Erik Johan Franzén (1865-1941)

Erik Johan Franzén f 1865 6/3 i Ottsjö, Ådals-Liden sn, d 1941 2/5 i Tallnäs, Ådals-Liden sn. Skogsarbetare i Omsjö o Tallnäs, Ådals-Liden. G 1884 13/8 i Junsele sn med Eva Märta Nilsdotter, f 1859 26/10 i Bysjö, Junsele sn (Y), d 1904 10/6 i Omsjö, Ådals-Liden sn. Erik Johan var en son till Abraham Olofsson Franzén och hans hustru Lisa Cajsa Persdotter.

Barn:

s. Johan August Franzén         (1884-1964)

d. Johanna Elisabet Franzén   (1886-1981)

s. Nils Viktor Franzén              (1888-1975)

s. Erik Abraham Franzén        (1890-1971)

s. Olof Emanuel Franzén, f 1893 25/3 i Omsjö, Ådals-Liden sn, d där 1895 21/12.

d. Märta Albertina Franzén, f 1895 24/4 i Omsjö, Ådals-Liden sn, d där 1914 23/5. 

s. Magnus Otto Franzén,        (1897-1977)

d. Helga Helena Franzén        (1901-1979)

 

Erik Johan bodde först i Omsjö där han var skogsarbetare. 1916 flyttade han till Tallnäs. Dottern Märta Albertina (f. 1895) dog av vattusot och han själv dog av tuberkulos. Hustrun hade ett barn innan äktenskap som hette Paul Peter Franzén (1882-1967). Hon var en dotter till Nils Andersson (1825-1894) och Helena Jakobsdotter (1828-1906).

Familjen i församlingsboken 1900 i Omsjö, Ådals-Liden sn.

Johan Johansson (1833-1913)

Johan Johansson f 1833 13/4 i Bysjö, Junsele sn. d 1913 26/1 i Mo, Junsele sn. g 1874 12/6 i Junsele sn m Magdalena Danielsdotter f 1844 15/2 i Långvattnet, Junsele sn. d 1911 2/12 i Mo, Junsele sn. Johan var en son till Johan Johansson i Bysjö, Junsele sn.

Deras barn:

d. Sara Magdalena Johansdotter (1872-1919)

s. Daniel Viktor Johansson f 1876 14/10 i Mo, Junsele sn. d där 1876 14/10. Dog några timmar efter födseln av medfödd svaghet.

s. Per Robert Johansson f 1881 20/2 i Mo, Junsele sn. Han var ogift och bodde i Mo. d där 1943 29/1.

d. Cajsa Regina Johansdotter         (1883-1947)

d. Emma Kristina Johansdotter (1885-1943)

s. Brita Erika Johansdotter         (1890-1973)

Johan var bonde i Mo och blev på äldre dagar födorådstagare. De bodde på Mo nr 3. Magdalena var en dotter till kronobonden Daniel Abrahamsson och hans hustru Cajsa Greta Jacobsdotter i Långvattnet. Magdalena hade innan giftermålet en oäkta son som hette Johan AUGUST Näsström (1867-1930). Han gifte sig och bodde på Bondevägen i Mo. August kom att bli morfar till skådespelaren Stig Grybe. Även Sara var född oäkta men det står senare antecknat i husförhörslängderna att hon är bådas dotter. Inga dödsorsaker antecknade på makarna. Johan var dömd till sex månaders straffarbete för stöld.

Familjen i husförhörslängden 1890 i Mo, Junsele sn.

Sara Brita Johansdotter (1829-1897)

Sara Brita Johansdotter f 1829 23/5 i Östanbäck, Junsele sn. d 1897 30/10 i Mo, Junsele sn. g 1861 14/4 i Junsele sn m Daniel Johansson Moström f 1832 25/9 i Mo, Junsele sn. d där 1893 16/1. Sara Brita var en dotter till Johan Johansson i Bysjö, Junsele sn. 

Deras barn:

s. Johan Peter Moström (1862-1937)

d. Sara Magdalena Moström f 1864 13/3 i Mo, Junsele sn. d där 1864 11/6.

s. Daniel August Moström        (1865-1931)

d. Anna Dorotea Moström        (1866-1942)

s. Anders Jakob Moström f 1869 12/2 i Mo, Junsele sn. d där 1881 7/4. Han körde ihjäl sig vid timmer forsling.

d. Sara Carolina Moström    (1871-1944)

Makarna var i hela sina liv bosatta i Mo och Daniel var där bonde och på slutet födorådstagare. Han var en son till bonden i Mo Johan Danielsson (1804-1894) och hans hustru Dorotea Danielsdotter. Fadern överlevde alltså sonen. Makarna blev inte så gamla utan Daniel dog 60-årig i lunginflammation och Sara Brita dog 68-årig av hjärtfel.

