Här kommer artikeln som gårdagens blogginlägg hänvisade till och här är det tydligare att det är någon som är missbelåten med hur saker och ting sköts i församlingen både när det gäller orgelmusik och nykterhet. Som jag var inne på igår alltså. Här kommer en avskrift av insändaren.
Från allmänheten.
Ett och annat från Ramsele.
Det är nog icke bara i kungörelseläsandet det behöfves en reform här i Ramsele utan äfven i mycket annat. Första adventsöndagen hölls här skriftermål och nattvardsgång. Både före och efter skriftermålet fick församlingen vara utan såväl orgelmusik som psalmsång. Organisten var som vanligt bortrest, hans vikarie lág hemma ocb sof, och ingen fanns i kyrkan som kunde sjunga. Sedan kyrkväktaren strax före kl. 10 varit borta och ruskat upp vikarien, fick man visserligen en sorts orgelspel under den s. k. högmessan, men ingen sång: och det är bruk här, att när organisten icke sjunger före, tiger församlingen, isynnerhet då musiken är alltför »oregelbunden» och bedröflig. Om en predikan skulle vara ganska medelmåttig, är det dock drägligare att afhöra den än att under en hel gudstjänst med dito nattvardsgång vara tvungen att lyssna till en jämmerlig orgellåt utan någon sång, som kan i någon mån lindra pinan. - Men den som här skall kunna utföra någon reform behöfver både mod och ihärdighet samt bör vara fullkomligt okänslig för oordningsvänners hätska utgjutelser. »Drar man undan förhänget», så ser man att inom skolrådet finns också ett och annat att reformera, t. ex. att aflägsna en ledamot, som icke gittat styrka, att han efter konkursen råder öfver det han hafver och därför genom sitt deltagande i besluten gör dem samt och synnerligen olagliga; att söka få bort allt för ifriga spritvänner etc. Nog är det sorgligt när en tongifvande ledamot i skolrådet förklarar, att han icke till skollärare vill ha »någon absolutist utan en som kan ta sig ett glas tillsamman med honom»; och ännu sorgligare. är det, när han blifvit »bönhörd öfver förväntan». Sjunkna alkoholister inom en barnlärarekår äro dock en ohygglig företeelse äfven för icke-absolutister. Men hvad är väl, som inte går för sig här i Ramsele? »När vissa sherrar» - de där som i tidningarna kalla sig »församlingen» - iscensatte sin senaste agitation för upprättande af ett brännvinsmagasin, för vilket de under så många år förgäfves nödat sig, driftade sig pastor Edwall bjuda dem spetsen. En af de styfvaste »styrpinnarne» lofvade honom hämd, om han ej förhölle sig passiv. Af magasinet vardt intet, delvis genom pastorns bedrifvande; den omnämnde syrpinnen spelar nu en betydande roll i det pågående kungörelseläsningsbråket.
Med nykterhetsarbetet går det trögt här, ehuru vi hafva både godtemplare och blåbandsförening på platsen. Ett stort ölbryggeri och ett öltapperi formligen öfversvämma trakten med fylleri. Bacchidyrkandet bedrifves så nitiskt, att man till och med mörka och rägniga höstkvällar såg de våta bröderna uppgöra en stor eld i skogen vid bryggeriet för att skaffa sig ljus och värme till sitt nyttiga förehafvande. Mycket rojalistiska äro vi emellertid i våra vilda bygder. Oskarsdagen dansades efter gammal god sed, dracks och spelades kort i högtidsdräkt - allt till kungens ära och fäderneslandets välfärd förstås. Samma dag på aftonen höll en predikant bön i sockenstugan. Dit kom summa 6 personer; men så kunde det ju också händt, att man där på konungens namnsdag skulle uppsändt någon bön för konung och fädernesland. Här behöfdes i sanning ett nykterhetsarbete i Wieselgrens stil; och ville »styrpinnarne» lägga två strån i kors för något sådant i stället för att ideligen anställa försök med brännvinsmagasin och begrina de fattiga nykterhetsvänner, som finnas, så skulle väl något godt kunna uträttas. Men det är den gamla regeln: »reformationen måste alltid gå nerifrån och uppåt»; och den präst, som verkligen vill på allvar ta i tu med allt det elände som finns bara här på frambyggden, han skall bereda sig på samma mottagande som den nämnde Wieselgren. Vill han åter bevara det »goda förhållandet» med dem, som kalla sig församlingen, då skall han sitta vackert hemma och låta världen ha sin gång, eller ock kunna »ta sitt glass» med skolrådsledamoten och hans gelikar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar