Brita Katarina Lidberg (1862-1918)

Brita Katarina Lidberg f 1862 23/9 i Ådalsliden sn. d 1918 28/2 i Lidgatu, Ådalsliden sn. g 1886 28/11 i Ådalsliden sn m Jonas August Hägglund f 1859 8/4 i Häxmo, Ådalsliden sn. d 1931 12/9 i Lidgatu, Ådalsliden sn. Brita Katarina var en dotter till Nils Andersson Lidberg och Kajsa Dorotea Jonsdotter.

Deras barn:

s. Per August Hägglund f 1887 4/8 i Lidgatu, Ådalsliden sn. d där 1888 26/2.

s. Nils August Emanuel Hägglund   (1888-1968)

d. Karolina Elisabet Hägglund         (1890-1962)

s. Johan Elis Hägglund                     (1891-1972)

s. Mauritz Hägglund f 1895 23/9 i Ådalsliden sn. d där 1896 18/2. Föräldrarna var då skrivna under rubriken "Å församlingen skriven". Han var tvillingfödd men brodern var död vid födseln.

s. Per Artur Hägglund                       (1900-1963)

Familjen bodde i Lidgatu, Ådalsliden sn och Jonas August var arbetare. I slutet av 1890-talet är de bara skrivna "Å församlingen". 1901 utflyttar de till Skorped men de måste ha flyttat tillbaka innan 1920 för då är han skriven i Lidgatu som änkling och arbetare. Han bor kvar där även 1930.

Familjen Å församlingen skrivne i slutet av 1890-talet.

Nils Jonas Lidberg (1856-1923)

Nils Jonas Lidberg f 1856 25/1 i Ottsjö, Ådalsliden sn. g 1886 21/3 i Ådalsliden sn m Andrietta Larsdotter f 1860 14/6 i Rå, Ådalsliden sn. Nils Jonas var en son till Nils Andersson Lidberg och Kajsa Dorotea Jonsdotter.

Deras barn:

d. Amanda Katarina Lidberg f 1887 10/1 i Ottsjö, Ådalsliden sn.

s. Nils Oskar Lidberg f 1888 21/3 i Ottsjö, Ådalsliden sn.

d. Anna Karolina Lidberg f 1889 9/7 i Ottsjö, Ådalsliden sn.

d. Hildevig Margareta Lidberg f 1891 14/10 i Ottsjö, Ådalsliden sn.

s. Erik Albert Eugen Lidberg f 1894 22/2 i Ottsjö, Ådalsliden sn.

d. Frida Paulina Lidberg f 1896 22/2 i Ottsjö, Ådalsliden sn.

d. Viktoria Albertina Lidberg f 1898 17/6 i Ottsjö, Ådalsliden sn.

Familjen bodde i Ottsjö, Ådalsliden sn där Nils Jonas var bonde. Han och brodern Anders Peter delade på faderns hemman Ottsjö Nr 1. Efter någon tid sålde han till Strömnäs ångsågsbolag men fortsatte att arrendera sin del av hemmanet. 1901 utvandrade hela familjen till Norra Amerikas Förenta Stater. Andrietta var en dotter till torparen Lars Jonsson (1815-1870) och hans hustru Anna Brita Persdotter (1826-1886). Jag har hittat ett mål i en dombok med tingsprotokoll från Resele Tingslag på landsarkivet i Härnösand där Nils och hans svåger August Jonasson är inblandade. Målet var från den 2 september 1890 och behandlade en stämningsansökan insänd till Resele Tingslags Häradsrätt den 13 augusti samma år. Där stämmer August Jonasson i Omsjö, Ådalsliden sn sin svåger Nils Lidberg i Ottsjö, samma sn. Stämningsansökan lyder:

"  Som hemmanegaren Nils Lidberg i Ottsjön i egenskap af förmyndare för min hustrus och hennes förre mans, Nils Henrik Nilsson i Omsjö, minderåriga barn, Dorotea Augusta och Nils Andreas, icke i goda kan förmås att utaf barnens arfmedel utgifva något bidrag till deras uppfostran, så nödgar jag, som af egna medel icke förmår bekosta deras underhåll, härigenom vördsamt anhålla om laga kallelse och stämning till nästinfallande lagtima ting med Resele tingslag å bemälde Nils Lidberg under yrkande om åläggande för honom att till mig af barnens medel såsom uppfostringsbidrag utbetala femtio kronor årligen från den dag jag tagit hand om barnen ...".

