Släktforskning handlar ofta om namn, datum och släktled. Men ibland leder forskningen fram till människoöden som berör långt mer än så. Historien om Olof Peter Danielsson och Inga Johanna Jacobsdotter i Imnäs, Ramsele socken, är ett sådant exempel.
Olof Peter Danielsson föddes den 20 juli 1861 som son till Daniel Ersson och Anna Brita Göransdotter. Hans blivande hustru, Inga Johanna Jacobsdotter, föddes den 1 september 1860 och var dotter till Jakob Olofsson och Anna Johansdotter. De båda växte upp i Imnäs, Ramsele socken och gifte sig den 15 december 1883. Några månader tidigare, den 20 maj samma år, hade deras dotter Anna Johanna fötts. Den unga familjen hade hela livet framför sig.
Ett liv som förändrades på ett ögonblick
Den 10 februari 1886 inträffade katastrofen.
Olof Peter omkom i en olycka, endast 24 år gammal. Dödboken lämnar ingen tvekan om vad som hänt. Den korta anteckningen lyder:
"Dödad af ett kullfallande träd. Olyckshändelse."
Det behövs egentligen inga fler ord. En arbetsdag slutade med att en ung make och far slutade sina dagar. Från bouppteckningen kan man läsa att det fanns en skuld för en resa för läkaren så man kan anta att hans kompisar tog hem honom från skogen och att de kallade på läkare, om läkaren hann fram eller inte det vet man inte.
För Inga Johanna måste livet ha förändrats fullständigt. Hon stod ensam kvar med en dotter som ännu inte fyllt tre år.
Kampen mot sjukdomen
Men sorgen hade knappt hunnit lägga sig.
Den 28 juli 1886 avled även Inga Johanna, endast 25 år gammal. Dödsorsaken anges kortfattat i kyrkboken:
"Magkräfta."
Bakom det enda ordet döljer sig emellertid en längre kamp. Det framgår tydligt av hennes bouppteckning. Bland utgifterna finns inte bara begravningskostnaden utan också flera poster som visar vilka ansträngningar familjen gjorde för att få vård:
Begravningskostnad .................................... 20:00
2 resor till Fjällsjö lasarettsläkare ............... 22:00
Dito till Ström till läkare ..............................15:00
Dito till Sollefteå ......................................... 12:00
Medicin på alla ställen ................................ 17:50
Det är nästan som att läsa en kort sjukjournal. Resorna till läkare och lasarett, tillsammans med kostnaderna för mediciner, visar att man försökte hjälpa den unga modern. Trots alla ansträngningar gick hennes liv inte att rädda.
En treårig flicka blev ensam
På mindre än ett halvår hade Anna Johanna förlorat både sin far och sin mor.
Samma år drabbades hon dessutom av ännu en förlust när hennes morfar, Jakob Olofsson, avled.
Tre år gammal hade hon mist tre av sina närmaste anhöriga.
När ett barn blev föräldralöst måste en förmyndare utses. Häradsrätten behandlade därför ärendet och utsåg hemmansägaren Erik Petter Ersson till förmyndare för den omyndiga Anna Johanna. Hans uppgift blev att bevaka hennes rätt och förvalta det arv hon fått efter sina föräldrar.
Vad bouppteckningarna berättar
Bouppteckningarna ger en ovanligt levande bild av familjens situation.
Efter Olof Peter uppgick behållningen i dödsboet till 942 kronor och 23 öre, vilket var en ansenlig summa för en ung arbetare vid 1880-talets mitt. Den största tillgången var emellertid inte kontanter utan en fordran på 700 kronor.
I bouppteckningen står:
"Mannens fordran ur sitt fadrens hemman som får lyftas af hans fader den 24de nästkommande Oktober detta år, 700:-."
Det innebär att Olof Peter enligt ett tidigare avtal hade rätt att få ut 700 kronor från faderns hemman senare under året. Eftersom han avled redan i februari kom denna fordran i stället att bli en del av dödsboet och därmed tillfalla hans enda arvinge – den treåriga Anna Johanna.
Längst ned i samma bouppteckning finns dessutom en liten handskriven anteckning som säger mycket om familjen:
"Att den fordran som vi undertecknad har upptagit på bouppteckningen 18 Kronor har vi denna skjänkt till vår brors dotter Anna Johanna Olofsdotter erkännes."
Anteckningen är undertecknad av farbröderna Göran Danielsson och Daniel Danielsson.
Beloppet var inte stort, men gesten säger mycket. Mitt bland juridiska formuleringar och ekonomiska uppställningar möter vi två farbröder som frivilligt avstår från sin egen fordran för att den lilla brorsdottern ska få ett något bättre ekonomiskt utgångsläge.
En bouppteckning som berättar mer än siffror
När Inga Johannas bouppteckning förrättades några månader senare uppgick behållningen till endast 92 kronor och 57 öre.
Förklaringen finns längst ned i handlingen.
Där står att alla större tillgångar redan hade tagits upp i makens bouppteckning och att lösöret under tiden hade sålts på auktion. Den stora fordran på 700 kronor behövde därför inte redovisas ännu en gång. Däremot nämns en mindre stuga som Olof Peter hade uppfört på ett torpställe.
Den skulle säljas på auktion:
"...för pupillens räkning..."
"Pupillen" var Anna Johanna.
Det är en juridisk formulering, men samtidigt en påminnelse om vem allt egentligen handlade om. Varje tillgång, varje auktion och varje beslut syftade till att trygga framtiden för en treårig flicka som på några månader förlorat nästan hela sin närmaste familj.
Ett nytt hem hos mormor
Anna Johanna blev inte ensam.
Det blev hennes mormor, Anna Johansdotter, som tog hand om henne. Samma år hade hon förlorat både sin make och sin dotter, men öppnade ändå sitt hem för sitt lilla barnbarn. Husförhörslängderna visar att Anna Johanna sedan växte upp hos sin mormor.
Tankar
När jag bläddrar mellan kyrkböcker, bouppteckningar och domböcker slås jag av hur mycket några få handlingar kan berätta.
På bara några månader miste Anna Johanna sin far, sin mor och sin morfar. Kvar finns i arkiven några korta notiser, ett förmyndarskapsbeslut och två bouppteckningar.
Men mellan raderna träder också människorna fram.
En ung far som omkommer i en olycka i skogen.
En ung mor som kämpar mot sin sjukdom och reser mellan läkare och lasarett i hopp om att bli frisk.
Två farbröder som efterskänker en fordran till sin lilla brorsdotter.
En mormor som, mitt i sin egen sorg, tar hand om sitt föräldralösa barnbarn.
Berättelsen liknar på flera sätt min egen farfars fars uppväxt. Han ar något äldre när hans föräldrar dog men hade förlorat båda sina föräldrar, inom loppet av ett år, redan när han var fem år gammal. Även där var det släkten som hoppade in och hjälpte till med uppfostran och han blev fosterbarn hos sin halvmoster och hennes man.
Det är sådana berättelser som påminner oss om att släktforskning inte bara handlar om att fylla ett släktträd med namn och datum. Den handlar också om att försöka förstå de människor som levde före oss – deras glädjeämnen, deras sorger och den omsorg som kunde bära en familj genom livets svåraste prövningar.
Epilog
Historien slutar dock inte där. Anna Johanna växte upp hos sin mormor i Imnäs. Som ung flyttade hon i början av 1900-talet till en annan församling, där hon så småningom gifte sig och bildade egen familj. Hon fick barn och levde ända till 1950.
För den treåriga flicka som 1886 förlorade både sin far, sin mor och sin morfar fanns det alltså ändå en framtid. Tack vare mormoderns omsorg och den trygghet som släkten och förmyndaren hjälpte till att skapa fick hennes liv en fortsättning som kyrkböckerna troget följer under ytterligare ett halvt sekel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar