Fransåsen enligt Paul Lundin

En av mina favoritböcker, som jag ofta kommer tillbaka till är Paul Lundins bok Sanningar och sägner i Ådalsliden. Där finns det många intressanta historier då Paul var en hängiven hembygdsforskare och åkte socknen runt och intervjuade alla som kunde ha något att berätta. En guldgruva för alla oss som också är intresserade av hembygden. I boken har han skrivit ett avsnitt om just Fransåsen.

Här kommer en avskrift av det han skrivit.

Data om Fransåsen

Senhöstsöndag. En gråmulen, vindstilla dag. Det har varit dagar med både kyla och snö, men nu är det åter blidväder och ofruset överallt. Luften är ljum med åtskilliga plusgrader och doft från multnande lövbäddar. Vi sitter vid en tjärvedseld uppe i utkanten av Fransåsens gamla ödeby. Det är Gunnar och jag. Vi dricker vårt skogskaffe och ventilerar byns historia. Talar om Järnes Ors' n, dalmasen som var den egentlige grundaren. Hur han odlade och röjde, samlade sten i stora högar, anlade såg och kvarn och lade under sig stora skogsarealer. Processade med själva kyrkan om marken här uppe.

"Det var tydligen en driftig karl", säger Gunnar, "men han lär ha frusit ihjäl utanför byhagen. Fick kallbrand i benen som lär ha ruttnat lös och gömts i något av de många stenrösena."

Jo, jag är medveten om den traditionen. Hur Järnes efter ett julottebesök 1828 stannade i glada vänners lag nere i bygden, spritpåverkad i stark kyla gick vilse och förfrös benen. Men dödboken talar om bråck som dödsorsak så det autentiska går dåligt ihop med sägnen.

Två av sönerna fick dela hemmanet efter faderns död. Men de ville leva som herrekarlar, drack punsch med bolagsgubbarna och rökte feta cigarrer, och resultatet blev att stället gick dem ur händerna. Det blev bolagshemman och jordbruket arrenderades ut. Erik Petter Sjölund blev arrendator, landbonde som det hette i gamla tider. Det var 1907 och här utförde han med makan Anna ett segt och envist livsverk, vars resultat ändå ter sig som en hjälplös gest mot det svårkuvade livet. Dräglig bärgning fick de väl knappast av denna steniga jord som kostade dem så mycken svett och möda. Ingen väg ledde hit upp, bara trampade milslånga stigar nerifrån kyrkbyn. Innan Fransåsen hade Erik Petter och Anna bott i Bysjön i Junsele, men gården brann upp med allting de hade. Den första tiden på Fransåsen bodde familjen - det var även flera småbarn i en kall och dragig fäbodstuga, som var så kylslagen att till och med kaffesumpen frös i kaffepannan om nätterna. Så småningom kunde man dock flytta in i en bättre och varmare stuga. Den är numera bortriven och uppsatt som sportstuga på annat håll och den gamla fäbodstugan brann upp, sedan ett gäng skogshuggare för en del år sedan slarvat med elden.

Det är i dag inte mycket som återstår av den en gång så burgna bondbyn. Raststugan, eller fäbodstugan som den också kallades, har taket bågnat in på och buskar och slyr har invaderat fälten och åkrarna. Någon halvt raserad hölada och uthus för en tröstlös kamp mot tidens frätande tand och en timmerstuga står vindbruten och krokig, fönsterlös och med vajande dörr.

Erik Petter Sjölund, den siste åbon å Fransåsen, dog 1950 88-årig (bild ur boken).

Det är Gunnar som berättar och det är han som pekar ut och talar om gårdarna och husen. Och han vet vad han säger, ty han är född och uppväxt här på åsen, lekte här som barn och kämpade sin kamp här som vuxen. Visst var det svårt många gånger men vi hade inte så stora fordringar på livet, fortsätter Gunnar. Hade man bara mat och kläder så var man belåten. Jag minns hur vi vadade omkring ute på blötmyrarna, våta upp till låren, när vi slog myrhöet. Frätten om höstarna. Bäckflottning om vårarna och i någon kall och dragig skogskoja om vintrarna. Så det egna jordbruket 

förstås

En höstkväll minns jag, då körde morfar ner hästen på den dyvåta Hömyren. Jag var liten då och följde med morfar, men jag minns det som i går. Hästen gick förlorad, oförsäkrad var den också, men morfar tog nya tag. Lyckades skrapa ihop litet pengar för att köpa en ny Brunte, men pengarna räckte ju inte fram. Han blev skyldig med löftet att betala av när sluträkningen på vinterkörningen kommit.

Det var tur att morfar var så pass lättlivad och humörfrisk. Han gav aldrig tappt hur besvärligt det än kunde vara ibland. Morfar brukade gärna säga att när han gick till sängs om kvällarna så klädde han samtidigt som kläderna, även av sig alla bekymmer. Mormor däremot var rena motsatsen och kunde ligga vaken om nätterna och ängslas över morgondagens besvärligheter. Trots dessa motsatser i lynnet blev de båda gamla. Morfar 88 år och mormor 87.

Men ett par gånger minns jag att jag såg morfar ledsen. Hans och mormors äldsta barn, Emanuel, som då på höstsidan var 28 år, hade varit ett tag och arbetat nere i Resele. Skulle så komma hem till en söndag, men han kom ej. Istället kom det bud om att han var död, drabbad av barnförlamning - nu heter det ju polio. Sjukdomsförloppet gick på några dagar. Förlamningen slog sig i ryggmärgen och andningsorganen, så han kvävdes faktiskt till döds. Men värst var det väl när morbror Gustaf dog. Den humörfriske och gladlynte, fiolspelande tjuguåringen. Den här gången var det lungsoten som var orsaken. Låg på Österåsen ett tag men det blev bara sämre, humöret gick ner i moll, och när morbror förstod att ingen bättring var att förvänta, bad han att få do hemma på Fransåsen. Och konstigt nog fick han åka hem, men han var så pass slut att man fick bära honom på en bår nerifrån bygden och hit upp. Några veckor och man fick bära honom som död tillbaka ner till bygdens kyrkogård. Det var den tyngsta bördan som morfar burit, enligt vad han själv yttade, och detta trots att han med sin långmes burit hem bördor på hundratals kilo och mera. Det hände just som sommaren började övergå i höst och årtalet var 1936. Morbror Emanuel å sin sida dog i augusti 1930.

