Ett år idag

Kl 03 natten till den 20 april förra året ringde telefonen som låg på bordet vid sidan av sängen. Det var sjuksköterskan på Lissgården som berättade att pappa stilla somnat in mellan besöken under natten. Det var oväntat även om han blivit tröttare och tröttare och att han själv sagt någon gång att "det blir nog som med morsan att man bara somnar in". Ett helt år har gått i pandemins tecken och det har inte gått en dag utan att jag tänkt på honom och mamma och saknat dem. Så här på dagen ett år efter så har jag tänkt på dem båda två extra mycket. 💓💓💓

Här sitter pappa hemma på gården och tittar på ungarna när de hoppar studsmatta. Den är tagen i augusti 2019. Han ville gärna vara med oss där ute på gården trots att han hade svårt att gå.

Bella, katten som han fick i födelsedagspresent för att ha något sällskap efter att mamma blivit sjuk och flyttat till särskilt boende. Hon fick flytta ner hit till Norrköping och springer runt här, äter massor och verkar må ganska bra.