Domböcker 1729 - 1753

Fortsätter med några sista notiser från domböcker.

1729

Gamla pigan Kerstin Jonsdotter ifrån Sunnansjö och hennes förmyndare, Eric Bertilsson ifrån Terrsjö, berättar att hustru Anna Mattsdotter skall till hennes mans, framlidne Johan Anderssons brodersdotter och Olof Davidsson i Imnäs hustru, Karin Ericsdotter, sålt och upplåtit hemmanet 5 1/2 seland i Vallen. Uppviste ett 17/3 1656 utgivet dombrev, varav finnes att Israel Jonsson i Terrsjö av dessa 5 1/2 seland på Vallen ägt 1 3/4 seland, och nämnda piga nu söker hela hemmanet inbörda och lösa. Olof Davidsson svarade att Israel Jonssons sonbarn Jon Jonsson, Johan Anderssons förra hustru Märit Jonsdotter och hustru Karin Jonsdotter, blivit av Johan Andersson utlösta, men intet deras syster, berörde piga Kerstin Jonsdotter, varför Tingsrätten 1718 resolverade, att Kerstin Jonsdotter bör njuta betalning för sin arvslott, som är 1/5 av 1 3/4 seland. Parterna förliktes härefter.

1730

Anders Isacsson ifrån Ramnå giver lageligen tillkänna, att hans föräldrar med döden avgått, och begärer att Rätten ville till målsmän för hans tvenne oförsedda systrar, Kerstin och Karin Isacsdöttrar, förordna deras syskonbarn Pehr Johansson i Mo och Eric Ericsson i Imnäs.

1741

Christopher Abramsson i By har såsom förmyndare för salig Bertil Anderssons i Näs barn, låtit instämma dess änka, Margareta Jönsdotter, för det hon för länge uppehållit med inventarieupprättande efter bemälte sin man, som avlidit i förlidne juli månad. Hustru Margareta påstod, att Abraham aldrig förordnats till barnens förmyndare, och ville såsom förmyndare till barnen ha dessas syskonbarn, Ingel Ericsson i Terrsjö och Eric Ericsson i Imnäs.

Ransakades om resterande Kronotionde för åren 1716 - 1728, varför kyrkovärdarna från dessa år hade instämts: För Eric Bertilsson i Terrsjö svarade sonen Ingel Ericsson. Nils Olofsson var själv tillstädes. För Jon Ericsson i Backe, Ramsele, svarade sonen Eric Jonsson. Olof Davidsson i Imnäs var själv tillstädes. För Hindric Eliasson i Viken svarade dottern Anicka Hindersdotter. För Ingel Andersson i Lungsjön svarade sonen Anders Ingelsson.

1751

Efter stämning äskade Pehr Isacsson från Holmstrand bördsrätt eller avträde för sitt farfaders, Eric Johanssons, hemman om 9 seland i Ovanmo, som kärandens farbroder, Ingel Ericsson, och efter hans dagar, även avlidne sonen Eric Ingelsson besuttit, vilken sistnämndes änka, hustru Barbro Hindricsdotter, och hennes mågar, Anders Bertilsson i Ovanmo och Eric Olofsson i Imnäs, häröver sig icke uti svaromål ville inlåta, innan någon förmyndare för hennes ännu oförsedda dotter, Brita Ericsdotter, även tillsatts. Men uppviste icke desto mindre till förklaring 1708 års den 2 maj efter farfadern Eric Johansson hållne invaentarium, varvid befinnes att alla syskonen överenskommit, att Ingel Ericsson skulle till dem utbetala för 8 seland jord emot besittningsrätten, samt att Ingel Ericsson till hustru Anna Pehrsdotter i Holmstrand betalt 60 daler kpmt för hennes avlidne mans, Isac Ericssons andel, vilka ock voro Pehr Isacssons föräldrar.

1753

Anhöll Anders Bertilsson i Ovanmo om biträde av sin avlidna hustrus, Karin Ericsdotters, fränder Israel Israelsson i Sandviken och Eric Olofsson i Imnäs, att tillvarata de omyndiga barnens rätt.

Domböcker 1723 - 1728

Mera avskrifter från domboksavskrifterna (alltså inte kollat i originalkällan).

