Jag har letat upp boken Finnkolonisationen inom Ångermanland, Södra Lappmarken och Jämtland av Richard Gothe och hittat lite om området, mest om byarna Omsjö och Grundtjärn som ligger i närheten av Fransåsen.
Där kan man läsa följande:
Lidens socken (Adals-Liden).
Liden var redan vid tiden för sexårsgärdens upptagning (1314) eget gäll. Genom k. förordning av 17 april 1885 ändrades sockennamnet till Ådals-Liden, för att undvika förväxling med Lidens socken i Medelpad, vilken då fick namnet Indals-Liden.
Bland de först upptagna byarna i socknen nämnes det avlägset liggande Omsjö, enligt Hülphers »äldsta byn, hvarest fordom finnar skola bott» (a.a., sid. 187). I traditionen berättas (LMA no: 684/19), att »det var jättar, som begynt i Omsjö, men då kom finnarna och arbetade väst i Gammåkern och hade plog och körde med. Då var det en jättedotter, som hade funnit finnen med hans plog och hästar, tog det i förklädet och bar det till sina föräldrar, som sade, att hon skulle bära det tillbaka, för det var dessa personer, som skulle bruka jorden efter dem». Det låter som taget direkt ur Bröderna Grimms sagor...
Våra äldsta kamerala längder bekräfta, att Omsjö redan vid 1500- talets mitt hade tvenne åbor, som tillsammans skattade för 18 seland. Sjön »Vmsiötresk», nuvarande Storsjön, räknades också till bondeträsken denna tid. Den låg i sockengränsen mellan Liden och Anundsjö; ett råmärke Botarsten låg mitt i sjön. På Anundsjösidan kallas vattnet i regel för Grundtjärn, ehuru detta namn tillkommer ett litet vatten öster om Storsjön (Grundtjärn och Djuptjärn). I Lidens socken talar man om »Ytterumsjön» när man menar östra delen av Storsjön.
Det blev finsk bosättning både på västra och östra ändan av sjön. Den sistnämnda kallades Grundtjärn av Anundsjöborna, under det att Omsjö-hemmanet inom Lidens socken låg på ett ede mellan Omsjön (Storsjön) och Karfsjön. Från Omsjön rinner Um-ån genom flera smärre sjöar in i Ångermanälven.
En av de gamla gårdarna i Omsjö synes på 1590-talet ha övertagits av finnen Anders Andersson. Det är tidig nedsättning så pass långt norrut och så avsides. Men man torde här kunna skönja en färdväg för finnarna. Från den nedre bygden vid kusten tog man sig upp till skogsbyarna Näs och Holm i Sidensjö, ibland kallade »Sedersiö finnmarck», ty där blev det en ganska folkrik finnkoloni under 1600-talet. Så går vägen till Hermansjö i rågången Anundsjö-Sidensjö (Gammelgården där tycks vara äldsta nedsättningen) och därifrån uppåt Grundtjärn-Omsjön och till Kläppsjö finntorp, likaledes i rågången mellan Anundsjö och Junsele, varifrån man kommer över åt Gafsele-hållet i Åsele lappmark.
Anders Andersson finne i Umsjö tog gifte från odalbygden (Lidgatu) och blev bofast. Han betalade t.ex. alla sex terminer till Älvsborgs lösen (1613). När lantmätare Oluf Tresk avritade alla finntorp häruppe 1639, har han bara tagit med de tvenne torpen på Anundsjösidan, alltså Grundtjärn, under det att Omsjö saknas. Det året hade enligt boskapslängden Peder Andersson finne i Umåsjö i Liden 7 kor, 2 kvigor, 3 getter och 10 får samt ett utsäde av 2 spänn. Enligt jordeböckerna räknades Omsjö som 8 seland. Fyra seland sköttes av Anders Andersson och de andra fyra av hans broder Pål Andersson. Den sistnämnde avflyttar emellertid 1664 till Södergård i Nätra socken, där han köpt sig hemman. Brodern Anders löste då Påls del i hemmanet för 160 daler k.m:t. En son till Pål flyttar från Nätra till Åsele lappmark, kanske via Umsjö, ty det heter i 1682 års DB, att »Matts Pålsson i Umsjö vill upptaga nybygge på Cronones allmänning vid namn Gafsele-Hällan, 2 mil från öfversta byn i Junsele». I 1660 års JB står åter Per Andersson skriven för de 8 selanden.
Tvisterna om rätt rågång mellan socknarna Resele-Liden och Anundsjö tycks vara av mycket gammalt datum (se härom Jos. Westins »Ångermanlands gränser»). Grundtjärnfinnarna på Anundsjösidan ha faktiskt under ett par århundraden försökt att komma under Liden, men deras ansökningar blevo städse avslagna. De påpekade, att de hade nio gamla mil till Anundsjö kyrka, och »bara» fem till Resele, varför de önska ha både kyrkorätt där och få erlägga sina utlagor till det sistnämnda stället. Dessutom ansågo de sig bo inom Lidens rå och rör och tingsnämnden där intygar 1650, att Anundsjöborna gett orätt namn (Grundtjärn) åt den ort där finnarna bo. Resele rå säges gå ända till Björnhusberget (som ligger sydost om Grundtjärnen, intill Orfvasjön och Kattajerfvi). Man passade även på framlägga sina klagomål inför kgl. Wästernorrlandskommissionen 1670. Grundtjärnsfinnarna säga sig då vilja »åtnjuta ett landzens synebref af 1505 om råskillnaden mellan Nordanskog och sunnan», efter vilket de hörde till Resele gäll och icke under Anundsjö. I ett par kartarbeten av lantmätare Nils Spole från 1703 omnämnes dels »ett gammalt fintorp Omsiö på Lydens allmänning», dels redogör Sp. här för Omsjöhemmanets område: Åbo är nu för tiden Anders Erikson, som skattar för 8 seland. Vid Jufvansjön jämte sockenskillnaden mellan Anundsjö och Resele pastorater har Omsjöman av gammalt där såväl som utmed den s. k. Um-ån haft dess förnämsta slåtter, vilka, oaktat att de äro belägna utom dess skatteskog och på allmänningen, äro alldeles omisteliga för Omsjöman. Slått av starr och grovt stertingsgräs. Vacker fällningsskog jämväl näver- och lövskav, timmerfångskog och rikligt mulbete. Fiske i Omsjön och Karfsjön efter gädda, abborre, mört och småsillen, som här kallas rapoxefisk, vilket allt ger en god näring i hushållet och i fiskeliga år samlar torrgäddor 4 eller 5 lispund till salu. Kvarn har Omsjöman avlägset i Umån. Bäckekvarn hemma vid gården. Ingen humlegård. Djurfång med älggravar och led, med bössa samt med flakar och lemmar för fågel och hare.