Och Gunnar tystnar och försjunker i sina minne. Även jag sitter tyst och begrundar vad jag hört. Ja, nog fick skogsbygdens folk pröva på sorger och besvärligheter alltid, motgångar och tråkigheter, men det var i regel ett segt och målmedvetet folk som kämpade in i det sista. Man bröts inte ner om än sjukdom och död satte sin prägel på familjelivet och svagår och missväxt dōko upp.

Jag frågar Gunnar hur det varit med det senare. Fick man känna på nödår och barkbrödstid?

Inte direkt under min tid. Sällan frös kornet på Fransåsen, inte ens under de stora froståren 1867-68 då byn jämte Sundmo voro de enda platser som ej blevo frosthärjade, enligt vad de gamle ha berättat. Visserligen var jorden stenig men rätt bördig. Högt låg också byn, 310 meter över havet, kanske var det detta som höll frosten på avstånd.

Nåmen, skolgången då?"

Ja vi gick i skola i Ottsjö, nära milen bort. Ingen väg, bara en dåligt trampad stig. Sämst var det under vintrarna. Jag hörde morfar berätta en gång hur han av skolstyrelsen utbett sig om hjälp till oss barn med skidor, men det blev blankt nej.

Fransåsens saga är all, sedan Erik Petter Sjölund och hans Anna lämnade byn öde på sensommaren 1949.

Bra länkar

För några veckor sedan så hade vi den tredje träffen med min kurs om historiska arkiv. Den är jätteintressant och jag får en hel del nya tips på arkiv att leta i. Efter att ha haft två träffar i Vadstena och haft möjlighet en helgdag att sitta och leta själv i arkivet där, så var denna träff på universitetet i Linköping istället. Det var också spännande att se det för jag har aldrig varit där tidigare. 

Under en av dagarna så hade vi en intressant föreläsning och visning av ett antal websidor som kan vara något att gå in och leta material på. De kommande dagarna kommer jag att presentera några av dessa sidor.

Den första sidan är Digitaltmuseum (https://digitaltmuseum.se/) 

Här kan man söka på t.ex. olika byar och när jag söker på Imnäs så får jag åtta träffar på saker från Imnäs, Ramsele sn som finns på Nordiska Museet i Stockholm.

 Jag klickar vidare på en Bindmössa.

Om den kan man läsa att brukningsort för mössan är Imnäs, Ramsele i Ångermanland. Som säljare till museet står det Olof Ersson från Sundmo, Ådals-Liden sn.  Skulle vara intressant att få lite mer ledtrådar om honom och mössan. Om det finns några noteringar i den eller om det finns några historier kopplad till den.

Ett gammalt skåp

Jag har ett gammalt tungt skåp hemma i vardagsrummet. Det här skåpet har flyttat runt nästan lika mycket som jag och har vållat åtskilliga problem för många flyttkarlar när de tagit det upp eller ner för trappor eller bara att bära det på plan mark. Skåpet bodde länge hos min mormor och sedan hos mina föräldrar. Exakt hur och var det kom till föräldrahemmet vet jag inte. Sedan flyttade det in hos mig i Söderhamn där i mitten av 90-talet och den bärningen fick vi själva ta hand om. Efter bara något år så tog flyttbilen skåpet till Frösön där det fick bo på två olika adresser innan nästa resa bar av till Uppsala och tre trappor upp utan hiss med smala trapphus. Det var nog den jobbigaste flytten.

Från Uppsala gick nästa resa till Järfälla och där var det bron upp till huset och sedan en halv trapp upp och det gick det också. Senaste resan skedde 2011 när skåpet tog flyttbilen och flyttade in i Norrköping och nu ganska lätt, rakt in och på markplan till platsen som det inte rört sig ifrån sedan dess.

Vad är det då för skåp och varför är det så speciellt. Det är inte speciellt snyggt, ganska slitet där färgen är borta på vissa ställen och träet är nött efter att dörrar blivit öppnade och stängda många gånger. Och otroligt tungt för sin storlek och jag har inga förhoppningar att jag med säkerhet någon gång kommer få veta var det kommer från, vem som gjort det och när.

För många år sedan skickade jag några bilder av skåpet till en bekant som höll på med antikviteter. Han konstaterade att det blivit målat flera gånger. Den grå färgen är inte original, detsamma gäller de ljusare dörrspeglar som finns på skåpet. Då var det väldigt modernt att luta av gamla möbler för att få fram träet men det avrådde han och sa att jag skulle behålla färgen som den var om det inte var så att den slitna ytan störde mig. Rekommendationen var istället att om jag skulle göra något skulle jag ta en stund varje dag och skrapa fram lite av originalfärgen som finns under, en brun-orange färg, med ett rakblad. Så har det aldrig blivit utan skåpet har kvar sina grå-blå nyanser. Jag fick också en ungefärlig datering av skåpet och till min förvåning så är skåpet troligen från första halvan av 1800-talet. När jag hörde det så började jag fundera på möjliga tillverkare och vet att min mormors farfars far var snickare och bodde i trakterna. Jag har letat någon form av märkning utan resultat. Kommer som sagt aldrig säkert veta men själv tror jag att det var min förfader Zakris Ersson som snickrat ihop skåptet. Därför kommer lite fakta om honom och hans familj (allt hämtat från min brors hemsida). Jag har tidigare skrivit om hans snöner som alla tog olika släktnamn och det inlägget finns här.