1723

Pigan Malin Abramsdotter i Backe klagar genom sina målsmän Lars Andersson och Olof Davidsson, att Eric Eliasson i Rudsjö skall nästlidne 15 juli olovligen borttagit 5 famnar av hennes not. Häröver förklarar sig Eric Eliasson att han frågade Malin Abramsdotter om hon ville lämna honom berörde 5 famnar not, som hans moder, hustru Anna Johansdotter ägde, men som hon nekade därtill, så tog han intet noten. Då intet kunde bevisas, kunde ej Rätten avgöra denna tvist.

Pigan Malin Abramsdotter i Backe beklagar, att hon vid Midsommartiden 1721 mist sin fader Abraham Ingelsson, vilken andra gången varit gift med hustru Anna Johansdotter, som ännu ej avdelt Malin Abramsdotters och hennes syskons fäderne. Hustru Anna Johansdotter ålades nu lämna redogörelse för kvarlåtenskapen efter fadern.

1727

Nils Olofsson ifrån Imnäs lät första gången uppbjuda 4 seland hus och jord i Imnäs, som Nils Eliasson med sin svärfaders, Eric Eliassons i Imnäs, samtycke till honom Nils Olofsson sålt den 4/4 1727 för 90 daler kpmt.

1728

Nordankäls byamän, Olof Pehrsson, Nils Olofsson, Hindric Carlsson och Anders Larsson klaga, att Eric Eliasson i Nässjö skall på deras skog fällt en svedja om 1/4 tunnland, den han nästlidne sommar antänt, och elden därur utkommit och avbrännt tvenne tunnland röjningsskog. Eric Eliasson menar att svedjan låg på dess bys samfällta skog. Uppvistes även Hindric Carlssons skrift av den 2/1 1721 förmälandes att det starrslottstycke, som framlidne Eric Christophersson i Nässjö år 1653 pantsatt till Helge Pehrsson i Nordankäl för ett mitt tobak eller 3 daler kpmt, var belägit vid allmäningen, och av Hindric Carlsson upplåtits till Eric Eliasson såsom hörande till dess hemman i Nässjö.

I denna sak hördes dessutom Eric Eliassons farbroder, gamle Eric Eliasson ifrån Imnäs. Rätten resolverade att denna tvist ej kan avgöras förrän Eric Olofsson i Nässjö hörts, varför han skall inkallas till nästa ting.

År 1728 den 26 och 27 augusti blev Häradssyn, hållen emellan Gabriel Olofsson på Vallen, Olof Davidsson, som skall tillträda hustru Anna Mattsdotters hemman därsammastädes, Zachris Pehrsson och Änkan Elisabet Nilsdotter i Bölen å ena sidan, kärande, jämväl Sandvikens byamän Israel Israelsson och Sven Svensson å andra sidan svarande, angående deras gränsskillnad i skog och mark: Kärandenas vittnen Eric Bertilsson i Terrsjö och Ingel Andersson i Lungsjön eftersändes, och Eric Bertilsson berättade att Nämndemannen, avlidne Elias Sjulsson ifrån Viken, som bevistade och jämte andra förrättade syn den 29 oktober 1688, var svåger med Anders Israelsson, som den tiden bodde i Sandviken, och var denne Sven Svenssons moderfader.

Domböcker 1718 - 1722

Mera avskrifter från domböcker.

1718

Angående tvisten emellan å ena sidan Isac Andersson i Ramnå, Eric Andersson i Imnäs och Abraham Ingelsson i Backe, och å andra sidan hustru Anna Mattsdotter, Johan Anderssons änka i Vallen, om arvs utbekommande: Jon Jonsson från Fjällsjö Kyrkobord och hans ogifta syster, Kerstin Jonsdotter, anförde att Märit Jonsdotter, Johan Anderssons förra hustru, innehaft och testamenterat 3 seland av hemmanet till Johan Andersson. Uppvistes även ett dombrev från 1662 enligt vilket Johan Anderssons morbroder, Ingemar Ericsson, testamenterat 5 1/2 seland till Johan Andersson. Fanns vidare ett dombrev från 1656, utvisande att Israel Jönsson i Terrsjö haft på Vallen 1 3/4 sel. som sedermera dess barnbarn, bemälte Jon Jonsson och hans tvenne systrar, Johan Anderssons förra hustru Märit, tillika med hustru Karin och bemälte pigan Kerstin Jonsdotter till arvs fallit.

