Johan Mauritsson (1782-1869)

Då har vi kommit till den förste personen som ansökte om att ta upp nybygge i Forsmo, Ramsele sn nämligen Johan Mauritsson. Han var född 1782 1/1 i Moflo, Ådals-Liden sn som en son till Maurits Johansson (1740-1811) och hans hustru Dordi Filipsdotter (1750-1805). Han gifter sig 1808 12/2 i Ådals-Liden sn med unga bondeänkan Anna Greta Jakobsdotter. Johan skrivs som mycket beskedliga drängen i Norrmoflo i vigselboken. Anna Greta var född 1775 17/3 i Rå, Ådals-Liden sn som en dotter till Jakob Ersson (1744-1820) och hans hustru (1742-1799). Hon hade varit gift en gång tidigare med Anders Ersson (1771-1806) och om Anders och Anna Gretas finns mera skrivet här. 

Som jag tidigare berättat så var Johan dräng hos Anders och Anna Greta och efter Anders död så blev det giftermål. I mantalslängden finns under hemman nr 5 Anders Erssons änka 1807 och 1808 och från 1809 står Johan Mauritsson skriven för hemmanet. Mantalslängderna finns digitalt på nätet fram till 1820 och fortfarande där står Johan kvar på hemmanet trots att han fått resolution för nybygget i Forsmo 1817. 1825 tar Anna Gretas son Erik Andersson över gården och familjen flyttar till Forsmo, Ramsele sn.

Då finns redan Nils Moberg med familj i byn. Deras fyra barn följer också med till nybygget. 

I nästa längd som sträcker sig från 1828 till 1838 så har barnen börjat flytta ut och det är också under denna period som familjen Moberg flyttar till Sollefteå och Johan blir ensam nybyggare i byn. Den 2 December 1840 skriver han, signerar med bomärke, på ett avtal där han överlåter nybygget till sina tre söner Jacob, Johan och Pehr mot ett livstids födoråd samt att de skall lösa ut systern Brita Magdalena.

Makarna bor kvar där fram till 1853 då de flyttar till Näsåker, Ådals-Lidens sn och skrivs bland Lidströms tjänstefolk som födorådstagare. Anna Greta dog där 1856 6/1 av ålderdom. Johan gifte sig andra gången 1856 17/8 i Ådals-Liden sn med Anna Andersdotter. Hon var född 1801 27/9 i Näsåker, Ådals-Liden sn. 1857 flyttade makarna tillbaka till Forsmo. Johan skrivs som skattfritt undantagshjon hos nybyggaren Göran Ersson och dog i byn 1869 20/3. Anna avled också i Forsmo 1883 2/1. Båda dog av ålderdomsbräcklighet.

Deras barn:

d. Brita Magdalena född 1808 15/4 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1834 2/11 i Ådals-Liden sn med Jonas Persson (1801-1868). Hon gifte om sig 1870 20/11 i Ådals-Liden sn med Jöns Jönsson Granlund (1811-1887). Brita Magdalena dog 1898 19/1 i Söderfors, Ådals-Liden sn.

s. Jakob (1810-1892), återkommer till honom.

s. Johan (1812-1866), återkommer till honom.

s. Per född 1816 28/3 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1841 4/4 i Ådals-Liden sn med Gertrud Dorotea Eriksdotter. Hon var född 1819 11/5 i Krånge, Ådals-Liden sn. Per dog den 1876 21/2 i Krånge. Gertrud Dorotea dog i samma by 1900 27/2.

Björn-Eck' och Björnskjutar'n i Moflo

Nu tar jag en liten avstickare från Forsmo för att genom en av Paul Lundins berättelser i boken Sanningar och sägner i Ådalsliden berätta om det hemman Johan Mauritsson tjänade på och senare lämnade för att ta upp sitt nybygge i Forsmo. Till saken hör att jag härstammar från hans hustru Anna Greta både i hennes första och andra gifte. Så hennes dotter Inga Maja (skrivs också som Ingrid Maria) är min morfars farfars mor.

Björn-Eck' och Björnskjutar'n

Moflo by tycks ha varit begåvad med skickliga jägare.

"Björn-Eck' " som egentligen hette Erik Andersson och tillhörde en av socknens största och anrikaste bondgårdar, den s k Erik Anners' gården i Moflo, där far och son sedan urminnes tider hette om vartannat Anders Ersson och Erik Andersson. Och forskade man längre bakåt i släkten kom man fram till nämndemannen och värnpliktige löjtnanten Hans Erichson, vilken var en högt uppsatt man under sin levnads tid under senare delen av 1600-talet.

Erik Andersson var född 1739 och av hedersnamnet "Björn-Eck" att döma, var han en framstående björnjägare, något som bygdens krönikor också ger belägg för. Hur många björnar han lyckades nedlägga är här liksom i andra fall med jägare levande under 1700- och 1800-talen diffusa men uppgifter från krönikörer inom Erik Anners' släkten påtalar att det rört sig om ett tiotal.

Erik Andersson lär ha varit en kraftfull person, inte direkt lång, men axelbred och välväxt, lugn och harmonisk till sinnet. Han lär också ha begagnat såväl björnspjut som lodbössa och var också en god och uthållig skidåkare. Trots att han förutom Anders han som kallades "Björn- skjutar n" - hade två andra fortlevande söner, Per och Olof, var det tydligen bara Anders som ärvt faderns intresse för jakt. Om pappan blev gammal - han dog 1831 hela 92 år gammal, blev sonen Anders endast 35 år och dog i vad som dödboken uppger vara tvinsot. Blodbrist/leukemi/ och kräfta i njuren voro väl de vanligaste sjukdomsorsakerna som inrymdes under uttrycket "tvinsot", med andra ord betydande att man tvinade bort.

Hur jag än forskat och frågat bybor och intresserade om några speciella historier beträffande Björn-Ecks och Björnskjutarn' s jaktäventyr, har jag endast fått fram två stycken. Inte heller huru många björnar fadern och sonen nedlade. En av dessa historier förtäljer huru "Gammel-Erik" som den äldre av de två kallades när han nådde de högre årgångarna, huru han och sonen Anders/Björnskjutar' n/ ringat in en björn som gått i ide vid Svarttjärnflon på Mofloskogarna. Det var bara far och son och en gråhund som en kulen senhöstdag begivit sig upp till platsen, männen beväpnade både med björnspjut och lodbössor. Hunden visade sig totalt respektlös mot sin store antagonist, och gav sig modigt in i idet och väckte den sovande björnen. Nu följde ett vålsamt tumult inne i björnidet, där björnens vrålande ackompanjerades av hundens skällande. Under tiden hade far och son på betryggande avstånd ställt sig färdiga med gevären i skjutställning. När så ljuden omsider tystnade, förstodo jägarna att hunden dukat under för övermakten och i nästa stund kom björnen ut ur idet medförande den livlösa hunden, som han hastigt slängde ifrån sig. Därefter reste han sig på bakbenen och kisade glimmerögd ut i det dävna höstljuset på de två förmätna människobarnen, som stodo där med lyftade gevär. Så small skotten och björnen famlade med ena labben mot ögat i vars närhet troligen ena skottet gått in. Därpå rusade han på Anders som hastigt vek undan. Fadern hade så fort som skotten gått, tagit till björnspjutet, men han behövde aldrig använda det. Björnen segnade sakta ner och blev liggande orörlig.