Familjen i Mo, Junsele sn hämtad från husförhörslängden 1875.

Abraham Olofsson Franzén (1830-1898)

Abraham Olofsson Franzén f 1830 9/7 i Fransåsen, Ådalsliden sn. d 1898 28/2 i Omsjö, Ådalsliden sn. g 1858 7/1 i Ådalsliden sn m Lisa Cajsa Persdotter f 1836 2/4 i Byssjö, Junsele sn. d 1891 24/5 i Omsjö, Ådalsliden sn. Abraham var son till Olof Johansson.

Deras barn:

d. Cajsa Stina Franzén (1858-1900)

s. Olof Peter Franzén         (1862-1922)

s. Erik Johan Franzén (1865-1941)

s. Anders Magnus Franzén       (1867-1936)

d. Brita Erika Franzén (1870-1906)

s. Nils Viktor Franzén f 1873 11/9 i Ottsjö, Ådalsliden sn. d där 1884 24/10.

Abraham övertog 1856 hemmanet i Fransåsen efter sin far. J.P. Sjödin i Kläpp berättade att även han ville vara lite märkvärdig och levde kräsligt. Han ville enligt samme man börja varje morgonen med att bli serverad en kopp kaffe därefter skulle han röka sin pipa innan han kunde göra någon av dagens sysslor. Sitt hemman sålde han samtidigt som sin farbror Per, det var alltså 1861. Därefter inköpte han ett hemman i Omsjö men det gick honom också ur händerna efter en tid. Efter det slog han sig ner som nybyggare vid Juvansjön nordost om Omsjö. Lisa Cajsa var en dotter till nybyggaren i Byssjö, Junsele sn Per Mattsson (1795-1866) och hans hustru Brita Persdotter (1794-1841). Brita som för övrigt var en syster till Dorotea Johansdotters man Jonas Persson. Nils Viktor dog i scharlakansfeber. Även i detta fallet finns anteckningar om att båda makarna skulle varit ärliga. 

Abraham Olsson Franzen i Ottsjö, Ådals-Liden sn 1870.

Johannes Johansson (1802-1874)

Johan Johansson  f 1802 15/10 i Fransåsen, Ådalsliden sn. d 1874 12/3 i Bysjö, Junsele sn. g 1828 28/12 i Junsele sn med Magdalena Åkerström f 1799 21/8 i Östanbäck, Junsele sn. d 1864 1/4 i Bysjö, Junsele sn. Johan var en son till Johan Olofsson i Fransåsen, Ådals-Liden sn.

Deras barn:

d. Sara Brita Johansdotter (1829-1897)

s. Jakob Johansson f 1831 13/3 i Lövsjö, Junsele sn. d där 1831 25/9.

s. Johan Johansson                 (1833-1913)

Johan utflyttade som dräng från Ådalsliden församling och till Junsele. Där bosatte han sig som nybyggare i Bysjö. Han gifter sig med en klockardotter i Degersjöberg men bor förmodligen en tid i Östanbäck eftersom det första barnet är fött där. Till att börja med nybyggare i Lövsjö men den byn försvinner ur rullorna och Johan återfinns med samma titel i Bysjö. Senare är han skriven som bonde. I längderna står han och hustrun antecknade som goda. Det står även nått år att hustrun är sjuklig. Magdalena var en dotter åt Jakob Jakobsson Åkerström (1796-1838) och hans hustru Brita Persdotter (f. 1767). Inga dödsorsaker antecknade på någon av dem.

Fransåsen enligt Paul Lundin

En av mina favoritböcker, som jag ofta kommer tillbaka till är Paul Lundins bok Sanningar och sägner i Ådalsliden. Där finns det många intressanta historier då Paul var en hängiven hembygdsforskare och åkte socknen runt och intervjuade alla som kunde ha något att berätta. En guldgruva för alla oss som också är intresserade av hembygden. I boken har han skrivit ett avsnitt om just Fransåsen.

Här kommer en avskrift av det han skrivit.