1721

Olof Davidsson ifrån Imnäs fordrar på sina och sina syskons vägnar av deras faderbroder och fordom förmyndare, Elias Eliasson i Nässjö, reda och räkenskap för deras arv efter fadern, framlidne Elias Davidsson [sic] i Nässjö samt hans hustru. Elias Eliasson framlägger byteslängden av den 29/10 1686, då Elias Davidsson emellan barnen lät dela sin egendom, undantagandes en säng värd 12 daler, 2 st kor för 20 daler och 4 småkreatur för 1 daler, varefter Elias Davidsson levat till våren 1697 och hustrun till år 1700, och att så kärandenas faders, David Eliassons, arv kvitterats den 30/9 1701.

I avskriften står det Elias Davidsson på två ställen men det borde vara David Eliasson.

Länsmannen Eric Abramsson berättar att Olof Pehrsson, Nils Olofsson, Hindric Carlsson och änkan Sara Olofsdotter i Nordankäl, Eric Eliasson och änkan Karin Pehrsdotter i Krånge, Nils Eliasson och änkan Brita Ericsdotter ifrån Imnäs, Johan Pehrsson och Eric Ingelsson i Ovanmo, Nils Nilsson och Pehr Pehrsson ifrån Sel, Ingel Andersson i Lungsjön, Eric Bertilsson i Terrsjö, änkan Anna Mattsdotter och Gabriel Olofsson i Vallen, Pehr Påhlsson och änkan Elisabet Ericsdotter i Bölen, Sven Svensson och Israel Israelsson i Sandviken, Anders Pehrsson i Flyn, Göran Jonsson i Tåsjö, Pehr Olofsson och Påhl Carlsson i Orrnäs, vilka varit till Härnösands marknad nästlidne, stämda att leverera smör, skola försuttit stämningen, varför Länsmannen på denna plikt begär. Då de dock ej voro instämda i laga tid, kunde ej Rätten ransaka härom.

1722

Knut Andersson ifrån Backe angav att hans granne, sedermera avlidne Abraham Ingelsson skall ifrån det kronohemman Knut Andersson Åbor, för en tid sedan sålt till Matts Påhlsson i Rudsjö en gammal stuga med spis samt ett häbre. Krävde nu betalning av Abraham Ingelssons dotter, pigan Malin Abramsdotter. Då förmyndare ännu ej tillsats för Malin och hennes syster Karin, förordnades Olof Davidsson i Imnäs och Lars Andersson i Rudsjö, varefter ålades dem att göra rätt i denna sak.

Liksom alla andra texter från domböcker som jag skrivit av så är det just avskrifter och inte kontrollerade mot originalböckerna.

Domböcker 1703 - 1717

Här kommer flera noteringar från domboksavskrifterna för Imnäs.

1704

Presenterades ett inbördes testamente emellan Johan Andersson i Vallen och hans hustru Märit Jonsdotter, den senare nu avliden. Mot testamentet protesterade hustruns broder, Jon Jonsson i Imnäs.

Tvist emellan Jon Jonsson i Imnäs, kärande, och Jon Jonsson i Vängel, svarande, angående inbörden av 6 1/2 seland hus och jord i Vängel. Jon Jonsson i Imnäs ville inlösa den jord i Vängel,  som modern, hustru Märit, sålt till Jon Jonsson är 1676, då barnen voro omyndiga. Jorden hade varit hustru Märits fäderne, och som hon frivilligt sålt, varför Rätten ej kunde bevilja Jon Jonssons begäran.

1705

Johan Andersson i Vallen presenterade ett testamente av hustrun Märit Jonsdotter, daterat januari 1703, och att hustru Märit avlidit 1704. Makarna voro barnlösa.  

Kom inför Rätten Eric Eliasson i Imnäs och framlade ett jordköp daterat den 10/5 1685, förmälandes hurusom David Eliasson i Imnäs, Kronobåtsman, sålde och upplät till sin broder 8 seland jord efter gammal skatt men 4 seland förmedlad skatt i Imnäs med husen därpå, för 9 Rdr specie, vilken jord David Eliasson köpt av Israel Larsson i Holme år 1673. Uppbuden beviljades åren 1686, 1687 och 1688. Beviljades nu laga fasta på köpet.