Till den historien hör också att när Erik Andersson med sonen Anders återvände till björnidet vid Svarttjärnflon med häst och släde för att forsla hem bamsingen, nekade hästen, en äldre märr, att gå ända fram till den dödade björnen, utan stannade på behörigt avstånd, fnysande och skälvande som av björnfrossa. Tydligen skrämde björnens vittring den gamla märren som förut varit i beröring med björn. Jägarna fingo vända om hem och denna gång ta en unghingst, men nu gick det bra utan friktioner. Den andra historien som bevarats är påförd Anders Ersson "Björnskjutar ́ n”. Den omtalar huru Anders på förhösten varit ute i "fårskog" dvs letat fåren som under sommaren fått gå fria ute på skogen. Som vanligt under sina skogsturer har han bössan med och när mörkret inbryter befinner han sig öst på Nyfäbodberget, där han gör upp en nying och bereder sig att övernatta. Bäst han sitter där och mumsar på sin medhavda matsäck, kommer en ung, vacker kvinna fram till elden. Hon påstår att den gode Anders slagit läger på ett olämpligt ställe och i vägen för henne. Skulle han vilja flytta på sig, skall han i vederlag få skjuta en riktigt fin gris!

Anders är inte nödbedd; han flyttar på sig och sina pinaler likaså nyingen, och därefter slumrar han in på granrisbädden och sover lugnt resten av natten. Vaknar när solens första strålar börjar sila fram mellan trädstammarna. Och där i en glänta strax framför honom ser den nyvakne och förvånade Anders huru en björn stillsamt står och bligar på honom. Det är bara att gripa tag i bössan, och inte ens nu då Anders siktar på nallen, flyttar denne på sig. Redan vid första skottet segnar bamsen ner i riset, och en lättare björnjakt vet sig "björnskjutar'n" aldrig ha upplevat. Men han förstår att det är skogsfruns tack för att han flyttade på sig kvällen före. Björnen var alltså "grisen" som skogsfrun lovade.

Den här typen av sägner där en jägare blir antastad av endera skogsfrun eller någon ung, vacker vitterkvinna, har många paralleller och föreligger i flera upplagor, såväl inom som utom bygden. Bl a har jag hört och upptecknat flera liknande inom gamla Ådalsliden. Det är bara den skillnaden att betalningen för begäran växlar. För det mesta gäller det björnen som utgör tack-betalningen, men även skogsfågel, älg och hare har förekommit.

Det är redan nämnt att Anders Ersson, "Björnskjutar'n" dog i unga år, nämligen den 11 oktober 1806 bara 35 år gammal. Vid det laget hade han dock hunnit vara gift i 9 år och hade 4 barn. Därav som yngst sonen Erik f 1803 som i sinom tid övertog gården och bar släkttraditionerna vidare. Då Anders dog gifte änkan, Anna Greta Jakobsdotter, om sig med den något yngre drängen Johan Mauritzson, legendarisk under bygdens egna dialektiska namn "Järn Magres'n", forsrännare, spelman, hästtämjare och jägare.

Om Björnskjutar'n är till sist att säga att traditionen också tillför honom en speciell skjutskicklighet som av bygdens andra jägare endast torde kunna jämställas med vargjägaren Anders Hansson Hellman, en av de tre legendariska Hans Ers' pojkarna i Moflo.

Till sist också något om Björn-Ecks personalia enligt vad kyrkoböckerna har att förtälja. Husförhörsboken omnämner honom både som kyrkvärd och ålderman och ett sockenstämmoprotokoll berättar huru han i sextioårs- åldern blivit överfallen och illa slagen av en annan bonde i Moflo, Hans Pehrsson Myrholm, som var i 40-årsåldern. Någon egentlig orsak till överfallet anges inte i protokollet, men den diplomatiske nämndemannen Hans Ersson dä i Häxmo, lyckades mäkla fred mellan de två. Konstigt nog omnämnes ej heller någon ersättning i en eller annan form till den överfallne, som säges en längre tid ha fått begagna två käppar när han skulle förflytta sig.

Björn-Eck' avled 92-årig år 1831 hos sin i Häxmo gifta dotter Christina f 1774, maka till bonden Hans Ersson Hägman, och en dotter till dem blev hustru till prästen Nils Frisendahl och en annan till den bekante bonde- konstnären Zachris Pehrsson i Lidgatu.

Här kommer lite fakta om Johan Mauritssons första hustrus första man och barn.

Anders Eriksson var född 1771 8/2 i Moflo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig 1797 5/11 med Anna Greta Jakobsdotter. Hon var född den 1775 17/3 i Rå, Ådals-Liden sn. Anders övertog sin faders hemman i Moflo, Ådals-Liden sn, där han var bonde. Han dog den 1806 11/10 i Moflo av tvinsot. Anna Greta gifte då om sig 1808 12/2 i Ådals-Liden sn med drängen Johan Mauritsson. Mer om dem kommer i ett senare blogginlägg.

Anders och Anna Gretas barn:

d. Anna Stina född den 1798 15/9 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1827 18/3 i Ådals-Liden sn med Sven Andersson (1804-1887). Makarna flyttade 1841 till Forsmo, Ramsele sn. Anna Stina dog där 1884 4/1. 

d. Ingrid Maja född den 1801 6/3 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1829 13/11 i Ådals-Liden sn med Per Nilsson (1804-1868). Hon dog 1870 30/5 i Gåreleselet, Junsele sn.

s. Erik född den 1803 9/9 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1829 25/3 i Ådals-Liden sn med Anna Greta Persdotter (1810-1875). Erik var bonde i Moflo och dog där 1858 5/6. 

d. Kajsa Greta född 1805 27/12 i Moflo, Ådals-Liden sn. Gift 1827 21/10 i Ådals-Liden sn med Hans Hansson Näslund (1790-1880). Hon dog 1832 17/11 i Näsåker, Ådals-Liden sn. Hans gifte om sig 1833 7/10 i Resele sn med Stina Greta Olofsdotter (1805-1889). 

Nils Larsson Moberg (1794-1869)

Vad jag kan se i husförhörslängder och mantalslängder så var den förste som bodde i Forsmo kronobåtsmannen Nils Larsson Moberg. Han var född 1794 4/2 (enl hfl) på okänd plats. 

Det står ingen födelseort i kyrkoböckerna och när man tittar i de generalmösterrullorna som finns så står han som infödd. Detta borde tyda på att han i alla fall är från Ångermanland men säker kan man inte vara. Om någon hittat var han är född så får ni gärna höra av er så jag kan komplettera med info. Rullan är från 1816. Här kan man läsa att han är på rote 118 i Ramsele med namnet Moberg. Antagen den 14 maj 1810. Är 22 år gammal och har tjänstgjort i sex år. Är obefaren och närvarande vid tillfället.

Första gången jag hittat honom i husförhörslängderna bor han i Prästgården i Ramsele sn och det är i slutet på 1811. Det är noterat att han tagit nattvarden den 1/12.

Han gifte sig 1820 3/12 i Ramsele sn och då anges han vara ordinarie rotebåtsman och gifter sig med pigan Brita Ersdotter från Imnäs. Brita var född 1792 12/12 i Imnäs, Ramsele sn som en dotter till Erik Kristoffersson (1737-1816) och hans andra hustru Karin Ersdotter (1748-1829).

