Olämplig välmening

Diskussionerna runt kyrkoherdevalet som jag skrivit om i tidigare blogginlägg fortsatte in i 1911. I Sollefteå Nya Tidning nr 2 den 6 januari 1911 finns flera inlägg och det första återfinns på sidan 2.

Sollefteå.

Olämplig välmening.

Valet av kyrkoherde inom Sollefteå pastorat har tilldragit sig mer än vanlig uppmärksamhet; isynnerhet intresserades arbete vid frågo dagen var ju ägnat att sedan låta tala om sig. Sinnena hade emellertid hunnit att lugna sig och när valet skedde, var det många av dem, som ogillade förarbetet för detta, som dock röstade å den kallade pastor Carl Akerberg.

Efter det så gott som enhälliga val, pastoratet då gjorde, hade man haft anledning tro, att saken skulle få avveckla sig i ostörd ordning. Så tyckes dock icke bli fallet, ty pastoratets församlingar äro nu kallade at söndagen den 8 jan. efter gudstjänstens slut sammanträda inför vice pastor för att besluta med anledning av "väckt förslag om utseende av en deputation för att inför konungen frambära pastoratets önskningar med avsende på kyrkoherdebeställningens återbesättandes".

Enligt vårt förmenande är det skäligen onödigt att särskilt uppvakta konungen beträffande denna sak. Så kraftigt, man gärna kan önska, har ju pastoratet genom valet uttalat sin vilja i detta fall och såvida icke kyrkoherdebeställningen i Sollefteå redan förut av konungen utlovats till någon annan, torde pastoratet kunna vara nog så säkert om att till kyrkoherde erhålla den så enigt utkorade. Skulle konungen, mot all förmodan, icke taga hänsyn till det utslag, valet gav så kan man vara alldeles förvissad om, att en deputation intet kan uträtta.

För övrigt bör även den ekonomiska sidan av saken tagas i betraktande och i så fall måste man sätta ifråga, om kostnaden för deputationer. i någon mån lämnar valuta. Med resekostnad och dagtraktamente torde några hundra kronor snart vara gångna och då det ju alltid i alla andra frågor skall - och detta med rätta - sparas, synes det oss, som om man även nu borde följa den goda regeln.

Förslaget om denna deputation ger verkligen intryck av olämpligt placerad välmening och man skall säkerligen vid sansad eftertanke finna. att en sådan deputation inverkar så ringa i sak, att det bör vara alldeles onödigt att utse den.

Vi våga icke hysa den uppfattningen, att pastoratsstämman skall avslå framställningen, men vi ha dock velat framställa frågan i ett annat ljus, än det man från andra håll låtit lysa över den. Även förefalfaller det oss, om det för den kallade skulle kännas vida angenämare om frågan nu finge i lugn och ro slutföras; i synnerhet, som han nog kan vara ganska viss om beställningen.

På sidan 3 i samma tidning finns det ett avsnitt som heter "Fältet fritt". Där finns det två insändare i samma fråga.

Fältet fritt.

Kyrkoherdebeställningen.

Till Redaktionen av Sollefteå N. Tidn. Undertecknad, som med odelat nöje sett, att i Eder ärade tidning uttalanden blivit gjorda redaktionelt och av insändare, som tydligt ge vid handen, att platsen fått sitt organ för den fria tanken och övertygelsen, hoppas ock att fältet är fritt för nedanstående.

Enligt annons i Sollefteå Bladet och på den frisinnade tidningens egen tillskyndelse äro Sollefteå pastorats församlingar kallade till kyrkostämma för att utse deputation till konungen med begäran om n. v. pastors utnämning till kyrkoherde.

Undertecknad frågar, var är nu kyrkostämmans sparsamhetsintresse, som ständigt tar sig uttryck i protester, när fråga uppstår om utgifter till ljus och bildning?

Har icke församlingen tillräckligt tydligt uttalat sin önskan genom valresultatet? Vad löjligt ringa betydelse har ej en deputation, jämförd med valutgångens siffror? Här förefinnes i sanning ej någon anledning att beskatta allmänheten. Vill enskilda personer på egen bekostnad resa till Stockholm och uppvakta konungon så må de resa, men de skattdragande skola ej därför betungas. 

Därför samlens alla frisinnade vid stämman och talen ut Eder tanke i fråga. Ingen som ogillar förslaget om att på allmänhetens bekostnad sända en deputation till konungen får stanna hemma.

Så tycker och tänker.

                                 en av de många.

Kyrkoherdevalet.

Med anledning av pastoratstämmans hållande nästa söndag för utseende av deputation för den valde kyrkoherden och fastän det är förenat med risk att ha en annan åsikt i frågan än den på konstlad väg hoptrumfade majoriteten anhåller jag ända hr red. om att få göra några reflektioner.

Nog borde man haft rätt att vänta det saken nu skulle fått gå sin gilla gång utan onödigt fjäsk med ty åtföljande kostnader, ty det är ju alldeles klart att vi få det stora nöjet att betala fiolerna, därest en dylik deputation faller till (eller vad tror den frisinnade förslagsställaren?) ha vi skattdragande inte nog utan att dylika onödiga apparater skall sättas i gång. Tror verkligen förslagsställaren att den det vederbör skulle ändra åsikt om en dylik uppvaktning skedde om han trots majoritetens stora röstövervikt skulle bestämma sig för en annan, vi tycka nästan att det är att nedsätta k. m:t. En annan sak är att det nästan väcker löje hela denna historia. Vi önska därföre framhålla som ett önskemål det pastoralstämman ville avslå detta. för en stor del impopulära förslag. Kanhända att förslagsställaren öven i denna fråga liksom i skolfrågan ändrat åsikt så att han återtar sitt förslag. Låt oss vara överens om att fjäsk är ett oting, som bör bannlysas i vilka former det än framträder. Vi äro säkra på att det finnes en hel hop andru saker inom pastoratet som behövde behandlas och avgöras som vore till verklig nytta för allmänheten. Nedlägg Eder arbetsförmåga och Edert brinnande intresse i det allmännas väl och dylik och vi skola vara Eder tacksamma. och i vår ringa mån understödja Eder.

                    Församlingsho.