1709

Eric Olofsson ifrån Nyland lät första gången uppbjuda 7 seland hus och jord i Imnäs, som han köpt av Pehr Olofsson i Imnäs för 160 daler kpmt den 1/2 1709.

1712

Lät Eric Olofsson i Nyland insinuera en köpeskrift daterad den 1/2 1709 att Pehr Olofsson i Imnäs med sin hustrus samtycke har sålt till bemälte Eric Olofsson 7 seland hus och jord i Imnäs för 160 daler kpmt. Uppbuden beviljade 5/2 1709, 22/10 1709 och 18/1 1710. Beviljades nu laga fasta på detta köp.

1717

Isac Andersson ifrån Ramnå, Eric Andersson ifrån Imnäs och Abraham Ingelsson ifrån Backe, fordrade av deras svägerska, änkan Anna Mattsdotter ifrån Vallen, arv efter hennes avlidne man Johan Andersson , som barnlös varit.

Domböckerna 1678-1702

Fortsätter med åren i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet.

1680 den 21 januari

Framlades ett vittnesmål att Israel Marcusson, Johan Andersson samt båtsmansänkan Sigrid Ericsdotter i Imnäs nästförliden juli månad lidit brandskada på sina gårdar, varför de erhöllo brandstod efter värdering.

1686 den 21 januari

Uppbjöds första gången 8 seland hus och jord i Imnäs, som David Eliasson sålt till brodern Eric Eliasson för 8 rdr specie.

1686 den 19 januari

Eric Eliasson i Imnäs lät tredje gången uppbjuda 8 seland hus och jord i Imnäs, som han köpt av sin broder, David Eliasson 

1690 den 28 januari

Avlade Abraham Hansson i Utaned, Abraham Eliasson i Västby samt Eric Andersson i Imnäs nämndemannaed och sattes i Rätten. Och Anders Israelsson i Sandviken tog sitt ärliga avsked därifrån.

1697. Fol. 140r - 155v

Ödehemman: 1) Olof Hinderssons hemman i Imnäs 3 1/2 seland, intygades hava legat alldeles obärgat till åker och äng år 1696, och ödesmålet var förorsakat av åbons, Olof Hinderssons, fattigdom, som tjänar Kronan för Båtsman, och därför äro inga nya utlagor av samma hemman betalda för år 1696, varemot hemmanet nu första gången uppbjudes.

2) Eric Ericssons hemman i Imnäs 7 seland, öde och obärgat år 1696 för åbons, Eric Ericssons, fattigdom och den svåra missväxten. Eric Ericsson har låtit sig lega till fördubbling, för ödesmålets skull äro inga utlagor till Kronan betalt av samma hemman år 1696, därför det också uppbjöds för första gången till krono.

1697. Fol. 318v-329v.

Olof Hinderssons hemman i Imnäs, 3 1/2 seland, legat öde 1696 och 1697, uppbjöds andra gången krono.

Eric Ericssons hemman i Imnäs 7 seland, har även legat öde 1696 och är osått innevarande år 1697, och uppbjöds nu andra gången till krono.

1699. Fol 504v - 516v.

Ransakades över ödehemman: 1) Eric Ericssons hemman i Imnäs 7 seland, legat öde och obärgat 1696, 1697 och 1698, och tredje resan uppbjudet på tinget 21/1 1698. Att upptaga detta ödehemman har sig erbjudit Pehr Pehrsson ifrån Tynnerås, men nu förekom jämte honom Pehr Olofsson ifrån Stamsele, som sade sig bygga äktenskap med Eric Ericssons syster, Karin Ericsdotter, och vill således vara närmare till detta hemmans upptagande än Pehr Pehrsson, vilket Rätten prövade skäligt, och gav honom två års frihet för upptagande ur ödesmålet.

2) Olof Hinderssons hemman i Imnäs 3 1/2 seland, legat öde och obärgat 1696, 1697 och 1698, och tredje uppbudet beviljat. Då ingen bördsman det vill upptaga, besättes det genom Befallningsman med åbo, till vilken Jon Jonsson i Holme antagits med två års frihet.

1701

Ransakades över ödehemman:

Olof Hinderssons hemman i Imnäs 3 1/2 seland, upptaget 1699.