Till att börja med bor de i Imnäs hos Britas bror Erik för att flytta därifrån förmodligen sent 1823 eller 1824. Det är ju också året som de dyker upp i Forsmo. Första barnet som föds i Forsmo är Anna Brita år 1825. Familjen finns med i husförhörslängden i Forsmo ända fram till 1837 då de flyttar till Bruket, Sollefteå sn. Men barnen födda 1829 tom 1834 står alla i födelseboken som födda i Imnäs så min fundering där är om Nils nybygge låg nära  gränsen till Imnäs och därför gjort att det blivit denna blandning. Det blir att undersöka om det finns någon gammal karta från den tiden.

Här är ett klipp från Riksarkivets Digitala forskarsal som visar Ramsele AI:5 Forsmo sid 79. Här står också att familjen flyttar till Sollefteå sn 1837. Alla barnen flyttade med så ingen blev kvar i Forsmo.

Nils bor på bruket i resten av sitt liv och skrivs bland annat som arbetskarl, kolare, torpare och sedan som förre detta torpare. Han dog på Bruket 1869 8/5 och hustrun dog också där 1882 29/5. 

Makarnas barn:

d. Märta Cajsa född 1821 3/6 i Imnäs, Ramsele sn. Gift 1854 174 i Ramsele sn med Carl Vilhelm Persson Mähler (1828-1921). Hon dog 1908 24/2 i Björkåbruk, Överlännäs sn.

d. Anna född 1822 7/10  i Imnäs, Ramsele sn. Död där 1822 20/11 av okänd dödsorsak.

d. Anna Brita född 1825 26/5 i Forsmo, Ramsele sn. Gift 1853 18/11 i Sollefteå sn med Olof Abrahamsson (1826-1904). Hon dog 1911 22/9 på Bruket, Sollefteå sn.

d. Dödfött flickebarn född 1825 26/5 i Forsmo, Ramsele sn. Begravd 1825 5/6.

s. Erik född 1826 18/6 i Forsmo, Ramsele sn. Gift 1850 17/11 i Sollefteå sn med Ingrid Greta Strindberg (1825-1907). Han dog 1915 9/4 i Sollefteå sn.

s. Lars född 1829 2/7 i Imnäs, Ramsele sn. Gift 1856 7/5 i Sollefteå sn med Anna Brita Jansdotter (1825-1917). Han dog 1916 8/5 i Knäsjön, Sollefteå sn.

s. Nils född 1831 28/9 i Imnäs, Ramsele sn. Gift 1859 9/11 i Sollefteå sn med Anna Brita Olsdotter (1829-1881) och omgift 1883 17/6 i Sollefteå sn med Anna Märta Sejsing (1856-1910). Han dog 1894 8/1 på Bruket, Sollefteå sn. 

s. Petter född 1834 6/1 i Imnäs, Ramsele sn. Gift 1856 11/11 i Sollefteå sn med Brita Stina Olsdotter Billström (1826-1877). Han dog 1912 31/8 i Gnun, Sollefteå sn.

d. Babba Lisa född 1836 7/9 i Forsmo, Ramsele sn. Hon dog 1853 16/12 på Bruket, Sollefteå sn.

Forsmo nybyggeresolution funnen!

Fick lite hjälp av min bror (tack) att hitta Johan Mauritssons ansökan om att ta upp nybygget Forsmo. Detta dokument finns i Västernorrlands läns landskontors arkiv, Resolutionskoncept, huvudserie., SE/HLA/1030004/A III a/38 (1817-1818), bildid: H0000702_00079, sida 154. Det är automatisk överfört från bild till text med en test funktion som Riksarkivet har gjort. Jag har sedan granskat detta och justerat vissa saker men stilen var bitvis svårläst så det finns säkert bokstäver och ord som inte är helt enligt det som är skrivet så hittar ni några fel så meddela mig så ändrar jag. 

Det man kan konstatera är att Johan Mauritsson ansökt om nybygget men det var senare än vad jag trott. 

Här följer texten från 1817.

No 122

Konungens Befdes i Wäster-Norrlands Län Utslag uppå Jan Mauritssons i Moflo och Lidens Socken gorde ansökning att såsom afradsland få tillträda en odisponenad krono Allmännings tract emellan Imnäs och Forssnäsets Byeskogar, hvarå krono Länsmannen: A Wessberg med 2ne Nämdemän å behorigen kungord dag den 10de Augusti 1813, syn och undersökning för rättat, hvarefter Imnäs Byamän blifwit förelag de att styrka gorde påstånenden samt i anledning däraf med serskild skrift inkommit; hvarit Lands Contoiret i Hernösand den 11 November 1817.

Jemlikt undersökningen befinnes den sökte tracten wara belägen å Norra sidan Alfven emellan Innas och Forssnäsets Byeskogar samt utgör efter Elfven en längd af ungefärligen 3/4 dels mil och widare ifrån Elfven i Nord en lika längd nära till den så kallade Rismyrswedjan samt därifrån till berörde Byars områden och emot Elfven.

Härwid hafva Imnäs Byamän yrkat bibehållande af innehafwande Slotter på båda sidor om Elfven samt i öfrigt bestridt Sökanden den utsynte tecten; men som de, oagtadt föreläggandet, icke på minsta sätt kunnat styrka laglig åtkomst eller rättighet därtill samt de på Norra sidan om Elfven derinom befintelige slotteslägenheter; Ty kan något afseende på deras gorde påståenden och blotta föregifwande icke hafwas, hvadan konungens Berg pröfvar skäligt tillåta Sökanden Jan Mauritsson så den beskrefne tracten tillträda, emot erläggande af Ett lispund smör i årlig ränta afrad ifrån och med näst kommande år; börandes till behörigt anteknande och påförande däraf, en bestyrkt afSkrift af detta Utslag Härads Skrifwaren i Orten fordersammast tillställas. Anwisning till kongl kammarCollegium, 

År och dag etl

C. H. A. M. J.

I marginalen finns följande anteckning.

Alt, under förbehåll af Kronans före Dispositions rätt,

 

Här är första sidan av totalt en halv, en hel och en halv sida till.

Landet koloniseras II

Som jag skrev i mitt blogginlägg igår så var första noteringen om Forsmo 1827 men finns det något annat som kan ha en koppling till Forsmo? Genom att tita på vad som står om Imnäs som är grannbyn så hittade jag följande i samma bok (Landet koloniseras). 

1823 December 24 sid 165 bild 84 Nr 114 

K B I Wästernorrlands Län Utslag, uppå Per Hinderssons, Erik Olofssons och Hans Erssons i Imnäs, Ramsele Socken, gemensamt gjord ansökning om tillstånd, att, emot afrad till Kungl. Majt och Kronan, få till mutlbete och Slottesland begagna en odisponerad Krono Allmännings tract i berörde Socken, emellan Imnäs och Söderforss skatteskogar, Lidens Sockens råskillnad och Jan Mauritzons i Moflo insynte afradsland. I anledning hwaraf, kronofogden i orten, med biträde af Twänne Nämndemän, efter förut skjedd behörig pålysning den 29 sistledne September, syn och undersökning å stället förrättat; Gifet Hernösand i Lands Contoiret den 24 December 1823.

Sedan Sökanderne medgifwit Imnäs hemmansägare lika delagtighet uti det begärde afradslandet, har detsamma blifwit utwist emellan Imnäs och Söderforss skatteskog och mulbetesmark samt Nils Erssons i Söderforss och Anders Pehrssons i Holaforssen äfwensom Jan Mauritzons i Moflo utsynte afradsland; skolandes denne tract, som utgöra återstoden af härwarande Krono Allmänning till en ungefärlig widd af en qvadratmil, wara af en ganska mager beskaffenhet, med få mulbetes tillfällen och största delen af skogmarken bewuxen med Berg Tall.

Och emedan ingen erhindran häremot blifwit gjord; Ty pröfwar K B skäligt att till Imnäs samtlige Byemän, att, emot erläggande ifrån och med nästkommande år, af Fem marker Smör i årlig afrad, få som mulbetesland gagna och innehafwa denne nu beskrefne Krono Allmännings tract; dock förbehålles Kronans fria dispositionsrätt deraf i framtiden.

Till behörigt anteknande bör en bewittnad afskrift häraf Häradsskrifwaren i orten fordersammast tillställas. År och dag etc.

H M: M S:

Här finns alltså Johan Mauritsson nämnd och att han ansökt om nybygget i Forsmo redan då.

1822 September 14 sid 126 bild 65 Nr 89

Uppå Nils Mobergs från Imnäs, Ramsele Socken, ansökning om Införsel uti den tredjedel af Marcus Johanssons i Moflo afradsland wid Imnäs och Forssnäs skatteägor, som han genom afhandling den 10 sistlidne Augusti sig förwärfwat;

Utslag.

Som Johan Markusson i Moflo, Ramsele Socken, genom i afskrift bilagde behörigen bewittnade afhandling af den 10 Augusti, till Sökanden Nils Moberg, upplåtit en tredjedel af det honom uplåtne afradsland wid Imnäs och Forsnäs Skatteägor; Altså pröfwar K B skäligt bewilja Moberg införsel uti ifrågawarande andel, på de wilkor och med de rättigheter, som Johan Markusson densamma förut innehaft. Hernösand i Lands Contoiret den 14 September 1822. 

H M: M S:

Här kommer Nils Moberg in som en ägare till en tredjedel av nybygget. Köper av Marcus Johansson. Här är det lite förvirrande att det står både Marcus Johansson och Johan Markusson då jag tycker att det borde vara Johan Mauritsson. Kan nog säga att Johan Mauritsson hade nybygget senast 1823 men troligen tidigare. Mantalslängder finns bara till 1820 digitalt men där finns varken någon Marcus Johansson eller Johan Marcusson. Det skulle alltså kunna vara en felskrivning så att Johan Marcusson skulle kunna vara Johan Mauritsson. Något att försöka gräva vidare i men det får bli en uppgift för senare (om inte någon kan komma med en lösning?).

Landet koloniseras

Stiftelsen Ramsele Sockens Forsknings och Donationsfond har gett ut en bok som heter Landet koloniseras. Det är avskrifter av Landskontorets resolutioner 1762 -1830 samt åren 1864 och 1868. Bengt Erik Näsholm är författaren till boken. Han är den som gav mig jobb på SVAR en gång i tiden så att jag kunde jobba med min stora hobby släktforskning. Så här ser boken ut.

Längst bak i boken finns ett byregister och jag har nedan gjort avskrifter av de tidigaste notiserna om Forsmo och de följer här nedan:

1827 Februari 17 bild 34 Nr 23

Uppå Johan Mauritssons i Forsmo och Ramsele Socken, ansökning, att till utredande af twisten emellan det af honom derstädes sökte Nybygge och Imnäs Byemän angående någre Slotteslägenheter Afwittrings eller någon annan Landtmätare måtte förordnas, att tracten på dess kostnad? På första barmark affatta.

Något särskildt förordnande kan icke ega rum, utan eger Sökanden, att afbida Afwittrings förrättningen i Socknen i den ordning Afwittrings Landtmätare kan hinna dit ankomma och affattningen derstädes försiggå. Hernösand i L Cont den 17 Februari 1827.

HM:    MS:

1827 Augusti 13 bild 83 Nr 106

Uppå Johan Mauritssons i Forsmo Ramsele Socken, ansökning, om tillstånd, att att emot åtnjutande af frihetsår, få till särskildt nytt hemman uparbeta det afradsland emellan Imnäs och Forsmo skatteskogar å Krono Allmänningen i berörde Socken, som, genom K B Utslag den 11 November 18..? blifwit Sökanden till begagnande uplåten; hwarom, sedan delagtighet i denna tract under den 10 Junii 1825, till en tredjedel medgiwits Nils Moberg derstädes, derom Kronolänsmannen Jacob Lidbom Med biträde af Twänne Nämndemän, efter förut skjedd behörig pålysning, den 30 i samma månad, provisionel syn och undersökning å stället förrättat, hwarefter enligt föreläggande, Byemän, Imnäs förklaring i målet inkommit, gafs på ett om acten

Utslag

Som Afwittringsförrättningen i Ramsele Socken nu mera tagit sin början och fortgår; Altså kan K B för det närwarande med detta mål ej taga någon annan befattning än att förwisa detsamma till berörde förrättning, som eger, att dermed förfara i öfwerensstämmelse med Kungl Majts Nådiga Afwittrings Stadga den 10 Februarii 18224, hwarefter K B, i ett sammanhang med Afwittrings werket för hela Socken, sig widare och slutligen härutinnan utlåta will. Hsd. I L Cont. Den 13 Augustii 1827.

Abs Cub

S H: S S:

1827 October 16 bild 115 Nr 149

Uppå Johan Mauritssons i Forsmo, Ramsele Socken, ansökning om tillstånd till särskildt nytt hemmans uparbetande å en tract af Krono Allmänningen därstädes, gränsande Forssnäs Byeskog samt Sockne linien emellan Ramsele och Liden;

Utslag:

Som afwittringsförrättningen i Ramsele Socken tagit sin början och fortgår samt K B således med detta mål för det närwarande ej kan taga någon afgörande befattning; Ty varder det samma till berörde förrättning förwist, som, till K B widare bepröfwande, eger att därmed förfara efter befinnande förhållanden och i öfwerensstämmelse med Kungl. Majts Nådiga Afwittrings Stadga den 10 Februarii 1824. Hsd i L Cont. Den 16 October 1827.

H M: M S:

Forsmo i kyrkoböckerna

I gårdagens inlägg kom jag fram till att det kan finnas två eller möjligen tre personer som kan vara de första nybyggarna i Forsmo. Nästa steg blir att titta i kyrkoböckerna för att se vad som står där.

Den första husförhörslängden där Forsmo finns med i är Ramsele AI:4 (1818-1827). Byn finns på en sida nämlingen sidan 176 och där finns överst:

Nils Moberg med familj. Trots att längden börjar 1818 så är Forsmo påbörjad med första året 1824. Det tyder på att det var det året som det kom nybyggare till byn och det överensstämmer också med mantalslängderna som jag skrev om igår.Förutom Nils finns hans hustru och de äldsta barnen. Lite längre ner på sidan finns en dräng Christofer Pehrsson född 1811. Han fanns också med i mantalslängden hos Nils men där bara med förnamn.

Längre ner på sidan hittar vi Johan:

Här ser man att Johan och hans familj har datum införda från den andra kolumnen, dvs från 1825. Detta tyder på att Nils kanske var lite före Johan till byn. Med här finns också Johans hustru Anna Greta och alla fyra barn till dem (hustrun hade varit gift innan och hade flera barn i sitt första äktenskap).Vi kan också se att alla barnen var födda innan familjen flyttade till Forsmo.