Zakarias Eriksson, född den 13 februari 1804 i Sundmo, Ådals-Liden sn som son till Erik Olofsson och hans hustru Stina Zakrisdotter. Han gifte sig den 21 oktober 1832 i Ådals-Liden sn med Kajsa Lena Persdotter. Hon var född den 10 september 1812 i Lidgatu, Ådals-Liden sn. Zakarias var bonde och smed i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han dog den 27 september 1887 i Sundmo. Kajsa Lena dog den 26 mars 1904 i Sundmo.

Barn:

Erik Peter Zakrisson Sundqvist, född den 6 februari 1834 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 13 oktober 1856 i Ramsele sn med Sara Greta Henriksdotter. Hon var född den 6 mars 1834 i Imnäs, Ramsele sn som dotter till bonden Henrik Eriksson och hans hustru Anna Helena Nilsdotter. Erik Peter var bonde i Sundmo. Han dog den 11 maj 1886 i Sundmo. Sara Greta dog den 15 oktober 1927 i Sundmo av marasmus senilis.

Zakarias Zakrisson Molin, född den 4 augusti 1835 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 16 mars 1863 i Ramsele sn med Märta Stina Henriksdotter. Hon var född den 2 juli 1844 i Imnäs, Ramsele sn. Zakris övertog halva sin faders hemman i Sundmo, Ådals-Liden sn. Där var han bonde och lanthandlare. Zakris dog vid en olyckshändelse, då han i rusigt tillstånd klämdes ihjäl under ett brännvinslass i Krångebacken. Zakarias dog den 19 december 1875 i Sundmo. Märta Stina dog den 20 januari 1927 i Imfors, Ramsele sn.

Stina Greta Zakrisdotter, född den 25 mars 1837 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Hon gifte sig den 9 april 1860 i Ådals-Liden sn med Herman Andersson. Han var född den 16 september 1827 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Herman var bonde i Söderfors, Ådals-Liden sn. Han dog den 1 mars 1863 i Söderfors. Stina Greta gifte om sig den 15 maj 1864 i Ådals-Liden sn med Henrik Eriksson Edin. Han var född den 1 juli 1833 i Imnäs, Ramsele sn. Familjen var först bosatt i Söderfors, Ådals-Liden sn, där Henrik var torpare. 1868 flyttade de till Krånge nr 3 (Sörmoflo), Ådals-Liden sn. Henrik är först bonde där och sedan arbetare. Stina Greta dog den 6 mars 1872 i Sörmoflo av lungsot. Henrik dog den 4 april 1884 i Sörmoflo.

Nils Olof Zakrisson Sundelin, född den 17 maj 1839 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig  första gången den 3 november 1867 med Kajsa Stina Filipsdotter: Hon var född den 30 juni 1834 i Forsås, Ådals-Liden sn. Kajsa Stina dog den 12 februari 1874 i Sundmo. Nils Olof gifte sedan om sig den 6 december 1874 med Kristina Elisabet Olofsdotter Wiklund. Hon var född den 29 september 1845 i Skorped sn. Nils Olof var torpare i Sundmo. Han dog där den 22 december 1885. Kristina Elisabet dog den 21 juni 1919 i Sundmo. Hon var då omgift. 

Anna Karolina Zakrisdotter, född den 13 mars 1841 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Hon gifte sig den 26 december 1869 i Ådals-Liden sn med Henrik Jakob Frisendahl. Han var född den 5 mars 1836 i Ådals-Liden sn. Henrik Jakob var först torpare i Prästbordet, Ådals-Liden sn. 1870 flyttade familjen till Moflo nr 4, Ådals-Liden sn (4 3/10 seland), där Henrik Jakob blev bonde. Anna Karolina dog den 3 december 1909 i Moflo. Henrik Jakob dog i samma by den 19 augusti 1915 av kräfta.

Henrik Zakrisson Lundin, född den 13 oktober 1843 i Sundmo, Ådals-Liden sn.  Han gifte sig första gången den 17 mars 1872 i Ådals-Liden sn med sin kusins dotter Apollonia Kristina Nilsdotter. Hon var född den 12 maj 1851 i Holafors, Ådals-Liden sn. Hon dog i Holafors den 8 mars 1874 av rödfeber som hon fått efter en förlossning. Henrik gifte om sig den 20 februari 1876 i Ådals-Liden sn med Brita Andrietta Hansdotter Molin. Hon var född den 27 maj 1849 i Överå, Ådals-Liden sn som dotter till Hans Hansson Molin och hans hustru Sara Johansdotter. Henrik var bonde i Holafors hela livet. Han dog där av hjärnblödning den 7 september 1911. Brita Andrietta dog 1940 i Holafors.

Hans Zakrisson, född den 28 augusti 1845 i Sundmo, Ådals-Liden sn, död där den 27 september 1845.

Anders Jakob Zakrisson, född den 19 januari 1847 i Sundmo, Ådals-Liden sn, död där den 31 december 1847.

Hans Zakrisson Nordin, född den 25 september 1849 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 29 mars 1875 i Ådals-Liden sn med Kristina Lisa Andersdotter. Hon var född den 15 juli 1856 i Salsjö, Edsele sn som dotter till Anders Nilsson (1820-1895) och hans hustru Märta Greta Mähler (1814-1884). Han var bonde i Forsnäs nr 1, Ådals-Liden sn. Hans dog där den 6 januari 1924 i Forsnäs. Kristina Lisa dog den 25 april 1943 på ålderdomshemmet i Rå, Ådals-Liden sn.

