror att det var första gången som jag träffade Paul och pratade lite med honom.

Han signerade också boken åt mig och det är verkligen sant det som står att det varit en otroligt trevlig och användbar läsning i denna bok. 

I boken finns det några sidor om den förste nybyggaren i Forsmo och jag har här nedan en avskrift ur boken om detta. En berättelse som ganska snabbt fångade mitt intresse.

Nybygget

Det torde ha varit något av de sista åren på 1700 som drängen Johan Mauritzson i Norrmoflo när han var ute för att söka sin husbonds bortsprungna hästar, kom upp på en avsats av vad vi i dag brukar kalla Forsmoberget. Beläget på gränsen mellan Ramsele och Ådalsliden. Det var en vacker höstdag med klar luft och blossande höstfärger. Nedanför avsatsen där Johan stod bredde en jämn vacker mo ut sig, begränsad i motsatta sidan av Fjällsjöälven och bakom älven det branta Forsnäsberget. Johan kunde här och var skönja det trögt glidande skimret av älven och i den klara höstluften hörde han det dova bruset av Imforsen i väster och det något lenare ljudet av Hällforsen längre ner.

Här skulle det passa bra med ett nybygge, tänkte Johan. Där nere på mon, skyddad som den var av det branta och höga berget han stod uppå. Ty den unge drängen hade alltid drömt om att en gång få grunda eget. Och nu hade han hittat platsen där han kunde börja realisera sin dröm. Så år 1799 hittar vi Johan Mauritzson eller Järn Magres'n som hans dialektala namn löd bland lidsborna, som nybyggessökande till Forsmo nybygge. Samtidigt sade han upp sig till 1801 hos husbondsfolket i Norrmoflo.

Så fort han fick tillfälle, ömsom gick och rodde han upp till sitt blivande nybygge för att utföra något enklare arbete. Och han räknade dagarna och månaderna till dess han var fri från drängtjänsten och kunde sätta igång på allvar.

Men när så tiden äntligen var inne, hände det sig att husbonden Anders Ersson eller "Björnskjutar'n" som han ofta kallades, insjuknade och blev liggande till sängs. Hade väl förkylt sig under någon av sina många björnjakter, tänkte Johan. Så det går väl över. Men det gick inte riktigt så.

Visserligen blev Anders bättre ibland, men så kom frossan och febern och det blev att åter inta sängen, och en blåsig oktoberdag 1806 avled bonden Anders Ersson, endast 35-årig. Dödboken uppger tvinsot som dödsorsak. Nu fick nybyggandet ställas åt sidan, ty naturligtvis kunde inte Johan lämna den herrelösa gården, änkan och hennes fyra små barn, utan hjälp. Vad som sedan hände är väl att kärleken kom in i bilden, ty på nyårsdagen 1808 gick Johan sta och gifte sig med sin sex år äldre husmor, Anders Erssons änka, Anna Greta Jakobsdotter. Nu var han alltså husbonde och ägare till en av byns större och burgnare bondgårdar, och nu skulle man ju tycka att Johan skulle strunta i nybygget. Men ingalunda. Trots sina många sysslor på gården, fortsatte han sina färder upp till Forsmon och när fostersonen Erik Andersson var 18 år hade Johan lyckats övertala sin 49-åriga hustru att Erik skulle få överta gården i Norrmoflo och att de själva skulle bosätta sig däruppe vid nybygget och arbeta upp det på allvar. Själv var då Johan 43 år. Det var 1825 som Johan med hustru och sina fyra barn flyttade för gott upp till Forsmon. När han synade in nybygget hade han lyckats få med stora arealer skogsmark, vilket förvånade många då skogen inte hölls mycket värd. 

Det har omtalats att Järn Magres'n var en stor och kraftfull man och det kan gott karaktäriseras som en riktig odlarbragd av de två till åren komna makarna att på ett tjugutal år förvandla det knappt påbörjade nybygget till en stor blomstrande bondgård - ett hemman som prisades högt av de som besökte det. Johan lät dela upp det mellan sina tre söner, Johan, Per och Jakob, men ingen av dem tycktes ha någon större kärlek till faderns stora livsverk. Johan Mauritzson fick nämligen uppleva huru sönerna lät i successiv grad försälja Forsmo, varefter de flyttade från platsen.

Om Johan Mauritzsons (Järn Magres'n) senare öden, berättar oss husförhörsboken att han mellan 1852 och 1857 tjänstgjorde som stallmästare hos källarmästare Carl Östlund på Strömnäsgården. Året därpå flyttade han tillbaka till sitt kära Forsmo där han framlevde sina återstående dagar ensam och bortglömd i sin undantagsstuga. Han dog först 1869 88 år gammal. Hustrun hade då varit död i många år.

En bild från Norrmoflo

I Norrmoflo, Ådals-Liden sn fanns det en släkt där namnet var Anders Ersson eller Erik Andersson under ganska många år. Det började med Anders Ersson (1706-1780), fortsatte med sonen Erik Andersson (1739-1831), sonen Anders Ersson (1771-1806), sonen Erik Andersson (1803-1858), sonen Anders Petter Ersson (1832-1889), sonen Erik Andersson (1864-1920). Därefter kom en Erik Albert Eriksson (1898-1989) som bodde kvar på gården tillsammans med två syskon.

Anders Ersson (1771-1806) är min morfars farfars morfar och dottern Ingrid Maria Andersdotter (1801-1870) flyttade till Gåreleselet, Junsele sn och blev anmoder för Selin-släkten där. Hennes bror Erik Andersson (1803-1858) gifte sig med Anna Greta Pehrsdotter (1810-1875) som var en syster till min mormors farfars mor och till min farmors farfars mor (samma person). Min anmoder finns det inget kort på vad jag vet så därför var det extra roligt att få se ett kort av systern Anna Greta (tack Ewa för att jag fått tillgång till kortet).

Anna Greta Persdotter sitter längst fram till vänster på detta kort. Kvinnan till höger om henne är dottern Anna Greta Ersdotter (1830-1911). Hon gifte sig 1851 till Tjärnnäset, Fjällsjö sn men tidigare tillhörande Ramsele sn, med mannen snett bakom henne som heter Samuel Johansson (1825-1903). Jag återkommer med lite mera om honom senare. Mannen längst upp till vänster är Erik och Anna Gretas son Anders Petter Ersson (1832-1889) och bredvid honom står hustrun Märta Brita Olsdotter (1837-1874). Den tredje mannan på bilden är inte identifierad och Ewa vill gärna ha hjälp med att tala om vem den mannen är. Jag hoppas någon kan identifiera honom och skriva en kommentar på detta blogginlägg.