1701. Fol 1095v - 1107r.

Tvist emellan Pehr Hansson i Sillre för sin hustru Lisbet Ericsdotter och hustruns syster Gertrud Ericsdotter, kärande, och deras farbroders, Elias Nilssons barn, Elias Eliasson och Matts Eliasson i Näs, svarande, angående besittning och utlösen av 7 1/8 seland hus och jord i Näs, Edsele. Det uppgiver Pehr Hansson att hans svärfader Eric Nilsson, som föraccorderat sig besittningen av fadershemmanet i Näs av sina tre bröder 1663, är vorden därifrån trängder av brodern Elias Nilsson, som det sedermera besitter. Eric Nilsson hade slagit sig ner på sin hustrus jord i Imnäs där han bott till sin död 1678, och Elias Nilsson bebott hemmanet i Näs i 38 års tid.

1702

Ödehemman:

Olof Hinderssons hemman i Imnäs 3 1/2 seland, upptagit 1699.

Domböcker 1652-1677

Jag fortsätter med några år till från domboksutskrifterna.

1652 den 16/2

Dömdes att Hindric Nilsson i Nyland fastebrev skall bekomma på 2 1/2 seland jord i Imnäs, som han av sin moderbroder, Eric Nilsson i Häxmo och Liden enligt uppviste av sig och sin moders och syskons skrift av 1632, haver köpt för 27 daler kpmt, vilken bemälte jord Eric Nilsson haver köpt av Marcus Mickelsson i Imnäs att giva sin syster Sigri för hennes arvejord i Häxmo, men eftersom hans syster med sin man, Nils Ericsson, omhändertagit hava penningar för Häxmo jorden.

Blev samtyckt att Sven Ericsson uti Imnäs fastebrev bekommer på 2 1/4 seland jord ibidem, som han av sin hustrus syster Anna Mickelsdotter för 6 3/4 daler smt köpt haver.

1653 den 21/6

Blev avsagt och dömt att Elias Sjulsson i Nyland, som sin hustrus fädernehemman av Israel Pedersson inlöst haver, skall 20 rdr för halva knektfriheten han njuta få och arvingarna till bytes giva. Dock skall han av samma penningar 5 rdr för sin hustrus arvpart behålla, sedan 10 rdr till sin hustrus broder, Hindric Nilsson i Imnäs, och 5 rdr till hustruns syster, Sigrid Nilsdotter, utan något dröjsmål giva. Alltså erhöll nu Elias Sjulsson fastebrev på hemmanet 6 1/2 seland jord i Nyland.

1662 den 24/1

Nedanskrivne jord blev ej satt på mantalsräkningen 1659, nmligen: I Fjällsjö Peder Olofsson i Orrnäs 3 1/2 seland i Bodum. I Ramsele socken, Nyland - 5 sel. som hustru Märta Carlsdotter bärgat haver. I Imnäs 8 1/2 seland som Anders Hindricsson vill upptaga nytt till skatt. I Nordantjäl 4 1/2 seland som Philip Olofsson upptoge nytt till skatt.

1667 den 30/1

Ändock Jon Olofsson i Nyland är syskonbarn med Elias Sjulsson i Holme, han 6 3/4 seland jord med hus och gård för 15 rdr till honom, Jon, sålt haver. Likväl gav han till hans svåger, Peder Mårtensson i Imnäs, 1/2 rdr istället, och således samtycktes därpå fastebrev.

1671 den 22/1

Uppbjöds första gången de hus och den jord i Imnäs, som Pehr Månsson ibidem till Marcus Mickelsson i Viken haver sålt.

1677 den 12/2

Presenterades Rättens beslut, att Olof Johansson i Nyland, vilken Olof Marcusson i Imnäs till tredjeman utsagt haver, och är uti Kronans tjänst död bliven, skall uti knekteståndet betala till salig Olofs moder, Märta Carlsdotter, 200 daler kpmt.

Resolverades att Hindric Nilsson i Imnäs njuter för sitt hemman 7 års frihet, alldenstund han intet har på de åren varit uppsatt uppå knektehåll.

Johan Andersson ifrån Ramneå kom inför Rätten begärandes få inlösa ett hemman uti Imnäs, som han är bördig till.