Märta Helena Zakrisdotter, född den 27 februari 1852 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Hon gifte sig den 30 november 1882 i Ådals-Liden sn med Hans Olof Hansson Åkerlund. Han var född den 3 september 1841 i Sörmoflo, Ådals-Liden sn. Hans Olof gifte sig första gången den 6 november 1866 i Ådals-Liden sn med Sara Karolina Persdotter. Hon var född den 26 november 1847 i Moflo, Ådals-Liden sn. Hans Olof var bonde i Krånge nr 3 (Sörmoflo), Ådals-Liden sn (2 3/8 seland). Sara Karolina dog den 8 september 1881 i Krånge p.g.a. barnsäng. Hans Olof dog den 11 juni 1897 i Krånge. Märta Helena dog den 7 juni 1922 i Krånge.

Inga Dorotea Zakrisdotter, född den 20 maj 1854 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Hon gifte sig den 22 februari 1880 i Ådals-Liden sn med änklingen Erik Olof Persson. Han var född den 13 september 1845 i Moflo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig första gången den 9 april 1875 i Ådals-Liden sn med Anna Märta Hansdotter. Hon var född i februari 1844 i Bysjö, Junsele sn. Erik Olof var först hemmansägare i Moflo, Ådals-Liden sn. Anna Märta dog i Moflo den 6 november 1876 av lungsot. 1894 flyttade familjen från Moflo till Rå, Ådals-Liden sn, där Erik Olof blev torpare. Inga Dorotea dog den 22 mars 1907 i Rå av lungsot. Erik Olof dog den 21 maj 1931 i Rå.

När tog sig bröderna namnen?

Häromdagen berättade jag lite om mormors farfar och hans bröder som tog olika släktnamn. Har roat mig med att leta fram dem för att se när ungefär de tog sina efternamn. Jag har letat i kyrkoöckerna och även letat fram faderns Zakris Erssons bouppteckning från 1887. Här kommer de listade i den ordning från den förste som tog ett släktnamn till den femte och siste.

Zakarias Zakrisson Molin (1835-1875) har sin första notering som Molin i samband med vigsel 1863 i Ramsele sn. I samband med det så flyttas han ner på sidan i Sundmo från att stå som barn i familjen till att skrivas som bonde istället. Även när dottern Anna Karolina föds 1864 så står han som Zakris Molin i födelseboken. Senasta 1863 har han alltså lagt till sitt släktnamn. Nedan finns första noteringen som jag hittat för honom.   

Henrik Zakrisson Lundin (1843-1911) gifter sig 1872 och i vigselboken står han som Zakrisson men i samband med vigseln flyttar han in till Holafors, Ådals-Liden sn och den längden slutar 1873.  Där finns Lundin noterat, så enligt detta borde han tagit namnet 1872-1873 men namnet är tillagt med blyerts så det skulle kunna vara tillagt senare. När dottern Christina Carolina föds i november 1872 står det fortfarande Zakrisson. Men när hustrun Apollonia Christina avlider i mars 1874 så står hon som hemmansägaren H. Lundins hustru. Slutsatsen från kyrkoböckerna är att Henrik tog namnet Lundin 1873. Namnet i bilden nedan med blyerts.

Hans Zakrisson Nordin (1849-1924) står som Nordin i husförhörslängden som börjar 1874 när han den 25/11 flyttar till byn Forsnäs, Ådals-Liden sn. Han gifter sig i mars 1875 i Edsele och där skrivs han som Zakrisson Nordin. När första barnet föds 1876 så är det Hans Nordin som står skrivet. Han borde alltså tagit sitt namn Nordin runt 1874.

Erik Peter Zakrisson Sundqvist (1834-1886) han skrivs första gången i husförhörslängderna som Sundqvist i längden som börjar 1884. När han avlider 1886 så står det också Erik Peter Sundqvist i dödboken. Yngsta barnet Henrik Peter är född tio år innan den längden börjar så det finns inga noteringar att kolla på åren närmast innan 1884. Så enligt detta har han tagit namnet 1884-1886. När jag tittar vidare i lagfartslängden så sker köpet av gården 1863 så det är förmodligen innan han tog namnet. Lagfart och köpekontrakt från den tiden finns inte digitalt så att jag kan kolla nu. 

Nils Olof Zakrisson Sundelin (1839-1885) hittar jag inga noteringar i kyrkobokföringen som säger att han skulle hetat Sundelin. Han dör ju redan 1885 men såväl i den sista husförhörslängden som i dödboken står han skriven som Zakrisson. Brödernas far Zakris Ersson dog 1887 och i hans bouppteckning är han skriven som Nils Ol. Sundelin. Nedan noteringen från faderns bouppteckning.

Varför det blev fem olika efternamn återstår att lösa och varför valen föll på Molin, Lundin, Nordin, Sundqvist och Sundelin. De tre första är relativt vanliga medan de två sista ändå har en tydligare koppling till Sundmo. Sedan kan det också finnas andra handlingar där namnen förekommer tidigare än vad de gör i kyrkoböckerna.

Varför tog de olika namn?

Har suttit och läst  Peter Sjölunds bok  Alla är vi Valloner. Finns också en tilläggstitel i mindre stil på framsidan och det är Om sanna & osanna släkthistorier i Sverige. Tycker boken är lite rörig där det är mycket olika historier som avhandlas men två saker återkommer ofta, och det är just Vallloner och hur de kom till Sverige men sedan också om hur mycket felaktigheter som finns om släkten Bure. Den senare släkten kommer jag in på (eller trodde jag kom in på) via Henrik Stenklyft i Tara, Junsele sn och hans Stenklyft släkt. De felaktigheter som han skriver om har jag själv gått på en gång i detta inlägg.   

