Prosten Erik Andersson

I ett inlägg i mars (som finns här) så nämnde jag en prost vid namn Erik Andersson som verkade i Jämtland under 1500-talet. Hittade en artikel skriven av historikern Olof Holm som jag tycker är väldigt intressant och berättar mycket om prosten Erik. Här nedan finns artikeln sammanfattad med hjälp av chatgpt.

Prosten Erik Andersson – Jämtlands reformator i en tid av stora förändringar

Prosten Erik Andersson hör till de mest betydelsefulla gestalterna i Jämtlands historia under 1500-talet. Hans liv sammanföll med en av de mest omvälvande perioderna i Nordens historia – reformationen – då den medeltida katolska kyrkan gradvis ersattes av den evangelisk-lutherska. Som prost i Jämtland kom han att bli den person som ledde denna förändring i landskapet och samtidigt verkade i ett gränsland där svenska och norska intressen ständigt möttes.

När Erik Andersson första gången kan beläggas som kyrkoherde i Oviken och prost över Jämtland år 1525 stod landet ännu under den norske ärkebiskopen i Nidaros, samtidigt som Gustav Vasa just hade blivit kung i Sverige. Kyrkligt hörde Jämtland sedan medeltiden till den svenska kyrkoprovinsen Uppsala, medan landskapet politiskt var en del av det norska riket. Denna ovanliga situation gjorde Jämtland till ett gränsland där både kyrkliga och politiska lojaliteter sattes på prov.

Under de följande årtiondena blev Erik Andersson Gustav Vasas viktigaste företrädare i Jämtland. Kungen visade honom ett ovanligt stort förtroende och anförtrodde honom uppgifter långt utöver det rent kyrkliga. Erik förmedlade underrättelser om händelser i Norge, rapporterade om politiska förhållanden och fungerade tidvis som kungens kontaktman i landskapet. Han blev därmed en central länk mellan Stockholm och den norska gränsen.

Reformationen infördes inte över en natt. Tvärtom visar Olof Holms forskning att förändringen i Jämtland var långsam och försiktig. Under 1530- och 1540-talen levde många katolska traditioner vidare. Gudstjänster hölls fortfarande enligt äldre ordning och helgonkulten var ännu levande. Erik Andersson tycks ha valt en pragmatisk väg där förändringarna genomfördes stegvis för att undvika konflikter i församlingarna. Först under 1550-talet blev den evangeliska läran tydligt etablerad genom kungliga påbud och en allt starkare betoning av predikan på svenska.

En avgörande förändring som reformationen medförde var att präster nu fick gifta sig. Erik Andersson blev en av de första jämtländska prästerna som fullt ut utnyttjade denna möjlighet. Genom sina barns äktenskap skapade han ett nätverk av prästfamiljer som kom att dominera Jämtlands kyrkoliv under flera generationer.

Tre av hans döttrar gifte sig med kyrkoherdar i Offerdal, Brunflo och Rödön. Dottern Kristina gifte sig med Lars Månsson Blix i Undersåker och blev stammoder för den välkända prästsläkten Blix. Sonen Hans Eriksson, som latiniserade sitt namn till Johannes Erici Isopedius, fick studera vid universitetet i Rostock med ekonomiskt stöd från kronan. Han gjorde därefter karriär som diplomat och sekreterare åt både Erik XIV och Johan III. Hans liv fick dock ett tragiskt slut när han 1576 dödades i Stockholm efter en personlig konflikt vid hovet.

Erik Andersson var inte enbart kyrkans ledare utan även en betydande jordägare. Genom köp, byten och arv samlade han stora jordegendomar, framför allt i Oviken. Jordägandet gav familjen ekonomisk styrka och skapade en grund för de kommande generationernas sociala ställning. Det var typiskt för reformationstiden att präster började bygga upp familjeförmögenheter på ett sätt som tidigare varit svårt under celibatets tid.

När Erik Andersson avled år 1563 hade han varit prost i närmare fyra decennier. Hans död sammanföll nästan exakt med inledningen av Nordiska sjuårskriget, ett krig som kom att förändra Jämtlands framtid. År 1571 överfördes landskapet till Danmark-Norge även i kyrkligt hänseende. Därmed förändrades också reformationens inriktning. Under dansk ledning blev kampen mot katolska bilder betydligt hårdare än tidigare. Medeltida altarskåp och helgonbilder avlägsnades successivt ur kyrkorna och ersattes av så kallade katekismustavlor med bibeltexter på danska. Denna utveckling inträffade först efter Erik Anderssons död och skiljer den senare danska reformationen från den mer försiktiga övergång som han själv hade lett.

Trots att Jämtland därefter kom att styras från Köpenhamn levde Erik Anderssons inflytande kvar. Hans mågar och barnbarn fortsatte som kyrkoherdar och prostar, och flera av hans ättlingar blev ledande kyrkomän både i Jämtland och Norge. Under 1600-talet kan flera av landskapets främsta prästsläkter spåras tillbaka till honom. Genom dessa familjeband kom hans arv att prägla det kyrkliga livet långt efter hans egen tid.

När samtiden mindes Erik Andersson betonades framför allt hans ställning som "den gamle prosten". På hans gravhäll i Oviken beskrevs han som en vördnadsvärd och from kyrkoman. Senare generationer kallade honom "Storprosten", medan 1800-talets historiker gav honom epitetet "Jämtlands reformator". Modern forskning nyanserar bilden men bekräftar samtidigt hans centrala betydelse. Han var inte ensam om att genomföra reformationen, men ingen annan enskild person hade större inflytande över hur den utvecklades i Jämtland. Genom sitt ledarskap, sina kontakter med Gustav Vasa och sitt omfattande familjenätverk kom Erik Andersson att lägga grunden för det kyrkliga och sociala landskap som präglade Jämtland under resten av 1500- och stora delar av 1600-talet.

