lördag 31 december 2016

Gott Nytt År

Med några bilder från Ramsele, som jag tog en kväll i mellandagarna, vill jag nu önska er alla ett gott slut på 2016 och ett Gott Nytt År 2017.

Ramsele tingshus där jag började min släktforskning för över 30 år sedan.


 Ramsele kyrka som uppfördes 1858.

Ramsele Centralskola där jag tillbringade tre år under högstadiet.

Faxen där jag sett en och annan bio och varit på några danser och discon,

Ramsele kommunhus där jag gjort ett och annat besök hos tandläkaren!

Julgranen på torget.

lördag 10 december 2016

Flera ättlingar till Johan Olofsson

Jag fortsätter på uppslaget med ättlingar till Johan Olofsson i Fransåsen. Nu går jag på näst äldsta dottern Dordi Johansdotter (1796-1834) och hennes tredje barn sonen Johan Petter Jonsson Sjödin (1833-1904), stamfar för den stora Sjödin-grenen i Fransåssläkten. Därefter på hans näst äldsta dotter:

Ingrid Brita Sjödin född 1858 29/1 i Ottsjö, Ådals-Liden sn. Hon gifte sig 1884 26/10 i Junsele sn med Erik Wilhelm Bolin (1855-1948). Han var son till Erik Peter Persson (1825-1896) och hans hustru Kajsa Lisa Jonsdotter (1828-1906). Makarna bodde i Tarsele södra (eller nr 2), Junsele sn. Erik Wilhelm var först arbetare och sedan skrivs han som torparrendator med 8 3/4 seland och i någon längd som landbonde.  Ingrid Brita dog i Tarsele 1953 4/11.

Deras barn:

s. Erik Johan Bolin född 1885 1/4 i Tarsele, Junsele sn. Han gjorde värnplikten i Sollefteå 1906 och det är möjligt att han fortfarande höll på med det då han avled 1906 3/6. Han dog på sjukhuset i Sollefteå och dödsorsaken anges som "allmän bukhinneinflammation med varbildning".
d.  Maria Elisabet Bolin                (1887-1970).
s. Wilhelm Leander Bolin född 1890 27/2 i Tarsele, Junsele sn. Han var arbetare i Tarsele och avled i Spanska sjukan 1918 11/11.
s. Petrus Bolin                                  (1892-1970).
d. Ingrid Kristina Bolin                (1895-1988).
d. Sara Helena Bolin                      (1897-1944).
d. Alma Elfina Bolin född 1900 3/2 i Tarsele, Junsele sn. Hon avled i samma by 1918 8/7 utan att det finns någon angiven dödsorsak.

Någon som har eller har sett foton med dessa personer?

onsdag 7 december 2016

Johan Olofssons ättlingar

Efter att ha gjort gårdagens inlägg där jag konstaterade att fem generationer sträckte sig över drygt 240 år från Johan Olofssons födelse 1767 till Elsa Maria Persson f. Åström död 2009. Skillnaden i födelse år är 151 år. Det gör i snitt nära 38 år mellan varje generation, inget märkligt när det var stora barnkullar och jag väljer ut det yngsta barnet hela tiden. Kan man då hitta en snabbaste väg med många generationer. Har letat lite idag och försöker se hur många generationer som det går att trycka in på cirka 150 år.

Jag börjar med:

Johan Olofsson  född 1767 och anfader för det som jag kallar Fransåssläkten. Han hade två barn i första giftet och sex stycken i sitt andra gifte. Han blev morfar/farfar första gången 1827 och hela tre gånger. Den av dessa tre barnbarn som blev först att få egna barn visade sig vara min gren så därför gick jag vidare med Johans femte barn sonen:

Andreas Johansson eller Anders Jansson som han också är skriven som. Han var född 1805 och dog 1860, bara 55 år gammal. Han fick sju barn och hade vid sin död fem barn i livet och fem barnbarn. Totalt så har jag räknat in 29 barnbarn till honom födda mellan 1849 och 1883. Fortsätter med äldsta dottern:

Anna Stina Andersdotter född 1827 och gift med Sven Kristoffersson Selin i Gårelehöjden, Junsele sn. Makarna hade åtta barn varav fem blev vuxna och fick egna barn. Hon dog 1896. Deras äldste son:

Andreas Svensson Stenmark född 1849 och stamfar för Stenmark-släkten i Gårelehöjden. Han var gift med Johanna Persdotter. Makarna hade tio barn. Andreas dog 1926. Jag fortsätter med fjärde barnet och andra sonen:

Per Magnus Stenmark född 1876 och gift med Inga Maria Stenmark från Söderfors, Ådals-Liden sn. Makarna hade åtta barn. Per Magnus avled 1948. Nästa är äldsta dottern:

Hildur Stenmark född 1901 och gift med Jonas Leander Sjödin. Makarna hade två barn men bara en dotter som blev vuxen. Hildur avled redan 1929. Deras dotter:

Rut Ingegerd Sjödin född 1918 och gift med Karl Helge Karlsson Svanebo. Hon avled 2008.