En annan släkt som jag på senare år upptäckt att jag (kanske) tillhör är släkten Skanke. Den släkten slår han också ned på i boken där det också är en del felaktigheter eller myter kring förfäder. För mig gäller det först att bevisa att den Hansdotter som finns i min släkt verkligen har en Hans Ersson Blix som far och vidare anor som heter Skanke. Om det är så att den kopplingen är korrekt så får jag forska vidare för att se om släkten tillbaka där hamnar på Skanke och vad som kan verifieras och vad som bara är en myt.

I slutet av boken skriver han lite om seder att ta släktnamn oavsett om det är efter en födelseplats eller efter en förfaders förnamn (patronymikon). Tittar jag i min egen släkt är det väldigt tydligt att det är min farfars far Johan Olof som mitt släktnamn kommer ifrån. Alla sönerna tog sig efternamnet Johansson.

Här är en bild på min mormors farfar och farmor. Han föddes som Hans Zakrisson 1849 och tog sig sedan släktnamnet Nordin. Hans föddes som yngsta son och barn nummer nio av elva. De var sju bröder och av dessa blev fem vuxna och alla tog de sig olika efternamn. Enligt Peter Sjölund tog man sig ofta släktnamn med vissa ändelser och med koppling till en hemby eller en hemförsamling. Men i detta fall har jag inte lyckats hitta någon logik men det är värt att undersöka mera.

Här är bröderna (lånade lite text av min bror):

Erik Peter Zakrisson Sundqvist, född den 6 februari 1834 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 13 oktober 1856 i Ramsele sn med Sara Greta Henriksdotter. Hon var född den 6 mars 1834 i Imnäs, Ramsele sn som dotter till bonden Henrik Eriksson och hans hustru Anna Helena Nilsdotter.. Erik Peter var bonde i Sundmo. Han dog den 11 maj 1886 i Sundmo. Sara Greta dog den 15 oktober 1927 i Sundmo av marasmus senilis.

Zakarias Zakrisson Molin, född den 4 augusti 1835 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 16 mars 1863 i Ramsele sn med Märta Stina Henriksdotter. Hon var född den 2 juli 1844 i Imnäs, Ramsele sn. Zakris övertog halva sin faders hemman i Sundmo, Ådals-Liden sn. Där var han bonde och lanthandlare. Zakris dog vid en olyckshändelse, då han i rusigt tillstånd klämdes ihjäl under ett brännvinslass i Krångebacken. Zakarias dog den 19 december 1875 i Sundmo. Märta Stina dog den 20 januari 1927 i Imfors, Ramsele sn.

Nils Olof Zakrisson Sundelin, född den 17 maj 1839 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig  första gången den 3 november 1867 med Kajsa Stina Filipsdotter: Hon var född den 30 juni 1834 i Forsås, Ådals-Liden sn. Kajsa Stina dog den 12 februari 1874 i Sundmo. Nils Olof gifte sedan om sig den 6 december 1874 med Kristina Elisabet Olofsdotter Wiklund. Hon var född den 29 september 1845 i Skorped sn. Nils Olof var torpare i Sundmo. Han dog där den 22 december 1885. Kristina Elisabet dog den 21 juni 1919 i Sundmo. Hon var då omgift. 

Henrik Zakrisson Lundin, född den 13 oktober 1843 i Sundmo, Ådals-Liden sn.  Han gifte sig första gången den 17 mars 1872 i Ådals-Liden sn med sin kusins dotter Apollonia Kristina Nilsdotter. Hon var född den 12 maj 1851 i Holafors, Ådals-Liden sn. Hon dog i Holafors den 8 mars 1874 av rödfeber som hon fått efter en förlossning. Henrik gifte om sig den 20 februari 1876 i Ådals-Liden sn med Brita Andrietta Hansdotter Molin. Hon var född den 27 maj 1849 i Överå, Ådals-Liden sn som dotter till Hans Hansson Molin och hans hustru Sara Johansdotter. Henrik var bonde i Holafors hela livet. Han dog där av hjärnblödning den 7 september 1911. Brita Andrietta dog 1940 i Holafors.

Hans Zakrisson Nordin, född den 25 september 1849 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 29 mars 1875 i Ådals-Liden sn med Kristina Lisa Andersdotter. Hon var född den 15 juli 1856 i Salsjö, Edsele sn som dotter till Anders Nilsson (1820-1895) och hans hustru Märta Greta Mähler (1814-1884). Han var bonde i Forsnäs nr 1, Ådals-Liden sn. Hans dog där den 6 januari 1924 i Forsnäs. Kristina Lisa dog den 25 april 1943 på ålderdomshemmet i Rå, Ådals-Liden sn.

Återstår att se om det går att hitta något som berättar varför de olika bröderna tog just dessa efternamn.

Vindkraft på Ranasjöhöjden

För flera år sedan, måste varit 2014 eller 2015, var jag på ett möte i Forsnäs gamla skola där den första informationen eller samrådet kom om planerna att sätta upp vindkraftverk på Ranasjöhöjden, Ramsele sn. Det var Nordanvind AB som var där och informerade som vindkraftsprojektör och han som pratade härstammade från Ådals-Liden sn. Han var med andra ord på hemmaplan och skulle försöka övertyga församlingen hur bra planerna var och att det skulle genereras arbetstillfällen och pengar till bygden. Han pratade om att det skulle kunna generera flera hundratusen kronor till bygdeföreningen som de skulle kunna använda för att göra något bra för byn. Trots den moroten blev det rätt intensiva diskussioner om det var bra eller dåligt. Ganska snart märktes det att det fanns deltagare som både var för och de som var emot och det blev häftiga diskussioner. 