Första födelsenotisen som finns från Forsmo och det är när Nils Mobergs tvillingdöttrar föds 1825.

Och den första notisen i dödboken är begravningen av hans dödfödda dotter och det är också från 1825.

Hur var det då med Lars Pehrsson? Ja någon sådan person hittar jag inte i Forsmo i husförhörslängden.

Men jag hittar en Lars Pehrsson som är bosatt i Lillterrsjö och har noteringar för husförhör och nattvard från 1824, så vi kan nog fastslå att han inte var bosatt i Forsmo.

De två första nybyggarna verkar alltså vara Nils Moberg och Johan Mauritsson.

De första nybyggarna

Hur ligger det då till med Pauls berättelse om nybygget och Johan Mauritsson? Började med att leta en nybyggeresolution för att försöka bekräfta att Johan hade lämnat in något för nybygget redan i slutet av 1700-talet men där har jag ännu inte lyckats hitta något (men det är ändå inte omöjligt att det finns). Kollade istället i mantalslängder och den första som Forssmo (stavas med två s) finns med är i längden 1824 (ej tillgängligt på nätet utan från eget foto).

Här finns det ju faktiskt två stycken nybyggare under Forssmo. Överst står Nils Moberg och sedan därunder Joh Mauritsson. Det finns också en Lars Pehrsson som står ovanför dessa två som möjligen kan vara nybyggare där också.

Går vi vidare i mantalslängden för 1825 så finns dessa tre personer med även då och här kan man se att Lars skall vara född 1792 och hans hustru 1793. Där finns också en dräng Anders som är född 1800. Sedan därunder finns Nils och Johan med. Nils skall vara född 1794 och hustrun 1793. Dessutom finns en Carin född 1791.

Nu är vi framme i mantalslängden 1826 och nu ser det ut som att Lars Pehrsson hör hemma i Lillterrsjö istället för i Forsmo. Nils Moberg finns kvar med hustru och även Johan och nu är även sonen Jacob född 1810 noterad. En fråga som återstår att utreda är om Lars först bott i Forsmo och sedan flyttat till Lillerrsjö till denna längd eller om han hela tiden varit i Lillterrsjö även i de första två längderna.

 

Mantalslängden 1827 så är det Nils och Johan som är noterade. Den förste som nyb och den andre utan titel. Hos Nils finns en Christoph född 1811. Oklart vem det är. Johan har också hustrun född 1775 och dottern Brita född 1808 noterad.

1828 så finns Nils med men är struken så det tyder på att han inte finns kvar på sitt nybygge men är det verkligen riktigt? Vi skall se längre fram att han fortfarande finns kvar i kyrkobokföringen. Johan är med och vi får nog tolka titel som nybyggare på honom. Hustrun född 1775 och sönerna Jacob född 1810 och Jac. född 1812.

Nu har vi hunnit fram till 1829 och här finns bara en nybyggare kvar och det är Johan Mauritsson. En Nils Moberg återfinns i Imnäs under nr 2.

Enligt vad man kan se här i mantalslängderna så var de första nybyggarna i byn inte bara en utan två, Nils Moberg och Johan Mauritsson. Möjligen fanns en Lars Pehrsson också i början. Bara att leta vidare. 

Nybygget

I Näsåker bodde Paul Lundin och han var väldigt intresserad av hembygden och de som bott i Ådals-Liden och även i grannförsamlingarna. Han var född 1922 och dog 2003. Mer om honom finns att läsa i Anitas blogg. Han åkte runt och intervjuade alla gamla och tittade runt på allt som fanns att se i församlingen. Otaliga är hans släktutredningar som han skrev på maskin och delade ut till de som kom från de olika släkterna. Jag hade förmånen att få prata släktforskning med honom några gånger och besökte honom i lägenheten i Näsåker där han visade upp sina forskningar och jag fick skriva av det jag ville. Han var med och skrev två egna böcker om församlingen och var också involverad i den hembygdsbok som gjordes i Ådals-Liden på 1970-talet.

Sanningar och sägner är nog den bok jag läst flest gånger för det finns otroligt mycket intressant där om min släkt. Boken vann jag på en tävling i Forsnäs skola 1991 och tror att det var första gången som jag träffade Paul och pratade lite med honom.

Han signerade också boken åt mig och det är verkligen sant det som står att det varit en otroligt trevlig och användbar läsning i denna bok. 

I boken finns det några sidor om den förste nybyggaren i Forsmo och jag har här nedan en avskrift ur boken om detta. En berättelse som ganska snabbt fångade mitt intresse.

Nybygget

Det torde ha varit något av de sista åren på 1700 som drängen Johan Mauritzson i Norrmoflo när han var ute för att söka sin husbonds bortsprungna hästar, kom upp på en avsats av vad vi i dag brukar kalla Forsmoberget. Beläget på gränsen mellan Ramsele och Ådalsliden. Det var en vacker höstdag med klar luft och blossande höstfärger. Nedanför avsatsen där Johan stod bredde en jämn vacker mo ut sig, begränsad i motsatta sidan av Fjällsjöälven och bakom älven det branta Forsnäsberget. Johan kunde här och var skönja det trögt glidande skimret av älven och i den klara höstluften hörde han det dova bruset av Imforsen i väster och det något lenare ljudet av Hällforsen längre ner.

Här skulle det passa bra med ett nybygge, tänkte Johan. Där nere på mon, skyddad som den var av det branta och höga berget han stod uppå. Ty den unge drängen hade alltid drömt om att en gång få grunda eget. Och nu hade han hittat platsen där han kunde börja realisera sin dröm. Så år 1799 hittar vi Johan Mauritzson eller Järn Magres'n som hans dialektala namn löd bland lidsborna, som nybyggessökande till Forsmo nybygge. Samtidigt sade han upp sig till 1801 hos husbondsfolket i Norrmoflo.

Så fort han fick tillfälle, ömsom gick och rodde han upp till sitt blivande nybygge för att utföra något enklare arbete. Och han räknade dagarna och månaderna till dess han var fri från drängtjänsten och kunde sätta igång på allvar.

Men när så tiden äntligen var inne, hände det sig att husbonden Anders Ersson eller "Björnskjutar'n" som han ofta kallades, insjuknade och blev liggande till sängs. Hade väl förkylt sig under någon av sina många björnjakter, tänkte Johan. Så det går väl över. Men det gick inte riktigt så.

Visserligen blev Anders bättre ibland, men så kom frossan och febern och det blev att åter inta sängen, och en blåsig oktoberdag 1806 avled bonden Anders Ersson, endast 35-årig. Dödboken uppger tvinsot som dödsorsak. Nu fick nybyggandet ställas åt sidan, ty naturligtvis kunde inte Johan lämna den herrelösa gården, änkan och hennes fyra små barn, utan hjälp. Vad som sedan hände är väl att kärleken kom in i bilden, ty på nyårsdagen 1808 gick Johan sta och gifte sig med sin sex år äldre husmor, Anders Erssons änka, Anna Greta Jakobsdotter. Nu var han alltså husbonde och ägare till en av byns större och burgnare bondgårdar, och nu skulle man ju tycka att Johan skulle strunta i nybygget. Men ingalunda. Trots sina många sysslor på gården, fortsatte han sina färder upp till Forsmon och när fostersonen Erik Andersson var 18 år hade Johan lyckats övertala sin 49-åriga hustru att Erik skulle få överta gården i Norrmoflo och att de själva skulle bosätta sig däruppe vid nybygget och arbeta upp det på allvar. Själv var då Johan 43 år. Det var 1825 som Johan med hustru och sina fyra barn flyttade för gott upp till Forsmon. När han synade in nybygget hade han lyckats få med stora arealer skogsmark, vilket förvånade många då skogen inte hölls mycket värd. 