Det är möjligt att det finns fler generationer på kortare tid i den här släkten men det var en väg jag hittade nu som borde vara en av de kortare. Här är det sju generationer på 151 år och det ger snitt på drygt 25 år per generation.     

tisdag 6 december 2016

Sara Lovisa Henriksson (1883-1918)

Det var många människor som dog i Spanska sjukan under hösten 1918. Jag har skrivit om det i tidigare blogginlägg. Här kommer lite om två av de som dog i Junsele under november 1918. Jag har forskat en del och utgått från en förfader till mig, Johan Olofsson i Fransåsen. Då jag forskat på den familjegren som hela tiden har det yngsta barnet generation efter generation som får ättlingar så får jag linjen, Johans son Per, Pers son Henrik och Henriks dotter Sara Lovisa.

Sara Lovisa Henriksson född 1883 14/1 i Sunnansjö, Junsele sn som en dotter till Henrik Persson (1855-1904) och hans hustru Anna Stina Persdotter (1843-1930). Hon gifte sig 1912 18/8 i Junsele sn med Markus Fabian Åström. Han föddes 1889 19/1 i Sunnansjö, Junsele sn. Han var en son till Erik Markus Åström (1863-1951) och hans hustru Stina Andrietta Gustafsdotter (1859-1932). Vid giftermålet bor båda makarna i Sunnansjö, hon skrivs som sömmerska och han som arbetare. Det är kyrkoherde K.A. Josefson som viger dem. De bosätter sig i Sunnansjö och finns inskrivna på samma sida som Markus Fabians föräldrar. 1915 flyttar de till Lillegård, Junsele sn men blir bara kvar där till 1917 då de flyttar tillbaka till Sunnansjö. Så kommer den olycksaliga november månad 1918 då han avlider först den 6/11 och hon den 11/11 i Spanska sjukan. Makarna begravs den 15/12. Barnen, den äldste 5,5 år gammal och den yngsta bara drygt 8 månader gammal, blir föräldralösa och får flytta till olika släktingar. Den äldste Folke hamnar hos sin mormor och bor senare hos sina farföräldrar. De andra två, Gösta och Elsa Maria, flyttar till en halvmoster (dotter till Anna Stina).

Deras barn:
s. Folke                         (1913-1942)
s. Gösta                         (1914-1936)
s. Tage föddes 1914 27/11 i Sunnansjö, Junsele sn och dog i samma by 1915 12/4.
s. Frans föddes 1916 28/1 i Lillegård, Junsele sn och dog i samma by 1916 26/3.
d. Elsa Maria                (1918-2009)

Sönerna blev inte gamla men dottern blev över 90 år. På bara fem generationer täcker vi in drygt 240 år från Johan Olofssons födelse 1767 till dess Elsa Maria avled 2009. 

lördag 3 december 2016

Seger tillslut

De sista dagarna har varit lite turbulenta runt MoDo. I förrgår lade ledningen fram en rapport där de beskrev hur de skall jobba i framtiden med laget och ledarna runt laget. Det framkom också att Per Svartvadet blivit uppsagd från sin tjänst som sportchef och kommer att sluta om sex månader men ganska direkt övergå till andra uppgifter under den tid som han är kvar där. Både bra och dåligt tycker jag. Bra för det behövs nog en förändring för att bryta mönster där laget, sedan SM-guldet, bara gått utför. Bra kanske också för Svartvadet att göra något annat. Tror att han behöver lite andrum för jag är övertygad om att han tänkt hockey 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan och verkligen försökt få till det bästa laget med tilldelade pengar. Sedan är det ju i slutändan inte han som spelar så där kan man ju ifrågasätta om ett sådant agerande gör att laget vinner matcher. Tycker också att han skall ha ett jättestort tack för sitt arbete i MoDo. Han var en strålande lagkapten och det var kul både att han fick avgöra serien mot Timrå i sudden och att han fick lyfta SM-bucklan först 2007, Sedan har han säkert gjort sitt bästa de senaste åren men tyvärr inte haft turen med sig där riktigt.

En annan sak som kom fram från MoDo-ledningen var att ambitionen nu har sänkts något. Tidigare så har det bara pratats om att laget omgående ska tillbaka till SHL medan det nu sägs att ambitionen är att laget skall vara tillbaka till säsongen 18/19. Det borde göra det att trycket på spelarna inte behöver vara lika stort och att de förhoppningsvis kan slappna av och spela ut lite mera denna säsong. Tror att en stor anledning till att det gått som det gått varit att de är tyngda av stundens allvar tillsammans med att alla motståndarlag taggar till lite extra när de skall möta anrika MoDo.