Data om Fransåsen

Senhöstsöndag. En gråmulen, vindstilla dag. Det har varit dagar med både kyla och snö, men nu är det åter blidväder och ofruset överallt. Luften är ljum med åtskilliga plusgrader och doft från multnande lövbäddar. Vi sitter vid en tjärvedseld uppe i utkanten av Fransåsens gamla ödeby. Det är Gunnar och jag. Vi dricker vårt skogskaffe och ventilerar byns historia. Talar om Järnes Ors' n, dalmasen som var den egentlige grundaren. Hur han odlade och röjde, samlade sten i stora högar, anlade såg och kvarn och lade under sig stora skogsarealer. Processade med själva kyrkan om marken här uppe.

"Det var tydligen en driftig karl", säger Gunnar, "men han lär ha frusit ihjäl utanför byhagen. Fick kallbrand i benen som lär ha ruttnat lös och gömts i något av de många stenrösena."

Jo, jag är medveten om den traditionen. Hur Järnes efter ett julottebesök 1828 stannade i glada vänners lag nere i bygden, spritpåverkad i stark kyla gick vilse och förfrös benen. Men dödboken talar om bråck som dödsorsak så det autentiska går dåligt ihop med sägnen.

Två av sönerna fick dela hemmanet efter faderns död. Men de ville leva som herrekarlar, drack punsch med bolagsgubbarna och rökte feta cigarrer, och resultatet blev att stället gick dem ur händerna. Det blev bolagshemman och jordbruket arrenderades ut. Erik Petter Sjölund blev arrendator, landbonde som det hette i gamla tider. Det var 1907 och här utförde han med makan Anna ett segt och envist livsverk, vars resultat ändå ter sig som en hjälplös gest mot det svårkuvade livet. Dräglig bärgning fick de väl knappast av denna steniga jord som kostade dem så mycken svett och möda. Ingen väg ledde hit upp, bara trampade milslånga stigar nerifrån kyrkbyn. Innan Fransåsen hade Erik Petter och Anna bott i Bysjön i Junsele, men gården brann upp med allting de hade. Den första tiden på Fransåsen bodde familjen - det var även flera småbarn i en kall och dragig fäbodstuga, som var så kylslagen att till och med kaffesumpen frös i kaffepannan om nätterna. Så småningom kunde man dock flytta in i en bättre och varmare stuga. Den är numera bortriven och uppsatt som sportstuga på annat håll och den gamla fäbodstugan brann upp, sedan ett gäng skogshuggare för en del år sedan slarvat med elden.

Det är i dag inte mycket som återstår av den en gång så burgna bondbyn. Raststugan, eller fäbodstugan som den också kallades, har taket bågnat in på och buskar och slyr har invaderat fälten och åkrarna. Någon halvt raserad hölada och uthus för en tröstlös kamp mot tidens frätande tand och en timmerstuga står vindbruten och krokig, fönsterlös och med vajande dörr.

Erik Petter Sjölund, den siste åbon å Fransåsen, dog 1950 88-årig (bild ur boken).

Det är Gunnar som berättar och det är han som pekar ut och talar om gårdarna och husen. Och han vet vad han säger, ty han är född och uppväxt här på åsen, lekte här som barn och kämpade sin kamp här som vuxen. Visst var det svårt många gånger men vi hade inte så stora fordringar på livet, fortsätter Gunnar. Hade man bara mat och kläder så var man belåten. Jag minns hur vi vadade omkring ute på blötmyrarna, våta upp till låren, när vi slog myrhöet. Frätten om höstarna. Bäckflottning om vårarna och i någon kall och dragig skogskoja om vintrarna. Så det egna jordbruket 

förstås

En höstkväll minns jag, då körde morfar ner hästen på den dyvåta Hömyren. Jag var liten då och följde med morfar, men jag minns det som i går. Hästen gick förlorad, oförsäkrad var den också, men morfar tog nya tag. Lyckades skrapa ihop litet pengar för att köpa en ny Brunte, men pengarna räckte ju inte fram. Han blev skyldig med löftet att betala av när sluträkningen på vinterkörningen kommit.

Det var tur att morfar var så pass lättlivad och humörfrisk. Han gav aldrig tappt hur besvärligt det än kunde vara ibland. Morfar brukade gärna säga att när han gick till sängs om kvällarna så klädde han samtidigt som kläderna, även av sig alla bekymmer. Mormor däremot var rena motsatsen och kunde ligga vaken om nätterna och ängslas över morgondagens besvärligheter. Trots dessa motsatser i lynnet blev de båda gamla. Morfar 88 år och mormor 87.