Det August ville uppnå med stämningen var alltså att årligen få 50 kronor i barnbidrag för hustruns tidigare barn men han yrkade även på att få ersättning för rättegångskostnaderna. Redan den 15 augusti erhöll Nils stämningen och i september kom det alltså upp i Rätten. Vid rättegången förde E.W. Borin i Rå, Ådalsliden sn Augusts talan medan Nils talan fördes av nämndemannen J.M. Palin från Kläpp, samma sn. Efter att ett kvitto upplästs, där August kvitterat 20 kronor i uppfostringsbidrag för de två barnen 1889 förklarade Palin att Nils inte ansett sig kunna ge August en större summa. Vidare talade han om att barnens förmögenhet endast var 720 kronor tillsammans. Borin svarade att August som var mycket fattig kände sig tvingad att lämna ifrån sig barnen om inte hans önskemål uppfylldes. Till slut beslöt de att överlåta frågan till "Rättens pröfning" och "yttrande i saken" skulle meddelas den 27 oktober. Mycket riktigt kom utslaget den 27 oktober. Det ålade Nils att varje år, "så länge något af barnen är under kärandens wård", till dess de uppnåt femton år att till August betala 25 kronor. Dessutom tyckte de inte att August skulle få någon ersättning för sina rättegångskostnader. Hur sämjan mellan de två svågrarna blev efter stämningen kan man ju bara gissa. 

Familjen i Ottsjö, Ådals-Liden sn 1900.  

Då säger vi hej till HA igen!

Då var det dags igen, två år blev det i högsta serien SHL den här gången. Den här säsongen har varit en berg- och dalbana hela tiden. Det började inte bra. Blev 0-5 i första matchen borta mot Örebro och de var inte i närheten. Sedan hör det till saken att de hade stora problem med Örebro hela säsongen. Vinst i första matchen hemma och rätt klart med 5-1 mot Malmö och en suddenseger mot Leksand. Sedan är det många förluster och bara enstaka poäng som samlas in fram till novemberlovet och de är hjälplöst sist och redan uträknade.

Efter lovet händer något och de börjar spela mycket bättre och tar ganska många poäng och är någon period topp tre de senaste tio matcherna och det rullar på och jag fick hopp igen att det skulle kunna gå vägen och att de kanske till och med skulle kunna kämpa sig upp till slutspelsplats.

Men så kommer nästa uppehåll i februari och det blev väldigt olyckligt. De hade ett antal matcher efter det och mot motståndare runt omkring där jag räknade in en massa poäng för jag trodde de skulle kunna fortsätta som innan uppehållet. Först en ganska väntad förlust borta mot Frölunda. Det kom sedan ett dubbelmöte mot Leksand och den första matchen hemma mot dem. Stod oavgjort och jag väntade på sudden och då lyckas Leksand avgöra med två sekunder kvar. Mötet några dagar senare i Leksand, där vann de igen. Sedan blev det flera förluster och totalt kunde man räkna fem på raken. 15 förlorade poäng då de verkligen behövde dem. 

Så kom en resa till Skåne där de slog Malmö med 3-0 och förlorade i sudden mot Rögle. Då var de på gång igen. Hemmamatch mot HV och en måste vinna match där det blev förlust. Tillbaka i skiten igen även om de inte var sist. Men så lyckas de slå Luleå borta och Timrå hemma men lagen runt omkring lyckas också vinna och den avslutande matchen i Skellefteå vilar de ett stort antal ordinarie spelare och förlorar naturligtvis.

Kval för att hålla sig kvar mot HV och det skall väl gå vägen speciellt med hemmafördel. Börjar hemma och vinner med 4-2 där HV har mer puck och mer tid i anfallszon och de flesta sa de var bättre men jag tyckte att de fick hålla till på utsidan mycket. MoDo var otroligt effektiva i PP och bra målvaktsspel. Andra matchen kom de ut rejält taggade och ledde med 3-0 innan de släppte lite och matchen slutade spännande med 3-2. 2-0 i matcher alltså. Dit var det ganska ok men i tredje matchen som var i Jönköping vinner HV med 5-0 och Lassi släpper helt plötsligt skott som han tagit tidigare. Nästa match tar HV ledning och Modo krigar sig upp till 3-3 i tredje och trycker tillbaka dem i hela tredje och i flera minuter i förlängning då en HV spelare får en egen spelares klubba i ansiktet och kastar sig ner på isen och spelar skadad och domaren blåser av mitt i MoDos press. Nästa anfall går HV upp och avgör matchen och har övertag. Match i Övik och då går det inte mer än drygt fem minuter så åker Måns Carlsson ut på 5 + game och HV lyckas göra två mål i PP och ett till precis efter. 3-0 efter första alltså och de kommer inte tillbaka. Tycker inte domarna varit bra, eller i alla fall inte haft samma regelbok för alla spelare.

