Envishet kostade fyra livet

I mitt förra blogginlägg så berättade jag om Johan Edfors som under en tid var ägare till 4 seland i Forsmo, Ramsele sn. Han avled av lunginflammation och Paul Lundin har nämnt honom i en berättelse i boken "Sanningar och sägner från Ådalsliden". Här kommer berättelsen.

"Envishet

Detta är skildringen om huru onödig envishet kom att kosta fyra människor livet. Och vi går tillbaka till den mulna och blåsigt kalla höstdag den 5 oktober 1885 då nybyggaren Hans Olof Näslund i nybygget Sågstället i Salsjö skickade iväg sin nioårige son Henrik Olof med korna uppåt Norra Salsjöhöjden, där familjen hade vallningsrätt av bönderna i Forsås till vars marker också nybygget hörde.

Vid elvatiden kom Henrik Olof tillbaka med korna ty det hade börjat regna, ett kallt strilande regn som jämte den pinande blåsten gjorde det högst olustigt att vistas ute. Men när en timme gått tillända såg det ut att bättra sig med väderleken; det blev stora revor i molntäcket, solen blinkade fram och blåsten avtog.

Nu påyrkade fadern, Hans Olof, att sonen skulle passa tillfället och åter gå ut med korna. Det gällde att utnyttja betet i det längsta, ty sommaren hade varit dålig i skördehänseende, och den kyliga hösten tydde på att också vintern skulle bli både kall och lång.

Modern bönade och bad och ansåg att den lille getaren borde få stanna hemma. Dagen var redan långt liden och luften kylig och kall fast regnet upphört. Men det var nu som den olyckssaliga envisheten kom fram - fast envis hade Hans Olof Näslund alltid varit. Pojken skulle gå - hade han sagt de så var det bara att lyda. Och nioåringen gick, tog korna och sin getarstav och gick för andra gången på samma dag uppåt Norra Salsjöhöjden. Lovade modern innan han gick att vara hemma innan mörkrets inbrott.

Men tyvärr kom ingen Henrik Olof. Mörkret kom sakta smygande och korna kommo i samlad tropp men inte gossen. Strax före skymningen hade vädret åter försämrats. Vinden hade ökat och det regnade åter, ännu mera intensivt än på förmiddagen.

Fadern gick en sväng uppåt höjden men det var inte mycket man kunde göra ty mörkret borttog alla möjligheter. Han hojtade och ropade visserligen men det gav inga resultat. Henrik Olof lyste med sin frånvaro. Dagen efter så fort dagningen kommit, samlades man inom byns fyra gårdar till gemensam skallgång. Det hade upphört att regna men vädret var fortfarande blåsigt och kallt. Men även nu gav sökandet inget resultat och tidigt på morgonen den andra dagen skickades bud till kommunalnämnds- ordföranden med begäran om allmän kommunal skallgång. Och det var nu under den vecka som följde som skallgången gick, som tre av deltagarna ådrogo sig lunginflammation och avledo alla tre. Ty det kalla höstregnet hade åter satt fart och detta i samband med den pinande blåsten utsatte deltagarna för hårda fysiska strapatser. De tre som avledo voro två bröder från Sundmo, Erik Petter Zachrisson Sundkvist och Nils Olof Zachrisson Sundelin samt deras svåger Johan Philipsson Edfors i Forsås. Alla tre voro mellan 43 och 48 år.

Nu hör till historien att samma kväll som Henrik Olof försvann så skall några jägare ha kamperat i Garfvar fäbodarna i Långmyrdalen nordost om Salsjö. Andra versioner uppger platsen som Holmstrands fäbodar. I varje fall hade man efter maten roat sig med att berätta vitterhistorier, och gubbarna blevo så pass uppskrämda att de satte haken för dörren. Nu lär något senare vid läggdags när stormen tjöt som värst, bultningar ha förmärkts på dörren samtidigt som karlarna tyckte sig höra som ett barns gråt. Men de tänkte på vittror och skrömt och vågade ej öppna. Men nu tror man att det kan ha varit den lille getargossen som klappade på, och hade jägarna då öppnat hade de utan tvivel räddat livet på gossen.

Nu blev det så att först tre år efter försvinnandet hittade man liket efter Henrik Olof ute på en myr på Holmstrands byaskog, tre fjärdedels mil från hemmet. Hans kläder voro upphängda i en martall intill och endast underkläderna hade han på sig. Liket var ovanligt nog skyddat för vilda djurs åverkan."