Domböcker 1628-1651

Idag har jag tittat lite i domboksavskrifterna som finns för Ramsele tingslag. Dessa kan man också hitta i Digitala forskarsalen från Riksarkivet. Startår är 1628 men första notering för Imnäs är 1645.

1645 den 7 juli

Sven Ericsson i Imnäs uppbjöd första gången 3 1/2 seland jord, som han inhandlat av Marcus Mickelsson i Moflo och Lidens socken.

1646 den 20 juli

I Imnäs blev 16 seland jord frigivne, 3 1/2 seland njuter Sara änka uti två års tid, och de 12 1/2 selanden njuta de andra grannarna fri till behaglig tid.

1647 den 23 juni

Jon Ericsson, en soldat i Holme, uppbjöd 3 1/3 seland jord ibidem tredje gången, som tolvmän honom för 1/2 knektestånd haver tillhandahållit. Hade under halva knekteståndet och samkallat, skall han hava uti Imnäs av sin moder och moders syster. 

1649 den 14/3

Hindric Nilsson i Nyland uppbjöd första gången 2 1/2 seland jord uti Imnäs, som han anno 1632 av Eric Nilsson i Häxmo och Liden köpt för 27 daler kpmt.

Eric Ingemarssons dotter i Imnäs, Gertrud vid namn, är beskylld för att hava stulit taglet av rumporna på några stycken Sven Ericssons kor ibidem. Detta ärende remitterades till Prästetinget.

1649 den 18/6

Hindric Nilsson, tillförende i Nyland, nu i Imnäs boende, haver skällt sin hustrus syster, Sara Ericsdotter, en änka för hora, och kunde sådant henne icke bevisa. Hindric dömdes därför plikta 40 rdr.

1650 den 22/1

Hindric Nilsson i Nyland uppbjöd tredje gången 2 1/2 seland jord i Imnäs, som han 1632 av sin morbroder Eric Nilsson i Häxmo för 27 rdr köpt haver.

1651 den 14/1

Resolberades att Mickel Marcusson i Viken skall tillstånd hava av Eric Israelsson i Nyland och Marcus Israelsson i Imnäs 1 1/2 seland, och av 2 gamla pigor, som är Marcus Mickelssons i Viken tvenne döttrar 2 seland jord till sig lösa, som jorden tillförende under hans hemman legat.

1651 den 26/11

Blev avdömt att Brita Carlsdotter i Imnäs, som fästepenning av Kyrkoherden Herr Elias på tjänst tagit haver, skall fästepenningen återgiva och därtill betala 4 daler som hon dessutom skyldig Kyrkoherden är.

Fyra Nämndemän, Johan Pedersson i Ovanmo, Hindric Nilsson i Nyland, Johan Israelsson i Nässjö och Christier Christiersson i Holme, besvärade sig över Zachris Pedersson Finne i Nässjö, som hade dem med försmädliga ord överfallit på Kyrkovallen i Ramsele. Zachris dömdes plikta 22 daler.

Vad domböckerna kan berätta mera.

Som jag skrivit tidigare är det inte bara kyrkböckerna som kan ge värdefull information om förfäderna. Personer som inte varit genomhederliga utan gjort något dumt eller i alla fall varit misstänkta för något dumt kan återfinnas i domböckerna. När man finner en notering i husförhörslängden om att släktingen gjort något straffbart skall man alltså inte tyst slå igen böckerna och smyga ut från arkivet som om det inte hänt utan genast kasta sig över domböckerna och leta fram detaljerna, det kanske visar sig vara mindre farligt än det såg ut först.

I husförhörslängden för Ramsele sn hittade jag en notering vid en släkting i Imnäs. Det stod att han var straffad för misshandel och ett år och datum. Utifrån detta gick jag in i domboken för Ramsele tingslag och hittade rätt på målet mellan Göran Danielsson och Nils Johan Jacobsson. Åklagare var S.A. Norlander som även inställt Henrik Abraham Danielsson inför tinget.

Fallet diskuterades under § 321 den 29 november 1888 men uppsköts då till den 13 februari 1889 och det nya numret är § 95. Här finns en detaljerad beskrivning om hur Nils Johan har uppfattat saken. Den lyder som följer:

Till svaromål i sak mot Göran Danielsson och Hinrik Danielsson, får jag vördsamt anföra följande.