Så igår så tog det slut. Det blev 1-0 till HV efter några minuter på ett slarv av en MoDo-spelare. Sedan missar domaren en solklar icing och de gör 2-0. Kommer dessutom en tveksam utvisning och naturligtvis gör de 3-0. Uppförsbacke men de har ju två perioder på sig. Andra är avvaktande men i tredje kör de på och trycker tillbaka. Tror skotten blev ca 20-4 till MoDo. De lyckas få in två mål och har en bra chans sista 30 sekunderna men förlorar och Allsvenska nästa. Många som är ledsna.

OP var en av de som var mest ledsna efteråt och en av de som kämpat på mest till det bittra slutet. Han har ju berättat att han var så ledsen när de åkte ner 2016, där han stod i klacken. Och var jätteglad när de gick upp och han sköt också ett av målen i den avslutande matchen mot Djurgården.

Mikkel var en annan som var ledsen och också hade kämpat mycket. Han fick massor av stryk och efterslängar av Engsund. Gav han tillbaka så åkte han ut och annars blev det inget. Engsund hade ett frikort hos domarna. I en match tog de honom åt sidan och pratade med honom. MoDo spelarna fick inga coachande samtal utan de åkte ut direkt.

Varför blev det så här då? Dålig start, många som inte kom upp till en tillräckligt bra nivå eller nådde den nivån för få matcher. Jasek tog det tid för att komma igång och han blev aldrig så bra som vi förväntade oss även om jag tyckte han hade några perioder där det gick bättre. True en annan som hade höga förväntningar på sig som inte infriades. Såg långsam ut men fick ett lyft i några matcher på slutet. Jag kan räkna upp många fler. Tidningarna började skriva tidigt om att Ranta skrivit på för Örebro till nästa säsong och efter det blev han bara sämre och sämre. Tyckte att han spelade extra dåligt mot Örebro detta år. Lassi var strålande många gånger och räddade oss men han började släppa in puckar som han inte gjort tidigare från match tre. Då kom också konspirationsteorierna igång om att han gjort klart med ett monsterkontrakt nästa år med HV, hoppas verkligen att det inte finns någon sanning i det för då kommer jag att bli besviken. Synd att det inte blev den där sjunde matchen hemma för den tror jag vi vunnit klart men nu är det som det är.

Jag intalar mig att det är roligare hockey i Allsvenskan men vi kommer få börja om. Hoppas att så många som möjligt från detta lag tänker att "Det var vårt fel att vi åkte ner så nu ger vi det ett år och följer med och spelar upp dem igen direkt" men jag tror inte på det. Brynäs måste ha en eloge för att de lyckades få ditt alla med hjärta för klubben och kunde ha ett lag som nästan var i klass med laget som åkte ut. Jag tror inte det finns samma hjärta hos dagens MoDo. De flesta kommer att gå till andra klubbar för större löner och högre upp i seriesystemet men vi får se vad som händer. En som redan sagt att han har ett gällande kontrakt för HA är min favorit Sebastian Ohlsson. Tror också att OP kommer att vara kvar. Sedan finns det ett gäng som jag hoppas att de vill fortsätta och vända upp laget igen till SHL. Läste en artikel där Hinken uttalat sig om detta och sa att "De som hänger med blir odödliga i den här klubben" och det tror jag verkligen är en sanning, tänk på det alla ni som tvekar.

Dagens tröstlunch, tyckte jag behövde det efter den trista gårdagen.

Johan Robert Persson (1866-1932)

Johan Robert Persson  f 1866 22/2 i Gårelehöjden, Junsele sn. d 1932 3/4 i Tarån, Ramsele sn. g 1893 2/12 i Junsele sn m Anna Petronella Nilsdotter f 1868 29/4 i Gårelehöjden, Junsele sn. d 1935 9/11 i Tarån, Ramsele sn. Robert var en son till Per Henriksson och Brita Greta Henriksdotter.