Måste säga att jag också blivit lite mera uppgiven för varje match jag sett. Har legat ett tydligt ok på axlarna på, kanske främst de äldre, spelarna som gjort dem nervösa och rent spelat dåligt. Äldre och  mer rutinerade spelare som skall gå i täten, typ Hedman, Ritchie, Karlqvist, har sett gamla och trötta ut, saknat vilja och verkat tro att det skall bli en "barnlek" att spela. Allsvenskan är ingen dålig serie och sättet att spela är lite annorlunda än i SHL. Det är otroligt tempo i spelet här också och väldigt stor skillnad i strukturen mot i SHL. Väldigt mycket fram och tillbaka och flera spelare som hela tiden rusar på den som har pucken. Detta spelsätt gör att med rätt försvar och spelare som snabbt spelar pucken så blir det utrymme för kontringar och där har inte Modo varit tillräckligt snabba åt något håll.

I matchen mot Mora igår så protesterade tillresta MoDo-supporter genom att hänga upp banderoller på borta-stå. "Vi finns för er. Så här känns det när ni inte finns! 5 minuters tystnad!". Sedan lämnade de läktaren och kom in igen efter fem minuters spel. Tilltaget har väckt en livlig debatt i den MoDo facebookgrupp som jag är med i. De flesta tycker inte om tilltaget och kan inte heller förstå vad de menar. Jag tror att jag förstår lite av deras meddelande. Jag har också blivit frustrerad och irriterad på att spelarna många gånger förlorar närkamper, kommer tvåa eller trea till pucken, spelar omständligt i egen zon och förlorar pucken, inte har drivet framåt. Tycker att det många gånger känts som spelarna inte varit där och satsat av all sin kraft. Spelare som Hedman som har rutin i massor verkar trött och frånvarande och han kan väl symbolisera det tröga och oturliga i MoDo denna säsong när han för några matcher sedan tar en runda i egen zon runt teckningscirkeln in framför mål, får ett felskär, ramlar och förlorar pucken till en motståndare som gör mål. Förra matchen hemma mot Karlskoga så tyckte jag de steg ut på planen och tryckte på inledningsvis, hade chanser men fick inte in pucken och så går Karlskoga upp och gör 1-0, i mitten av perioden, på ett väldigt enkelt sätt och genast sjönk MoDo-spelarna ihop och blev väldigt små. Från det målet var det egentligen ingen tvekan om vem som skulle vinna. Dåligt självförtroende och mycket tryck på axlarna förklarar jag detta med.

Så till gårdagens match mot Mora borta. De var obesegrade i nio raka hemmamatcher, bästa formen i serien och i toppen av serien mot bottenlaget MoDo. Inte minsta press på MoDo alltså! Mora tog också kommandot inledningsvis och gjorde 1-0 men Alba gjorde 1-1 på ett ganska enkelt (men snyggt och välplacerat) dragskott innan perioden var slut. Sedan kommer lagen in i andra och det är inget snack om var skåpet skall stå! Näst intill utspelade och effektiviteten är enorm och innan perioden är slut så leder vi med 5-1. Det trista och frustrerande för mig var att jag hade problem med uppkopplingen till att börja med och när de gör en kanonperiod så får jag inte se målen direkt. Kommer in i slutet av andra och kan spola tillbaka i periodpaus och titta på andra i sin helhet. Där var det många som spelade riktigt bra men eftersom jag klagat lite på Hedman tidigare så måste jag lyfta upp honom som en som idag åkte riktigt bra skridskor, kämpade och slet och hann med på ett helt annat sätt och visade sin rutin. Tror att det varit ett väldigt stort tryck på hans axlar och att det nu kanske kan lossna lite. Min favorit Kristian Jakobsson tyckte jag också gjorde ett antal bra uppåkningar och han var också den som lade upp öppet mål för Karlqvist vid 5-1.


Jag hoppas detta var vändningen och att alla nu får lite bättre självförtroende, mindre tyngd på axlarna och börjar slita som galningar i varje match. Även om jag kommer att hoppas att det blir en återgång till SHL redan till nästa säsong så är det nog mera realistiskt att se det som ett mål om några år. Idag har vi heller inte ett lag som klarar av att matcha ens Leksand som ligger sist i SHL för tillfället. Men kör på såhär nu och ta er an Timrå borta på måndag. Västernorrlandsderby och full hall, blir drag det och jag hoppas det blir riktigt bra spel och någon poäng!