Det har omtalats att Järn Magres'n var en stor och kraftfull man och det kan gott karaktäriseras som en riktig odlarbragd av de två till åren komna makarna att på ett tjugutal år förvandla det knappt påbörjade nybygget till en stor blomstrande bondgård - ett hemman som prisades högt av de som besökte det. Johan lät dela upp det mellan sina tre söner, Johan, Per och Jakob, men ingen av dem tycktes ha någon större kärlek till faderns stora livsverk. Johan Mauritzson fick nämligen uppleva huru sönerna lät i successiv grad försälja Forsmo, varefter de flyttade från platsen.

Om Johan Mauritzsons (Järn Magres'n) senare öden, berättar oss husförhörsboken att han mellan 1852 och 1857 tjänstgjorde som stallmästare hos källarmästare Carl Östlund på Strömnäsgården. Året därpå flyttade han tillbaka till sitt kära Forsmo där han framlevde sina återstående dagar ensam och bortglömd i sin undantagsstuga. Han dog först 1869 88 år gammal. Hustrun hade då varit död i många år.

Fornlämningar

Forsmo i Ramsele sn är en relativt ung by men jag börjar i alla fall med att gå in på Riksantikvarieämbetets webbsida Fornsök och ser då att det finns några lämningar registrerade.

Här kan man se att det finns tre stycken registrerade platser nere vid Fjällsjöälven. Samtliga tre ställen är möjliga boplatser (om än den sydligaste är tveksam) och det som man hittat är skärvor.

I Fornsök finns följande definition av en boplats:

Boplats

Definition:

Plats där verksamhet under förhistorisk tid efterlämnat föremål, råämnen för bearbetning och/eller avfall.

Kommentar:

Avståndet mellan fynden ska inte överstiga 20 meter. Enstaka fynd registreras under lämningstypen Fyndplats. Ibland bildas tjocka lager, med inblandning av sot och kol. För dessa lämningar används även egenskapsvärdet kulturlager.
I de fall det finns anläggning/-ar, t.ex. boplatsgrop, boplatsvall eller kokgrop, registreras boplats och anläggning tillsammans under lämningstypen Boplatsområde.

Kommentar till antikvarisk bedömning

Boplats är fornlämning i och med att den alltid uppfyller kulturmiljölagens övergripande rekvisit forna tider, äldre tiders bruk och varaktigt övergiven och alltid har tillkommit före 1850.

Det nordligaste fornminnet är det största och ligger på förre detta Sven Svenssons hemman men tillhör numera Forsnäset 1:36. Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E) är N7047635, E582847. Datum för senaste fältbesök var 1970-08-04. Art: Boplats vid Fjällsjöälven. Terränguppgifter: VSV-sluttning med sten, grus o sand, c:a 1-1.6m h över vattenytan, från moränområde. Skogsmark (blandskog). Beskrivning: Boplats, c:a 110x10-20m (ÖSÖ-VNV) belagd genom spridda skärvstensförekomster. Älven är reglerad.

Det mittersta ligger längst ner på  på Östen Larssons hemman som har Forsmo 1:24. Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E) är N7047381, E583058. Datum för senaste fältbesök var 1970-08-04. Art: Boplats ? vid Fjällsjöälven. Terränguppgifter: Platå med sten o grus, c:a 1 m h över vattenytan i V-sluttning från moränområde. Skogsmark (blandskog). Beskrivning: Boplats, c:a 30x6m (N 15 O - S15 V). Inom området är fåtaliga små samlingar av skärvsten och spridda skärvstenar. Älven är reglerad.

Den sydligaste ligger på Forsmo 1:25. Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E) är N7047162, E583138. Datum för senaste fältbesök var 1970-08-04. Art: Skärvstensförekomst vid Fjällsjöälven. Terränguppgifter: V-sluttning med sten, grus o sand, c:a 1-1.2m h över vattenytan, från moränområde. Beskrivning: Skärvstensförekomst, c:a 8x5m (N-S) bestående av fåtaliga, spridda skärvstenar. Älven är reglerad.

Forsmo, Ramsele, Ångermanland, Norrland

Många av byarna som fanns 1880 finns dokumenterade i Carl Martin Rosenbergs böcker Geografiskt-Statistiskt Handlexikon öfver Sverige. Böckerna kom ut 1881-1883 och innehåller 2300 sidor och cirka 70000 artiklar om gårdar, byar, socknar, städer, län, landskap, vattendrag mm.   

I Wikipedia kan man läsa följande C M Rosenberg

Carl Martin Rosenberg var född 1843 3/3 i Västra Karup sn, Kristianstads län som en son till riksdagsmannen Sven Rosenberg och hade också en känd bror i kemisten Johan Olof Rosenberg. Student i lund 1862 och avlade hovrättsexamen 1866. Han var extra stadsfiskal i Stockholm åren 1866-1867, amanuens vid Kungliga biblioteket 1866-1873, bankbohållare i Landskrona 1873-1875, bankkamrer i Vänersborg 1876-1877, medarbetare på Aftonbladet 1877-1884 och på Svenska Dagbladet 1884-1891. Hade ett antikvariat i Stockholm 1892-1903. Carl Martin dog 1915 30/3 i Sankt Matteus församling i Stockholm.

Rosenbergs handlexikon finns skannat på nätet så det kan rekommenderas att ta en titt där för att se vad som står om just din by.  

Slår man upp Forsmo i hans böcker så ser man att det finns tre stycken Forsmo och samtliga tre finns i Västernorrlands län, en i Sollefteå sn, en i Junsele sn och så mitt Forsmo i Ramsele sn. Inte mycket text men i alla fall omnämnt. 

Forsmo i Vesternorrlands län, Ramsele tg. By i Ramsele sn vid Fjällsjöelfven.

För att visa lite tydligare var Forsmo ligger så har jag använt mig av www.hitta.se och klippt och klistrat lite.

En karta över mellersta Norrland där man ser att Forsmo ligger nästan mitt i inlandet i de västra delarna av Ångermanland. 

Nästan mitt emellan Ramsele, Junsele och Näsåker ligger byn vid Fjällsjöälven. Inte långt heller till de två andra stora älvarna i området. Ångermanälven i öster som rinner förbi både Junsele och Näsåker och i väster Faxälven som passerar Ramsele. Markeringen är släkthemmanet.

Ytterligare förstorat och med pålagt foto ser byn ut på detta sätt. Här kan man se alla gårdarna som finns i byn och delar av skogen som tillhör byn. 

På hitta.se så kan man också lägga på tomtgränser och vad som tillhör vilken fastighet. 

En annan bra tjänst att nämna är lantmäteriet och det som heter Vem äger fastigheten? där man loggar in med bank-id och sedan kan få veta vem som äger en fastighet. Där måste man veta kommun, ev församling för vanliga orter och ett nummer. Går man in där för Forsmo i Ramsele så behöver man skriva in SOLLEFTEÅ RAMSELE-FORSMO samt nummer. Där finns två fastighetsnummer, nr 1 med nummer upp till 1:48 och 2:1.
 

