Som jag skrivit tidigare är det inte bara kyrkböckerna som kan ge värdefull information om förfäderna. Personer som inte varit genomhederliga utan gjort något dumt eller i alla fall varit misstänkta för något dumt kan återfinnas i domböckerna. När man finner en notering i husförhörslängden om att släktingen gjort något straffbart skall man alltså inte tyst slå igen böckerna och smyga ut från arkivet som om det inte hänt utan genast kasta sig över domböckerna och leta fram detaljerna, det kanske visar sig vara mindre farligt än det såg ut först.
I husförhörslängden för Ramsele sn hittade jag en notering vid en släkting i Imnäs. Det stod att han var straffad för misshandel och ett år och datum. Utifrån detta gick jag in i domboken för Ramsele tingslag och hittade rätt på målet mellan Göran Danielsson och Nils Johan Jacobsson. Åklagare var S.A. Norlander som även inställt Henrik Abraham Danielsson inför tinget.
Fallet diskuterades under § 321 den 29 november 1888 men uppsköts då till den 13 februari 1889 och det nya numret är § 95. Här finns en detaljerad beskrivning om hur Nils Johan har uppfattat saken. Den lyder som följer:
Till svaromål i sak mot Göran Danielsson och Hinrik Danielsson, får jag vördsamt anföra följande.
Att som båda dessa bröder kom i mitt hus och förde oljud och störde de dervarande resande Jag ansåg mig berättigat att på höfligt och lämpligt sätt tillsäga dem att de skulle aflägsna sig då de icke ville hålla sig stilla och tyst, var på de öfverföll mig tvänne omgånger slog mig till golfvet sparkademig och behandlade mig på det vållsammaste sätt, jag som hade ingen hjelp fruktade det jag skulle få sätta till lifvet, men slet mig från dem slutligen lös och ämnade taga från dem under flykt ur stugan, men när jag kom till dörren och såg det Göran Danielsson höll så tät och sträkt efter mig blef jag ännu mera förskräckt för mitt lif, fick jag då syn på betsmånet som satt bredvid dörren fattade det med den tanken att jag hade väl rätt till Sjelfförsvar hemma i mit hus då jag på annat sätt icke kunde reda mig, och när jag då med betsmånet vände mig om träffade det Göran Danielsson i hufvudet då han föll och jag blef honom qvitt, men han steg genast upp och aflägsnade sig men kom åter om en stund med förargelse väckande yttrande det han tolde nog flera slag om någon ville gifva honom flera, då han såg ut lika rask och kry som förut. Så var det min tancke att detta slag ej var så hårt eller af någon synnerlig lidande beskaffenhet om han icke sjelf för tillfället missköt sitt sår som icke var min orsak ehuru väl käranden sökt göra det verre än det verkligen var.
Till sist vill jag framhålla att som Kärandena endast äro byens pojkar och inga resande skulle jag hälst sett att de hållit sig hemma och icke bevistat gästgifvare gården med sådant förargligt och olampligt beteende mot mig och resande sosom skedde. Allt så tilltror jag mig hafva rätt till det försvar jag begagnat för mitt lifs räddning. Och på grund af hvad sålunda till gått bestrides käromålet, och yrkads det Kärandenna fälles till laga ansvar dels derför att de icke ålyde min tillsägelse och aflägsnade sig, dels derför att de vållförde och misshandlade mig i mitt eget hus, samt ersätta mig rättegångs kostnader med 50 kr.
Ramsele tingsställe den 11 februari 1889
N J Jakob Son
Så långt Nils Johans syn på det hela. Läser man vidare finner man att Göran bestred att han vid tillfället varit onykter och att han misshandlat Nils Johan. Han påstod också att han under besöket suttit stilla på en stol. Vittnen tillkallades och förhördes. Ett vittne berättade att Göran och Henrik Abraham varit hemma hos Nils Johan. En släkting till Nils Johan hade kommit in och frågat Henrik Abraham om han haft något som inte tillhörde honom. Den senare hade blivit rasande och tömt sina fickor varefter Nils Johan bett Henrik Abraham att lugna ner sig. Sedan hade de gått ut i köket och där uppstod slagsmål. Vittnet kunde inte säga vem som börjat men hade sett Henrik Abraham hålla fast i Nils Johan och samtidigt ha en stol i högra handen lyft för att slå. Efter slagsmålet hade Nils Johan varit blodig om näsa och mun. Vittnet hade även sett att Göran fått ett slag åt huvudet av besmanet som Nils Johan höll i. Göran var rejält onykter enligt samma vittne.
Åklagaren yrkade bifall till sin mot Jacobsson förda talan om misshandel samt ansvar för Henrik Abraham för störande av annans frid, misshandel och fylleri på allmän plats. Utslag skulle ges den 8 april vid rättens sammanträde.
Utslaget blev att alla var mer eller mindre skyldiga och dömdes till fängelsestraff och böter.
När det gäller personerna i denna berättelse var samtliga anklagade från Imnäs, Ramsele sn. Nils Johan var född 1862 i Fjällsjö sn. Gästgivare och bonde i Imnäs och gift 1894 med Margareta Maria Nilsdotter (1862-1943). Göran Henriksson var född 1857 i Ramsele sn. Han var bonde i Imnäs och dog där 1904. Hans bror Henrik Abraham var född 1863 i Ramsle sn. Även han bonde i Imnäs och dog där 1915.
Nils Johan Jakobsson och hans hustru Margareta Maria Nilsdotter.
Befolkningen 1859 uppgick till 1155 personer. Fördelningen var ganska lika med 574 män och 581 kvinnor. Därefter skedde en successiv ökning av befolkningen de kommande åren. Medelökningen ligger på knappt 50 personer/år. Rekordåret är 1869 då ökningen var 90 personer, 49 män och 41 kvinnor. Bottenåret är året efter, 1870, då ökningen var bara 4 personer och det året minskade antalet kvinnor med 3 personer. Den sista december 1884 var antalet personer i församlingen 2398, 1232 män och 1166 kvinnor.
