Fale Bures ring 1938 del III

Här kommer lite mer fakta om spelet Fale Bures Ring. Jag har skrivit av delar av det som står i programmet.

" Det ångermanländska festspelet Fale Bures Ring, i vilket handlingen utspelas i Rafnasil år 1319, för oss in i en tid, då den katolska kyrkan stod på höjden av makt och inflytande i vårt land. T.o.m. barnen sjunga under sina lekar om helgon och jungfru Maria. Med pomp och ståt kan kyrkan uppträda, pålägga gärder och mottaga testamentsgåvor. I vår avlägsna bygd är dock den gamla hednatron ej helt övervunnen. När ett tidsskede går ut, strålar det ofta ut i blomning hos någon ledande person , som i sig samlar det ädlaste och bästa, som tidsskedet kämpar för. Hednamannen Flåse är en sådan representant för den döende hednatiden.
Med sina tre signet representerar Fale Bures ring de samhällsuppbyggande krafter, varav det nya kristna samhället byggdes upp i våra bygder, kärleken till kyrkan, trohet mot den inhemska kungamakten och kärleken till fädernebygden. I andra akten se vi, huru de unga, Gunnel och Sven bestå i frestelsen till avfall från dessa grundsatser. Ringens historia få vi höra i samtalet mellan Sven och Germund. Ett roligt inslag i spelet är Måns skräddare, representant för hantverkarskrået, vilket under medeltiden ofta var bärare av folkhumorn.
Böndernas anstolthet och släktfejder gav ofta uttryck för den germanska personlighetens självständighet och frihetskänsla. De tre storbönderna Botal, Kettil och Flake representera olika sidor härav. Längst utmed ådalarna gingo på denna tid stråkvägar för handels- och vallfärder. Dessa i förening med gynnsamt klimat bidrogo mycket till kulturens uppblomstring i våra bygder. Nidaros och den därmed förenade S:t Olofskulten åstadkom livliga förbindelser med vårt grannland Norge. Till höjande av den folkliga fromheten och det andliga livets fördjupande bidrogo icke minst tiggarmunkarna. Mången gång voro de i tillfälle att komma i mera personlig kontakt med folket än prästerna. På ett utmärkt sätt representerar barfotamunken Laurentius dessa munkars sätt att arbeta.
I fjärde akten, spelets final, möta vi kanske det bästa uttrycket för den germanska frihetsandan och självbestämmanderätten, tinget, som aldrig den katolska kyrkan ens i sin största maktutveckling helt kunde undertrycka. T.o.m. den gamla hednatron får föra sin talan. Ehuru icke helt övervunnen drager den sig tillbaka. Fale Bures ring har den ej kunna med våld erövra. Bärare av de nya samhällsbyggande krafterna, som denna ring symboliserar, hade den ej heller aldrig kunnat bliva. Genom allt, som ligger i denna ring, gör Ångermanland sin första stora historiska insats i det svenska folkets öden.
En rik sagoskatt gömmes i våra ångermanländska ådalar. Några av den skattens klenoder tagas fram och kunna beundras i detta ångermanländska hembygsspel."