Årets decembertema

De senaste åren har jag, under december månad,  försökt göra inlägg med något gemensamt tema för att "räkna ner" till julafton. Förra året skrev jag inlägg om Imnäs by, Ramsele sn i Västernorrlands län. En by med många släktingar och anfäder till mig. Imnäs är en av församlingens äldre byar. I år tänker jag försöka fokusera på grannbyn Forsmo i samma församling. Det är en betydligt yngre by än Imnäs och första nybyggaren kom på dit först på 1800-talet.

Här ser man ett par av husen i byn (farmors längst till vänster) från Grönbäck (Imfors), byn som ligger på andra sidan Fjällsjöälven.

När jag för första gången släktforskade den där vår fredagen 1983 så började jag med att titta tillbaka på min farfars släkt och hamnade då direkt i byn Forsmo, Ramsele sn. Både min pappa och min farfar var födda i byn och nu hittade jag också att farfars far var född i samma by. Vad jag inte visste då var att jag härstammar från den förste nybyggaren i byn men inte på min farfars fars sida utan på min farfars mors gren, trots att hon kom från en by i grannförsamlingen Junsele.

Efter några års forskande började jag intressera mig allt mer för byn och de som hade bott där. Tre generationer i min släkt som var födda där och min farfars farfar som kom inflyttande till byn från Gräsmark sn i Värmlands län. Han blev nybyggare där och visste vad skogen var värd. Kopplingen till den förste nybyggaren har också gjort att jag kartlagt de flesta som bott där från början till 1950-talet och även letat fram en del lagfarter, gamla kartor och mantalslängder.  Har även gått igenom och renskrivit stora delar av laga skifte för byn. Detta genomfördes i slutet av 1860-talet, innan min förfader från Värmland kom till byn.

Fotografier från byn och av de som bott där har jag också letat efter utan att finna speciellt många så har ni gamla bilder från byn får ni gärna fota av och maila till mig så får jag se vad jag kan få med. Har ni historier att berätta från byn så skriv dem gärna i kommentarerna till blogginläggen eller maila dem också..

Så nu kör vi på Forsmo och ser vad det kan bli av det!

Snö i Norrland

Kallt och en massa snö har det varit i Norrland i november. Jag var uppe i Östersund för två veckor sedan och då hade det kommit en hel del snö redan då. Här är några bilder från Östersund.

Utsikt från stationen bort mot Östberget på Frösön. Snö i Frösöbacken så det går att åka skidor.

Stortorget och det är rejäla snöhögar som är uppskottade.

Bild bort längst gågatan.

Nya bron som går över järnvägen nere vid järnvägsstationen.

När tog sig bröderna namnen?

Häromdagen berättade jag lite om mormors farfar och hans bröder som tog olika släktnamn. Har roat mig med att leta fram dem för att se när ungefär de tog sina efternamn. Jag har letat i kyrkoöckerna och även letat fram faderns Zakris Erssons bouppteckning från 1887. Här kommer de listade i den ordning från den förste som tog ett släktnamn till den femte och siste.

Zakarias Zakrisson Molin (1835-1875) har sin första notering som Molin i samband med vigsel 1863 i Ramsele sn. I samband med det så flyttas han ner på sidan i Sundmo från att stå som barn i familjen till att skrivas som bonde istället. Även när dottern Anna Karolina föds 1864 så står han som Zakris Molin i födelseboken. Senasta 1863 har han alltså lagt till sitt släktnamn. Nedan finns första noteringen som jag hittat för honom.   

Henrik Zakrisson Lundin (1843-1911) gifter sig 1872 och i vigselboken står han som Zakrisson men i samband med vigseln flyttar han in till Holafors, Ådals-Liden sn och den längden slutar 1873.  Där finns Lundin noterat, så enligt detta borde han tagit namnet 1872-1873 men namnet är tillagt med blyerts så det skulle kunna vara tillagt senare. När dottern Christina Carolina föds i november 1872 står det fortfarande Zakrisson. Men när hustrun Apollonia Christina avlider i mars 1874 så står hon som hemmansägaren H. Lundins hustru. Slutsatsen från kyrkoböckerna är att Henrik tog namnet Lundin 1873. Namnet i bilden nedan med blyerts.

Hans Zakrisson Nordin (1849-1924) står som Nordin i husförhörslängden som börjar 1874 när han den 25/11 flyttar till byn Forsnäs, Ådals-Liden sn. Han gifter sig i mars 1875 i Edsele och där skrivs han som Zakrisson Nordin. När första barnet föds 1876 så är det Hans Nordin som står skrivet. Han borde alltså tagit sitt namn Nordin runt 1874.

Erik Peter Zakrisson Sundqvist (1834-1886) han skrivs första gången i husförhörslängderna som Sundqvist i längden som börjar 1884. När han avlider 1886 så står det också Erik Peter Sundqvist i dödboken. Yngsta barnet Henrik Peter är född tio år innan den längden börjar så det finns inga noteringar att kolla på åren närmast innan 1884. Så enligt detta har han tagit namnet 1884-1886. När jag tittar vidare i lagfartslängden så sker köpet av gården 1863 så det är förmodligen innan han tog namnet. Lagfart och köpekontrakt från den tiden finns inte digitalt så att jag kan kolla nu. 

Nils Olof Zakrisson Sundelin (1839-1885) hittar jag inga noteringar i kyrkobokföringen som säger att han skulle hetat Sundelin. Han dör ju redan 1885 men såväl i den sista husförhörslängden som i dödboken står han skriven som Zakrisson. Brödernas far Zakris Ersson dog 1887 och i hans bouppteckning är han skriven som Nils Ol. Sundelin. Nedan noteringen från faderns bouppteckning.

Varför det blev fem olika efternamn återstår att lösa och varför valen föll på Molin, Lundin, Nordin, Sundqvist och Sundelin. De tre första är relativt vanliga medan de två sista ändå har en tydligare koppling till Sundmo. Sedan kan det också finnas andra handlingar där namnen förekommer tidigare än vad de gör i kyrkoböckerna.

Varför tog de olika namn?

Har suttit och läst  Peter Sjölunds bok  Alla är vi Valloner. Finns också en tilläggstitel i mindre stil på framsidan och det är Om sanna & osanna släkthistorier i Sverige. Tycker boken är lite rörig där det är mycket olika historier som avhandlas men två saker återkommer ofta, och det är just Vallloner och hur de kom till Sverige men sedan också om hur mycket felaktigheter som finns om släkten Bure. Den senare släkten kommer jag in på (eller trodde jag kom in på) via Henrik Stenklyft i Tara, Junsele sn och hans Stenklyft släkt. De felaktigheter som han skriver om har jag själv gått på en gång i detta inlägg.   

En annan släkt som jag på senare år upptäckt att jag (kanske) tillhör är släkten Skanke. Den släkten slår han också ned på i boken där det också är en del felaktigheter eller myter kring förfäder. För mig gäller det först att bevisa att den Hansdotter som finns i min släkt verkligen har en Hans Ersson Blix som far och vidare anor som heter Skanke. Om det är så att den kopplingen är korrekt så får jag forska vidare för att se om släkten tillbaka där hamnar på Skanke och vad som kan verifieras och vad som bara är en myt.