Det har gått flera år sedan detta möte och det har varit många turer fram och tillbaka med samråd, överklaganden, beslut från olika myndigheter och andra diskussioner, en del finns att läsa i länkarna nedan som går till artiklar som varit i lokaltidningen Tidningen Ångermanland. 

Men nu är de igång och bygger och på bilden ovan som är tagen från Ramsele hållet, mot Ranasjöhöjden, kan man se fyra vindkraftverk av de totalt 40 stycken som det skall bli när allt är klart. Ett tiotal av dessa är nu påbörjade och arbetet fortsätter. Sedan skall träd fällas för att stora kraftledningar skall kunna byggas innan de kan gå igång och producera ström som kan gå till södra delen av landet där behovet är som störst. Här nere är det stort behov av el men här säger kommunerna nej till vindkraftverk fast det finns områden med bra förutsättningar. Det kan jag tycka är lite märkligt. Så jag hoppas verkligen att byarna runt Ranasjöhöjdens vindkraftspark får en rejäl ersättning för elen som produceras så att det inte blir på samma sätt som när älvarna i Sollefteå kommun byggdes ut och vinsterna hamnade utanför kommunen.

Det som syns från Forsnäs för tillfället är bara en liten bit av ett blivande vindkraftverk och tids nog får vi veta vad som kommer synas och höras från byarna Sundmo, Forsnäs, Forsmo och Imnäs när allt är klart.

 

Artiklar om projektet och vindkraft i Sollefteå kommun i Tidningen Ångermanland:

Ny vindkraft i Ramsele – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

Vindkraft överklagad – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

Försvaret säger jag till vindkraft i Ramsele – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

Nu räcker det med vindkraftparker – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

Boende överklagade förgäves – ja till vindkraft utanför Ramsele – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

Klartecken för 40 vindkraftverk på Ranasjöhöjden – fastighetsägarnas överklagan avslås – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

200 miljarder satsas på vindkraft – Sollefteåprojekt ska ge mer jobb och pengar lokalt – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

Nordanvind skriver avtal med vindkraftsjätte – hoppas kunna börja bygga utanför Ramsele nästa vinter – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

Nordanvind skriver avtal med vindkraftsjätte – hoppas kunna börja bygga utanför Ramsele nästa vinter – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

INSÄNDARE: Vår livsmiljö har blivit en handelsvara – vindkraftsbolagen roffar åt sig marken – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

Sollefteås näringsliv ska lyftas under kommande vindkraftsprojekt: "150 olika branscher berörs" – Tidningen Ångermanland (tidningenangermanland.se)

Anna Sofia Jönsdotter (1826-1891)

Anna Sofia Jönsdotter föddes 2/9 1826 i Trångåsen, Ström sn, Jämtlands län som dotter till Jöns Jönsson Gärd (1792-1858) och hans hustru Märta Sparfeldt (1790-1841), deras sjunde barn. Han gifte sig 15/1 1854 i Ramsele sn med  Jonas Persson. Han föddes 10/5 1830 i Vimmervattnet, Ramsele sn som en son till bonden Per Jonsson och hans hustru Lisa Nilsdotter.  Jonas var först bosatt i Vimmervattnet, Ramsele sn som inhyses. Omkring 1856 flyttade familjen till Hocksjön, Ramsele sn och året därpå till Rensjö, Ramsele sn. Därefter flyttade de till Siksele, Fjällsjö sn, där Jonas först var bonde, sedan inhyses. 1862 flyttade de till Forsnäs nr 1, Ådals-Liden sn, där Jonas var bonde. Anna Sofia dog där 19/11 1891. Jonas gifte om sig 1893 med Kristina Elisabet Olofsdotter Wiklund . Hon var född 1845 i Skorped sn. I samband med giftermålet flyttade Jonas till Sundmo, Ådals-Liden sn. Han dog där 10/10 1908. Kristina dog i samma by 1919.

Anna Sofias och Jonas barn:

s. Jöns Peter Jonsson Forsberg föddes 18/12 1854 Vimmervattnet, Ramsele sn. 

d. Anna Märta Jonsdotter föddes 18/3 1857 i Rensjö, Ramsele sn. 

s. Jonas Erik Jonsson föddes 31/5 1859 i Siksele, Fjällsjö sn.

s. Jakob Abraham Jonsson föddes 14/6 1861 i Siksele, Fjällsjö sn.

s. Nils Johan Jonsson föddes 12/5 1864 i Forsnäs, Ådals-Liden sn, död där den 5/1 1867.

s. Nils Johan Jonsson föddes 10/7 1867 i Forsnäs, Ådals-Liden sn.

s. Mårten August Jonsson föddes 14/11 1871 i Forsnäs, Ådals-Liden sn, död där 23/10 1889. 

Jakob Jönsson Vallin (1819-1888)

Jakob Jönsson Vallin föddes 12/5 1819 i Ström sn som en son till Jöns Jönsson Gärd (1792-1858) och hans första hustru Märta Sparfedt (1790-1841). Han var makarnas fjärde barn efter äldste brodern Jöns f 1815 och tvillingarna Carl och Jakob (1817-1817). 

Jakob flyttade till Sundmo, Ådals-Liden sn 1843 och finns på samma sida som Olof Ersson (f 1799) som är släkt på mammas sida. Jakob gifte sig 10/11 1844 i Ådals-Liden sn med Lena Stina Rolig. Hon föddes 30/11 1824 i Utanede, Edsele sn som en dotter till kronobåtsman Olof Rolig och hans hustru Stina Jansdotter. Makarna flyttade till Utanede, Junsele sn 1845 och bor resten av sina liv i Utanede. I sista längden som Jakob är med i Edsele står han skriven som Jakob Vallin, den börjar 1882. Jakob avlider 17/10 1888 och dödsorsaken är bröstlidande. Hustrun Lena Stina dog i samma by 20/10 1901 och där är dödsorsaken brännskador.