Men ett par gånger minns jag att jag såg morfar ledsen. Hans och mormors äldsta barn, Emanuel, som då på höstsidan var 28 år, hade varit ett tag och arbetat nere i Resele. Skulle så komma hem till en söndag, men han kom ej. Istället kom det bud om att han var död, drabbad av barnförlamning - nu heter det ju polio. Sjukdomsförloppet gick på några dagar. Förlamningen slog sig i ryggmärgen och andningsorganen, så han kvävdes faktiskt till döds. Men värst var det väl när morbror Gustaf dog. Den humörfriske och gladlynte, fiolspelande tjuguåringen. Den här gången var det lungsoten som var orsaken. Låg på Österåsen ett tag men det blev bara sämre, humöret gick ner i moll, och när morbror förstod att ingen bättring var att förvänta, bad han att få do hemma på Fransåsen. Och konstigt nog fick han åka hem, men han var så pass slut att man fick bära honom på en bår nerifrån bygden och hit upp. Några veckor och man fick bära honom som död tillbaka ner till bygdens kyrkogård. Det var den tyngsta bördan som morfar burit, enligt vad han själv yttade, och detta trots att han med sin långmes burit hem bördor på hundratals kilo och mera. Det hände just som sommaren började övergå i höst och årtalet var 1936. Morbror Emanuel å sin sida dog i augusti 1930.

Och Gunnar tystnar och försjunker i sina minne. Även jag sitter tyst och begrundar vad jag hört. Ja, nog fick skogsbygdens folk pröva på sorger och besvärligheter alltid, motgångar och tråkigheter, men det var i regel ett segt och målmedvetet folk som kämpade in i det sista. Man bröts inte ner om än sjukdom och död satte sin prägel på familjelivet och svagår och missväxt dōko upp.

Jag frågar Gunnar hur det varit med det senare. Fick man känna på nödår och barkbrödstid?

Inte direkt under min tid. Sällan frös kornet på Fransåsen, inte ens under de stora froståren 1867-68 då byn jämte Sundmo voro de enda platser som ej blevo frosthärjade, enligt vad de gamle ha berättat. Visserligen var jorden stenig men rätt bördig. Högt låg också byn, 310 meter över havet, kanske var det detta som höll frosten på avstånd.

Nåmen, skolgången då?"

Ja vi gick i skola i Ottsjö, nära milen bort. Ingen väg, bara en dåligt trampad stig. Sämst var det under vintrarna. Jag hörde morfar berätta en gång hur han av skolstyrelsen utbett sig om hjälp till oss barn med skidor, men det blev blankt nej.

Fransåsens saga är all, sedan Erik Petter Sjölund och hans Anna lämnade byn öde på sensommaren 1949.

Släktutredningar i bouppteckningar!

Bouppteckningar kan vara en bra källa till att hitta släktingar. Här kommer ett exempel från en bouppteckning från 1912 som fördes in i Fjällsjö dombok vid vårtinget 1913.

År 1912 den 21 April, anstäldes laga bouppteckning efter Födorads tagaren Erik Jakob Eriksson i Bysjön i Junsele som afled den 12 April och lemnade efter sig följande arfvingar
Bröderna Anders Byström i Bysjön 65 år. Nils Johan Eriksson i Bysjön 60 år. Jonas Byström i Bysjön 55 år. Per Eriksson död och lemnade efter sig fem barn sönerna Erik Albrt född 1899. Nils Johan född 1903. Döttrarna; Genny margreta död, Angnis Eugene, död, Anna Augusta född 1897. Syster Gertrud Greta Person född Andersson i Näset död. och lemnade efter sig åtta barn. Sönerna Erik Petter 36 år Johan Gustaf 25 år döttrarna Greta Maria 37 år, Kajsa Lovisa 31 år Hilda Karolina 29 år: Mina Matilda 27 år. Beda Regina, 23 år. Jenny Josefina född 1893. 
Brodern Nils Johan.  Tillsades att uppgifva boet sådant det vid mannens död befans, och att uppvisa de Sterbhusets rörande Skrifter och handlingar hvilket skedde och befans Ställningen som följer. 

Många på listan som ska ärva men det blev inte mycket till var och en, behållningen efter betalningen av skulder blev bara 26 kronor.