Deras barn:

s. Johan Olof Berhard Johansson   (1894-1923)

s. Oskar Albin Johansson                (1897-1955)

s. Erik Artur Johansson                   (1899-1964)

d. Elin Margareta Johansson          (1901-1980)

s. Per Holmfrid Johansson              (1901-1928)

d. Regina Elisabet Johansson        (1904-1984)

d. Anna Götilda Johansson f 1907 16/12 i Tara, Junsele s d där 1909 22/5.

s. Nils Manfred Johansson             (1911-1973)

Familjen var bosatt i Tara, Junsele sn där Johan Robert var arbetare. Någon gång mellan 1911 och 1920 flyttade de till Tarån, Ramsele sn och där var han flottningsförman. Anna Petronella var en dotter till bonden Nils Olof Olofsson (1826-1871) och hans hustru Sara Lisa Ersdotter (1833-1910). Anna Petronella dog i kräfta. 

Familjen i församlingsboken i Tarån, Ramsele sn 1925.

Sex år idag....

.... sedan du tog ditt sista andetag kära mamma. Sex år som både känns som en evighet men också gått väldigt snabbt. Kommer så väl ihåg den där söndagen, på eftermiddagen strax efter 14:30. Jag skulle ringa och prata lite för dig mamma. Jag brukade säga så. Det var ett bra tag sedan du hade svarat och sagt något när jag ringde till dig men jag brukade ändå ringa och prata en stund för dig, berätta vad jag och ungarna gjort, om framsteg som de gjort med ridningen eller något annat. Tänkte att du ändå kunde höra och förstå även om du inte sa något. Den här eftermiddagen så gick det flera signaler fram innan de svarade på serviceboendet och när de hörde min röst och jag frågade efter dig så blev det tyst och det mumlades fram ett svar och jag frågade om något hänt och jag fick ett ja till svar och att han skulle be sköterskan ringa upp mig. 

Det dröjde kanske 20 minuter innan sköterskan ringde upp och berättade. Att du inte fanns längre på den här jorden, att du tagit ditt sista andetag. Även om du succesivt blivit tröttare och tröttare och tystare och tystare så kom slutet ändå plötsligt. Du hade kämpat på så länge och så släppte du taget, lugn och stilla. Personalen anade nog inget heller förrän strax innan och då var det för sent att kontakta oss men de satt och höll dig i handen till slutet.

Att förklara för pappa var inte lätt men när du blev tröttare och tröttare och sov mer och mer när han besökte dig så sa han vid något tillfälle att du nog bara skulle somna in. Och det gjorde du. Vi var väldigt ledsna samtidigt som det var mycket att fixa med direkt efter. Vi hade ingen aning om hur du ville ha det men saker föll på plats efterhand och kändes rätt, och begravningen blev väldigt fin.

Det är många gånger de här åren som det kommit upp frågor som jag tänkt att det hade du nog kunnat svara på, ha kloka synpunkter om, lösa problemen. Saknar samtalen som vi hade och att du alltid tog dig tid när man ringde och undrade något. Alltid brydde dig om och månade om oss.

Saknar dig väldigt mycket älskade mamma 💖💖💖

Katarina Petronella Persdotter (1861-1913)

Katarina Petronella Persdotter f 1861 22/7 i Gårelehöjden, Junsele sn. d 1913 19/3 i Tarasjöberg, Junsele sn. g 1880 13/11 i Junsele sn m Nils Anders Salomonsson Nordin f 1856 17/12 i Forsnäs, Ådalsliden sn. d 1913 14/12 i Tarasjöberg, Junsele sn. Katarina Petronella var en dotter till Per Henriksson och Brita Greta Henriksdotter.

Deras barn:

s. Nils Peter Nordin               (1881-1950)

s. Anders Robert Nordin f 1883 3/7 i Tarasjöberg, Junsele sn. d där 1886 18/8.

s. Henrik Emanuel Nordin   (1886-1928)

s. Jonas Robert Nordin         (1889-1948)

d. Brita Dorotea Nordin     (1891-1972)

s. Hilding Hilmar Nordin     (1895-1977)

d. Anna Irene Nordin            (1900-1978)

Familjen bodde först i Tarasjönäs, Junsele sn för att 1882 flytta till Tarasjöberget, samma sn. Nils Anders skrivs där som arbetare. 1886 flyttar de till Tarasjönäs, nu Ramsele sn och 1890 flyttar de tillbaka till Tarasjöberget. Nils Anders skrivs ibland även som torpare. Inga dödsorsaker antecknade på någon av dem. Nils Anders var en oäkta son till Kajsa Dorotea Nilsdotter.

Familjen bodde 1900 i Tarasjöberg, Junsele sn,