Deras barn:

d. Märta Stina föddes 29/1 1845 i Utanede, Edsele sn.

s. Olof Petter föddes 11/3 1847 i Utanede, Edsele sn.

s. Nils Johan föddes 24/12 1849 i Utanede, Edsele sn, död där 7/12 1856.

d. Anna Brita föddes 4/4 1853 i Utanede, Edsele sn.

d. Greta Lisa föddes 27/11 1855 i Utanede, Edsele sn.

s. Jakob Abram föddes 7/4 1858 i Utanede, Edsele sn.

s. Nils Erik föddes 24/10 1860 i Utanede, Edsele sn.

d. Maria Sophia föddes 6/12 1863 i Utanede, Edsele sn, död där 7/12 1863.

d. Katarina Helena föddes 3/12 1864 i Utanede, Edsele sn.

d. Ulla Erica föddes 26/7 1870 i Utanede, Edsele sn.

 

Fältjägaren Jöns Jönsson Gärd (1792-1858) del 2

Igår började jag berätta om Jöns Gärd från Ström sn. Idag tänkte jag berätta lite mer om honom och hans familj.

Jöns Jönsson Gärd föddes 1792 21/7 (döpt 29/7) i Bredgård, Ström sn, Jämtlands län. Han var en son till Jöns Jönsson Roth (1767-1821) och hans hustru Valborg Karlsdotter (1766-1838). 

Han växte upp med en far som var dragon så det var kanske inte så märkligt att han själv tog värvning som fältjägare när han var bara drygt 18 år gammal. Efter några år som fältjägare på rote nr 115 Grelsgård, Ström sn så gifte sig Jöns 1815 15/1 i Ström sn med Märta Sparfeldt. Hon föddes 1790 18/9 (döpt 19/9) i Kläpp, Ådals-Liden sn som en dotter till Jacob Sparfeldt och hans hustru Sophia Mårtensdotter. Makarna fick tillsammans elva barn och de första fyra finns det ingen födelseort på medan nummer fem Wallborg är född i Trångåsen, Ström sn. Så där återstår att försöka hitta om han bott där hela tiden från giftermålet eller till och med från det han blev fältjägare. Andra och tredje barnet avled ju i Strand så där bodde familjen troligen någon tid. Familjen bodde sedan kvar i Trångåsen till cirka 1829 när de flyttade till Stenviksstrand, Ramsele och Jöns skrivs som bonde. Hustrun Märta avlider 1841 28/2 i Stenviksstrand och det finns ingen notering om dödsorsak. Jöns gifter om sig 1843 26/12 i Ramsele sn med Anna Ersdotter.  Hon föddes 1814 16/1 i Guxås, Helgum sn som en dotter till änkan Anna Pehrsdotter Boglina. Familjen flyttade cirka 1846 till Sel, Ramsele sn där Jöns skrivs som torpare. Han dog där 1858 26/10. Anna bodde kvar i Sel och dog skriven där 1884 6/1 men notering finns om att hon avled i Sundmo, Ådals-Liden sn.

Jöns och Märtas barn:

s. Jöns föddes 1815 12/6 i Ström sn.

s. Carl föddes 1817 8/6 i i Ström sn. Han dog 1817 24/6 i Strand, Ström sn.

s. Jacob föddes 1817 8/6 i i Ström sn. Han dog 1817 21/6 i Strand, Ström sn.

s. Jacob föddes 1819 12/5 i i Ström sn.

d. Wallborg föddes 1821 2/11 i Trångåsen, Ström sn.

s. Mårten föddes 1824 31/5 i Trångåsen, Ström sn.

d. Anna Sofia föddes 1826 2/9 i Trångåsen, Ström sn.

s. Petter föddes 1828 19/5 i Trångåsen, Ström sn.

s. Nils föddes 1831 4/2 i Stenviksstrand, Ramsele sn.

d. Märtha Gretha föddes 1833 12/10 i Stenviksstrand, Ramsele sn.

d. Eva Christina föddes 1836 26/12 i Stenviksstrand, Ramsele sn. Har inte funnit henne i födelseboken.

Jöns och Annas barn:

d. Erica föddes 1844 5/6 i Stenviksstrand, Ramsele sn.

s. Andreas föddes 1846 5/11 i Sel, Ramsele sn.

s. Eric Olof föddes 1849 31/1 i Sel, Ramsele sn.

s. Carl Johan föddes 1851 17/5 i Sel, Ramsele sn.

d. Anna Catharina föddes 1854 30/12 i Sel, Ramsele sn. Hon dog där 1860 26/4.

s. Johan Petter föddes 1857 22/4 i Sel, Ramsele sn.

Sara Gretas sjal!

För några dagar sedan bloggade jag om min farmors farmor Sara Greta Sundqvist f. Henriksdotter och hennes kista som gått i arv från henne till min farmor och vidare till min faster. Det inlägget finns här.

Fick en bild av min faster som visar en sjal som skall ha tillhört Sara Greta och nog låg i facket i kistan när farmor var liten. Fina färger. Kan det vara något typiskt färgmönster för Imnäs - Sundmo området? Någon som vet?

Idag är det 90 år sedan..

.. farmors farmor Sara Greta Henriksdotter avled. 

Hon föddes den 6 mars 1834 i Imnäs, Ramsele sn och gifte sig den 13 oktober 1856 i Ramsele sn med Erik Peter Zakrisson Sundqvist. Han var född den 6 februari 1834 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Erik Peter var bonde i Sundmo. Han dog den 11 maj 1886 i Sundmo. Sara Greta dog den 15 oktober 1927 i Sundmo av marasmus senilis.