Denna framställning visar att Erik Andersson inte bara var en framstående kyrkoledare utan också en nyckelperson i Jämtlands politiska, religiösa och sociala historia. Hans liv speglar övergången från medeltid till tidigmodern tid och visar hur en enskild människa kunde påverka utvecklingen i ett helt landskap under en av Nordens mest omvälvande epoker.

Bild ur Olof Holms avhandling.

Vikten av att kontrollera allt!

Jag har forskat sedan första halvan av 80-talet och det man som släktforskare vill är att hitta en massa information att klä på de namn och datum man kan hitta i husförhörslängder och andra kyrkböcker. Där underlättar det om man har exempelvis präster eller till och med adel i sitt träd. Helt ärligt kan jag säga att jag alla år letat efter kopplingar till adel och därifrån till kungligheter för att kunna hitta mer fakta om min släkt i historieböckerna, men än så länge har jag inte kommit fram till några kungar. 

Vikten av att vara källkritisk har varit tydlig för mig hela tiden och att kolla upp alla källor så att man har bekräftat alla uppgifter hela tiden. De senaste tio åren har det blivit mer och mer DNA och då har det blivit verifikation med hjälp av det också, svårare men säkrare. Har inte hittat några direkta felaktigheter i min närmsta släkt med DNA ännu.

Det finns en hel del släktforskarsidor ute på nätet med antavlor långt tillbaka i tiden. Exempel på detta är MyHeritage, Geni, Ancestry, WikiTree och alla privata släktforskningssidor. Ta gärna hjälp att få uppslag så att ni kan komma vidare men se till att kontrollera alla datum med originalkällor.

Ett exempel på fel, som dessutom gjorde att jag hittat några kungligheter, hände mig i augusti förra året. Höll på och foskade på en koppling till Blixt-släkten i Jämtland och hittade följande på Geni.

Jättespännande upptäckt och jag kunde inte låta bli att fördjupa mig i grenarna tillbaka på norska adelssläkter och det fanns massor med namn. Jag tillbringade ett stort antal timmar till att forska vidare bakåt och hittade mer och mer intressanta namn och tillslut kom ett antal kungligheter.

Här dyker det upp flera svenska kungligheter som Inge den äldre av Sverige, Kung Edmund, Olof Skötkonung och Erik Segersäll. Bekanta från skolans historieböcker. Kul och intressant och mängder av namn. Lämnade det för den kvällen för att senare gå tillbaka och försöka bevisa varje led.

Blev liggande ett tag och någon månad senare så gick jag tillbaka till sidan för att börja kartlägga de olika leden men då var det någon annan som påbörjat samma sak och då såg antavlan ut på detta sätt istället.

Nu var det helt plötsligt (men mindre lustigt tyckte jag) en annan mamma som var inlagt istället för Arcander som var namnet jag följt en dryg månad tidigare. En mamma som inte är känd till sitt förnamn utan bara efternamn. En hustru till som dött ung. Dessutom med en övertygande bevisning att det måste vara rätt. Med källhänvisningar och avskrifter, slutsatser som verkar rimliga även om det ändå är en viss osäkerhet. Istället för den norska adelssläkten med namn tillbaka till Erik Segersäll så blev det nu bönder och en prost i Jämtland och bara namn ett par generationer tillbaka. Lite besviken när jag var så nära att få massor med historisk information från böcker men det fanns ändå några intressanta livsöden i den nya släkten som jag hittade. Prosten i Jämtland på 1500-talet vid namn Erik Andersson var en intressant person som dök upp här och vid tillfälle skall jag berätta mer om honom.

Men som sagt källkritik är viktig och att kontrollera källor för att därifrån kunna dra slutsatserna om personer så här långt tillbaka är absolut nödvändigt. Så jag har ett jobb kvar att göra här.

Fältjägaren Jöns Jönsson Gärd (1792-1858) del 1

Min farfars farmors farfar hette Jöns Jönsson Gärd och var fältjägare i Jämtlands Fältjägarregement. Jag tänkte under denna månad berätta lite om honom och hans ättlingar. Jöns föddes 1792 21/7 i Bredgård, Ström sn i Jämtlands län. Han var en son till dragonen Jöns Jönsson Roth (1767-1821) och hans hustru Valborg Karlsdotter (1766-1838). En av anledningarna att jag vill berätta lite mer om honom är att han var gift två gånger och fick 17 barn där det skilde 42 år mellan äldsta sonen och yngsta barnet. 14 av barnen blev vuxna och många av dem utvandrade till andra länder som USA, Fidjiöarna och Brasilien. Ättlingar till honom kan finnas över hela världen idag.

Idag började jag med att leta fram Generalmönsterrullor för att tita på hans första tid som fältjägare. Rullorna fanns i ArkivDigitals samlingar och den första är daterad 1812-1815.

Här finns han på rote 115 som tillhör Grelsgård i Ström sn. Det är noterat att han har namnet Jöns Gärd och är från Jämtland. Han är 22 7/12 år gammal och har varit i tjänst i fyra år. Jöns är 5 fot och 7 tum lång vilket motsvarar ungefär 166 cm. Han står som ogift i den här längden.

Den andra längden är från 1817. Mönstringslängder gjordes med några års mellanrum.

I denna längd får man liknande information. Han är nu 24 5/6 år gammal och har varit i tjänst i sex år. Jöns är numera gift och det skedde redan i januari 1815.