I slutet av boken skriver han lite om seder att ta släktnamn oavsett om det är efter en födelseplats eller efter en förfaders förnamn (patronymikon). Tittar jag i min egen släkt är det väldigt tydligt att det är min farfars far Johan Olof som mitt släktnamn kommer ifrån. Alla sönerna tog sig efternamnet Johansson.

Här är en bild på min mormors farfar och farmor. Han föddes som Hans Zakrisson 1849 och tog sig sedan släktnamnet Nordin. Hans föddes som yngsta son och barn nummer nio av elva. De var sju bröder och av dessa blev fem vuxna och alla tog de sig olika efternamn. Enligt Peter Sjölund tog man sig ofta släktnamn med vissa ändelser och med koppling till en hemby eller en hemförsamling. Men i detta fall har jag inte lyckats hitta någon logik men det är värt att undersöka mera.

Här är bröderna (lånade lite text av min bror):

Erik Peter Zakrisson Sundqvist, född den 6 februari 1834 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 13 oktober 1856 i Ramsele sn med Sara Greta Henriksdotter. Hon var född den 6 mars 1834 i Imnäs, Ramsele sn som dotter till bonden Henrik Eriksson och hans hustru Anna Helena Nilsdotter.. Erik Peter var bonde i Sundmo. Han dog den 11 maj 1886 i Sundmo. Sara Greta dog den 15 oktober 1927 i Sundmo av marasmus senilis.

Zakarias Zakrisson Molin, född den 4 augusti 1835 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 16 mars 1863 i Ramsele sn med Märta Stina Henriksdotter. Hon var född den 2 juli 1844 i Imnäs, Ramsele sn. Zakris övertog halva sin faders hemman i Sundmo, Ådals-Liden sn. Där var han bonde och lanthandlare. Zakris dog vid en olyckshändelse, då han i rusigt tillstånd klämdes ihjäl under ett brännvinslass i Krångebacken. Zakarias dog den 19 december 1875 i Sundmo. Märta Stina dog den 20 januari 1927 i Imfors, Ramsele sn.

Nils Olof Zakrisson Sundelin, född den 17 maj 1839 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig  första gången den 3 november 1867 med Kajsa Stina Filipsdotter: Hon var född den 30 juni 1834 i Forsås, Ådals-Liden sn. Kajsa Stina dog den 12 februari 1874 i Sundmo. Nils Olof gifte sedan om sig den 6 december 1874 med Kristina Elisabet Olofsdotter Wiklund. Hon var född den 29 september 1845 i Skorped sn. Nils Olof var torpare i Sundmo. Han dog där den 22 december 1885. Kristina Elisabet dog den 21 juni 1919 i Sundmo. Hon var då omgift. 

Henrik Zakrisson Lundin, född den 13 oktober 1843 i Sundmo, Ådals-Liden sn.  Han gifte sig första gången den 17 mars 1872 i Ådals-Liden sn med sin kusins dotter Apollonia Kristina Nilsdotter. Hon var född den 12 maj 1851 i Holafors, Ådals-Liden sn. Hon dog i Holafors den 8 mars 1874 av rödfeber som hon fått efter en förlossning. Henrik gifte om sig den 20 februari 1876 i Ådals-Liden sn med Brita Andrietta Hansdotter Molin. Hon var född den 27 maj 1849 i Överå, Ådals-Liden sn som dotter till Hans Hansson Molin och hans hustru Sara Johansdotter. Henrik var bonde i Holafors hela livet. Han dog där av hjärnblödning den 7 september 1911. Brita Andrietta dog 1940 i Holafors.

Hans Zakrisson Nordin, född den 25 september 1849 i Sundmo, Ådals-Liden sn. Han gifte sig den 29 mars 1875 i Ådals-Liden sn med Kristina Lisa Andersdotter. Hon var född den 15 juli 1856 i Salsjö, Edsele sn som dotter till Anders Nilsson (1820-1895) och hans hustru Märta Greta Mähler (1814-1884). Han var bonde i Forsnäs nr 1, Ådals-Liden sn. Hans dog där den 6 januari 1924 i Forsnäs. Kristina Lisa dog den 25 april 1943 på ålderdomshemmet i Rå, Ådals-Liden sn.

Återstår att se om det går att hitta något som berättar varför de olika bröderna tog just dessa efternamn.

Släkten i Gårelehöjden

Satt och tittade på lite filer på min dator och hittade detta kort där min farfars morfar och mormor är med. De hette Kristoffer Svensson Selin (1852-1936) och hans hustru Anna Brita Jonsdotter (1851-1934). Mer om dem finns här. Makarna står som nummer två och tre från vänster.

Övriga på bilden är förmodligen barn och barnbarn till dem (och så en häst också). Någon som kan namnge övriga personer?

Kristoffer var en son dotterson till Johan Olofsson i Fransåsen.

 

Tillbaka i SHL

MoDo tillbaka i SHL efter sju år. Nederlagstippade där de allra flesta tror på en sista plats. Det börjar i alla fall ganska bra med en pinne borta mot Skellefteå. Ett lag som beräknas komma bland de första i serien. Spelet såg bitvis helt ok ut och de försvarade sig bra med ett stabilt spel längst bak i målet. 61 poäng sägs vara det som behövs för att vara kvar i SHL så nu saknas bara 60 poäng. För det troliga är att de kommer ligga och slåss i botten av serien. Även om säsongen kommer att bli en pärs så kan man iaf vara lite glad idag för spelet såg bitvis lovande ut och de kämpade. Heja MoDo.

En tiondeplats efter första omgången blev det tillslut när Linköping vunnit i sudden. De kommer alltså inte ligga sist alla omgångar. Kämpa på.

Höst månaden september...

innehåller en del tråkiga minnesdagar (men även några födelsedagar att fira). Idag den 11:e september är en tråkig och ledsam dag på flera sätt. Det är idag 22 år sedan attacken på Twin Tower i New York. Säkert en händelse som etsat sig fast och man kommer ihåg när man fick veta om det, vad man gjorde och var man var. Jag minns det tydligt att jag var i Uppsala. Kom hem till övernattningsbostaden där och slog på TV och fick veta att ett plan flugit in i det norra tornet. Strax efter att jag slagit på TV:n fick jag se ett flygplan flyga in i det södra tornet i direktsändning. Det var nog början till det hårdare samhälle som vi har idag.

Denna dag för 20 år sedan avled den dåvarande utrikesministern Anna Lindh efter att dagen innan blivit knivhuggen i en galleria i Stockholm. Ett vansinnesdåd som kändes helt overkligt när det hände.

Klockan 16:25 idag tillbringade vi på kyrkogården för att minnas att det då var exakt tio år sedan min svärmor tog sitt sista andetag. Tio år är en lång tid och ändå inte, det har hänt mycket saker sedan den dagen men vi har inte glömt dig och inte slutat sakna dig kära svärmor. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan 💝💝💝 

111 år sedan idag!

Idag är det 111 år sedan min farmor föddes i Imnäs, Ramsele sn. Hon hade mycket att berätta och gjorde det gärna. Tillbringade många timmar hos henne och är så glad att jag spelade in henne, så att jag har flera timmar med berättelser från hennes barndom och liv, på band. För 11 år sedan skrev jag ett blogginlägg om henne som finns här. 💓💓💓

Här är hon tillsammans med några killingar på ett kort som snart är 50 år gammal.