Att som båda dessa bröder kom i mitt hus och förde oljud och störde de dervarande resande Jag ansåg mig berättigat att på höfligt och lämpligt sätt tillsäga dem att de skulle aflägsna sig då de icke ville hålla sig stilla och tyst, var på de öfverföll mig tvänne omgånger slog mig till golfvet sparkademig och behandlade mig på det vållsammaste sätt, jag som hade ingen hjelp fruktade det jag skulle få sätta till lifvet, men slet mig från dem slutligen lös och ämnade taga från dem under flykt ur stugan, men när jag kom till dörren och såg det Göran Danielsson höll så tät och sträkt efter mig blef jag ännu mera förskräckt för mitt lif, fick jag då syn på betsmånet som satt bredvid dörren fattade det med den tanken att jag hade väl rätt till Sjelfförsvar hemma i mit hus då jag på annat sätt icke kunde reda mig, och när jag då med betsmånet vände mig om träffade det Göran Danielsson i hufvudet då han föll och jag blef honom qvitt, men han steg genast upp och aflägsnade sig men kom åter om en stund med förargelse väckande yttrande det han tolde nog flera slag om någon ville gifva honom flera, då han såg ut lika rask och kry som förut. Så var det min tancke att detta slag ej var så hårt eller af någon synnerlig lidande beskaffenhet om han icke sjelf för tillfället missköt sitt sår som icke var min orsak ehuru väl käranden sökt göra det verre än det verkligen var.

Till sist vill jag framhålla att som Kärandena endast äro byens pojkar och inga resande skulle jag hälst sett att de hållit sig hemma och icke bevistat gästgifvare gården med sådant förargligt och olampligt beteende mot mig och resande sosom skedde. Allt så tilltror jag mig hafva rätt till det försvar jag begagnat för mitt lifs räddning. Och på grund af hvad sålunda till gått bestrides käromålet, och yrkads det Kärandenna fälles till laga ansvar dels derför att de icke ålyde min tillsägelse och aflägsnade sig, dels derför att de vållförde och misshandlade mig i mitt eget hus, samt ersätta mig rättegångs kostnader med 50 kr.

Ramsele tingsställe den 11 februari 1889

N J Jakob Son

Så långt Nils Johans syn på det hela. Läser man vidare finner man att Göran bestred att han vid tillfället varit onykter och att han misshandlat Nils Johan. Han påstod också att han under besöket suttit stilla på en stol. Vittnen tillkallades och förhördes. Ett vittne berättade att Göran och Henrik Abraham varit hemma hos Nils Johan. En släkting till Nils Johan hade kommit in och frågat Henrik Abraham om han haft något som inte tillhörde honom. Den senare hade blivit rasande och tömt sina fickor varefter Nils Johan bett Henrik Abraham att lugna ner sig. Sedan hade de gått ut i köket och där uppstod slagsmål. Vittnet kunde inte säga vem som börjat men hade sett Henrik Abraham hålla fast i Nils Johan och samtidigt ha en stol i högra handen lyft för att slå. Efter slagsmålet hade Nils Johan varit blodig om näsa och mun. Vittnet hade även sett att Göran fått ett slag åt huvudet av besmanet som Nils Johan höll i. Göran var rejält onykter enligt samma vittne.

Åklagaren yrkade bifall till sin mot Jacobsson förda talan om misshandel samt ansvar för Henrik Abraham för störande av annans frid, misshandel och fylleri på allmän plats. Utslag skulle ges den 8 april vid rättens sammanträde.

Utslaget blev att alla var mer eller mindre skyldiga och dömdes till fängelsestraff och böter.

När det gäller personerna i denna berättelse var samtliga anklagade från Imnäs, Ramsele sn. Nils Johan var född 1862 i Fjällsjö sn. Gästgivare och bonde i Imnäs och gift 1894 med Margareta Maria Nilsdotter (1862-1943). Göran Henriksson var född 1857 i Ramsele sn. Han var bonde i Imnäs och dog där 1904. Hans bror Henrik Abraham var född 1863 i Ramsle sn. Även han bonde i Imnäs och dog där 1915.

Nils Johan Jakobsson och hans hustru Margareta Maria Nilsdotter.