Domboken runt 1750

Här kommer några notiser från domboken runt 1750 rörande ägarna av de två hemmanen i Lungsjön.

1748 vintertinget:

Anmälde landbonden Olof Pehrsson Lustig sin åstundan vara, att på vissa frihetsår till upprättande antaga kronohemmanet Nr 1 i Lungsjön, bestående av 6 seland jord, som förra åbon, Brita Ingelsdotter, vid tinget 14/1 1743 anför under sista missväxtåren uti råkat ödesmål avsagt, och vilket hemman sedermera legat öde. Vid syn 1746 angavs att husen till största delen voro förfallna och odugliga, åkern alldeles i linda, belägen på myrlänt land, diken och gärdsgårdar förfallna, starrslått, mulbete och fiskvatten finnes till nödtorften, kvarnställe. Detta hemman är av den svåraste belägenhet i hela pastoratet. Olof Pehrsson intygades vara en god och flitig arbetsman. Rätten ansåg honom behöva åtminstone 25 frihetsår. 

1753 Hösttinget:

Uppå kronoåboernes Nils Jonssons och Olof Pehrssons i Lungsjön begäran förordnades Nämndemännen Carl Pehrsson i Krånge och Erik Pehrsson i Viken att i Länsman Elias Rudins närvaro förrätta byamål över anförde hemmans ägor i åker och äng.

1755 Vintertinget:

Protocolerades en avhandling rörande en överenskommelse emellan Olof Pehrsson i Lungsjön och dennes måg, sockensnickaren Måns Månsson ifrån Hammerdal, ang. viss hjälp som den förre skall erhålla från den senare. När Olof Pehrsson avträder hemmanet, skall Måns Månsson tillträda besittningen  av detsamma.

1759 Vintertinget:

Klagade Olof Pehrsson och Måns Månsson i Ljungsjö över att grannen Nils Jonsson ej skall vilja hålla den förening, som är sluten den 10/10 1749 och den 12/5 1757 angående kvarnstället. Nils Jonsson anförde att Olof Pehrsson intagit tvenne mågar utan att han Nils Jonssons begivenhet vunnit.