Farmor brukade berätta om Sara Greta och när hon besökte henne i Sundmo. Här kommer ett kort utdrag ur en släktutredning som jag gjorde 1995.

Erik Petters hustru Sara Greta var tystlåten och sa inte så mycket. Det som hon brydde sig om när de kom och hälsade på henne var att de skulle få "någe rågbulla". Hon hade en kista som nu finns i Ramsele hos Karin. Farmor fick öppna den och titta i den  och det luktade så gott där av "säljtjuker". I facket som var på sidan hade hon några näsdukar och några "finhuväkläa". De kunde gå dit barfota någon söndag för att de längtade efter rågbullar. Hon var stor och tjock till skillnad från sin syster Märta Stina. Sara Greta var födorådstagare och det var Mählers Kristina som tog hand om djuren.

Här är kistan som Sara Greta hade rågbullar i och som sedan gick i arv till farmor och min faster Karin (tack Karin för bilderna).

På framsidan står det S.G.H.D. och det står ju för Sara Greta Henriks Dotter. Året 1851 finns också där och det året fyllde Sara Greta 17 år.

Här ser man facket till höger där näsdukarna låg.

Sara Greta blev 93 år 7 månader och 9 dagar. Hennes barn blev också gamla. Yngste sonen Henrik Petter blev 92 år 9 månader och 16 dagar, dottern Kristina Margareta var 92 år så när som på 15 dagar medan yngste sonen Zakarias, som utvandrade till Kanada, bara blev 82 år. Dessutom hade Sara Greta en dotter som dog bara 10 månader gammal 1857.
Även flera av barnbarnen blev gamla, flera blev över 90 år och två stycken blev över 100 år.

I kistan står det "Ingrid Sundqvist den 24 oktober 1927". Kan det vara den dag som hon fick kistan efter sin farmor?

Farmors fars handelsrörelse

Min farmors far Henrik Petter Sundqvist (1874-1967) föddes i Sundmo, Ådals-Liden sn men levde större delen av sitt liv i Imnäs, Ramsele sn. Hans fru Inga Karolina Nilsdotter (1877-1918) avled i Spanska sjukan och "Hinke" som han kallades blev därför änkling ganska tidigt och hade då åtta barn att ta hand om, den äldste 15 år och den yngste bara 3 år gammal. Mer finns här.

Farmor brukade ofta berätta om honom och att han höll på med allt möjligt och jag antar att han blev tvungen att kunna allt för att försörja sig och barnen. Farmor berättade ofta om hans affär.

 När han bodde väst i torpet så hade han affär där. Först gick han och nasade med knytet på kälken. När det var för dåligt väder för att vara i skogen. Han åkte ända upp till Tjärnäset och Vängel. Han hade ju distrikt bara inom Ramsele. De var tvungna att söka.

I digitala forskarsalen, Riksarkivet SVAR, finns det dokument som visar dessa ansökningar. Hinke finns i Västernorrlands läns landskansli. Avdelningens för handels-, förenings- och försäkringsärenden arkiv, Handelsregister för landsbygden, SE/HLA/1030034/C/C I/C I a/16 (1923-1924)  

Här ser man att han fick tillstånd den 29 december 1923. "Henrik Petter Sundqvist ämnar inom Ramsele socken idka handelsrörelse under firma Henrik Petter Sundqvist" Kungörelse om detta var infört i ortstidningen 10 januari 1924 och i allmänna tidningen 15 januari. Enligt samma dokument har rörelsen upphört 1951 men den upphörde troligen tidigare. 1951 gjorde de en drive och massor av tillstånd upphörde det året för verksamheter som redan varit borta under många år.

Ostkar

Plockade bland lite saker i helgen och hittade då ett gammalt ostkar, tyvärr så finns det ingen botten utan det är bara sidorna men det är intressant ändå.

Sättet de satt ihop bitarna på verkar vara lite äldre. Det finns ingen spik där inte. På ena sidan finns en märkning med initialer eller nästan som ett gammalt bomärke och talet 48.

Det ser ut som tre bokstäver i en, ett stort Z, ett stort E och ett gammalt S.

På en annan sida finns också samma bokstäver men där bara E och Z är tillsammans.

Bokstäverna tyder på att det skulle kunna vara min farmors farfars far (eller mormors farfars far för den delen) som gjort detta och i så fall så skulle årtalet vara 1848. Han hette Zakris Ersson (1804-1887) och mer finns att läsa om honom på min brors hemsida. Nu måste jag leta efter hans bomärke i gamla handlingar för att jämföra.

Farmors föräldrar

Farmor berättade en hel del om sin far Henrik Petter Sundqvist, eller "Hinke Sunqvist" som han kallades. Modern hade hon däremot ganska vaga minnen av och det är inte så konstigt eftersom hon dog redan när farmor var sex år gammal. Bilden nedan är enda kortet som jag har sett av hennes mor Inga Karolina Nilsdotter. Bilden av Hinke är av senare tid och korten från olika år har monterats ihop till ett gemensamt kort på dem.

Inga Karolina Nildotter föddes 1877 i Imnäs, Ramsele sn. Hon var en dotter till Nils Henriksson och hans tredje hustru Greta Maria Nilsdotter. Nils hade en son och en dotter som utvandrade till Amerika och dottern avled där på 1950-talet och sonen på 1960-talet. Henrik Petter föddes 1874 i Sundmo, Ådals-Liden sn och var en son till Erik Petter Sundqvist och hans hustru Sara Greta Henriksdotter (1834-1927). Ett kort av Sara Greta finns på annan plats i denna blogg. Inga Karolina avled i Spanska sjukan 1918 medan Hinke dog 1967. Makarna hade flera barn och en dotter lever idag och är 100 år och en annan dotter blev 102 år gammal.